Rumpa, rumpa, rumpa

Så har ytterligare en sommarvecka passerat, med halvhyfsat väder faktiskt. Det har i övrigt varit en trist och regnig sommar. Vi hade Oscar på besök en dag, vi plockade svamp en annan, var på utflykt till Glommen och gick på deras lilla gulliga Fiskekrog. På lördagen fick vi låna Isabelle och Elliot hela dagen, då föräldrarna åkte på racing i Danmark. Underbart att se hur barnen omedelbart börjar leka med varandra!
I går började vi dagen med ett morgondopp på Damernas. Det var mormor som kom med förslaget, och det blev en härlig inledning på dagen. Senare åkte vi till Läjet och köpte en cykel till Mei-Mei, en rosa treväxlad, och hon är så lycklig! Det blev en cykeltur ned till Kåsa på eftermiddagen. Sedan hade vi turen att bli inbjudna på middag på Södergatan på kvällen. Barnens kompis Rasmus var hemma, kul, för barnen leker mycket bättre när de har en kompis med. När det bara är våra två är det mycket "har inget att göra, allt är tråkigt" och det känns som att jag straffar dem när jag tvingar dem att vara utomhus. De frågats varannan minut ungefär hur länge de måste stanna ute.
I dag hade vi jordskalv på morgonen! Både jag och Mats var vakna eftersom Lucy ville ut just då. Det brakade till och mullrade som vid en åskknall, men det höll på längre, uppskattningsvis under tio till femton sekunder. Jag fick uppfattningen att ljudet rullade fram. Samtidigt så skakade marken ganska rejält. Jag har aldrigp varit med om ett jordskalv tidigare, men fattade genast att det var det det var, efter att ha hört beskrivningar hur det "stora" jordskalvet här i Varberg på 90-talet kändes. Antingen var det Fästningen som rasade, eller så var det ett jordskalv, och eftersom jag ser att Fästningen står kvar, så!
Olivia vaknade till och var lite ledsen, medan Mei-Mei sov vidare. Hon var nog för trött för att vakna, hon lyckades hålla sig vaken till halv elva i går kväll helt utan anledning. Hon lär somna gott i kväll!
I dag ska jag på sjukgymnstik med mitt knä. Det ser jag fram emot. Jag behöver vägledning. Tycker jag har alldeles för ont. Jag tränar enligt de instruktioner jag fick av sjukgymnasten i Houston, men även om jag kanske blir starkare och knät inte låser sig lika ofta längre, så hindrar smärtan mig mycket och jag haltar fortfarande en del.
Och så rumpa, rumpa, rumpa ... i veckan som gick knäckte Mei-Mei äntligen tricket hur man säger rullande R! Nu går hon runt och rullar mest hela dagarna, rumpa, rumpa, rumpa ... Nästa steg blir att komma ihåg alla ställen där R ska petas in!