På tredje dagen

Hade hon ont, både i axlarna och i ändan. Nygammal på GP, tänk att det är över åtta år sedan sist. Några har åldrats mycket, andra ser precis ut som de gjorde när jag såg den sist. När jag kom i måndags hade växlingserbjudandet just dagen innan slagit ut och totalt 55 personer i huset, varav 30 på redaktionen, tagit ett avgångsvederlag och slutat. 55 gick och en kom tillbaka på halvtid. Jag tror aldrig jag har fått så många kramar på en och samma dag! Det var så kul att se alla gamla kompisar, för det är sannerligen inte många nya ansikten som tillkommit. Jag tillhör fortfarande de yngsta, precis som när jag fick fast anställning för snart ... 17 år sedan.
Den här veckan ska jag friska upp redigering och layout, vilket i praktiken innebär att olära mig indesign och alla nya sidoprogram som kommit under min frånvaro. Spända axlar är ju en självklarhet när man inte kan datorprogrammen, så jag är inte överdrivet oroad för framtiden. Värre med den onda ändan. Jag försöker vara uppe och gå så mycket och ofta som möjligt, men det är helt klart ändå för lite. Jag är inte van att sitta så mycket. Stå vid skrivbordet kan jag inte heller, inte bra för mina diskbråck.
Ändå är det riktigt kul att vara tillbaka och jobba. Det känns gott att kunskaperna sitter i, och det är gott att känna sig uppskattad för det jobb man gör!
I dag var det dock en lite blandad dag, då min kollega plötsligt fick synrubbningar. Han har tidigare haft en stroke, och han blev så klart skiträdd och närmast chockad när det plötsligt återkom. Jag tog jacka och väska, sa till en annan tjej och tog honom med ut till Centralen och tog en taxi till Sahlgrenskas akut. Tack och lov fick han komma in efter bara några minuter och jag tog vagnen tillbaka till jobbet efter att ha försäkrat mig om att han blev intagen för undersökning och att hans fru var på väg dit.
Resten av dagen kändes närmast overklig, samtidigt som jag jobbade vidare med mina sidor tänkte jag hela tiden på min kollega, och jag gör det nu med. Fy fan. Vad det än är så kom han i alla fall till akuten så snabbt som möjligt efter de första symptomen, och då är tydligen oddsen bra. Han hade inte heller fler symptom än synbortfalla - men så var det vad jag förstår även förra gången, fast det var ändå allvarligt.
Peppar, peppar.
Mats är i London och har feber och är förkyld. Stackarn. Men det är ingen stroke.