Lite deppigt

Jag borde vara glad. Mats har kommit hem. Det snöar ute. Jag har sovit gott i natt. Jag dristade mig till att testa att springa i fem minuter på gymmet i går, det gjorde nästan inte ont i knät alls och det känns nästan helt okej i dag (förra gången jag testade att springa, i början av hösten, fick jag så ont att jag haltade i flera dagar efteråt). Jag skulle kunna fortsätta rabbla positiva saker för livet är på det stora hela alldeles utmärkt ... men FAN jag har fått ett nytt munsår, just när det gamla hade läkt. Varför? Varför? Min förkylning är ju nästan helt borta, bara lite snuva och skrovel i halsen kvar. Jag är inte stressad, har inte varit ute och svirat och slarvat med sömnen. It´s not fair!
Tack, nu fick jag ur mig det.
Dags att ta tag i dagen, plocka och städa, och gå till morsan med barnens övernattningskit, innan det är dags att åka till Göteborg och jobba. Fyra kvällar har jag framför mig. Mats ska på middag i Göteborg i kväll, så barnen får sova hos morsan. Utan henne hade det inte funkat att vi båda jobbade.
I söndags hade jag planerat en fotosession med barnens kusiner. Nu visade det sig att de två äldsta var på skithumör och inte ett dugg villiga att vara fotomodeller. Jag försökte övertyga dem en stund, men insåg sedan att jag lirkade med dem som man lirkar med treåringar, och gav upp. Tur att Aron och Anna var med. Nedan är några bilder som jag har photoshoppat för att få en särskild blek effekt. Visst blev de fina! Fast jag inser att jag inte fick riktigt samma blekhet i alla bilder. Måste öva mer.