Vilken morgon!

Halv sju på morgonen: Lastbilar lossas från Stena Nautica.

Åttatiden: Poliser stämmer av passagerarlistor mot de som lämnat färjan. Jag med flera pressfolk väntar på den försenade presskonferensen.

 Presskonferens.

11.30: Den brandhärjade lastbilen har bärgats och ställts upp på kajen.

Jag och Mats vaknade vid sextiden av att en helikopter cirkulerade utanför. Eller, Mats fattade genast att det var en helikopter, men jag trodde först att det var snöskottning. Eftersom man intekan skotta samma väg hur många gånger som helst gick vi upp och kollade, och såg alltså då helikoptern.
Inget på gp.se, inget på hn.se. men så gick flashen på aftonbladet.se: Det brinner på Stena Nautica, som är på väg in till Varberg.
Utan att passera varken tandborste eller kaffekopp drog jag på mig skidstassen (det var nedåt 15 minus), tog kameran och stativet, och gick ned till hamnen vid halv sju på morgonen. Jag var först från pressen. Det stod snabbt klart att branden var släckt och ingen fara, men eftersom brand till sjöss är en allvarlig händelse var det ett jättepådrag på kajen.
GP:s morgonreporter hade då anlänt, så jag skickade en mobilbild och inväntade besked om presskonferens. Den skulle hållas klockan åtta, fick jag veta. Nu hade även HN, en frilansfotograf samt tv4 anlänt.
Men Mats måste ju till Göteborg och barnen till skolan, och dessutom skulle en kille komma och titta på vår ugn, som inte värmer ordentligt.
Mamma, vad gjorde jag utan dig? Stackarn fick hoppa ur sängen strax före sju och ta sig ned till Strandgatan för att hjälpa oss.
Jag gick hem, mejlade bilder till GP, och gick tillbaka till Stenaterminalen. Presskonferensen dröjde nästan till klockan nio. Den var kort och det gavs sedan tid för individuella intervjuer.
Jag kom hem vid tio och skickade en text före klockan 11, tillsammans med kompletterande bilder.
En macka och två koppar kaffe hann jag också med.
Och stackars lilla Lucy, som inte fått gå ut på hela förmiddagen!
Jag drog på mig skidstassen igen och gick ut runt fästningen. Vi tillbringade lite tid i södra fästningshörnan, där hon lekte med en annan hund. Sedan fortsatte vi promenaden ... och vad får jag se när jag kommer ned till Kallbadhuset! En bärgningsbil som är i färd med att koppla på den eldhärjade lastbilen! Jag ska var lovad av Stenas presskille på plats att få ett telefonsamtal när det händer något nytt!
Med mobilkameran i högsta hugg fick därför Lucy följa med på reportage.
Stenakillen hade glömt mig (hur kan man glömma MIG?) men när jag nådde honom på telefon släppte han in mig på området. Jag fotade med mobilkameran, det blev riktigt bra tack vara att det är så ljust ute. Mejlade över bilderna till GP tillsammans med lite kompletterande information.
Och nu, när klockan strax blir ett, har jag dessutom hunnit uppdatera bloggen.
Får se om jag får ned stressnivåerna med ytterligare en promenad tillsammans med Lucy.
På det hela taget en hektisk, men kul, förmiddag. Ibland blir lediga dagar mycket annorlunda än vad man trodde när man gick och lade sig på kvällen innan!
Läs min text här.