Snart är hon vår på riktigt!

Lördagsgodis - veckans absolut mest intressanta händelse. Här trycker flickorna fram Smarties ur varsin godismaskin. Koncentration är som synes djup.
Ja, snart är Vera-Mei vår på riktigt. Tingsrätten har (i rekortfart) godkänt vår adoption och om ett par veckor har besvärstiden gått ut - och Vera är svensk medborgare och är vår legala dotter. Härligt! Det tog bara ett par månader! Med Olivia tog det närstan fem månader, trots att vi tjatade.
Pastamätning.
Ett sätt att hålla flickorna sysselsatta när de väntar på maten.

Spagetti och köttfärsås är mums!
Pappa fick hjälp att tvätta bilen i söndags. Det duggregnade lite ute, men det var inte bara därför regnställen åkte på.

Vera-Mei med den obligatoriska snorkråkan. Måtte vi bli friska snart!
Flickorna lekte med play-dough i dag på eftermiddagen. Det var efter Veras 1,5 timmar långa nap. Hon har sovit otroligt dåligt de senaste nätterna. Det känns som att hon gråter precis hela natten och hela familjen är helt slut på morgonen. Den enda som är pigg är Olivia, som sover som en stock som alltid.

Veras dåliga nattsömn innebär också att hon är jättegrinig på dagen ... man kan få spader för mindre.

Efter sin nap i dag har hon iallafall varit idel solsken. Hoppas hon sover bättre i natt. Det kan ju ha att göra med att hon är förkyld, hoppas det, för då går det ju snart över.

Vi hade vår svenskträff i dag på eftermiddagen. Vera och Olivia fick presenter av familjen Axelsson som uppvaktning för att de fått syskon. De fick jättefina armband och hårspännen - Olivia gav genast bort sitt, förstås, men Vera blev jätteglad. Det är faktiskt roligt med en flickig flicka ibland! Olivia sken upp först då hon hittade två par spidermanstrumpor i sitt paket. Hon har haft dubbla strumpor på sig i kväll, eftersom hon inte kunde bestämma sig för vilka som var snyggast.

Nu är det nattning på gång en trappa ned, så jag får väl visa mitt intresse - även om Mats verkar klara det utmärkt på egen hand!

De senaste dagarna

Flickorna blev jätteglada när pappa kom hem. Nu är han här tills mitten av nästa vecka. Sedan ska han till Göteborg igen.
Pappor är bäst på att brottas.
Ia hjälper pappa att laga omelett till frukost.

Snorvalpar är vi allihopa just nu.
Spidergirl.
Vera dukar.

Hon älskar gosedjur.

Olivia lånar mammas tandborste.
Ett av de sällsynta tillfällen då flickorna sitter lugnt och fins och kollar i böcker. Njutbart.

I kväll ska vi på middag hos Charlotte och Colm. Det är vuxenmiddag, men vi tar med barnen och ska försöka söva dem i vagnarna. Det blir ett genrep inför nästa helg, då vi ska ha stor svenskfest utan barn. Mats är bortrest så jag får ta med barnen själv och försöka lägga dem. Funkar det inte får jag stanna hemma, vilket vore tråkigt.

Urk, nu spöregnar det. Vart tog sommaren vägen?

Vad skulle du svara i telefon?

De senaste dagarna

Mina nybadade flickor äter sin förrätt, varsin morot. De busar och springer fram mot kameran gång på gång. Lillan lär sig av storasyster och är nu nästan lika svårfotograferad.

Olivia tränar basket i trädgården. Vädret har varit si och så, väldigt blåsigt, regnbyar, men också en del sol och temperaturen ligger på ungefär 16 grader.
Sam följde med hem från skolan eftersom hans mamma måste in till ambassaden i London och fixa pass till minsta flickan, Hannah. Barnen åt lunch och mumsade sedan på kakorna de hade bakat i lekskolan. Vera går än så länge att lura med en riskaka.
Sam och Olivia lekte "mamma och pappa som snart ska få en bebis" med stängd dörr på Olivias rum ganska länge. De är väl för unga än, hoppas jag? Sedan övergick de till att leka Captain Hook.

På förmiddagen: Vera-Mei sätter tillbaka nappen i dockans mun. Hon förbereder sig att gå ut på promenad ....
... och blir rosenrasande när mamma vill ordna ett par saker först. När Vera vill gå ut, då ska det ske genast. Hon ställer sig beredd vid dörren och tjuter tills jag är klar. Olivia har jag alltid kunnat distrahera, men denna lilla snutta är oerhört viljestark och uthållig.
Eftermiddag igen. Barnen lekte länge på studsmattan. De stora barnen bråkade en del med varandra om vem som skulle ha vilken boll och sådant, men var båda väldigt snälla och hänsynsfulla mot Vera. Sam är ju van, han har två småsystrar, så jag är egentligen mer imponerad av hur förståndig Olivia är (större delen av tiden i alla fall).
Snorvalpen med den aldrig sinande näsan.

I morse var grannens katt Daisy på besök. Det var Vera-Meis första närkontakt med en katt och hon var alldeles överlycklig.
Titta! Titta! Titta!, ropar hon.


Daisy har stort tålamod, i hennes hus bor sex barn och två hundar, tillsammans med ytterligare en katt samt ett stort antal marsvin.

Vera leker kurragömma.
... och skapar konstverk på uteplatsen.
The Swedish Pole Dancing Team.
I går hade vi möhippa för Åsa som gifter sig på torsdag. Det blir ett borgerligt bröllop med bara den närmaste familjen inbjudna. Sedan åker hon och Paul till New York några dagar. Åsa har legat väldig lågt med det här giftermålet och jag fick veta det först i förra veckan, några dagar efter det att vi kommit hit till Sevenoaks igen.

Jag lyckades i alla fall uppvigla resten av svenskgänget (och Sally, som är dansk) och i går överraskade vi Åsa på eftermiddagen.

Först fick hon en sen lunch med champagne, och fick hjälp med att snygga till sig i håret. Efter det åkte alla till Nizels och fick en två timmar lång kurs i pole dancing. Jag har lovat Åsa tt inte publicera några bilder av henne därifrån, vilket är synd, för hon var jättefin i rosa linne och kort kjol. Nåja, mer champagne, dusch och omklädning, mer champagne, och sedan åkte vi till en restaurang här i Sevenoaks och käkade. Lite presenter och överraskningar fick hon också.

Det blev en lugn men lyckad möhippa och alla kom hem i rimlig tid för att orka upp dagen efter. Jag tror Åsa blev väldigt glad.

Nu är klockan tio över nio och den lilla har gråtit till och från sedan halv nio. Jag har varit nere flera gånger. Jisses, det skulle aldrig funka med baby sitter som det är nu. Hon vaknar nästan varje kväll efter att ha sovit en till två timmar. Å ena sidan vill jag att hon ska veta att vi alltid finns där för henne och vill springa till henne och sitta hos henne hela tiden. Å andra sidan märker jag att hon utnyttjar det, ju mer jag går till henne, detso längre håller hon sig vaken och skriker. Nu är det inte night terrors, de är helt annorlunda, hysteriska. Nu är hon vaken och bara arg över att behöva ligga där. Vad gör man? Fan, det är lätt att vara förälder i teorin. Det skär i hjärtat att höra henne gråta, men jag kan inte heller tillbringa varje kväll i sovrummet i ett par timmar med henne skrikandes, när jag vet att hon somnar snabbare på egen hand. Dessutom är dagarna så intensiva och tar ju ingen nap, så ska jag hinna göra något som inte är barnrelaterat måste det blir nu - som att blogga, till exempel..

Tips emottages tacksamt. Nu ska jag gå ner och trösta igen.

Okej, hon tystnar på tio sekunder, för att omedelbart börja igen när jag lämnar rummet.

Suck. Stackars flicka. Undrar vad som hemsöker henne, varför nätterna är så jobbiga.

Dagarna är frid och fröjd, även om hon är väldig stirrig när det gäller mat, gråter ofta förtvivlat när jag lagar den och ända tills hon sitter vid bordet. Det verkar som att hon är rädd att inte få något. Jag brukar lösa det genom att mata henne med morötter och broccoli under tiden. Five a day är inget bekymmer när det gäller den tösen, med andra ord!
Nu har jag varit nere två gånger till. Hon gråter fortfarande, nu har hon hållit igång i en timme.
Jag ger upp. Jag får sätta mig i sovrummet tills hon somnar.

Godnatt!

Susanne har blivit mamma

Hur kan jag missa att skriva dagens största nyhet!!! Susanne blev mamma till en liten flicka sent i går kväll! Jag har försökt nå henne i flera dagar och ringde till slut till hennes föräldrar i kväll. Sus har tydligen legat inne sedan början av veckan (högt blodtryck) och till slut satte de igång henne. Såvitt Egon visste hade allt gått bra. Flickan var liten (ca 2,6 och 47 cm) men mådde bra. Något namn hade hon visst inte fått än.
Åh, vad jag längar efter att få gratulera min kära Susanne! Så underbart, jag gläder mig så! Kanske, kanske läser hon eller Mikael detta och inser då att jag måste få ett samtal SNARAST!

Första veckan i Sevenoaks

Badet är dagens höjdpunkt, för hela familjen. Flickorna har det så roligt tillsammans att alla blir på bra humör.
Numera vågar båda töserna blöta ner håret. Schampoo ger vi oss än så länge bara på i absoluta nödfall.
Jag kokade ris härom dagen för fösta gången sedan vi kom hem från Kina - fick väl en överdos när vi var där. Vera-Mei blev så glad! Och hon blev alldeles till sig när jag tog fram pinnar till henne. Hon övergick genast till att använda dem, och det gick jättebra, men insåg efter en stund att det faktiskt går ännu fortare att sleva in maten med vanliga bestick.

Tja, varför inte använda både och?
Pinnarna blev ett kärt återseende, det var i alla fall säkert. Men hon är ju lite fixerad vid mat och det tog för lång tid att använda dem.

Varje gång jag går till köket för att laga mat lägger sig Vera-Mei på golvet och skriker, tills hon får något att tugga på eller tills det att maten är klar. Ett vanligt barnhemsbarnsbeteende - man vet aldrig om det blir någon mat över till mig. Jag matar Vera med broccoli och morötter medan maten kokar.

Olivia är coolare, men det smärtade nog en del när lillasyster var duktigare att äta med pinnar!

Olivia och pappa har gett sig av på äventyr i dag - tre dagar i Marakech. Jag är inte så lite avis, men vi vågar inte "push our luck" och riskera att det blir problem för Vera på grund av hennes kinesiska medborgarskap vid in- eller utresa till UK. Så jag och lillan stannar hemma.

Resan är med Mats jobb, varje år får familjerna följa med på en "konferens" för att ge något tillbaka, då våra makar reser så mycket och lämnar familjerna ensamma. Det tycker jag är juste! Fast vad de ska göra ända borta i Marocko fattar jag inte riktigt.

Annars har vi kommit in bra i vardagen här. Olivia har börjat sin taekwondo igen, till hennes stora lycka. Skolan går bra och kompisarna blev alla jätteglada att se henne igen. Vera har också funnit sig tillrätta. Det ätr spännande att följa hennes utveckling, den går ju i raketfart. Nya ord varje dag. Hon har ett vassare humör än Olivia och är definitivt mer våghalsig. Hon är också kramigare och mer generös med pussar. Olivia har ju alltid varit väldig kontrollerad, mer pålitlig men också mer räddhågsen. Det är spännande att se hur de kompletterar varandra. Vera blev alldeles förtvivlad när Olivia och Mats gav sig av i morse. Tur att de är tillbaka redan på måndag eftermiddag!

Back on track

Några rader från en somrigt Sevenoaks, där syrenerna och azaleorna doftar ikapp och där blåregnet nästan blommat ut!
Vi har det bara bra. Olivia är så lycklig över att vara tillbaka i sin skola och bland sina vänner. Vera har också funnit sig väl tillrätta. Hon var lite avvaktande de första dagarna, men i dag har hon fullständigt gått i blom (för att fortsätta temat). Hon har lekt med kompisar, skrattat, busat, åkt rutchkana och och jublat av glädje gång på gång. Hon rusar fram till mig och ger spontana pussar och kramar stup i kvarten. Det är härligt! Att hon är gladare, öppnare och mer självständig (på ett sunt sätt) gör också Olivia mer avslappnad. Hon vaktar inte mig lika hårt och tar sig för saker mer på egen hand. Visst busas det fortfarande mycket, och det är väl så det ska vara. Olivia hittar på tokerier och ser till att Vera kollar, och sedan ska förstås Vera göra likadant. Jaja.
I dag gick också Vera på toa själv för första gången. Hon har ju sagt till ibland och också gått på pottan helt spontant, men i dag tog hon av sig byxor och blöja, svarade Nej! på frågan om hon behövde kissa, gick in på toaletten, stängde dörren, ställde fram pallen, klättrade upp på toaletten och kissade. Därefter ropade hon på mamma! Man blir stolt! Att hon sedan lyckas sikta framåt mellan ringen och stolen så att det mesta hamnar på golvet, det är smällar en mamma får ta. Hon pratar också mer, härmar allt vad Olivia säger och hälsade i dag på en en granne med ett klockrent brittiskt Hello!
Olivia går för sin del igenom en kärlekskris med mig. Hon har de senaste veckorna varit mycket intresserad av att gifta sig (med mig) och vill veta allt om hur det går till. Och jag förklarar och förklarar, men hon tror fortfarande att det är dansen som är det viktiga. Hon har tittat på Mats och min bröllopsvideo och vill se valsen om och om igen. Hon är sotis för att pappa får vara gift med mamma, och inte hon! I går pratade hon lite om att hon kanske ville gifta sig med sin bästis Sam i stället, men i kväll kom tårarna igen när hon bad att hon och jag ska gifta oss så snart som möjligt. "Jag kan inte vänta till jag blir vuxen, mamma, jag vill gifta mig med dig NU!"
Gullunge där. Man känner sig riktigt elak när man förklarar att vi nog inte kan gifta oss eftersom jag redan är gift med pappa, men att hon och jag ändå hör ihop för alltid eftersom hon är mitt barn.
Nu sover båda flickorna. Mats är bortrest två dagar. Den lilla har redan hunnit gråta en gång. Sömnen går upp och ner, men någon gång ska hon väl få ro även på nätterna. Kanske är det allt det nya som gör hennes sömn så orolig. När hon är idel solsken hela dagarna blir man lite förvirrad när nätterna är så jobbiga, men någon gång ska väl all stress den stackaren utsatts för ge sig uttryck.
Jag ska lägga ut nya bilder så fort jag har laddat kameran. Kanske i morgon?