Back on track

Några rader från en somrigt Sevenoaks, där syrenerna och azaleorna doftar ikapp och där blåregnet nästan blommat ut!
Vi har det bara bra. Olivia är så lycklig över att vara tillbaka i sin skola och bland sina vänner. Vera har också funnit sig väl tillrätta. Hon var lite avvaktande de första dagarna, men i dag har hon fullständigt gått i blom (för att fortsätta temat). Hon har lekt med kompisar, skrattat, busat, åkt rutchkana och och jublat av glädje gång på gång. Hon rusar fram till mig och ger spontana pussar och kramar stup i kvarten. Det är härligt! Att hon är gladare, öppnare och mer självständig (på ett sunt sätt) gör också Olivia mer avslappnad. Hon vaktar inte mig lika hårt och tar sig för saker mer på egen hand. Visst busas det fortfarande mycket, och det är väl så det ska vara. Olivia hittar på tokerier och ser till att Vera kollar, och sedan ska förstås Vera göra likadant. Jaja.
I dag gick också Vera på toa själv för första gången. Hon har ju sagt till ibland och också gått på pottan helt spontant, men i dag tog hon av sig byxor och blöja, svarade Nej! på frågan om hon behövde kissa, gick in på toaletten, stängde dörren, ställde fram pallen, klättrade upp på toaletten och kissade. Därefter ropade hon på mamma! Man blir stolt! Att hon sedan lyckas sikta framåt mellan ringen och stolen så att det mesta hamnar på golvet, det är smällar en mamma får ta. Hon pratar också mer, härmar allt vad Olivia säger och hälsade i dag på en en granne med ett klockrent brittiskt Hello!
Olivia går för sin del igenom en kärlekskris med mig. Hon har de senaste veckorna varit mycket intresserad av att gifta sig (med mig) och vill veta allt om hur det går till. Och jag förklarar och förklarar, men hon tror fortfarande att det är dansen som är det viktiga. Hon har tittat på Mats och min bröllopsvideo och vill se valsen om och om igen. Hon är sotis för att pappa får vara gift med mamma, och inte hon! I går pratade hon lite om att hon kanske ville gifta sig med sin bästis Sam i stället, men i kväll kom tårarna igen när hon bad att hon och jag ska gifta oss så snart som möjligt. "Jag kan inte vänta till jag blir vuxen, mamma, jag vill gifta mig med dig NU!"
Gullunge där. Man känner sig riktigt elak när man förklarar att vi nog inte kan gifta oss eftersom jag redan är gift med pappa, men att hon och jag ändå hör ihop för alltid eftersom hon är mitt barn.
Nu sover båda flickorna. Mats är bortrest två dagar. Den lilla har redan hunnit gråta en gång. Sömnen går upp och ner, men någon gång ska hon väl få ro även på nätterna. Kanske är det allt det nya som gör hennes sömn så orolig. När hon är idel solsken hela dagarna blir man lite förvirrad när nätterna är så jobbiga, men någon gång ska väl all stress den stackaren utsatts för ge sig uttryck.
Jag ska lägga ut nya bilder så fort jag har laddat kameran. Kanske i morgon?