Mera Kenya

Jag har trubbel att ladda upp bilderna till sidan ... men det kommer mycket mer!
Olivia hoppar från kanten ned i bebispoolen. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Olivia.
Inte dumt att ta en kall öl i poolen på eftermiddagen!
Sedan måste man förstås vila lite till. Den här veckan har varit utomordentligt bra för att stärka bandet mellan Mats och Vera, men också för att knyta hela familjen närmre varandra.
Det tog många dagar och noggranna studier, men till slut vågade Ia åka vattenrutchbana - i pappas knä dock. Hon är ju så rädd att komma under vattenytan - fast det gjorde hon visst ändå ibland!
Vera är som vanligt inte rädd för någonting. Dock är hon för liten för rutchbanan, så hon fick åka i de stora flickornas knän. Tjejerna råkade nästan i slagsmål om vem som skulle får ha henne. Vera verkade trivas i rollen som docka.

Vem i hela världen ska man lita på?

Jag åkte till ett köpcentrum för att skaffa ny bikini, då min gamla blev stulen i duschen på Nizels när jag och flickorna hade varit och badat härom veckan. Jag glömde den alltså i all röra, men ingen hade lämnat in den och den var spårlöst försvunnen. Vem stjäl en visserligen snygg, men inte dyr och desto mer begagnad bikini? På ett ställe som Nizels, där det ändå kostar några sköna tusenlappar att vara medlem? Häpnadsväckande.
Här pågår höstrean och det fanns bara överblivna sommargrejor framhängda. Det var helt omöjligt att hitta en snygg bikini i rätt storlek och som dessutom var matchande över- och underdel. Men något fann jag i alla fall och ni kan betrakta resultatet på modellen här intill. Vera var mycket nöjd över att prova mammas "tuttor", och strålade som en sol när jag senare stoppade in plastgolfbollar i kuporna (det säger väl mer om mina behag än Veras).
I går hade vi svensk lekgrupp här. Det var en liten skara, bara sex barn varav en bebis, så det var lugnt och skönt. De skötte sig exemplariskt och lät mammorna sitta ned och prata en stor del av tiden. Här leker de Mr Bear på studsmattan ... eller om det var Duck, duck, goose. Fråga inte mig vilka reglerna är. Vad är det för fel på Björnen sover?
I morgon åker vi till Kenya. Och vem i hela världen ska man lita på? dmi.dk utlovar ösregn och drygt 20 grader de närmaste dagarna. Inte riktigt det jag hade tänkt mig. Men bbc utlovar klarblå himmel och drygt 30 grader. Hmmm. Mats tror på bbc, för, som han säger, va fan vet danskarna om Afrika. Det har han väl rätt i, men för egen del har jag alltid föredragit att se fyrans väder när jag är i Sverige för det verkar alltid bli lite varmare och torrare i deras prognoser. Så vad ska jag göra? Packa ned extra brallor och tröjor, eller nöja mig med lätta klänningar? Man kan nog klara sig med klänning och i värsta fall en kofta även om det är 20 grader och regn. Eller hur? Men jag kollar nog prognoserna i morgon igen.
Vi tar tåget från Sevenoaks till Heatrow vid tvåtiden. Planet lyfter inte förrän på kvällen, men på grund av det allmänna terrorhoten ska vi vara på flygplatsen fyra timmar före avgång. Urk burk. Det blir också smärtsamt för Mats som vant sig vid att sitta i olika lounger. Nu får han känna hur det är att vara en vanlig medborgare igen!
Det blir nog inget bloggande från Kenya, men jag lovar att återkomma med fyllig rapport och (förhoppningsvis) många soliga bilder när vi är tillbaka nästa helg!

Bilder från de senaste dagarna

Det härliga höstvädret fortsätter. I dag har vi haft klarblå himmel, vindstilla och 19 grader. Det är ett gott klimat här. Nu syns det på träden att hösten är här, men de flesta är fortfarande gröna. Olivia vattnar sin jordgubbsplanta i hopp om att det ska komma åtminstone något bär till.
På studsmattan #1,
På studsmattan #2.
Olivia gillar att ordna olika tävlingar (som hon förstås alltid vinner) men Vera brukar få en medalj hon också.

Så här flott blir Mats mottagen ibland när han kommer hem från jobbet.
Det är kul att prova mammas och pappas skor.
Tånagelklippning.
Olivia var på kalas i lördags och fick såpbubblor med sig hem. Såpbubblor är alltid lika kul, men tyvärr hälls vätskan oftast ut ganska omgående.
Så det gäller att njuta medan det finns någon kvar!

Vattenfärger är en höjdare, om man frågar barnen i alla fall.

Pappa provar örhängen, en annan gåva från kalaset i lördags. Olivia vill förstås inte prova (det var prinsesskalas för övrigt, Olivia stenvägrade och gick dit som Prince Charming i stället) men Vera gillade dem och pappa också som synes.
Olivia svidade om till Taekwondokläder för att visa vem som bestämmer. Hon är inne i ett riktigt rus just nu, efter showen här om veckan och efter det att hon fått motta gratulationer och applåder vid samlingen i aulan i fredags, eftersom hon testats för nytt bälte. Hon blev till och med fotograferad för skoltidningen!
Vera lyckades klämma dit örhänget till slut.

I dag åkte vi till driving rangen på förmiddagen och åt sedan lunch på Bartellas, en mycket bra italiensk restaurang som ligger utanför Sevenoaks. Mats har tränat, jag har handlat och Olivia har gjort läsläxa. Jag och Olivia har också läst Hansel and Gretel, Hans och Greta, på engelska. De kommer inte till ett pepparkakshus utan till ett biscuit house, i övrigt är det samma saga. Anledningen är att barnen i morgon ska få se Hans och Greta som kasperteater i skolan, och jag tänkte det kan vara bra att Olivia har hört sagan innan - den är ju ganska läskig. Det gick också lite trögt att ta sig igenom den, för hon blev rädd både för den elaka styvmodern som ville sätta ut barnen i skogen (extra hemskt med tanke på Olivias bakgrund, tycker jag) och förstås för häxan som skulle äta upp Hans. Men det blev ett lyckligt slut och jag hoppas att hon nu pallar att se teatern. Kanske lite väl avancerat för fyraåringar?
Annars räknar vi mest ned inför onsdagen, då vi stiger på planet till Kenya! Hoppas det hinner bli lite ruskväder här tills dess ...

Kakstriden del 3 och hur man prutar på medicin

I dag var det dags för kakstriden del tre, som också blir den sista delen, åtminstone nu.
Först hade jag tänkt köpa flera olika alternativ till kakor, men eftersom Mrs Austin (rektorn) hävdade att de hade övervägt "alla" alternativ innan de kom fram till att kakor är det bästa och mest prisvärda mellanmålet för flickorna i Olivias skola, tänkte jag att det kanske är bättre att ha med ett bra alternativ, som de antagligen inte haft med i sina diskussioner (hur genomgripande de egentligen var kan man ju sedan fråga sig).
Sist jag var inne hos Mrs Austin hade jag med skorpor till flickorna, vanliga svenska fullkornsskorpor som man kan köpa på Sainsburys. Mrs Austin var nyfiken på dem och efter att jag jämfört pris och näringsinnehåll mellan mariekex, digestivekex och dessa har jag kommit fram till att skorpor vore ett bra alternativ, om än något dyrare.
Alltså hade jag med en hel påse skorpor till Mrs Austin, som sa att det var SÅ trevligt att få en pratstund med mig igen och att hon bara tycker det är bra att föräldrar är intresserade av deras barns väl och ve. Hon tackade för skorporna, lovade att smaka på dem (men hon var tveksam till att barnen skulle äta dem, att mina älskar skorpor såg hon nog som lite mysko) och lovade att sedan skicka påsen vidare till den inköpsansvarige via husmor, som måste granska näringsinnehållet. Men att det ska bli någon föränding, det ska jag inte förvänta mig. Anledningarna är följande:
1. Man kan inte ta ifrån barnen allt gott, det måste finnas en balans. Skolmaten är mycket hälsosammare nu är för några år sedan (tack vare Jamie Olivers kampanj) och barnen saknar fortfarande att få pommes frites varenda dag. Att ge dem söta efterrätter och kakor är ett sätt att hitta balans.
Mitt argument, att det är föräldrarna som bör ha kontroll över hur mycket sötsaker barnen får i sig, föll platt. Tänk på de stackarna som är på six o'clock stay (ung. fritids, hålls i biblioteket) - de skulle ju inte få något gott alls!
2. Det är inte särskilt mycket mättat fett i de kakor som serveras.
Mitt argument, att det är sockret och själva vanan som är farligt, gjorde inget intryck.
3. De barn som hellre önskar frukt får lov att ta med sig det.
Mitt argument, att de barn som självmant väljer ett äpple framför en kaka är få, gick inte hem.
4. Barnen skulle nog inte gilla skorpor.
Mitt argument, att barnen äter det de blir serverade när de begriper att de inte kommer att få något annat, kunde jag lika gärna ha sagt på svenska, det var helt obegripligt för Mrs Austin.
5. Lunchen är hälsosam #2, det finns massor av sallad och ångade grönsaker att välja mellan.
Detta var svaret på mitt argument att i dessa dagar, när de kraftigt ökande problemen med barnfetma i UK toppar nyheterna varje vecka, skulle Walthamstow Hall kunna profilera sig ytterligare genom att i sin marknadsföring berätta att man månar om flickornas framtida hälsa genom att bannlysa kakor tillsammans med godis och läsk - något som redan är gjort på majoriteten av alla skolor i området. Men som sagt, äter man ett salladsblad i samband med lunchen så neutraliserar det tydligen tre digestivekexen. Är det inte magi, så säg!
Jag tycker att jag har gjort vad jag har kunnat i det här läget. Snart ska dock skolan granskas av den myndighet som betygssätter privatskolor och de söker föräldrar som vill låta sig intervjuas och ge sin syn på skolan. Jag funderar på om det kanske är ett bra tillfälle att ta. Den myndighet som granskar statliga skolor kritiserar de skolor som ger barnen kakor. De rapporter som skrivs är mycket viktiga för skolorna, då föräldrar i mångt och mycket väljer skola till sina barn utifrån dem. Jag får suga på den karamellen.

Och så det här med att pruta på mediciner. Vi ska äta malariaprofylax när vi åker till Kenya. Jag tog med mig recepten till ett apotek i går (de är privata här, inte i monopol som i Sverige) och fick veta att det för oss fyra skulle kosta 214 pund. Det är närmare tretusen spänn!
Jag såg väl lite paff ut, för plötsligt erbjöds jag 15 procent rabatt! Jag blev jätteförvånad, men sa att det är väl bara att slå till, för inte varierar priserna mellan olika apotek?
Jo, det kan variera ganska mycket, så är det dyra mediciner kan det löna sig att fråga runt, sa tjejen bakom disken.
Sagt och gjort, i dag har jag varit på två andra apotek och frågat. Billigaste erbjudandet (de sänkte priset efter att ha hört vad jag tidigare fått för erbjudande) blev 170 pund. Så lätt tjänade jag alltså 44 pund - ungefär 550 spänn!

Hektiska dagar

... det blir det när pappa inte är hemma. Jo, i dag är han visserligen det, men han åker i morgon bitti igen. Han pratade om klockan fem ... hoppas han inte räknar med att bli avvinkad!
Jag och flickorna har roat oss så gott vi har kunnat - och det är faktiskt sällan ett problem att ha kul med de här två. Men, som sagt, det tar på krafterna ibland!
Vi har målat, "pärlat", pysslat, badat på Nizels och promenerat i skogen.

På lördagen var Olivia på kalas. Jag hade lovat att vara volontär på en NCT-försäljning så Eléne tog hand om Vera några timmar. Det är faktiskt kul att åstadkomma något utanför huset ibland. Jag köpte inte mycket, ett par spel och en tröja blev det visserligen och en trehjuling till Vera. Hon blev jätteglad men har ännu inte kommit på hur man använder pedalerna.
Detta blev ett kort inlägg för nu ska jag ner och passa på att umgås med min man. Nu ska han tack och lov bara vara borta en natt (i Glasgow) och sedan har han lovat att stanna här en hel vecka - för sedan är det Olivias höstlov och då ska hela familjen att åka på tio dagars semester till Kenya! Hoppas att det har blivit riktigt ruskigt höstväder tills dess. Jag tror man njuter ännu mer av solen då ... här har vi fortfarande sensommarvärme!

Födelsedagsfirande och indiansommar

Olivia provar pappas present: Ett par wellisar (gummistövlar heter Wellington boots här, kallas oftas wellies).
Mats fyller 38 på fredagen den 5 oktober. Den som vill gratta kan skicka ett SMS till +44 7919 47 07 47.
Han är på konferens i dagarna fyra i Bohuslän nånstans, vi får hem honom på söndag.


Sötnosen Vera! I somras åkte en amerikansk familj till Veras barnhem på återresa, en av deras döttrar kommer därifrån. Vi skickade med dem några foton och bad att Veras nanny skulle skriva ett brev. Vi har ett från Olivias nanny och jag tror det kommer att bli mycket värdefullt för flickorna i framtiden.
Jag hade ingen större förhoppning att få något brev, men se det kom ett och jag har fått det via den amerikanska familjen.
I dag fick jag också översättningen. Vi fick ju inget vidare intryck av den barnhemspersonal vi mötte och Vera var i dåligt skick när vi fick henne. Det var därför enormt glädjande att läsa raderna från nannyn. Det har funnits kärlek i Veras liv tidigare! Nannyn brydde sig tillräckligt om henne för att knåpa ihop brevet och beskriver mycket exakt Veras förtjusning i vatten och hur hon är när hon blir sur. Att nannyn sedan inte hade koll på från vart vi kommer är en småsak, hon vet antagligen inte ens vart Sverige ligger - och vi mötte ju henne aldrig. Amerikanerna står för merparten av adoptionerna från Kina.
Här är översättningen:

Fan Fan,
How are you doing recently?

After your leaving, nanny could only meet you in the dream! Do you remember the days when you were in China? You liked to play water. You were happy as soon as you saw water. You refused to stand up when you were unhappy. You frowned, when you did not want to be bothered. A very cool looking! Do you still look like this? Nanny could not help to smile when nanny thinks about your simple and lovely looking. Fan Fan, nanny misses you. Nanny really misses you very much!

I hope you will grow up healthily under the taking care of your American parents. I wish your life in the United States is the same as my wish---Blessed, happy and sweet. I hope your hometown-Qidong, Hunan of China will be remembered by you forever. When you grow up, take a chance to come back home to have a look!

Miss you!
Nanny

July 26, 2007



Så här mysigt hade flickorna det när de åt kvällsmat i kväll. Det har varit 20 grader varmt i dag, soligt och vindstilla. Härligt!
Lite hopp och lek på studsmattan innan de blev dags att sjunka ned framför tv:n en stund. Vera sover redan. Och nu är det dags att lägga hennes trötta men nöjda storasyster, som varit Golden Girl i klassen den här veckan och som gjorde mycket bra ifrån sig på taekwondon i eftermiddags.
I morgon är det Jeans for Genes i skolan. Flickorna får ha vanliga kläder på sig mot att de donerar pengar till något som antagligen har med gener att göra. Olivia ser mest fram emot att ha Spiderman-tröja.

På tv i kväll

Ibland, nej, ganska ofta gnäller vi över att vi har fler än 800 kanaler men det finns ändå inget att se. Så mycket skräp de lyckas fylla tablåerna med! Det händer att vi säger att "i Sverige räcker det att man har ettan, tvåan och fyran, så finns det alltid något att se".
Men när jag läste Aftonbladet på nätet i kväll och såg vad redaktionen bedömer är de två intressantaste programmen på svensk tv i kväll börjar man undra.
Är det ett skämt?
Eller har Aftonbladets tv-redaktion fullständigt förlorat omdömet?
Eller har svenskarna på fullt allvar bekymmer att välja mellan de tre alternativen Gynekologen i Askim där en kvinna konstateras ha klamydia, Ernsts ny antikprogram där bland annat en farbror med 300 tomtar ska framträda, eller att stänga av tv:n?
Jo, just det. Det finns en kanal till. Undrar vad de visar där? Det måste var enormt ointressant, med tanke på vad som lyfts fram på a.se.
Alltså, om inte alltihop är ett skämt och a.se har blivit hackad.
Jag måste nog för säkerhets skull för första gången läsa hur diskussionerna går om de här tv-programmen.

Taekwondo, Marathon och annat

Jag måste förstås börja med Olivias taekondo-show som gick av stapeln i lördags. Hon var väldigt spänd, men fattade nog inte vad som komma skulle. Hon trodde det hade något med att göra att hon klarade sitt test för lila bälte i torsdags.
Hon var hängig i fredags, hade feber och fick stanna hemma från skolan, ha mysdag med Eléne, medan jag släpade med Vera på tantlunch (en samling svenska kvinnor i alla åldrar som äter lunch tillsammans fyra gånger om året - alltid supergott och supertrevligt).
På fredagskvällen hade jag alltså två familjemedlemmar att oroa mig för med anledning av kommande sportevenemang.
Men på lördagsmorgonen var Olivia frisk som en nötkärna igen, tur det! Jag, flickorna och Eléne åkte till East Grinsted, en stad 45 minuters bilkörning härifrån, och letade upp teatern där showen skulle hållas. Vi var där i god tid eftersom Olivia skulle hinna repetera med de andra barnen. Olivia var klart minst, men det var tydligen ytterligare en fyraåring med. De flesta var i åttaårsåldern.
Det kändes inte så lite märkligt att släppa av henne omklädd in i ett rum med nästan bara främlingar (hennes hjälptränare, miss Buckle, var där som tur var) och sedan inte se henne innan ridån gick upp i andra änden av byggnaden! Herregud, hon är ju bara fyra år, men ibland är hon så otroligt redig att jag glömmer det!
Nåväl, när ridån så gick upp en dryg halvtimme senare satt jag, Vera och Eléne på våra platser på främsta raden. Barnen - de var ungefär 20 stycken - stod i fyra rader. Olivia var huvudet kortare än den näst kortaste och stod längst fram i sitt led. Med sitt mörka hår och sina stora ögon blev hon ett naturligt blickfång, och senare, i pausen, kom flera andra ur publiken fram och berömde henne för att hon var så duktig: "She stole the whole show!", sa att hon var söt och att de var imponerade av henne. Olivia blev jätteblyg men jag blev förstås väldigt stolt!!!
Men nu går jag fram lite för fort. Mr Hudson, som inte är Olivias vanliga tränare, stod framför barnen och sa vilka steg och rörelser de skulle göra. Olivia var nog lite överväldigad av all publik - det var nästan fullsatt i teatern - och det starka strålkastarskenet. Hon hade sett oss men kollade inte särskilt mycket åt vårt håll, utan var mest fokuserad på att göra rätt. Och det gick jättebra! Uppvisningen varade i ungefär tio minuter och avslutades med att barnen fick göra side kicks och sparka sönder frigolitskivor.
När elevuppvisningen var klar fick en mycket nöjd Olivia hoppa ner från scenen till oss. Sedan fortsatte den riktiga showen - Black Belt Extravaganza. Aldrig hade jag trott att det kunde vara så kul att se när folk slog sönder brädbitar och tegelstenar! Showen var gjord med mycket humor och det blev mycket respons från publiken. De hade också två special guests, en tjej som är europeisk mästare och som slog sönder massiva träplankor så flisorna rök (till skillnad från de andra som hade flera tunna skivor mot varandra), och en kille som har gjort taekwondon till något som liknar en gymnastikuppvisning, komplett med frivolter osv. Han arbetar som stuntman och har medverkat i flera kända filmer som jag aldrig har hört talas om, fick jag veta.
På minussidan var helt klart att det var fotoförbud under uppvisningen. Varför fattade jag aldrig, men det är lite synd att de enda bilderna jag kan visa är från pausen.
Hur som helst, detta blev nästan ett heldagsprojekt men jag är väldigt glad att vi åkte.
Mei-Mei och Baby, som hon vårdar ömt.

Vera leker arga leken i dag på förmiddagen.
Arga leken är ofta det bästa sättet att få henne på bra humör om hon är lite butter.
Detta är innan hon lyckades med konststycket att hälla såpbubblevatten i ögat med otrevlig ögonsköljning med kallvatten och högljudda vrål som följd.
Det är också innan Mats hade ring och berättat att han fullföljt Berlin Marathon i dag på förmiddagen. Han kom i mål på 3.30, vilket han var mycket nöjd med. Han tog det väldigt lugnt eftersom han fortfarande är rejält snuvig, och är övertygad om att han hade kommit i mål på 3.10 om han hade tagit i lite mer. Nu är han antagligen ute med de andra gubbarna och äter onyttigt och dricker alkohol, något som de har avstått från i många veckor. När Mats ringde sa han att han inte var det minsta sugen på vin eller öl och att han allvarligt övervägde att helt sluta dricka alkohol. Se där ja! Vi får väl se hur det gick med de funderingarna!
Detta är Sportacus, förlåt Olivia, som berättar hur hon ska "Save the day". Sportacus är superhjälten i Ias favoritprogram på tv, Lazytown.
Ia beställde pannkakor till lunch. Flickorna tryckte i sig två och en halv var, med mosade bär och frukt som sylt. Är jag en elak mor som inte ger dem riktig sylt?
Eftermiddagen tillbringade vi sedan på lekplatsen i Holly Bush. Det har varit härligt höstväder i dag så man får passa på att vara ute så mycket som möjligt.
Vera leker att hon är pappa som ska "skägga sig".
Nu sover de båda prinsessorna. Och jag ska gå ner och sjunka ihop framför tv:n en stund innan det är läggdags även för mig.

PS: Nu ska jag strax ga och lagga mig. Har kollat ett jatteintressant reportage fran Rumanien, "The New Europe", och ska bara smalta lite nyheter ocksa. Men jag kande att jag inte gav Vera credit for hennes uppvisning under taekwondo-showen i lordags. Alltsa, hur manga 2,5-aringar klarar att vara lugna och tysta i mer an tva timmar pa vilken forestallningen det an mande vara? Hon var sa duktig, tittade och levde sig in och nojde sig med sma pauser pa golvet da hon gravde i min vaska och drog i fallstolen. Jag ar sa glad att jag har tva sa duktiga barn, som man kan ta med nastan over allt, pa restauranger, till badhus, pa tantluncher och taekwondo-shower. Vilka tjejer!!!

Den stora kakstriden, del 2

For det forsta: i dag blev Olivia testad for ett nytt balte i taekwondon. Hon gjorde bra ifran sig och har numera en lila rand i stallet for en orange. Dessutom ar det nu bekraftat att hon ska upptrada pa showen pa lordag! Det blir spannande!
Ia var dock lite grinig, och Vera mycket slak, och jag kollade tempen pa dem bada nar vi kom hem. Feber, Vera ungefar 38, Olivia nastan 39. Mats har ocksa feber och har varit hemma fran jobbet i dag, kolhydratladdat och vilat och jobbat fran fatoljen i vardagsrummet. Ingen munter samling, med andra ord. Det vill till att Mats kanner sig battre i morgon, annars vet i tusan om det blir nagot marathonlopp pa sondag. Och som han har jobbat pa detta, tranat, atit ratt (hans fru har naturligtvis stottat och lagat den typ av mat han behovt for sin uppladdning - nastan alltid i alla fall) och anstatt fran alkohol i sex veckor. Naja, han ar i alla fall i form for Beach 2007 nar vi aker till Kenya om nagra veckor!
Ja, sa var det detta med kakorna. Den som inte laser regelbundet kan borja med att lasa det har inlagget.
Jag skickade ett vanligt uppfoljningsmejl till Mrs Austin i gar, men det forsvann nog i cyberspace for skolans mejlsystem har gatt sonder.
I dag pa morgonen sa Olivias larare Mrs Malcolm att Mrs Austin tagit upp kakorna pa ett lararmote. Vi pratade lite om det och jag lade fram min argument for tredje gangen i ordningen. Men det ar som att prata med idioter, "Flickorna skulle inte ata riskakor eller brodpinnar, de tycker inte om det", sa Mrs Malcolm. Hur vet ni det nar ni aldrig har provat, fragade jag. "Barn tycker inte om sant som inte ar sott", var svaret. Och denna kvinna ar mitt barns lararinna! "Om Olivia foredrar frukt far du garna skicka med henne det", sa Mrs Malcolm vidare. Har man hort den forut? Det ar inte det att jag oroar mig for att Olivia far for lite frukt, och for den delen ar det inte bra for tanderna att ata frukt gang pa gang under dagen. Det som oroar mig ar dett de lar barnen att kakor, hur plain de an ma vara, ar en normal del i en halsosam diet - vilket ar vad de havdar. "Det ar inte mycket mattat fett i dem och inte mycket socker heller", havdade Mrs Austin senare angaende mariekexen och digestivekexen.
Naja, jag kom inte langre an sa med Mrs Malcolm. Det ar ju inte heller hon som fattar besluten. Eftersom nu Mrs Austin uppenbarligen minns forra veckans diskussion gick jag in till henne en stund innan Olivia slutade.
Mrs Austin var som vanligt valdigt trevlig och forsakrade att hon uppskattar att foraldrar engagerar sig i skolan och kommer med forslag, men upprepade som ett mantra att nar beslutet togs att barnen inte langre skulle ha med egen snack - det hade varit alldeles for mycket chips, choklad och all skons junk food - sa hade man tillsammans med husmor, ekonomiansvarig och skollakaren utrett vad som var nyttigast mellanmal for barnen till ett rimligt pris och som gav tillrackligt med kalorier, och kommit fram till att det var: biscuites!
Ja, men da ar det val dags for Walthamstow hall att ta ytterligare ett steg till forman for flickornas framtid, forsokte jag. Men, nej.
Vartenda argument jag lade fram bara sprack som en sapbubbla nar det nadde fram till Mrs Austin, hon ville liksom inte fatta vad jag sade, desperat att forsvara skolans policy.
Jag bad att de ska ge barnen halsosammare mellanmal atminstone ett par dagar i veckan, men det var inte heller nagon bra id'e, for da skulle flickorna kanna sig sarbehandlade och bli ledsna att de inte far lika god snack som ovriga skolans elever.
Jag har nu bett att fa ge henne nagra alternativ till kakorna att smaka av (forst ville jag testa min teori att barn ater det som serveras om man bara haller ut nagra dagar, dvs ge flickorna i Olivias klass annan snack i nagra dagar, men se det far jag inte for det ar ett policybeslut att de ska ata kakor) och jag tanker mig fullkornsskorpor, bread sticks och havrekex. Jag tanker ocksa ge forslag pa hur man skulle kunna gora upp ett schema dar varje barn tar med en frukt i veckan till sin klass, som kan delas upp och bli en del av mellanmalen. Sa gjorde vi pa Olivias lekskola och det funkade utmarkt. Pa det viset lar sig barnen ocksa att uppskatta olika smaker.
Mrs Austin sa att visst far jag garna ge henne detta, men da maste det utredas av husmor och ekonomiansvarig och OJ vilket arbete det innebar, och jag ska nog inte rakna med att deras MYCKET genomtankta beslut rivs upp. Sarskilt inte eftersom det inte ar nagon annan foralder som protesterat ... jag har ju pratat med flera foraldrar som haller med rakt av, och andra som haller med efter att ha hort mina argument. MEN, de vill inte stota sig med lararen eller rektorn.
Jag har redan utmarkt mig som den brakiga mamman, sa jag far val fortsatta vara frontfigur. Eller, ska jag det? Mats (som ar minst lika upprord som jag over detta kakatande) tycker nu att jag ska lagga ned hela diskussionen, lata Ia ata kakor tillsammans med de andra barnen och rakna dagarna tills vi flyttar harifran. Kanske ar det lika bra. Men det smartar att lata de dar puckona ha sista ordet och att de kanske tror att de har overtygat mig att kakor ar det basta mellanmalet man kan erbjuda ett barn.
Vad tycker du?

Några dagar till

Vi hade svensk lekgrupp här i måndags. Tyvärr känns det att hösten är på väg nu, men barnen är tuffa och lekte snällt utomhus (efter att ha lekt i mitt och Mats sovrum trots förbud och lyckats riva ner en av sänglamporna).
Oj, oreda, detta är från i dag då Becky och Jessie var här och käkade lunch. Jessie är från Guangxi och fyller tre endera dagen. Flickorna ska på hennes kalas nästa helg.

Ja, så här härligt var det för bara ett par dagar sedan.
Kolla Spiderman & Spiderman! Sara, den eviga prinsessan, överraskade oss totalt när hon lät Ia övertala henne till denna outfit.
Anton, Ia, Vera och Sara.
Detta måste väl ändå vara världens sötaste Spiderman?

Födelsedagsbarnet Maya på sitt kalas i söndags.
Den inhyrda lekledaren häll igång barnen fint i en timme. Här spelar de upp Törnrosa (Sleeping Beauty) med kasperdockor. Maya fick äran att sköta prinsessan. William tog på sig den otacksamma uppgiften att vara häxan. Och redan innan lekledaren hade frågat om någon ville vara prinsen stod Olivia där och räckte upp handen. Hon var MYCKET nöjd över att bli vald.
Parasuit games är alltid poppis.
Och vem kan motstå en såpbubblemaskin?
I stället för goody bag fick alla barn varsin present. Olivia fick face painting. Vi hade nog inte varit hemma mer än tio minuter innan jag hade två rytande tigrar att tampas med. Det var rätt kul, men kvaliteten var väl inte den bästa så färgen smetade av sig lite varstans. Men ungarna gillade det och det är väl det viktigaste!

I morgon är det torsdag - taekwondo-dag! Olivia ska äntligen bli testad för nytt bälte, hon har känt sig omkörd av andra barn när vi har varit i Kina/Sverige i våras samt i sommarstugan i sommar. Men nu äntligen är det dags! Och på lördag ska vi på Black Belt Extravaganza och titta på proffsen. Olivias tränare, Mr Simmonds, sa att Olivia kan få uppträda om hon vill, men jag vet inte hur allvarligt det var menat. Vet inte heller om Olivia skulle våga ... jo, kanske? Nå, vi får väl se om han säger något i morgon också.

Mats kom hem från Göteborg i dag på morgonen, fortfarande mätt efter att ha frossat i torskrygg och färsk hummer i går kväll. Det sköljde han förstås ned med mineralvatten eftersom det är Berlin Marathon på lördag. Tyvärr har han ont i halsen och känner sig hängig. Det vore ju själva den om han tvingas ställa in, så som han har laddat. Håll tummarna för ett snabbt tillfrisknande!

Nu ska jag sjunga Buff för Päronpuffen (=Trollmors vaggsång för Ia)!