Hemma igen

... men vi börjar förstås från början. Detta är tidigt på morgonen förra torsdagen. Platsen är Nairobi flygplats. Motivet är två extremt trötta flickor. Den här gången var vi bättre förberedda på den tråkiga fyra timmar långa väntan, och så här i efterhand måste jag säga att hela resan har gått väldigt bra. Vi valde att åka tåg-tunnelbana-tåg till och från Heatrow, knöligt med två flickor och allt bagage, men vi träffade faktiskt en familj på hotellet som tog bilen i stället och fastnade på motorvägen på grund av en trafikolycka. De missade flyget, fick övernatta på hotell vid Heatrow och kortade därmed av sin semester med en dag. Tåget får bli vår melodi hädanefter.
När vi äntligen kom fram var det bara att kasta av kläderna, på med solkräm och badkläder och vräka hela familjen i poolen!
Jag hade tänkt blogga från semestern och försökte också på cyber-kafeet, men uppkopplingen var alldeles för långsam så jag fick ge upp. men här kommer en rapport!
Mei-Mei bada! Det är den korta men ändock mening vi hört mest under vår semester. Den flickan är en riktig badbrud. Hon lärde sig till och med simma litegrann, som en hund och under vattenytan likt en ubåt, men hon älskar det och kastar sig numera handlöst ut på det djupa.
Provsmakning av solvarm kokosnöt.
Mjölken är inte särskilt god i den här formen, men köttet är jättegott.
Maten har varit helt fantastisk, men en enorm fräsch buffé uppdukad vid varje måltid. En del västerländsk mat, men betoningen har legat på indiskt och östafrikanskt. Mums! Jag har vägt mig och konstaterat att jag gått upp ett kilo. Och det är alltså inte muskler.

På stranden. Det är stora skillnader mellan låg- och högvatten och det kan vara strömt när vattnet är på väg in eller ut, men när det funkar är ett dopp i havet förstås oslagbart!

Och plötsligt dök det upp kameler bakom klippan! Olivia blev eld och lågor, hon mindes fortfarande att hon red kamel när vi var i Kenya för knappt två år sedan.

Vid den här pollen låg vi mest. Den kallades sportpoolen, men så mycket sport såg vi inte till. Det var oftast ganska lugnt där och Olivia bottnade precis på den grunda delen. Dessutom ligger en bar just till vänster och rakt fram syns kids club, där Olivia tillbringade en hel del tid. Hon fick massor av kompisar och har lekt från morgon till kväll. Vera är emellanåt duktig på att sysselsätta sig själv, så faktiskt har både jagoch Mats kunnat ligga i solstolen några minuter då och då!

Detta är baren. Den lokala ölen, Tusker (tusks=elefantbetar), är ljus, god och har låg alkoholhalt. Perfekt, med andra ord! Det fanns alla möjliga drinkar att välja mellan också. Däremot var vinet som ingick i all inclusive-priset odrickbart.
I en annan bar, med utsikt över havet.
Badbruden Vera-Mei igen.
Och igen.
Olivia har också gjort enorma framsteg den här veckan. Hon kan ta några simtag (men fegar sedan och sätter i fötterna), hon vågar doppa huvudet (motvilligt) och är inte längre rädd för att få vatten i ansiktet eller i håret.

En kväll satte "underhållningspersonalen", eller vad man nu ska kalla dem, tjejerna från kids club och killarna som höll i lekarna i "the fun pool", upp Lejonkungen som teater. Barnen fick vara med. Jag släppte av Olivia för gemensam middag och repetitioner strax efter sex och såg henne inte förrän klockan nio, då hon klev ut på scen tillsammans med de andra. Iförd lejondräkt och målad i ansiktet. Hon var så duktig (tja, det var ju inte så komplicerat att gå runt i en ring) och jag blev så rörd att jag började gråta. Vilken tjej hon är! Så modig! Hon var flera år yngre än den näst yngsta, men klarade allt galant. Olivia gör mig stolt varje dag, hon är så fantastisk.

Efter inledning fick barnen slå sig ned längst fram i publiken och se resten av showen.
Vera gjorde dem snabbt sällskap.

Mei-Mei och Mamma. Veras språk har utvecklats enormt den här veckan. Hennes uttal är fortfarande luddigt, men hon kan jättemånga ord och pratar också lite engelska nu.

Hennes sömn påverkades kraftigt av miljöombytet de första nätterna, men sedan blev det lugnare. Dock satte vi på nattblöja igen, för hon har varit ganska dålig i magen.
En drink före maten.

Jag längtar redan tillbaka till Kenya. Förhoppningsvis åker vi tillbaka till Afrika redan om ett år. Då ska vi också ta med flickorna på safari. Än så länge nöjer de sig med att titta på apor, kameler och fåglar.
Mer poolbilder.

Landkrabba i arbete.

Kamelturen blev av till slut. Flickorna var skräckblandat förtjusta.

Längs stranden slogs varje dag upp en marknad. Saronger, träskulpturer och halsband var det som mest erbjöds. Tyvärr är försäljarna ganska aggressiva (desperata) och jag orkar inte ens fram för att titta på grejorna.

En dag gav jag mig ut och sprang längs stranden, men det blev inga fler gånger eftersom jag strax hade ett tiotal glada följeslagare efter mig.
Vera i bebispoolen.
Olivia öva simning. Hon håller puffarna i händerna och tar riktigt fina simtag både med armar och ben.

Mera Kenya

Jag har trubbel att ladda upp bilderna till sidan ... men det kommer mycket mer!
Olivia hoppar från kanten ned i bebispoolen. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Olivia.
Inte dumt att ta en kall öl i poolen på eftermiddagen!
Sedan måste man förstås vila lite till. Den här veckan har varit utomordentligt bra för att stärka bandet mellan Mats och Vera, men också för att knyta hela familjen närmre varandra.
Det tog många dagar och noggranna studier, men till slut vågade Ia åka vattenrutchbana - i pappas knä dock. Hon är ju så rädd att komma under vattenytan - fast det gjorde hon visst ändå ibland!
Vera är som vanligt inte rädd för någonting. Dock är hon för liten för rutchbanan, så hon fick åka i de stora flickornas knän. Tjejerna råkade nästan i slagsmål om vem som skulle får ha henne. Vera verkade trivas i rollen som docka.

Vem i hela världen ska man lita på?

Jag åkte till ett köpcentrum för att skaffa ny bikini, då min gamla blev stulen i duschen på Nizels när jag och flickorna hade varit och badat härom veckan. Jag glömde den alltså i all röra, men ingen hade lämnat in den och den var spårlöst försvunnen. Vem stjäl en visserligen snygg, men inte dyr och desto mer begagnad bikini? På ett ställe som Nizels, där det ändå kostar några sköna tusenlappar att vara medlem? Häpnadsväckande.
Här pågår höstrean och det fanns bara överblivna sommargrejor framhängda. Det var helt omöjligt att hitta en snygg bikini i rätt storlek och som dessutom var matchande över- och underdel. Men något fann jag i alla fall och ni kan betrakta resultatet på modellen här intill. Vera var mycket nöjd över att prova mammas "tuttor", och strålade som en sol när jag senare stoppade in plastgolfbollar i kuporna (det säger väl mer om mina behag än Veras).
I går hade vi svensk lekgrupp här. Det var en liten skara, bara sex barn varav en bebis, så det var lugnt och skönt. De skötte sig exemplariskt och lät mammorna sitta ned och prata en stor del av tiden. Här leker de Mr Bear på studsmattan ... eller om det var Duck, duck, goose. Fråga inte mig vilka reglerna är. Vad är det för fel på Björnen sover?
I morgon åker vi till Kenya. Och vem i hela världen ska man lita på? dmi.dk utlovar ösregn och drygt 20 grader de närmaste dagarna. Inte riktigt det jag hade tänkt mig. Men bbc utlovar klarblå himmel och drygt 30 grader. Hmmm. Mats tror på bbc, för, som han säger, va fan vet danskarna om Afrika. Det har han väl rätt i, men för egen del har jag alltid föredragit att se fyrans väder när jag är i Sverige för det verkar alltid bli lite varmare och torrare i deras prognoser. Så vad ska jag göra? Packa ned extra brallor och tröjor, eller nöja mig med lätta klänningar? Man kan nog klara sig med klänning och i värsta fall en kofta även om det är 20 grader och regn. Eller hur? Men jag kollar nog prognoserna i morgon igen.
Vi tar tåget från Sevenoaks till Heatrow vid tvåtiden. Planet lyfter inte förrän på kvällen, men på grund av det allmänna terrorhoten ska vi vara på flygplatsen fyra timmar före avgång. Urk burk. Det blir också smärtsamt för Mats som vant sig vid att sitta i olika lounger. Nu får han känna hur det är att vara en vanlig medborgare igen!
Det blir nog inget bloggande från Kenya, men jag lovar att återkomma med fyllig rapport och (förhoppningsvis) många soliga bilder när vi är tillbaka nästa helg!

Bilder från de senaste dagarna

Det härliga höstvädret fortsätter. I dag har vi haft klarblå himmel, vindstilla och 19 grader. Det är ett gott klimat här. Nu syns det på träden att hösten är här, men de flesta är fortfarande gröna. Olivia vattnar sin jordgubbsplanta i hopp om att det ska komma åtminstone något bär till.
På studsmattan #1,
På studsmattan #2.
Olivia gillar att ordna olika tävlingar (som hon förstås alltid vinner) men Vera brukar få en medalj hon också.

Så här flott blir Mats mottagen ibland när han kommer hem från jobbet.
Det är kul att prova mammas och pappas skor.
Tånagelklippning.
Olivia var på kalas i lördags och fick såpbubblor med sig hem. Såpbubblor är alltid lika kul, men tyvärr hälls vätskan oftast ut ganska omgående.
Så det gäller att njuta medan det finns någon kvar!

Vattenfärger är en höjdare, om man frågar barnen i alla fall.

Pappa provar örhängen, en annan gåva från kalaset i lördags. Olivia vill förstås inte prova (det var prinsesskalas för övrigt, Olivia stenvägrade och gick dit som Prince Charming i stället) men Vera gillade dem och pappa också som synes.
Olivia svidade om till Taekwondokläder för att visa vem som bestämmer. Hon är inne i ett riktigt rus just nu, efter showen här om veckan och efter det att hon fått motta gratulationer och applåder vid samlingen i aulan i fredags, eftersom hon testats för nytt bälte. Hon blev till och med fotograferad för skoltidningen!
Vera lyckades klämma dit örhänget till slut.

I dag åkte vi till driving rangen på förmiddagen och åt sedan lunch på Bartellas, en mycket bra italiensk restaurang som ligger utanför Sevenoaks. Mats har tränat, jag har handlat och Olivia har gjort läsläxa. Jag och Olivia har också läst Hansel and Gretel, Hans och Greta, på engelska. De kommer inte till ett pepparkakshus utan till ett biscuit house, i övrigt är det samma saga. Anledningen är att barnen i morgon ska få se Hans och Greta som kasperteater i skolan, och jag tänkte det kan vara bra att Olivia har hört sagan innan - den är ju ganska läskig. Det gick också lite trögt att ta sig igenom den, för hon blev rädd både för den elaka styvmodern som ville sätta ut barnen i skogen (extra hemskt med tanke på Olivias bakgrund, tycker jag) och förstås för häxan som skulle äta upp Hans. Men det blev ett lyckligt slut och jag hoppas att hon nu pallar att se teatern. Kanske lite väl avancerat för fyraåringar?
Annars räknar vi mest ned inför onsdagen, då vi stiger på planet till Kenya! Hoppas det hinner bli lite ruskväder här tills dess ...

Kakstriden del 3 och hur man prutar på medicin

I dag var det dags för kakstriden del tre, som också blir den sista delen, åtminstone nu.
Först hade jag tänkt köpa flera olika alternativ till kakor, men eftersom Mrs Austin (rektorn) hävdade att de hade övervägt "alla" alternativ innan de kom fram till att kakor är det bästa och mest prisvärda mellanmålet för flickorna i Olivias skola, tänkte jag att det kanske är bättre att ha med ett bra alternativ, som de antagligen inte haft med i sina diskussioner (hur genomgripande de egentligen var kan man ju sedan fråga sig).
Sist jag var inne hos Mrs Austin hade jag med skorpor till flickorna, vanliga svenska fullkornsskorpor som man kan köpa på Sainsburys. Mrs Austin var nyfiken på dem och efter att jag jämfört pris och näringsinnehåll mellan mariekex, digestivekex och dessa har jag kommit fram till att skorpor vore ett bra alternativ, om än något dyrare.
Alltså hade jag med en hel påse skorpor till Mrs Austin, som sa att det var SÅ trevligt att få en pratstund med mig igen och att hon bara tycker det är bra att föräldrar är intresserade av deras barns väl och ve. Hon tackade för skorporna, lovade att smaka på dem (men hon var tveksam till att barnen skulle äta dem, att mina älskar skorpor såg hon nog som lite mysko) och lovade att sedan skicka påsen vidare till den inköpsansvarige via husmor, som måste granska näringsinnehållet. Men att det ska bli någon föränding, det ska jag inte förvänta mig. Anledningarna är följande:
1. Man kan inte ta ifrån barnen allt gott, det måste finnas en balans. Skolmaten är mycket hälsosammare nu är för några år sedan (tack vare Jamie Olivers kampanj) och barnen saknar fortfarande att få pommes frites varenda dag. Att ge dem söta efterrätter och kakor är ett sätt att hitta balans.
Mitt argument, att det är föräldrarna som bör ha kontroll över hur mycket sötsaker barnen får i sig, föll platt. Tänk på de stackarna som är på six o'clock stay (ung. fritids, hålls i biblioteket) - de skulle ju inte få något gott alls!
2. Det är inte särskilt mycket mättat fett i de kakor som serveras.
Mitt argument, att det är sockret och själva vanan som är farligt, gjorde inget intryck.
3. De barn som hellre önskar frukt får lov att ta med sig det.
Mitt argument, att de barn som självmant väljer ett äpple framför en kaka är få, gick inte hem.
4. Barnen skulle nog inte gilla skorpor.
Mitt argument, att barnen äter det de blir serverade när de begriper att de inte kommer att få något annat, kunde jag lika gärna ha sagt på svenska, det var helt obegripligt för Mrs Austin.
5. Lunchen är hälsosam #2, det finns massor av sallad och ångade grönsaker att välja mellan.
Detta var svaret på mitt argument att i dessa dagar, när de kraftigt ökande problemen med barnfetma i UK toppar nyheterna varje vecka, skulle Walthamstow Hall kunna profilera sig ytterligare genom att i sin marknadsföring berätta att man månar om flickornas framtida hälsa genom att bannlysa kakor tillsammans med godis och läsk - något som redan är gjort på majoriteten av alla skolor i området. Men som sagt, äter man ett salladsblad i samband med lunchen så neutraliserar det tydligen tre digestivekexen. Är det inte magi, så säg!
Jag tycker att jag har gjort vad jag har kunnat i det här läget. Snart ska dock skolan granskas av den myndighet som betygssätter privatskolor och de söker föräldrar som vill låta sig intervjuas och ge sin syn på skolan. Jag funderar på om det kanske är ett bra tillfälle att ta. Den myndighet som granskar statliga skolor kritiserar de skolor som ger barnen kakor. De rapporter som skrivs är mycket viktiga för skolorna, då föräldrar i mångt och mycket väljer skola till sina barn utifrån dem. Jag får suga på den karamellen.

Och så det här med att pruta på mediciner. Vi ska äta malariaprofylax när vi åker till Kenya. Jag tog med mig recepten till ett apotek i går (de är privata här, inte i monopol som i Sverige) och fick veta att det för oss fyra skulle kosta 214 pund. Det är närmare tretusen spänn!
Jag såg väl lite paff ut, för plötsligt erbjöds jag 15 procent rabatt! Jag blev jätteförvånad, men sa att det är väl bara att slå till, för inte varierar priserna mellan olika apotek?
Jo, det kan variera ganska mycket, så är det dyra mediciner kan det löna sig att fråga runt, sa tjejen bakom disken.
Sagt och gjort, i dag har jag varit på två andra apotek och frågat. Billigaste erbjudandet (de sänkte priset efter att ha hört vad jag tidigare fått för erbjudande) blev 170 pund. Så lätt tjänade jag alltså 44 pund - ungefär 550 spänn!

Hektiska dagar

... det blir det när pappa inte är hemma. Jo, i dag är han visserligen det, men han åker i morgon bitti igen. Han pratade om klockan fem ... hoppas han inte räknar med att bli avvinkad!
Jag och flickorna har roat oss så gott vi har kunnat - och det är faktiskt sällan ett problem att ha kul med de här två. Men, som sagt, det tar på krafterna ibland!
Vi har målat, "pärlat", pysslat, badat på Nizels och promenerat i skogen.

På lördagen var Olivia på kalas. Jag hade lovat att vara volontär på en NCT-försäljning så Eléne tog hand om Vera några timmar. Det är faktiskt kul att åstadkomma något utanför huset ibland. Jag köpte inte mycket, ett par spel och en tröja blev det visserligen och en trehjuling till Vera. Hon blev jätteglad men har ännu inte kommit på hur man använder pedalerna.
Detta blev ett kort inlägg för nu ska jag ner och passa på att umgås med min man. Nu ska han tack och lov bara vara borta en natt (i Glasgow) och sedan har han lovat att stanna här en hel vecka - för sedan är det Olivias höstlov och då ska hela familjen att åka på tio dagars semester till Kenya! Hoppas att det har blivit riktigt ruskigt höstväder tills dess. Jag tror man njuter ännu mer av solen då ... här har vi fortfarande sensommarvärme!

Födelsedagsfirande och indiansommar

Olivia provar pappas present: Ett par wellisar (gummistövlar heter Wellington boots här, kallas oftas wellies).
Mats fyller 38 på fredagen den 5 oktober. Den som vill gratta kan skicka ett SMS till +44 7919 47 07 47.
Han är på konferens i dagarna fyra i Bohuslän nånstans, vi får hem honom på söndag.


Sötnosen Vera! I somras åkte en amerikansk familj till Veras barnhem på återresa, en av deras döttrar kommer därifrån. Vi skickade med dem några foton och bad att Veras nanny skulle skriva ett brev. Vi har ett från Olivias nanny och jag tror det kommer att bli mycket värdefullt för flickorna i framtiden.
Jag hade ingen större förhoppning att få något brev, men se det kom ett och jag har fått det via den amerikanska familjen.
I dag fick jag också översättningen. Vi fick ju inget vidare intryck av den barnhemspersonal vi mötte och Vera var i dåligt skick när vi fick henne. Det var därför enormt glädjande att läsa raderna från nannyn. Det har funnits kärlek i Veras liv tidigare! Nannyn brydde sig tillräckligt om henne för att knåpa ihop brevet och beskriver mycket exakt Veras förtjusning i vatten och hur hon är när hon blir sur. Att nannyn sedan inte hade koll på från vart vi kommer är en småsak, hon vet antagligen inte ens vart Sverige ligger - och vi mötte ju henne aldrig. Amerikanerna står för merparten av adoptionerna från Kina.
Här är översättningen:

Fan Fan,
How are you doing recently?

After your leaving, nanny could only meet you in the dream! Do you remember the days when you were in China? You liked to play water. You were happy as soon as you saw water. You refused to stand up when you were unhappy. You frowned, when you did not want to be bothered. A very cool looking! Do you still look like this? Nanny could not help to smile when nanny thinks about your simple and lovely looking. Fan Fan, nanny misses you. Nanny really misses you very much!

I hope you will grow up healthily under the taking care of your American parents. I wish your life in the United States is the same as my wish---Blessed, happy and sweet. I hope your hometown-Qidong, Hunan of China will be remembered by you forever. When you grow up, take a chance to come back home to have a look!

Miss you!
Nanny

July 26, 2007



Så här mysigt hade flickorna det när de åt kvällsmat i kväll. Det har varit 20 grader varmt i dag, soligt och vindstilla. Härligt!
Lite hopp och lek på studsmattan innan de blev dags att sjunka ned framför tv:n en stund. Vera sover redan. Och nu är det dags att lägga hennes trötta men nöjda storasyster, som varit Golden Girl i klassen den här veckan och som gjorde mycket bra ifrån sig på taekwondon i eftermiddags.
I morgon är det Jeans for Genes i skolan. Flickorna får ha vanliga kläder på sig mot att de donerar pengar till något som antagligen har med gener att göra. Olivia ser mest fram emot att ha Spiderman-tröja.

På tv i kväll

Ibland, nej, ganska ofta gnäller vi över att vi har fler än 800 kanaler men det finns ändå inget att se. Så mycket skräp de lyckas fylla tablåerna med! Det händer att vi säger att "i Sverige räcker det att man har ettan, tvåan och fyran, så finns det alltid något att se".
Men när jag läste Aftonbladet på nätet i kväll och såg vad redaktionen bedömer är de två intressantaste programmen på svensk tv i kväll börjar man undra.
Är det ett skämt?
Eller har Aftonbladets tv-redaktion fullständigt förlorat omdömet?
Eller har svenskarna på fullt allvar bekymmer att välja mellan de tre alternativen Gynekologen i Askim där en kvinna konstateras ha klamydia, Ernsts ny antikprogram där bland annat en farbror med 300 tomtar ska framträda, eller att stänga av tv:n?
Jo, just det. Det finns en kanal till. Undrar vad de visar där? Det måste var enormt ointressant, med tanke på vad som lyfts fram på a.se.
Alltså, om inte alltihop är ett skämt och a.se har blivit hackad.
Jag måste nog för säkerhets skull för första gången läsa hur diskussionerna går om de här tv-programmen.