Red stripe belt!

Men först lite annat smått och gott.
Olivia bar hem den här stora målningen härom veckan. Barnen hade fått höra en saga om en pojke som fick en ny cykel. Han föll med den och bröt benet. Hans mamma ringde ambulansen och han fick åka till sjukhuset och bli gipsad.
Alla barnen fick måla en scen ur sagan. Samtliga utom en (Olivia) målade pojken med cykeln. Olivia målade mamman som ringde ambulansen i stället.
Det här fina mors dags-kortet fick jag av Mei-Mei. Hon är riktigt duktig på att rita. När Ia var i den åldern hade hon inte presterat något begripligt alls.
Årets första gräslök har titta upp. Ia skördade med förtjusning i går.
Mums!
Gårdagens största händelse var annars att Mats taxi inte kom som beställt, klockan kvart i sex. Hans skulle till Gatwick för att åka till Glasgow över dagen. Fem i sex rycktes därför jag upp ur sömnen för att vara chaufför. Jag lyckades tyvärr väcka båda flickorna när jag drog på mig lite kläder. Samtidigt väckte Mats Eléne med en knackning som lät som att det brann.
Jag tog vägen via köket, drack några klunkar juice direkt ur paketet och rusade vidare ut och tog på mig skor och jacka medan Mats stod ute i kostym och skrapade rutorna. Sedan var det bara att trampa gasen i botten. Vid sex börjar morgonrusningen och kommer man några minuter för sent står trafiken stilla på motorvägen.
Vi hade tur och slapp trafikstockningarna. Vi var framme på Gatwick vid halv sju, planet skulle gå sju. Incheckningen hade stängt men Mats hade tur och de släppte på honom ändå.
Pust! Vilken morgon!
Jag kryssade hem i lugn takt - och nu stod trafiken helt still från det håll vi kommit på motorvägen. Jag hann i alla fall äta frukost med flickorna och ta Olivia till skolan som planerat.

I dag har varit en lugnare dag. Mats har åkt till Paris, där ska han vara till på lördag då han åker till Dubai. Han kommer hem på måndag ... eller var det tisdag? Minns inte. Måste fråga.
Efter skolan i dag hade Ia taekwondo. hon blev testad för ett rött bälte och klarade det med glans! Hon är mycket stolt och förevisade därför gärna lite olika blockar och slag. Good girl!





Mei-Mei vill inte vara sämre och nu har hon också börjat tjata om att få börja i taekwondo. Det vill jag gärna, men jag vet inte riktigt när det ska hinnas med. Hon är för liten för Ias grupp och den som är innan är omöjlig att hinna till eftersom Ias klass alltid är tio minuter sen ut. På lördagarna kanske ... vi får prata om det.
Men håll med om att hon verkar vara en natural born fighter!

Vårtecken i vår trädgård

Mormor och Karin har åkt hem

Men vi har haft en mysig helg med mycket bus!
Ia och mormor spelar barn-yatzy.
I går var vi på puben The Wheetsheaf och käkade lunch. Här matar Karin och flickorna en hund med hundgodis.

Sedan åkte vi till Hever Castle och njöt av en promenad i de vackra trädgårdarna. Om någon månad, när det blommar, är det förstås ännu härligare, men jag tycker alltid det är mysigt att åka dit. Flickorna hade också väldigt kul i labyrinten. Tyvärr var inte vattenlabyrinten öppen.
Vid önskebrunnen.

I presentshopen. Olivia tjatade till sig ett träsvärd. Mei-Mei fick en groda.

Sedan blev det bullbak för hela slanten!

Storleken varierade ganska kraftigt, men smaken var det inget fel på!



Vi kommer att sakna att ha Mormor här, och Karin också förstås! Men det är kul att pappa har kommit hem.

Nu kommer busungarna upp till mig så jag får skriva mer en annan gång!

Fint besök från Sverige!

Ia får hjälp med bollträningen av Karin.
Mei-Mei vill förstås inte vara sämre!
Det bådar gott att flickorna har fått lära känna Karin så väl och att de blivit så förtjusta i henne - och hon i dem! Karin har inte några egna barnbarn än och kan antagligen anlitas som barnvakt i Varberg och vi behöver back-up!
Nu har de varit här några dagar, Mormor och Karin, och tyvärr har det gått alldeles för fort - de åker i morgon!
Det har varit jättemysigt med sällskap nu när Mats är bortrest och flickorna är förstås överförtjusta.
Eftersom jag får fira både femårig bröllopsdag och Mors dag utan min make känns det också bra att ha andra att luta sig tillbaka på. Jag har fått två sovmornar, en i fredags och en i dag!
Bara en sådan sak!
Och jag har fått tid att läsa ut Luftslottet som sprängdes, Stieg Larssons tredje bok, och det smärtar att jag förmodligen aldrig kommer att läsa en fjärde ... vilka enormt bra böcker! Vilka intriger, vilken research! Säkerligen kommer det så småningom att skrivas böcker om samma karaktärer (vad kallas det? Pastischer, inte sant?) men jag har svårt att tro att materialet kan bli lika bra. Dessutom fick jag aldrig kläm på vad som hände med Camilla Salander.
Kvällarna tillbringar vi runt köksbordet och spelar Gin rummy och dricker vin. Hur mysigt som helt.
I går fick dock damerna klara sig ensamma, då jag, Sarah och Åsa åkte till Tunbridge Wells och gick på konsert med Bjorn Again. Det var en lyckad kväll, med mycket Abba-nostalgi och dans. Konserten var en familjetillställning som började prick på utsatt tid halv åtta och slutade till och med före den tid som angivits. Helt okej för oss, vi hann i god tid till tåget som gick hem 22.10 och jag satt med min Stieg Larsson bok i knät hemma i soffan redan vid 22.45.
Många hade tagit konserten på stort allvar och klätt upp sig i 70-talsdiscokostymer. Nästa gång vi går ska vi förbereda oss lite bättre. Jag hade inte ens någon blå ögonskugga att sätta på, och stövlarna hade gått sönder och min virkade klänning ville aldrig torka efter tvätten - så jag gick i jeans och svart topp. Som alltid. Fy så trist jag är.

Här leker flickorna agility med Mormor och Karin. Karins hund Ludde gör agility på riktigt och detta imponerar stor på Olivia, som är mycket intresserad av sporten sedan hon fick en glimt av det sedan i somras.
Mei-Mei-hunden utövar ålning medelst hasning.
Och här kommer stora hunden Olivia. Mei-Mei, sötnos!

En annan sak:
På torsdagarna har Olivia simning på morgonen med skolan. Dessa dagar får flickorna inte ha lov att ha strumpbyxor, eftersom lärarna anser att de blir för svårt att få på sig efter badet då huden är fuktig. Alltså är det påbud att alla flickor ska ha kortstrumpor (marinblå, förstås) under klänningen.
Här i södra England är det lika kallt som på västkusten hemma om morgnarna. Det är ofta minusgrader och det blåser och jävlas. Och jag går ofta till skolan med barnen, det tar 20 minuter med vagn om man håller bra takt.
På torsdagarna står Olivia på sin buggyboard efter vagnen.
Jag kan för mitt liv inte låta henne stå still i kylan bakom vagnen i 20 minuter utan något på benen. Alltså sätter jag på henne ett par mjuka byxor under kjolen.
Dessutom är jag inte förtjust i tanken att hon ska gå barbent till och från simningen (särskilt från med fuktig hy). Alltså har jag bett att hon ska få ha byxorna tills de är tillbaka i klassrummet. Sedan, mitt på dagen, har temperaturen i allmänhet kommit upp till cirka tio grader - och även om man hade blivit föremål för socialens intresse i Sverige om man låtit barnen vara barbenta även vid den temperaturen - så kan jag sträcka mig till att okeja det när vi bor här, eftersom jag uppenbarligen är en av de få mammorna här som tycker att barn inte ska behöva frysa.
Den här veckan sa så Olivia att Mrs Malcolm, hennes lärare, hade sagt att hon inte får ha byxor i skolan. Olivia tycker förstås att det är jobbigt att bli tillrättavisad av sin fröken och har meddelat att hon in framtiden hellre fryser om benen än har byxor under kjolen när de är simning.
Jag blir så sur. Varför i helvete kunde inte Mrs Malcolm sagt det till mig, så jag får förklara min syn på saken? Hon måste väl begripa att det är min idé?
Suck.
Ibland känner jag mig verkligen som ett ufo här, de kulturella skillnaderna blir så tydliga. Vi i Sverige tycker att barn ska vara varma. Här klär föräldrarna sin barn väldigt tunt. Man kan se barfota och barhuvade små bebisar i vagnar när det är snöglopp ute. Många skolor tillåter inte över huvud taget att pojkarna har långbyxor, de ska ha shorts året runt. Det är häpnadsväckande - särskilt eftersom föräldrarna själva i allmänhet är ordentligt påklädda och står och gnäller om hur kallt det är. Å andra sidan fryser inte brittiska barn ihjäl i större utsträckning än svenska, så vitt jag vet.
Nu till min fråga.
Ska jag i fortsättningen låta Ia gå till skolan i korta strumpor, även om det är svinkallt?
Ska jag ta en medelväg och låta Ia ha byxor på vägen till skolan, men ta av dem när vi kommer fram ochlåta henne vara barbent till och från simningen?
Ska jag strunta i att Mrs Malcolm gnällt på Ia och bara fortsätta dra på henne brallor när temperaturen är nedåt noll?
Ska jag starta en ny kakstrid och försöka få lärarna och rektorn att begripa mina argument??
Jag tror minsann jag får skapa en liten poll när jag får tid!

I kväll kommer mormor!

Men först lite om de senaste dagarna. detta är i söndags eftermiddag då vi fick kolla på grodorna i våra grannar Anne och Gordons dammar. Detta är på baksidan. Det var så mycket grodor att vattnet stundtals kokade. Grodorna syns sällan till resten av året, de håller sig inne i de täta buskagen, men kommer fram på våren för att tillverka nya grodor och lägga sina ägg i dammarna.
Flickorna var förstås fascinerade.

Vi stannade en stund på framsidan också. Där är grodorna inte lika många, men å andra sidan är det desto mer ägg.
Sedan fick pappa hjälp att tvätta bilen. Mei-Mei är en busunge, hon grep tag i vattenslangen och började spreja på oss så fort hon kom åt!
Olivia tvättar under djup koncentration.

På måndagen var min kompis Clare här på lunch med sin äldste son, John. Han är extremt petig med maten. Jag hade lagt fram en bit broccoli och lite avocado, mest för syns skull - jag hade inte räknat med att han skulle smaka. Däremot blev jag förvånad - och Clare förtvivlad - när han meddelade att maten (spagetti med köttfärssås) är äckligt och bara vräkte av den från tallriken. Han smakade inte någonting. Jaja, inte mitt problem, men stackars Clare. Så är han inte lång heller, knappt längre än Mei-Mei, fast han fyller fyra i sommar.
På den positiva sidan var att Mei-Mei och John fann varandra direkt och lekte jättefint tillsammans!
John blev helförtjust i Ias Spidermanprylar och ville inte gå hem!

Kolla bulan!

Charlottes au pair Madeleine tog den här bilden av Mei-Mei och Maja med sin mobil.
Jag var tvungen att be om den, eftersom Mei-Meis stora bula ser ännu mer imponerande ut här! Hon fick den när hon dök i trägolvet i samband med att hon och Ia bråkade om en leksak.
Suck!

Några bilder

Bättre sent än aldrig ... Äntligen har vi fått familjebilden vi tog hos fotografen före jul. Det var inte billigt, men jag tycker det känns kul att ha familjen samlad bakom glas och ram.
Ia och Mei-Mei hjälpte mig med potatisskalningen i går kväll. Det tog sin lilla tid, men Ia lyckades faktiskt få sin ren. good girl! Mei-Mei får öva lite till innan hennes potatis passerar.
Fotboll i trädgården i dag på eftermiddagen. Mats och Ia har varit på taekwondo innan, jag och Mei-Mei tog en långpromenad i Knole Park. Ballongerna fick vi hos en optiker, som firade ett år och därför bjudit in en clown. Den stackars clownen frös så hon skakade, så jag och Mei-Mei förbarmade oss över henne och accepterade två ballonger.
Lördagsgodis, veckans höjdpunkt.

Grading

Mats kom hem från USA i torsdags förmiddag. Lagom jetlaggad på kvällen när det var dags för vår första grading i taekwondo, då vi skulle förtjäna en gul rand. Dessutom fick vi teorin samma dag. Det var en sisådär 20 koreanska ord för olika typer av slag och blockar - hur i allsin dar ska man kunna få in det i skallen på några timmar? Vi struntade i det och koncentrerade oss på de tio översta frågorna, lite om när sporten grundades, av vem, syftet osv.
Jag blev förvånad över att testningen var så seriös. Vi var sju personer som blev förda till ett avsides rum. Där inne var belysningen dämpad och en Master satt bakom ett bord med svart duk över.
Först vi vi tillsammans demonstrera att vi kan de olika slag, sparkar och rörelsemönster man ska behärska för att få sin gula rand. Därefter blev vi kallade fram en och en för att svara på frågor. Vi blev allihop jättenervösa, men det verkade som att alla klarade sig tack och lov - men helt säkra kan vi inte vara förrän på måndag, då vi får våra gula ränder. Man behövde visst inte ha rätt på samtliga frågor. Jag missade en av taekwondons fem grundpelare och Mats visste inte vad punch heter på koreanska.

Katarina har skickat alla sina bilder från Alta i ett digitalt album - himla smart sätt att dela med sig av foton när man har en massa! Klicka här och sedan på bilden av Mats, tryck på Play och bli ännu mer avis på vår härliga skidvecka!