På plats igen

Den första veckan här hemma har bara susat förbi. Mycket uppackning, tvätt, städning och inköp, som det alltid är när man har kommit hem från en längre tids resa.
I dag ska det bli drygt 25 grader varmt och vi är bjudna på garden party till Ulrika. Det blir mysigt! Härligt att det går att utnyttja de här sista härliga sommardagarna - fast ofta fortsätter sensommaren en bra bit in i september också, här nere i södra England.
Veckans stora händelse no. 1:
Far, jag kan inte få upp min kokosnöt.
Vi tog med de två skalhalvorna av en kokosnöt hem från Kenya i fjol. Flickorna har dem att leka med i badet. Den ena halvan är som en skål, den andra,m där kvisten suttit, är som en tratt med sitt lilla hål.
I detta hål stoppade härom dagen Mei-Mei pekfingret, som svullnade och sedan satt fast.
Förgrymmade unge, sa hennes mamma och försökte kyla fingret med kallt vatten samt olja det med tvål och olivolja.
Inget hjälpte. Mei-Mei blev alltmer hysterisk och Olivia var också rejält skärrad.
Turligt nog var Mats på väg hem från jobbet, annars vetitusan vad jag hade fått göra - åka till doktorn i Mariannelund? Mats lyckades trycka sönder kokosnötsskalet och Mei-Meis finger kunde befrias. Men det var ganska otäckt, måste jag säga.
Efter en kort diskussion bestämde vi oss för att inte limma ihop skalet igen.

Veckans stora händelse no.2:
Anna, vår nya au pair, har kommit. Flickorna tycker jättemycket om henne och det känns som att detta kommer att gå mycket bra.

Återträff med Olivias grupp

Så var det äntligen dags för återträff med Olivias adoptionsgrupp. Vi har blivit som ett stort gäng kompisar och det är lika roligt att träffa dem varje år.
Vi inledde traditionsenligt med grillning på fredagskvällen.




På lördagen var vädret ganska ostadigt och vi hyrde en gympasal på stiftsgården där vi bodde så att barnen kunde leka av sig.

Största utmaningen var som vanligt att samla alla barnen till ett gruppfoto.
Mei-Mei hittade en liten groda som hon kallade för Svante. Två av de stora flickorna, Lovisa och Klara, bistod henne i att leta upp en säkrare plats för Svante än vid golfbanorna.
Yi och Erica, Ias sängkompisar från barnhemmet.
Ia och Linnea, som bor i Malaysia.

De tre Fenguflickorna: Erica, Olivia och Anna Yi.

Pappa har förstås varit flickornas favorit i helgen - tre veckor är lång tid i små barns liv.
Nytt försök på söndagen med gruppfotografering.
Här har faktiskt alla fastnat på en och samma bild!
Ny variant på Fengduflickorna. Detta blir nog bilden jag skickar till deras barnhem.

Nu är vi tillbaka i Sevenoaks sedan ett dygn. Huset är enormt rörigt men vi får ta lite i taget med uppackning och städning. I dag har det varit bank holiday, en sorts inarbetad semesterdag, men i morgon börjar vardagen igen, för Mats i alla fall. Flickornas skola börjar inte förrän på torsdag i nästa vecka.

Sista kvällen med gänget

Så får väl sommaren betraktas som slut ... och avslutningen var värd att minnas!
Flickorna leker med Maja och Ella, granntjejerna.
Nu kom Mats in genom dörren, har ju inte sett honom på tre veckor så jag får väl gå ner och ge honom en kyss. Vi ska kolla längdhoppsfinalen och sedan dra åt skogen, dvs Småland, och träffa Olivias adoptionsgrupp.
Nästa inlägg på bloggen kommer från UK!

Svampar och kräftor

I morgon kommer Mats och vi åker till Småland på återträff med Olivias adoptionsgrupp över helgen - det ska bli superkul!
På söndag kväll åker vi tillbaka till UK.
Så nu gäller det att njuta av vad västkusten kan erbjuda!
Vi plockade svamp i går eftermiddag. Skörden var tyvärr ganska blygsam, men det är ändå härligt att känna lyckan som sköljer över en när man lyfter på en gren och det lyser guldgult där inne!
Douglas hittade några småttingar som gömde sig under riset.
Olivia och Mei-Mei hade satsat på att vi skulle hitta litervis.
Ett annat glädjeämne var tre kilo havskräftor. Flickorna hjälpte till med skräckblandad förtjusning - helt säker på att de var döda kunde de ju inte vara!
Vi kokade under kvällen och ska smälla i oss alltihop i kväll ... mums!

Vi fick träffa Wilma!

I dag åkte vi till Frillesås och träffade Wilma för första gången. Det var så roligt och jag är så glad för Liselottes och Pierres skull. Många, många års väntan, och så får de en sådan liten söt och glad pärla!
Wilma brukar vara väldigt avvaktande med andra barn, men det tog inte många minuter innan hon hade accepterat Olivia och Mei-Mei och sedan gick allt som en dans!

Det är förstås en utmaning att vara på promenad med både barn och hund, särskilt när omgivningen kryllar av läckra kaniner och saftiga rådjur.




Mei-Meis favorittrick ...
Olivia lyckades få Elton att både snurra runt och sitta vackert - mutad med hundgodis förstås!
Hennes heta önskan om en egen hund lär inte svalna efter detta!

En helg i Falsterbo

Men först några bilder från fredagen, då flickorna lekte med kusinerna Gidis och Leon.
Gidis hittade en gul spindel som fascinerade alla barnen. Sedan hittade de fler spindlar som de vill visa upp men motades snart ut från täppan.
Gidis i annan skepnad.
Gidis är kung, Leon tjuv och Mei-Mei och Ia är fångvaktare. Bandyklubborna är alltså gevär.
Skåneland ... vi åkte ner på lördag morgon och hade sedan en härlig eftermiddag på stranden. Jag och Annika ses inte ofta, i bästa fall en gång om året, och jag tycker det är lika roligt varje gång. Vi lärde känna varandra i en slalombacke i Norge när vi var tolv år och har varit brevvänner, kompisar, bollplank och varandras räddare i nöden sedan dess.
Förresten, jag har nog inte nämnt min, morsans och flickornas underbara picknick med bubbelvin och bad på fredagskvällen? Det badet är en klar finalist till årets härligaste! I lördags lyckades jag inte komma i ... föredrar klippor och djupt vatten framför sand och femtio meters promenad ut, det känns som en lång vandring fram till nån sorts avrättning, eller i alla fall förnedring ...
Den här bilden är från lördagskvällen då Olivia och Märta tog en sväng i Svantes elbil, då samme ägare tvångstvålades och tvångsduschades av sin möjligen oömma moder, efter att med berått mod ha rullat sig likt en hund i rutten tång på stranden. Det är inte ofta man på fullt allvar tvingas erkänna att ett litet barn luktar förj-ligt!
När badet var avslutat doftade Svante emellertid som en nyponros igen, han ruskade av sig, axlade gentlemannarollen och tog Mei-Mei på en liten sväng. Hon var överförtjust!

Hur får man barn att leka med dockor eller annat stillsamt?
Nåja, de trädde faktisk pärlor en stund.
På söndagen var det sämre väder och vi hade en lat förmiddag inomhus. Sedan klarnade det upp och vi hade en mysig eftermiddag hemma hos Svante och Märtas kusin Augusten (just det) som hade treårskalas.
Olivia övervann en del av sin cykelskräck när hon provade Augustens hoj utan trampor och vågade ta fart och lyfta fötterna. Jag ska försöka få henne att testa sin egen innan vi lämnar Sverige. Olivia har ju en fantastisk balans men är så himla räddhågsen ibland. Hon tycker det går utmärkt att cykla med stödhjul och kan inte fatta varför hon måste lära sig att cykla utan. Hon har ju lärt sig doppa huvudet under vatten - räcker inte det? Måste en och samma flicka kunna allt, undrar hon!
Nåja, detta är en bild från leken med de fådda ballongerna, som följde kalaset då vi hade kommit hem till Annika igen. Det var inte helt lätt att fånga barnen på bild, trots att jag kämpade. Detta är den bästa bilden jag fick ...
... men de flesta ser ut ungefär såhär!

Vi tog tåget tillbaka till Varberg i går kväll. Mei-Mei var övertrött och grinig och skrek i över en timme. Man var liksom inte tågets populäraste mamma.
I dag gjorde vi lite ärenden på förmiddagen och tillbringade eftermiddagen på Barnens Badstrand tillsammans med Cilla och hennes barn, Filip och Andrea.
I morgon väntar nya äventyr. Vi ska byta ett däck på morsans bil på morgonen, hon fick punktering i helgen (då hon och några arbetskamrater var på wedding spotting ute på landet) och däcket är endast temporärt lagat.
Sedan ska vi åka och hälsa på Liselotte, en kompis från provrörstiden som har blivit en kär vän med åren. I våras åkte hon och Pierre till Kina och hämtade en liten Wilma, som snart fyller två. Gissa om vi ser fram emot att få träffa henne!

I Haverdal

Vi åkte till Haverdal utanför Halmstad i dag och hälsade på Charlotte och barnen. Det var superkul att träffas igen och en bra start på nedräkningen tills det är dags att åka hem till Sevenoaks.
Hannah.

Promenad i skogen.
Varenda krokig tall blev till klätterställning.
Det har varit en mycket blåsig dag i dag.

Efter regn kommer sol kommer regn ...

En orange bil!
Olivia letade länger efter en orange bil i England men kunde aldrig se någon. Här i Sverige har vi sett flera stycken och i går stod en parkerad här utanför på gatan! Den var mörkorange men inte så röd som den ser ut att vara på fotot. Här är alltså vårt bildbevis!
I går fick vi också äntligen träffa de hemvända Houstonborna Isabelle och Elliott, och Katarina. Det var superkul att träffas!
Vi käkade lunch i lugn och ro och skulle sedan gå och bada. På väg till stranden öppnade sig himlen och vi fick vända tillbaka, men kände oss i stort sett nybadade när vi kom in genom dörren. Sedan spöregnade det hela eftermiddagen.
Olivia som den otäcka draken.
Jag och Katarina beklagade oss en del för varandra i början över att barnen har så svårt att sysselsätta sig själva, de hittar hela tiden på saker som kräver en vuxens hjälp.
Men sedan fick vi verkligen tji. De fyra lekte så fint tillsammasn hela eftermiddagen att vi bara gick och såg till att alla levde så där en gång i kvarten. I övrigt syntes de inte till alls. Helt fantastiskt! Att Mei-Mei nu har börjat prata ordentligt underlättar förstås mycket. För bara en månad sedan hade hon svårt att föra en konversation, men nu kan hon prata om allt.
Sabba saker kan hon ju ockå. I dag har hon haft sönder en cd-romskiva (helt ny) samt sparkat av fogen i röret till handfatet på lilla toan (trots att jag sagt till henne minst hundratusen gånger att det inte är en klätterställning). Jag lyckades laga det sistnämnda efter mycket möda och stort besvär. Tur det, annars hade vi nog blivit vräkta av mamma.
I dag var det sol på förmiddagen men eftermiddagen har mest bjudit på skyfall. Det blir segt när man inte har kompisar på besök. På kvällen har vi varit på middag hos Gunilla och Tjocke-Thomas (som inte är tjockare än andra men som ändå får ha det namnet). Simon och pojkarna var också där, och morsan, Douglas och Gunnar. Det var mycket trevligt och jag var lättad när jag och flickorna åkte hem och det inte hade gått sönder en enda pryl - Thomas och Gunilla har inga barn men desto fler designfynd från diverse auktioner och loppisar, samt en hel massa konstblåst glas.
I morgon har vi åter något att se fram emot: Jag och flickorna ska åka till Haverdal och hälsa på Charlotte, Sam, Maja och Hannah. Det ska bli jätteroligt att träffa dem. Hoppas bara nu att det blir mer sol än regn!