En helg i Falsterbo

Men först några bilder från fredagen, då flickorna lekte med kusinerna Gidis och Leon.
Gidis hittade en gul spindel som fascinerade alla barnen. Sedan hittade de fler spindlar som de vill visa upp men motades snart ut från täppan.
Gidis i annan skepnad.
Gidis är kung, Leon tjuv och Mei-Mei och Ia är fångvaktare. Bandyklubborna är alltså gevär.
Skåneland ... vi åkte ner på lördag morgon och hade sedan en härlig eftermiddag på stranden. Jag och Annika ses inte ofta, i bästa fall en gång om året, och jag tycker det är lika roligt varje gång. Vi lärde känna varandra i en slalombacke i Norge när vi var tolv år och har varit brevvänner, kompisar, bollplank och varandras räddare i nöden sedan dess.
Förresten, jag har nog inte nämnt min, morsans och flickornas underbara picknick med bubbelvin och bad på fredagskvällen? Det badet är en klar finalist till årets härligaste! I lördags lyckades jag inte komma i ... föredrar klippor och djupt vatten framför sand och femtio meters promenad ut, det känns som en lång vandring fram till nån sorts avrättning, eller i alla fall förnedring ...
Den här bilden är från lördagskvällen då Olivia och Märta tog en sväng i Svantes elbil, då samme ägare tvångstvålades och tvångsduschades av sin möjligen oömma moder, efter att med berått mod ha rullat sig likt en hund i rutten tång på stranden. Det är inte ofta man på fullt allvar tvingas erkänna att ett litet barn luktar förj-ligt!
När badet var avslutat doftade Svante emellertid som en nyponros igen, han ruskade av sig, axlade gentlemannarollen och tog Mei-Mei på en liten sväng. Hon var överförtjust!

Hur får man barn att leka med dockor eller annat stillsamt?
Nåja, de trädde faktisk pärlor en stund.
På söndagen var det sämre väder och vi hade en lat förmiddag inomhus. Sedan klarnade det upp och vi hade en mysig eftermiddag hemma hos Svante och Märtas kusin Augusten (just det) som hade treårskalas.
Olivia övervann en del av sin cykelskräck när hon provade Augustens hoj utan trampor och vågade ta fart och lyfta fötterna. Jag ska försöka få henne att testa sin egen innan vi lämnar Sverige. Olivia har ju en fantastisk balans men är så himla räddhågsen ibland. Hon tycker det går utmärkt att cykla med stödhjul och kan inte fatta varför hon måste lära sig att cykla utan. Hon har ju lärt sig doppa huvudet under vatten - räcker inte det? Måste en och samma flicka kunna allt, undrar hon!
Nåja, detta är en bild från leken med de fådda ballongerna, som följde kalaset då vi hade kommit hem till Annika igen. Det var inte helt lätt att fånga barnen på bild, trots att jag kämpade. Detta är den bästa bilden jag fick ...
... men de flesta ser ut ungefär såhär!

Vi tog tåget tillbaka till Varberg i går kväll. Mei-Mei var övertrött och grinig och skrek i över en timme. Man var liksom inte tågets populäraste mamma.
I dag gjorde vi lite ärenden på förmiddagen och tillbringade eftermiddagen på Barnens Badstrand tillsammans med Cilla och hennes barn, Filip och Andrea.
I morgon väntar nya äventyr. Vi ska byta ett däck på morsans bil på morgonen, hon fick punktering i helgen (då hon och några arbetskamrater var på wedding spotting ute på landet) och däcket är endast temporärt lagat.
Sedan ska vi åka och hälsa på Liselotte, en kompis från provrörstiden som har blivit en kär vän med åren. I våras åkte hon och Pierre till Kina och hämtade en liten Wilma, som snart fyller två. Gissa om vi ser fram emot att få träffa henne!