Jag köpte den!!!

Hemma igen ... flickorna har lagt sig och jag och Mats skjuter uppackningen framför oss ...
Hemresan gick bra men visst ar det trottsamt. Vi flog forst till Kopenhamn och vidare darifran hit till UK. Mats och jag var trotta ocksa efter gardagen, vi kom inte i sang forran vid halv tva vilket ar MYCKET sent for oss. Dessutom hade vi petat i oss en del gott vin sa det kandes ocksa i dag. Garkvallen var trevlig men det var sa mycket folk att det var lite svargreppat. Vi hamnade i alla fall vid ett valdigt trevligt bord och gjorde nya bekantskaper. Lyxigt sedan att sova pa hotel och kunna dra sig en stund pa morgonen!
Men trevligast var det nastan innan dess, nar jag fick en pratstund med Eva och senare ett glas tillsammans med Mats, Oscar och Sus (och lilla Iris).
Och just det, Eva och Sus! Jag kopte den i dag!

Efter sol kommer regn

Nu är det verkligen höstkänsla på västkusten, blåsigt och regnigt och mörkt. Jag återkommer med några solskensbilder från gårdagen, då jag och flickorna hade en härlig förmiddag vid havet.
På eftermiddagen uppvaktade vi morfar (pappa Lasse) som fyller 65 den 3 november. Jag påminner om detta närmare den stora dagen.
I går kväll käkade vi skaldjursmiddag (färska räkor och havskräftor) och sköljde ner detta med champagne. Ja jisses, det går ingen nöd på oss!
Nu ska jag och Mats strax åka norrut, till Göteborg. Vi har lite att göra under dagen och i kväll ska vi ut med ... vilka det nu blir, det skulle ha varit Erik & Katarina och Janne & Anneli, men nu verkar det bli ett större sällskap från Stena Bulk och annat löst folk.
Olivia och Mei-Mei får ha mormor och Douglas för sig själva ett helt dygn ( man kan ju misstänka att det kommer att göras en del avsteg från lördagsgodisregimen och max två timmar screen time-regimen) och mamma levererar dem till Göteborg i morgon. Sedan är vår Sverigevistelse över för den här gången.

Och, ni som ännu inte röstat i min lilla undersökning till höger, kom igen nu!

Fönstertittare

Mei-Mei hackar gurka.
Matlagning i går.
I dag på eftermiddagen - kusinerna Leon och Gideon var här och lekte med flickorna.

Det har varit en hektisk dag. Jag och Mats åkte till Frillesås för att stänga stugan. När vi kom dit var ett fönster pangat - det hade blåst upp och slagits sönder mot väggen, vilket innebär att vår gnälliga hyresgäst inte hade lagt på hasparna på insidan. Suck. Sedan gick en del tid till att städa glasflisor i gräset, fixa plywoodskiva att spika igen fönstret med, samt att åka till glasmästare och beställa nytt. Plus att tömma vatten, ställa in trädgårdsmöbler och annat som hör hösten till.
När vi kom hem tog jag och morsan med flickorna på bowling. Olivia har enträget bett om detta och vi hade faktiskt riktigt kul. Tjejerna hade barriärerna uppfällda och kasta kloten med hjälp av en ställning. Jag och morsan gjorde så gott vi kunde. Efter en halvtimme kunde vi konstatera att Mei-Mei vann (två strikes), Olivia kom tvåa, mormor tre och jag sist.
Och så var det detta med fönstertittare.
Är du en?
Varför ger du dig annars inte till känna, det är trots allt helt anonymt att deltaga i min lilla undersökning!
Endast sex deltagare på tre dagar, det är alldeles för dåligt.
Kom igen nu! Rösta!

Olivia hoppar rep.

Raw food

Vi åkte till Ge-Kås i Ullared och hoppades på att stöta på framor Kerstin, som var där på bussresa från Gotland. Mats letade upp och ner längs gångarna medan jag och flickorna fyllde vagnen med
strumpor, underyxor, regnkläder och Lucialinnen. Tyvärr hittade vi inte farmor. Däremot blev vi glatt överraskade att träffa Ann-Sofie, Elsas mamma. Elsa var Mei-Meis bästis på barnhemmet i Qidong. Tyvärr var inte hon med, men å andra sidan har vi alltid tyckt att det är snudd på barnmisshandel att ha med bar på Ge-Kås så är det någon som ska skämmas är det väl vi.
Dagen har varit regntung och mörk. Vi gjorde vårt bästa att njuta av en sådan måndag och åt oxfilé, klyftpotatis, trattkantarellsås oc sallad till middag. detta sköljdes ned med rödvin. Inte dumt!
Den största sensationen hittills är ett ett recept som GP publicerade här om dagen i samband med en artikel om Raw Foodism, en livsstil som går ut på att man bara äter mat frn växtriket och som inte får upphettas mer än till 40 grader.
Känner du smaken av rårivna morötter?
Det gjorde jag.
Men det fanns ett recept på nyttig chokladpudding, och sådant blir man ju förstås intresserad av.
Vi gjorde den i går och vi gjorde om den i dag.
Så gott! Helt otroligt! Undrar vem som har knåpat ihop det här receptet. Nu måste alla prova, helst redan i dag.

Raw Chocolate pudding (2-3 pers)

1/2 dl färska dadlar
1/2 dl vatten
2 msk honung
1/2 tsk vaniljsocker
1 1/2 dl mogen avocado
1/2 dl osötad kakao

Ned med allt i mixern, kör tills puddingen är slät, låt stå en stund i kylen.

Supergott!

Framme

Nu är jag och flickorna framme hos mormor i Varberg. Resan gick bra, men vi var 45 minuter försenade. Nu sitter flickorna i badet och snart ska vi laga lite god mat (jätteräkor med färsk ingefära, chili och koriander).
Jag pratade nyss med Mats. Han var tyvärr missnöjd - marathonloppet tog honom 3.37. Han hade hoppats på ned emot 3.10, men varit nöjd med 3.20. Anledningen säger han är att han var övertränad. Det var tungt i benen redan efter första kilometern. Jag säger då det. Jag tycker ju att han tränar alldeles för mycket - kanske hade jag lite rätt den här gången!
Nu ser vi i alla fall fram emot att få hem honom i natt.

Snart fulla, ja, packade ...

Resvaskorna, alltsa. De sista prylarna ska jag lagga ned i morgon. Sitter i soffan med ett glas vin och slokollar pa CSI.
Dagen har varit ganska bra. Jag saluforde en massa prylar pa NCT Nearly New Sale. Det ar en andrahandsforsaljning av barnklader, leksaker och andra barnrelaterade prylar i regi av en charityorganisation, National Childbirth Trust. Man far registrera sig som saljare, blir tillsand 50 tudelade prislappar och far sjalv bestamma pris pa varan. Pa morgonen (tva tillfallen per ar) aker man till lokalen och hanger upp kladerna och lagger ut prylar och bocker med mera pa anvisad plats. Nar forsaljningen ar slut far man hamta det som blev over. Senare far man beloppet man salt for minus 25 procent, som gar till NCT.
Visst ar det en stralande ide!
Detta ar tredje gangen jag saljer. Tidigare har jag mest agnat mig att att kopa klader och leksaker, och sa brukar jag arbeta som volontar men det gick inte i ar.
Nu kanner jag mest ett stort behov av att minska mangden har hemma. Jag satte avsiktligt riktigt laga priser och till min stora gladje blev jag av med nastan alltihop! Aterstar att se vad jag tjanat, det ramlar in en check sa smaningom (check, ja, jag hade verkligen aldrig trott att jag skulle bli innehavare av ett checkhafte, det har man ju knappast hort talas om sedan pa attitalet i Sverige! Men har klarar man sig inte utan.).
Jag hade inte tankt kopa nagot den har gangen, men sa fick jag se en kvinna rullande pa en cykel som vore perfekt for Olivia, sa vi gjorde affar pa parkeringsplatsen, innan cykeln ens hunnit fram till sjalva byggnaden. Nu galler det bara att fa Olivia att vaga lara sig cykla utan stodhjul.
"Mamma, jag har ju lart mig simma, det racker, jag behover inte kunna cykla ocksa!", sager hon.
Nar jag hamtade de osalda prylarna fick flickorna vara hos Filip och Felicia, barnen i den nya Stena-familjen som flyttade hit efter Gottbergs. Sedan satt vi och pratade i solen och drack kaffe och hade en riktigt mysig stund. Barnen lekte jattebra, Felicia, som ar fyra, lekte med Mei-Mei, och Olivia lekte med Filip, som ar atta. Olivia gillar ju att fa vara en av de stora killarna och Filip hade anfortrott sin mamma att "Olivia ar varldens coolaste tjej". Gissa om hon blev nojd!
I morgon ringer vackarklockan vid sex pa morgonen. En tidig kvall i kvall, alltsa.
Mats lopp borjar halv elva svensk tid. Hall tummarna for att han far en riktigt bra tid, han ar sa mycket trevligare att ha att gora med efterat da!

Snart på svensk mark

Så här kul kan man ha när man skruvar ihop Ikeastolar!
Först köpte vi fyra, nu har vi åtta. Tyvärr har de vita sitsar ... Mats har redan drällt tomatsås på en. Hmmm. Måste bytas ut till något mörkt och mönstrat.
I går åkte vi till Manic Monsters med Ias klasskompis Aitana samt mamma och lillebror.

Det var helt otroligt, stället brukar vara packat med folk men vi var helt själva den första timmen. När vi åkte stod fem bilar på parkeringen. Gissa om barnen hade kul! Extraroligt var att Mei-Mei och Leo kom igång att leka jättebra.
Jag och Isabel (mamman, från Spanien) lapade caffe latte och pratade skit om mathållningen på Wally Hall. Isabel är tillsammans med mig och några andra de hårdaste kritikerna mot kakdieten.
Efteråt gjorde vi Olivia till viljes och åkte till "mintpuben", en pub som har en family garden med en liten lekplats och där man kan få en mintkula när man går hem. Det var lite kyligt i skuggan men i övrigt en härlig höstdag.
Efter det var det barnens taekwondo och sedan, på kvällen, min och Mats taekwondo. Nu är det nedräkning inför marathon i Amsterdam på söndag och Mats avstod till och med från sparringen, eftersom han sparar energi (det är ett fasligt pastaätande nu, om man säger så).
Jag sparrade förstås, och lyckades faktiskt sparka en svartbältare i ansiktet! Tre poäng till mig! Tänk, att man skulle kunna bli glad över en sådan sak!
I dag har jag och flickorna gjort ärenden och i övrigt mest tagit det lugnt. På eftermiddagen var vi på play date hemma hos en annan klasskompis till Olivia, Natacha.
Nu har flickorna ätit sina fredagspopcorn och John Blund är påstridig - snart sover båda.
Mats lämnar oss tidigt i morgon bitti. Jag och flickorna åker på söndag. Kanske blir det en kort uppdatering i morgon, då bland annat om NCT Nearly New Sale, som går av stapeln på förmiddagen.

Dagens skratt

Ni laser val Bonton regelbundet!

Link finns har till hoger. Klicka pa galleri.

I dag var sista dagen fore mitterminsolvet. Flickorna firade med popcorn. I morgon ska vi aka till manic Monster tillsammans med en av Olivias klasskompisar, Aitana, med mamma och lillebror. Pa eftermiddagen ar det sedan taekwondo. Olivia har fatt sitt sparringkit och ar inte lite nojd och stolt! Blir spannade att se om hon far mojlighet att anvande grejerna i morgon.

Harvest festival assembly

Men först några andra bilder!
Detta är Olivia som stretchar i trappan. Hon är helt sanslöst vig. En annan hade ju knappast haft ett leende på läpparna och en normal ansiktsfärg om man försökte sig på en sådan här övning!
Mei-Mei på väg till driving rangen i söndags. Jag och Mats och Mei-Mei åkte dit när Olivia var på ett födelsedagskalas. Det var en underbar dag. Efteråt fikade vi. 23 grader i skuggan i mitten av oktober - då kan man inte klaga! Det är svalare ute nu men fortfarande ett underbart höstväder.
Mei-Mei är inte alls en sådan naturlig golftalang som Olivia är, men hon gör sitt bästa.
Så där ja, nu rullade bollen iväg!

I dag var det så dags för Harvest festival på Walthamstow Hall. Little Shipmates, lekskolan, framträdde med en ramsa om fem små röda äpplen på en gren. Mei-Mei hängde med riktigt bra men såg nästan skräckslagen ut till en början. Inte undra på, när hallen var full av föräldrar!
Här är det alltså bara ett äpple kvar på grenen.
Olivias klass, Year 1, framträdde med en lång dikt (Harvest ABC) samt en sång, tillsammans med Year 2. Olivia tog som vanligt i från tårna när hon framträdde. Tyvärr hamnade hon bakom några längre flickor, men titta noga så ser ni henne i mängden.
Här läser klasserna gemensamt sitt Harvest ABC.
Det lyser stolthet om flickorna, och man ser tydligt hur deras självförtroende växer för varje år.
Det känns verkligen att man är i England när det kommer till sådana här tillställningar. Det är precis vad jag hade förväntat mig av en klassisk engelsk flickskola, pianospel, psalmer och böner - det till och med luktar gammalt av tunga traditioner. (Synd bara att de vårdar traditionen med kakor så ömt - så fick jag sagt det också!)
Flickorna är enormt välartade och prydliga. De reser sig upp och sätter sig ned som en man - en militärtrupp hade inte gjort det bättre. Och man kan inte låta bli att imponeras när rektorn kommer in och säger "Good morning, girls" och de svarar i kör "Good morning, Mrs Austin".
Nu är det ju några år sedan jag gick i skolan, men av döma av de rapporter jag får av vänner är det inte samma ordning i svenska skolor. Nu kan jag ju inte svara för alla engelska skolor, men på Wally Hall används endast beröm och uppmuntran för att hålla ordning och reda. Flickorna samlar poäng till sina respektive hus, de föräras "merit badges" om de får åtta house points på en vecka, de dekoreras med fina klistermärken när de har varit duktiga och det är så gott som daglig feed back till föräldrarna. Kanske har svenska skolan något att lära?

Melamine - farlig mjölk i Kina

Jag har inte skrivit särskilt mycket den här veckan. Det beror på att om jag skrev kände jag att jag måste berätta att vi har tagit Mei-Mei till doktorn, och det vågade jag inte tala om innan jag något så när visste att hon mår bra.
Alla har säkert läst om skandalen i Kina där mjölk och modersmjölksersättningar spikats med en kemikalie som heter melamine. Melamine är ett ämne som egentligen ska användas vid framställning av plast. I mjölk har den dock effekten att proteinhalten förfaller högre än vad som i själva verket är fallet och detta har mindre nogräknade mjölkproducenter dragit nytta av.
En annan effekt av melamine är att det kan orsaka njurskador och njursten, särskilt hos små barn. Extra cyniskt att tillsätta det i modersmjöksersättningar.
Vilka andra skador melamine kan tänkas orsaka människan får tiden utvisa.
Nåväl. Till en början lät det som att melamine har tillsats mjölk endast under i år - avslöjandet gjordes i början av sommaren men det hela blev inte offentliggjort förrän efter OS - Kina ville inte förlora ansiktet ... suck.
Efter det att skandalen uppdagats har det dock framkommit att melamine-spiking har pågått hos vissa tillverkare minst så långt tillbaka som 2006.
Så det vår yngsta dotter.
Mei-Mei bodde på barnhem från det att hon föddes i april 2005 och till det att vi hämtade henne i mars 2007. Vi vet inte vilken typ av mjölk hon fick där, men man får väl anta att modersmjölksersättning var huvudfödan under åtminstone det första året av hennes liv.
Sedan hon kom till oss har hon in perioder klagat på att det gör ont att kissa. Inte bara gnällt, utan varit helt hysterisk ibland och verkligen kämpat för att hålla sig. Vi har förstås kollat henne för urinvägsinfektion, men det har hon inte haft. Vi drog slutsatsen att hon sett vår reaktion och sedan körde med detta för att få uppmärksamhet.
När melamine-skandalen uppdagades kom förstås saken i ett annat läge. Herregud. Tänk om den stackars flickan har njursten!
Jag beställde alltså tid hos doktorn och vi var där i tisdags. Han var mycket lugnande men tog ändå min oro på allvar och remitterade Mei-Mei till ultraljudsundersökning av njurarna.
Efter det skulle de bara ta ett litet urinprov - och sedan blev det fart vill jag lova. Hon hade protein i urinen, vilket tydligen inte behöver innebära att något är fel men ändå ska kollas upp, men framför allt hade hon ett enormt högt pH-värde. Doktorn hade nästan aldrig sett ett så högt pH-värde, och aldrig hos ett barn.
Nu blev vi ivägskickade för att ta blodprov och att mäta blodgaserna (något som har att göra med kroppens syra-bas-reglering). Proverna togs uppe på en avdelning. Det kändes helt absurt att vara där. Lokalerna var väldigt slitna och runt omkring låg svårt sjuka barn, likbleka och kopplade till olika sorters apparater och droppställningar och med snyftande föräldrar bredvid. Ingen upplyftande start på dagen, alltså.
Hur som helst, vid det här laget var både jag och Mats övertygade om att Mei-Mei hade njursten och vi var förstås väldigt oroade.
Dagen därpå åkte jag med Mei-Mei till ett annat sjukhus för att kolla njurarna. Jag var ganska så nervös, men kände att vi var i goda händer eftersom doktorn vi fått uppenbarligen var väldigt alert. Mei-Mei skötte sig jätteduktigt och studerade uppmärksamt bilden av sin mage. Och till min stora lättnad såg njurarna helt normala ut. Inget spår av njursten. Puh!
På torsdagen ringde doktorn och berättade att alla blodprover och blodgaser var helt normala. Dubbel -puh!
Det enda som återstår nu är att lämna in ett helt dygns kiss för analys av mineralinnehållet, om jag förstod saken rätt. Och möjligen att gå och kolla pH-värdet några gånger till. Men som det verkar nu mår Mei-Mei alldeles prima och vi får hålla tummarna för att övriga tester också kommer att visa det. Hon lyckades nog bara klämma fram en väldigt ovanlig skvätt kiss just den där tisdagsmorgonen.
Kanske tycker en och annan läsare att vi är överbeskyddande på gränsen till hysteriska, men det är lätt att måla fan på väggen när man har mycket knapphändig information om hur ens barn har haft det under de två första åren i livet. Det känns smärtsamt ibland att inte ha fått ha dem hela tiden. Missförstå mig inte, jag skulle aldrig i livet hellre vilja ha biologiska barn, absolut inte. Däremot önskar jag att jag hade fått bära och ta hand om just de här två flickorna från början.