Midsommar

Familjen Karlsson redo för midsommarkalaset i går.

Kalaspinglorna!

Festen inleddes traditionellt med kransbindning. Resten av eftermiddagen blev en lång kamp för att få barnen att ha på sig kransarna.

Sötaste blomman!

Mamma o Mei-Mei.

Hannah och Jonah.

Olivia vägrade ha på sig krans.

Emma.

Barnen åt först och lyckades proppa i sig en otrolig mängd köttbullar.

Evelina, Mats och Beth.

När även de vuxna hade ätit var det dags för dansen. Som alltid var Björnen sover roligast.

Här är barnen björnar.

Nyaste familjen: Helena, Greame och lille Emil.

Extra kul att familjen Gottberg kom till Sevenoaks och firade midsommar.
Vid den här tiden var dock Anton en slagen hjälte.

Åsa och Charlotte.

Familjen Wiltshire: Paul, Mia och Åsa.

Alla barnen i den ljusa sommarnatten.

En mycket trött Emma med mamma Sarah.

Maya visar några coola dans moves innan det var dags att packa ihop och gå hem. Vi gick och lade oss framåt elvatiden.

2009 års midsommarfirande blev riktigt lyckat med god mat, massor med champagne, öl, vin och snaps, glada barn och mycket sång. Lite synd att vi måste vänta ett helt år till nästa gång!

Hälsning från Olivias barnhem

Å nu så är det freda ...
Som jag skrev för ett par veckor sedan fick jag ett mejl från Olivias hemstad. Vi kunde inte öppna det, men vi misstänkte att det var chefen på barnhemmet som hade skickat det.
Jag bad Mats kinesiska kollega Fang om hjälp, och jag fick just ett mejl att hon har pratat med personalen på barnhemmet!
Så här skriver Fang:

Yesterday, Ms. Yang, the accountant, answered the phone call. She said she knew Olivia. "She is very well-behaved. We all liked to hold her in our arms. Her father is a captain and her mother is a reporter."
I was touched that in all those children, she can remember Olivia. "She is so good and special." Ms. Yang said.
The director, Ms. Cao, was very busy yesterday. I managed to reach her this morning. She knew Olivia. She said you are good parents. She is very happy that you give Olivia a happy life. They have got the pictures you sent. They like them and have put them in Olivia's file.
She said she sent you a thank you letter. I told her that we could not open the letter. She said she will resend it to me.

I am very happy to help you. I was touched by their soft feelings.



Bilden ovan är den sista som togs på barnhemmet av Olivia och hennes "Kinakusiner", från vänster Olivia, Anna Yi och Erica, innan vi hämtade dem. I mitten av juli är det fem år sedan!

Fang är guld värd!!!
Det känns så bra att veta att breven jag skickar kommer fram och att de är uppskattade. Om ett par år hoppas vi göra en återresa och besöka flickornas barnhem. Då kommer personalen att minnas dem och det tror jag kommer att betyda mycket.

Från det ena till det andra: Min fot är nästan okej igen, puh! När jag vaknade i går hade jag så ont att jag knappast kunde stödja på den, det kändes som att den var ordentligt stukad. Troligen överansträngd efter Charlottes och min privatlektion på onsdagskvällen. Jag var himla orolig i går och försökte vila den så mycket som möjligt, och i dag är det alltså mycket bättre.
Jag antar att jag börjar bli gammal, kan inte pressa mig så mycket längre.

Jag måste också berätta om våra morgnar här hemma, de blir bättre och bättre nu när Mei-Mei pratar mer. Den flicka som vaknar först väcker den andra och sedan hör jag dem på avstånd hur de pratar och leker tillsammans inne på sitt rum. De är så goda vänner på morgonen! Olivia har lärt sig klockan och hon gör sitt yttersta för att hindra Mei-Mei att gå in till oss innan klockan är tio i sju. Sedan kommer de in som två små solstrålar och busar lite eller kryper ner och gosar några minuter. Detta har blivit den bästa stunden på dagen!

Annars är allt bra här. Glad midsommar på er, därhemma! Vi ska fira i morgon.

Snart läggdags

... inte för att de två flickorna verkar trötta ...
De borde vara helt slut för de har somnat sent två kvällar i rad och vaknar redan vid sex på morgonen. Det är väl för att det är så ljust.
Stackars Olivia har fortfarande jätteont av sitt stick. Cirka sju cm runt sticket är det hårt, svullet och lilaaktigt, som ett ljust blåmärke. Sedan är det en rejäl rodnad över hela lårets insida, nästan hela vägen från knät upp. Hon har fått antihistamin både som flytande medicin och som salva, men hon tycker inte det hjälper mot klådan.
Stackars lilla. Det har åtminstone inte blivit värre sedan hon kom hem från skolan.
Men, som sagt, nu är det läggning!

Stackars Ia

Stackars Ia, hon blev stungen av en humla på låret i går eftermiddag!
Hon var okej på kvällen, men i dag på morgonen var hon svullen och röd fem cm i diameter runt sticket. Hon klagade på att det kliade och sved, men jag hade inget hemma att göra något åt det.
Nyss ringde de från skolan och sa att det svullna området var ännu större, och undrade om det var okej att hon fick antihistamin. Så klart, ja! Stackars lilla gumman.
Nu ska jag till apoteket och skaffa mig ett litet lager. Detta var det första sticket något av barnen fått, men det lär väl inte bli det sista.
Annars är allt lugnt. Vi laddar inför midsommarfirandet, som går av stapeln på lördag. Fredagen är vanlig dag här i UK.

Sexårskalas och family fun day

I går firade vi Olivias sexårskalas, som hon även i år hade tillsammans med Sophie och Natasha.
Här bara vi sockerkaksbotten till tårtan.

Partyt var ett pool party. Barnen lekte glatt i 45 minuter och var sedan helt slut. Perfekt. Inga krav på underhållning.

Tre födelsedagsflickor.

Happy birthday, dear Olivia!

Min tårta var efterrätt, medan de andra två flickornas i enlighet med engelsk tradition virades in i aluminiumfolie och lades i godispåsen.

Urk burk.

Men det är det barnen är vana vid och de var väldigt skeptiska till min fina gräddtårta.

Få smakade ens.

Mammorna och papporna tyckte däremot att min tårta var väldigt god och allt gick åt ändå!

Startfältet till hinderbanan vid dagens Family Fun day med taekwondon. Jag passade barn och slapp den värsta hetsen.
Det var en perfekt dag, 23 grader och mestadels sol (väl varmt ibland faktiskt), trevligt sällskap, glada barn, grillat och en och annan mellanöl.

Jag och barnen (våra samt Gormleys) fattade posto vid repen och hejade på våra vänner och bekanta. Här är det Colm som kämpar.

Mr Simmonds och Mr Watts.

Storchefen Mr Hodson himself. Han gav upp efter bara någon meter.

James.

Charlotte är för jäkla stark, om man ska vara helt ärlig.

Mei-Mei var duktig.

Och Hannah brås på mor sin!

Mats vann herrarnas tävling, duktig pojke!

Jag och några andra gjorde en andra runda, inte så blodigt allvar. Det var mycket hårdare än jag hade förväntat mig och min armstyrka var helt klart inte tillräcklig.

Alison, som organiserade dagen. Allt överskott går till ett barnhem i Kambodja och sådan välgörenhet stöttar jag mer än gärna.

Det var bara just precis att jag fixade repet med knutarna på. Det andra försökte jag inte ens med.

Ett parti Twister i trädgården före maten - Olivia har fått många nya spel som ska provas det närmaste!

skymningstimmen

Man undrar ...
Kommer barnen att veta vad ett "tråg" betyder?
Det var, enligt mig, i ett tråg Olivia fick alla sin 25 (puh) presenter i dag ...
Men kalaset har passerat och alla pustar ut nu. Rapporterar mer snart, saknar en del prickar och ringar (sitter vid Mats dator, titta noga, orkade bara kopiera den underbara bokstaven å, tar tid att skriva utan att snubbla ...)

Pizzaparty och Hever Castle

I onsdags gick Sams kalas av stapeln, på Pizza Express. Det blev en riktig succé, tyckte i vart fall Olivia, som lyckades smälla i sig en hel pizza, plus glass, plus tårta, plus godis. Hon säger att hon fortfarande är mätt, två dagar senare.

Olivia och Sam.

Jag stannade bara en liten stund.

Olivia har meddelat att hon inte längre tänker bli bonde när hon blir stor, hon ska bli pizzabagare i stället.

I går åkte jag, Mei-Mei, Sandra och Sandra till Hever Castle. Vädret var perfekt och vi fick en riktigt härlig dag.

Vår "gamla" Sandra åker hem till Sverige i dag, men vi har alltså fått en ny Sandra, som ska stanna en dryg månad hos oss.

Just det, gräsmattorna får inte beträdas ... oj, vad vi är busiga!

Sandra och Sandra i vattenlabyrinten. De klarade sig något så när torrskodda.

Olivia och Mei-Mei i dag på morgonen.

I morgon är det dags för Olivias kalas, som blir ett splashing party på Leisure Centre. Hon delar party med Natasha och Sophie, precis som i fjol. Mindre jobb för mammorna, färre partyn att besöka.

Några rader

Ute ösregnar det, jag blev rejält blöt på väg upp till stan efter att ha lämnat av barnen i skolan i dag på morgonen.
Inga nya bilder ... men jag gick till kameraaffären i går - äntligen - för att fråga varför det är tre små prickar på varenda bild jag tar. De syns särskilt mycket när man fotograferar mot en blå himmel och är mycket irriterande. Jag har rengjort kameran hundra gånger utan effekt.
Jo, sa gubben i affären, då är det nog tre pixlar som gått sönder. Va! Har aldrig hört talas om något liknande. Tydligen vanligt på "äldre" digitalkameror (min är tre och ett halvt). Går att reparera men det kostar 70 pund och tar minst två veckor.
Pengarna kan jag betala, men hur ska jag kunna leva utan kamera i två veckor! Den lilla har dessutom gått sönder. Hmmm. Detta måste planeras noga.
Annars är allt bra. Jag hämtade en ny Sandra på flygplatsen i går, hon ska ta över efter vår gamla Sandra som åker hem för gått på fredag. Vi har verkligen gjort oss beroende av babysitting nu, när vi tränar taekwondo så ofta.
Mei-Meis språkutveckling går vidare i rasande takt och hon är en sådan liten solstråle. Hon och hennes bästis Iona (som fram tills alldeles nyss varit en väldigt tyst och blyg flicka) kallas numera för "The terrible twos" av lekisfröken, eftersom de far runt som två vildar och busar och skrattar dagarna i ända. Det är härligt att se hur deras självförtroenden växer när de bekräftar varandra i leken. Att de sedan har svårt att sitta tysta och stilla under sagostunden är ett mindre bekymmer, tycker jag!
Mats är på väg till Sverige för några möten i Stockholm och han ska passa på att träffa faster Krika en snabbis i eftermiddag. Blir spännande att höra hur det är med henne.
Och apropå Mats, han har blivit befordrad till tf chef över Londonkontoret. Kul!

Relaxing, relaxing

Sarah höjer den första skålen efter att det magiska klockslaget 12 har passerat och vi beställde den första flaskan vin i torsdags. Med tanke på att vi hade klivit upp före klockan tre på morgonen kändes det inte en minut för tidigt.

Evelina.

Charlotte.

Sedan fortsatte vår långhelg ungefär på samma sätt. Jag har läst tre böcker, druckit drinkar, vilat, solat, ätit och badat (de två första dagarna, sedan blåste det för mycket och röd flagg var hissad ... vi fick till och med vara med om en evakuering av stranden på lördagn, eftersom vågorna (enligt polisen) hotade att skölja upp över serveringarna).

Som sagt, ibland var vi ju tvugna att resa på oss för att få npgot att äta. Annars tillbringades dagarna i huvudsak i horisontellt läge.

Det var många år sedan vi kunde slappa så här!

Några i sällskapet hade bestämt sig för att motionera, men joggingskorna stod som ett dåligt samvete längs väggen och fick aldrig komma ut och luftas.

Redo för kvällens övningar, som bestod i ungefär samma saker som dagarna, minus sol.

Hotellrummet var enkelt men funktionellt. Framför allt var det tyst så vi fick sova gott.

Den stora överraskningen var att toalettpapper inte ingick, när den första rullen var slut fick man snällt gå till affären och handla själv.

Knäpp sak att spara in på! Och det måste ju hända var och varannan dag att personalen får frågor om det.

Här blev vi lite snåla och hjälptes sedan åt att stjäla toapapper så att det räckte för hela vistelsen.

Jessica.