Hälsning från Olivias barnhem

Å nu så är det freda ...
Som jag skrev för ett par veckor sedan fick jag ett mejl från Olivias hemstad. Vi kunde inte öppna det, men vi misstänkte att det var chefen på barnhemmet som hade skickat det.
Jag bad Mats kinesiska kollega Fang om hjälp, och jag fick just ett mejl att hon har pratat med personalen på barnhemmet!
Så här skriver Fang:

Yesterday, Ms. Yang, the accountant, answered the phone call. She said she knew Olivia. "She is very well-behaved. We all liked to hold her in our arms. Her father is a captain and her mother is a reporter."
I was touched that in all those children, she can remember Olivia. "She is so good and special." Ms. Yang said.
The director, Ms. Cao, was very busy yesterday. I managed to reach her this morning. She knew Olivia. She said you are good parents. She is very happy that you give Olivia a happy life. They have got the pictures you sent. They like them and have put them in Olivia's file.
She said she sent you a thank you letter. I told her that we could not open the letter. She said she will resend it to me.

I am very happy to help you. I was touched by their soft feelings.



Bilden ovan är den sista som togs på barnhemmet av Olivia och hennes "Kinakusiner", från vänster Olivia, Anna Yi och Erica, innan vi hämtade dem. I mitten av juli är det fem år sedan!

Fang är guld värd!!!
Det känns så bra att veta att breven jag skickar kommer fram och att de är uppskattade. Om ett par år hoppas vi göra en återresa och besöka flickornas barnhem. Då kommer personalen att minnas dem och det tror jag kommer att betyda mycket.

Från det ena till det andra: Min fot är nästan okej igen, puh! När jag vaknade i går hade jag så ont att jag knappast kunde stödja på den, det kändes som att den var ordentligt stukad. Troligen överansträngd efter Charlottes och min privatlektion på onsdagskvällen. Jag var himla orolig i går och försökte vila den så mycket som möjligt, och i dag är det alltså mycket bättre.
Jag antar att jag börjar bli gammal, kan inte pressa mig så mycket längre.

Jag måste också berätta om våra morgnar här hemma, de blir bättre och bättre nu när Mei-Mei pratar mer. Den flicka som vaknar först väcker den andra och sedan hör jag dem på avstånd hur de pratar och leker tillsammans inne på sitt rum. De är så goda vänner på morgonen! Olivia har lärt sig klockan och hon gör sitt yttersta för att hindra Mei-Mei att gå in till oss innan klockan är tio i sju. Sedan kommer de in som två små solstrålar och busar lite eller kryper ner och gosar några minuter. Detta har blivit den bästa stunden på dagen!

Annars är allt bra här. Glad midsommar på er, därhemma! Vi ska fira i morgon.