Finally snow!

Do not open until Christmas!

I write this in English as it probably makes reading easier, am at Mats' computer lacking the beautiful special Swedish letters.

Yesterday afternoon it finally began to snow. The girls and I made the most out of it as we knew it would be milder today.

Fingers crossed colder weather is on it's way and we will have a white Christmas tomorrow - the first one in many, many years!

We will have a big party here tomorrow, in Sweden we celebrate on Christmas Eve. The girls can't wait for Father Christmas to visit us!

Dan före dan före dan

Utsikten från köksfönstret. Fint, eller hur! Det är supermysigt att sitta och spana ut över havet och kolla in alla promenerande varbergare som tar sina dagliga turer runt fästningen.

Farmor är en uppskattad gäst. Flickorna låter henne inte vila många minuter på dagen. I dag ska de baka pepparkakor. Jag ska plugga, men först efter bloggning så klart!

Uffa kom och hälsade på med Maja och Greta. Här är Maja och Mei-Mei i bubbelbadet.

Uffa och Greta.

Saker som bara händer i Sverige (eller i det här fallet Varberg): En raggarbil full med tomtar och julmusik på högsta volym. Det var alltså sju minus. Sådant gör mig glad!

Vi klädde julgranen i går förmiddag.

Stjärnan i topp, duktig Mats!

Vi hade julfest i går, Douglas hade bjudit sina barn och barnbarn. Här är han med sina yngre söner Viktor och Leo.

Mormor och Farmor studerar en Herman.

Alla barnen: Gideon, Olivia, Mei-Mei, Eric, John och Leon.

Några av de vuxna: Simon, Viktor, Leo, Douglas, Mats och Anna-Lina.

Barnen var ganska vilda ett tag och vi försökte lugna ned dem med tv. Det höll ett litet tag. Lugnt blev det inte förrän de gick ut och lekte i snön vid åtta på kvällen - ja, vi har äntligen fått ett par centimeter! Så mysigt att bara kunna släppa ut barnen. De hade superkul.

Mei-Mei och Leon.

Simon, Daniel och Viktor antog utmaningen att få upp den stora byrån till andra våning, och lyckades.

Mei-Mei i dag på morgonen. Hon tycker det är poänglöst att låta strumporna hänga och vänta på den amerikanska tomten, som har lovat att titta förbi under natten till den 25. Mycket roligare att hasa omkring i dem!

Livet ar orattvist

Livet ar lite motigt just nu. Mina musar ar enorma och jag undviker att vistas ute nar det ar ljust. Vill inte skramma sma barn i onodan. Dessutom tvattade jag mina jeans i gar, enda brallor som foljde med till Sverige, och de ar inte torra an. Min kara mor kom hit med skidutstyrsel som hon tycker jag ska ha pa mig nar jag agr ut, men dar gar allt gransen. Da riskerar jag att bli insparrad over jul.
Mats ar pa vag till Angelholm for att hamta Farmor Kerstin. Flickorna ar sa lyckliga over att de ska fa ha bade Mormor och Farmor. Hoppas bara resan gar bra. Det snoar pa Gotland och det snoar i Skane. Det snoar i hela jakla landet, det snoar till och med i sydostra England och forra arets fantastiska vintervader har ater drabbat Sevenoaks med totalkaos som foljd. Kort sagt: Det snoar overallt utom just har.
Och jag som alskar sno! Det ar inte rattvist!

I korthet

x Huset är jättefint och det har varit roligt att packa upp och ställa i ordning. Skulle förstås gärna göra om en del, men inget som är akut.
x Fortfarande förkyld. Överläppen pryds nu också av två gigantiska munsår. Känner mig ful.
x Barnen ska åka skridskor i dag. Det är de värda, de har haft sådant tålamod med mig i går och i förrgår när jag packat upp och plockat i ordning.
x Snön lyser med sin frånvaro just här på västkusten, tyvärr.
x I eftermiddag kommer Mats. Med gemensamma krafter kan vi förhoppningsvis ställa i ordning det sista och inleda julfirandet!

Luciafirande och granhämtning

Det är tur att roliga saker väntar i Sverige. I går var vi mest trötta, men det var förstås väldigt spännande att besöka vårt ny - än så länge tomma - hus!
I dag lussade vi först hemma hos tre gamla bröder ute i skogen i Gällared. Detta för att få tillgång till marken de förvaltar. Vi hjälpte till med lite gallring av en kraftledningsgata genom att hugga gran.

Ingen dum syn när man parkerar bilen.

Olivia, Mei-Mei och Mormor på granjakt.

Gunnar hjälpte oss att såga ned granen. Den är nog för stor, vi får korta av den lite. Det blir Mats jobb när han kommer på onsdag.

Fika till alla granhämtare. Mysigt, men ganska kallt.

Olivia och Karin. Olivia tycker att lusselinnen och sådant är alldeles för "girlish".

Walter, Otto och Stella.

Lucian blev mycket frusen och packades in i en fårskinnsfäll, en överlevnadsfilt och en vanlig filt, samt värmdes av Karin. Då blev det mycket bättre.

Nu ska vi på julgransmiddag hemma hos Bengt.

Sista natten med gänget

Och den är redan slut.
Detta är sista inlägget från Sevenoaks.
Nu kryper jag ned bredvid en sovande dotter och ställer klockan på sex.
Våra fem år i Sevenoaks är till ända.
Jag har gråtit hela dagen.
Det kommer att kännas bättre så fort vi kommer till Sverige, och säkert också mycket bra att komma till Houston.
Men just nu är jag bara väldigt ledsen.

Tomt hus

Nu har flyttfirman tömt nästan hela huset. Det ekar när man pratar, och hostar för den delen - jag fattar inte hur mycket damm och gamla spindelnät det får plats bakom möbler!
Flickorna slutar om en halvtimme. Vi åker direkt till Charlotte för att delta i vårt livs sista tantlunch.Tillbaka hit till klockan tre, för då hämtas bilen.
Taxin kommer halv sju i morgon bitti.
Hejdå, Sevenoaks!
Hejdå, alla vänner!
Vi ses igen!

PS: Nytt svenskt ord som jag snappat upp: opepp. Jag tror det betyder omotiverad. Ska försöka använda det i Sverige och se om det fungerar.

Jag saknar ord

... för hur trist det känns när hälften av tillhörigheterna är nedpackade
... för hur ledsamt det är att inse att så många saker är sista gången
... för hur tråkigt det är att säga hejdå
... för hur trött och snuvig jag är
... för hur gott det ska bli att strunta i matlagningen och gå ut och äta i stället
... för hur häpen jag blev när jag läste Olivias önskelista till Tomten: Spel till DS:n, en digitalkamera, en Ipod och en laptop.
"And I deserve this, dear Santa, beacause I am a green tag in taekwondo!"
Go girl! Självförtroendet är det inget fel på!

Ihoppackat

Nu är flyttgubbarna här och packar ihop vårt hem.
Jag känner mig mest matt.
Vi hade julmiddag med taekwondogänget i går kväll, det var jättetrevligt men det var för lite mat och därmed för mycket vin. Att jag dessutom blivit bombförkyld under natten gör att jag mest vill dra något gammalt över mig.
Suck.

It's the final count down ...

Mei-Meis nativity show i dag på morgonen. Ett helt gäng 2-5-åringar och alla var jätteduktiga. Man blir imponerad ... mest över lärarnas tålamod! Spelet höll nog på i 40 minuter och innehöll många sånger.

Mei-Mei var herde och sa sina repliker högt och tydligt:

Is the baby here?

Can we come in?

Jag filmade just när hon var framme vid Jesus-barnet så det finns ingen bildfrån det.

Mei-Mei och hennes lilla Iona.

- Jag älskar min lilla Iona, och min lilla Iona älskar mig, säger Mei-Mei.

Iona och hennes mamma kom för en kort play date i em och det är underbart att se de två flickorna leka. Mei-Mei har gett Iona ett foto av sig själv och de båda har varsin del av ett hjärta om halsen, där det står att läsa att de ska vara Best friends forever.

Jag och Jessica har packat och märkt ut saker med post it-lappar under resten av dagen. Jessica putsade ett par silversaker och gav sig sedan i kast med att putsa kopparljusstakarna (fast det är väl snarare mässing?) med - ketchup. Och det funkade faktiskt ganska bra, fast det tog lite tid.

Mats kommer i morgon förmiddag och ett av hans uppdrag blir då att se över sin samling av kepsar. Tre kepsar här tillhör barnen, övriga 21 är Mats. Behöver han alla? det är frågan.

Vi jobbar på att ha lite julmys i röran. Barnens apelsiner med kryddnejlikor i sprider nu väldoft på nedervåningen.

I morgon kommer alltså Mats. På kvällen är det taekwondofest.

På torsdag morgon kommer flyttgubbarna, de ska packa grejerna som ska till Sverige under torsdagen och fredagen. På lördag morgon åker jag och barnen till Sverige.

Tre dagar kvar, efter fem år.

It's the final count down.