It's the final count down ...

Mei-Meis nativity show i dag på morgonen. Ett helt gäng 2-5-åringar och alla var jätteduktiga. Man blir imponerad ... mest över lärarnas tålamod! Spelet höll nog på i 40 minuter och innehöll många sånger.

Mei-Mei var herde och sa sina repliker högt och tydligt:

Is the baby here?

Can we come in?

Jag filmade just när hon var framme vid Jesus-barnet så det finns ingen bildfrån det.

Mei-Mei och hennes lilla Iona.

- Jag älskar min lilla Iona, och min lilla Iona älskar mig, säger Mei-Mei.

Iona och hennes mamma kom för en kort play date i em och det är underbart att se de två flickorna leka. Mei-Mei har gett Iona ett foto av sig själv och de båda har varsin del av ett hjärta om halsen, där det står att läsa att de ska vara Best friends forever.

Jag och Jessica har packat och märkt ut saker med post it-lappar under resten av dagen. Jessica putsade ett par silversaker och gav sig sedan i kast med att putsa kopparljusstakarna (fast det är väl snarare mässing?) med - ketchup. Och det funkade faktiskt ganska bra, fast det tog lite tid.

Mats kommer i morgon förmiddag och ett av hans uppdrag blir då att se över sin samling av kepsar. Tre kepsar här tillhör barnen, övriga 21 är Mats. Behöver han alla? det är frågan.

Vi jobbar på att ha lite julmys i röran. Barnens apelsiner med kryddnejlikor i sprider nu väldoft på nedervåningen.

I morgon kommer alltså Mats. På kvällen är det taekwondofest.

På torsdag morgon kommer flyttgubbarna, de ska packa grejerna som ska till Sverige under torsdagen och fredagen. På lördag morgon åker jag och barnen till Sverige.

Tre dagar kvar, efter fem år.

It's the final count down.