Vad sa du?

I dag var vi tillbaka hos doktorn for att kolla Mei-Meis hörsel.
Ett rör har fallit ur -redan efter sex månader, de brukar hålla upp till ett år - och hon har fått tillbaka vätska bakom den trumhinnan. Dock är det inte en lika stor hörselnedsättning som förut, än i alla fall. På högerörat sitter röret kvar och hon har helt normal hörsel.
Positivt att hon hör hyfsat just nu, tråkigt att det verkar komma tillbaka. En av de första sakerna vi måste ordna med i Houston blir att hitta en bra barnläkare som kan remittera henne genast. Senast i mars tycker var engelska doktor att en ny undersökning ska utföras av specialist.
Annat värt att notera:
...Jag har fortfarande ont i benen efter taekwondon i söndags. Attans vad Mrs Longhurst körde hårt med oss.
...I ett ytterligare försök att greppa julstämningen gjorde jag Janssons frestelse i dag. Lite mellanöl till det ... Mums! Barnen var måttligt imponerade. Olivia tyckte det var ganska gott så länge hon inte åt själva ansjovisen. Mei-Mei dömde ut hela måltiden efter en blick och sa att det var yackie - just så som jag blir superirriterad på.
...Nu sover Olivia och Mei-Mei ligger och sjunger. Hon kan vara hur trött som helst på kvällen men det tar henne ändå lång tid att somna. Sedan är hon näst intill omöjlig att väcka på morgonen. Olivia ar tvärtom, hon somnar när hon lägger huvudet på huvudkudden och vaknar i stället pigg som en lärka alltför tidigt på morgnarna.
Natti natti säger jag, som just nu ligger vaken ett par, tre timmar varje natt och har ångest över allt som ska ordnas dagen efter.