Tutakhamon med mera

I går tog jag och Katarina barnen direkt efter skolan till The Museum of Fine Arts, för att besöka utställningen om Tutankhamon. Man fick vara där inne i en och en halv timme och vi utnyttjade faktiskt större delen av tiden, trots att barnen inte riktigt fattade hur intressant det är att titta på gamla statyer och andra prylar. Lärorikt var det i alla fall för oss vuxna, och även barnen fick med sig en del nya koncept, som sarkofag, hieroglyf och balsamering. Mumien (en kopia) rörde sig inte, till allas lättnad. Mei-Mei sov visst inte så gott i natt ... men det var nog mest för att hon hade gett sig den på att komma in och lägga sig hos oss. Sålunda sov jag för andra natten i rad i hennes säng. Jaja, det är ju så det är ibland.

Åhh, så irriterande! I förra inlägget står ju faktiskt en bild, men det var väl undantaget som berkäftar regeln. Dags att byta bloggleverantör?
Hur som helst. I natt drog ytterligare en kallfront ned över Texas och i dag kommer temperaturen inte att stiga till mer än 15, 16 grader. Blåser gör det också. Natten som kommer blir ännu kallare, i morgon bitti ska det inte vara mer än fyra plus. Mössor och vantar, fram! Jag har också lagt täcken i sängarna nu. På sommaren är det så varmt att ett lakan räcker, trots AC. Redan om några dagar ska dock temperaturen stiga igen och med lite tur kan det bli en stranddag på söndag!
Vad har jag mer att berätta? Tja, stackars Mats är fortfarande krasslig, det är bättre ena dagen men sämre nästa. I dag håller han på att tappa rösten, stackarn. Bara han inte smittar mig. Jag hinner verkligen inte vara sjuk. Jag pluggar mest om dagarna och det kräver en hel del koncentration, så jag pallar inte att sitta och må dåligt samtidigt.
Flickorna mår bra. De fick ääääntligen åka till Toys r Us i förrgår och köpa en leksak var, sedan Mei-Mei tagit sig ända upp till toppen av sin humörstrappa. Hon hade kommit in i en dålig vana att vara skitsur varje dag efter skolan och gnälla över allt och inget ända fram tills tv-n slogs på vid sex-sju-tiden på kvällen. Man blir ju bara så trött i öronen att höra på en strid ström av klagomål varenda dag, inte sällan uppblandat med floder av krokodiltårar. Så vi konstruerade en trappstege. För varje dag hon var glad hela tiden fram till läggdags fick hon gå ett trappsteg upp. På toppen väntade en tur till Toys r Us. Och simsalabim - så vände humöret! Nu håller vi tummarna för att hon ska fortsätta på den positiva banan. Jag har lovat att fortsätta föra dagbok över hennes goda humör och berätta för tomten, vilket i sin tur kan generera fler julklappar.
Hot och mutor. Hot och mutor. Hur gör man annars?

Halloween

Barnen färdigdressade och väntar på att Block partyt ska börja - varje Halloween bjuder en av grannarna in hela kvarteret och några till. Alla tar med en smårätt och några öl eller en flaska vin. Sedan umgås man i några timmar på deras front lawn, medan barnen leker och hundarna försöker nappa åt sig korv. Supermysigt!

Doodle Jump är favoritspelet just nu. Alla de där Educational Games som jag har laddat ned är inte i närheten så intressanta.
Olivia var ninja (jag lyckades övertyga henne om att det finns vita ninjor), med sitt blåa bälte om pannan och mitt bruna bälte om midjan. Mei-Mei var fallen angel. 

Min smårätt gjorde succé även i år. Korvfingrarna lär vara publicerade på ett antal Facebooksidor!

Det var en lång väntan på att mörkret skulle falla och Trick-or-treat-andet kunde börja.

Folk överallt ... bilderna ger inte riktigt rättvisa, men det var säkert mer än 30 personer på partyt. Mycket trevligt och ett enkelt sätt att lära känna fler grannar.
Till Olivias stora glädje kom även hennes nya favoritkille i klassen, preston, med syskon och mamma. De är nyinflyttade och bor på en annan gata, men var medbjudna ändå. Olivia och Preston sammanförde sina mammor för att vi skulle göra upp planer för en play date.

Steven, som var någon sorts Pokémonfigur, Olivia, Mei-Mei och en ny grannflicka som jag inte minns namnet på.

Roligast av de vuxna i år var detta Wild Strawberry. Mickey Mouse (ej på bild) gjorde succé även i år, och Kerstin kom klädd som polis - synd att jag inte fick en bild på henne, hon såg fantastisk ut. Det var nog en hel del män som skulle kunna tänka sig att bli gripna av henne!
Det är kul att se hur folk engagerar sig här, amerikanerna ger verkligen järnet när det gäller att dekorera sina hus och trädgårdar, och i många fall alltså även sig själva. När det gäller att klä ut sig är det som en stor maskerad, man behöver absolut inte vara läskig. Annat är det med husen. Vissa trädgårdar är omgjorda till stora gravpaltser, med massor av skelett och zombies. Det är spindlar, häxor, pumpor och fladdermöss i drivor. Jag och ett par andra vuxna gick med barnen när de trick-or-treat-ade, försökte hålla gruppen samlad samt påminde dem om att de måste tacka. Bäst var ett av husen några gator upp: De hade installerat rökmaskiner i trädgården, som var omgjord till kyrkogård, de spelade läskig musik med skräckfilmsskrik, och själva satt de på garageinfarten med tända candelabrar. Och en stor skål godis. Olivia vågade inte gå fram, det var alldeles för läskigt, men Mei-Mei tog mod till sig till slut och gick fram med några andra barn. Hela gården var alltså som en installation, det var helt superbra gjort! Jag försökte fotografera med det gick inte i mörkret. Blixten skulle förstört alltihop. Ni får försöka tänka er hur det var.
Hur som helst, vid åttatiden kom vi till slut hem, då hade barnen nära två kilo godis var i sina kassar. Flickorna har en challenge just nu: Om de inte äter godis på ett helt år ska de få varsin bärbar dator. Dock har de fått välja två dagar som är undantag. Halloween var en av de dagarna. Sålunda vräkte de i sig godis under kvällen. Olivia fick nog efter ett tag och ville bara ha vatten. Mei-Mei fick ont i magen och avslutade Halloween-firandet med en långsittning. Förhoppningsvis fick de iallafall en tillräcklig överdos med socker för att klara sig fram till Påsk, som är nästa godisdag. Och vem ska äta allt godiset? Hur lång hållbarhet har det? Vi lär ha så det räcker långt framöver.

Diverse från helgen

I lördags kväll var det Kids night out på Isabelle och Elliots taekwondoklubb. Tredje gången den här hösten för Olivia och mei-Mei, som varit på skolans Kids night out två gånger innan. Det är alltså barnpassning med pizza, lekar och film, i några timmar en fredag eller lördagskväll, för att samla in pengar till en skola eller som i det här fallet en taekwondoklubb, medan föräldrarna får gå ut och käka.
Klubben hade pirattema kvällen till ära. Barnen hade haft jättekul och vi vuxna var också mycket nöjda över att kunna gå ut och äta i lugn och ro. Mats var lite trött i ena ögat, förstås, han hade kommit hem från Kina på natten, men han hängde tappert med ändå.

En släpkärra full med gamla bensinpumpar ... måste ju bara förevigas. Det kändes som ett tidsdokument på väg bort.

Jag frågade aldrig vad de skulle ha dem till.

På söndagseftermiddagen cyklade vi upp till Rice Village och åt glass på The Fruit Palette, som tillverkar egna glassar av bara naturliga råvaror. Gott!

Sedan hade vi tänkt åka till zoo, men det var supermycket folk där. Halloween och Pumkin Patches, jag säger då det. I stället uppfyllde vi tösernas våta dröm att få åka trampbåt på sjön i Hermann Park.
Våt, ja, för naturligtvis skulle vi köra igenom ösregnet från fontänen!

I dag är det Halloween på riktigt. Block Party i kväll. Jag ska göra fingrar i år igen. Mats har missat en del taekwondo eftersom han varit på resande fot, så han åker och tränar först. Undrar om han blir ensam där?
Sista oktober innebär också att orkansäsongen är över, om jag förstått saken rätt. Vi fick ingen orkan till texas, vi fick varken tropiska storma eller oväder i år. Torkan är fortfarande extrem. Supermånga träd har törstat ihjäl. Tänk den dagen det börjar blåsa upp - träden kommer att falla i massor.

Karneval på Poe Elemenatry

Det var karneval på Poe Elementary, Isabelle och Elliots skola, i lördags, och vi stack dit en stund för att kolla läget.

Vi kom just innan det var slut (puh!) men barnen hann ändå med en del aktiviteter.
Isabelle och Elliot hade varit där hela tiden (och Katarina, som ägnade större delen av tiden åt att - som ansvarig för pizzaförsäljningen - be folk komma tillbaka senare eftersom pizzorna var försenade).
Karnevalen är förstås en fund raiser, som samlar pengar till skolan.

Field Day

Mei-Mei och några av hennes klasskompisar i laget Allison´s Alligators, på fredagens Field Day. Det är en halvdag med stafettävlingar utomhus, som syftar till att stärka grupperna (klasserna).
Här äter de sina snack och huttrar - en kallfron drog ned över Texas natten innan och gav plötsligt kyligt och ruggigt väder. Enda pluset var att myggen höll sig undan.

Olivias klass hette Webster´s Wizards. Den största häxan av de alla (Ms Webster) var på dåligt humör och skällde på barnen hela tiden för att de inte stod i räta led eller inte lyssnade tillräckligt. Hon hotade till och med att ta klassen ur tävlingen och gå tillbaka till klassrummet och ha lektioner i stället. Kul tjej.

Mer internationell festival

Katarina var snäll nog att översända lite bilder från Roberts internationella festival! Tack!
Här syns Elliot, Isabelle och jag vid det svenska bordet.

Hoppsan, en stående bild som står! Misstänker att det var en breddare från början, men att Katarina har beskurit den till höjdare.
Bilden föreställer min väninna Susanne och hennes dotter Coco, som är Mei-Meis kompis. Land? Tyskland!

Just där blixten slår finns handen med den svenska flaggan.

Hälsning från Shanghai

Aaaaarghhh! Kan någon förklara för mig varför det inte går att publicera stående bilder längre?

Mats har varit i Shanghai i veckan för en konferens. Deltagarna var tydligen effektiva, för de kunde avsluta konferensen en dag tidigare än planerat. Biljetten hem gick visserligen att boka om, men det skulle kostat 5000 dollar om jag minns rätt, så Mats stannade kvar och ägnade fredagen åt sightseeing i stället. Bland annat åkte han uppenbarligen upp i ett mycket högt torn, 358 meter.

Mats kommentar till den här bilden var "Ska nu hem och byta kalsonger".

Mats kommer hem i natt, det blir mysigt att få tillbaka honom.

Jag skickade ju in båda mina uppgifter i går och i dag känns det konstigt tomt - en hel dag utan plugg! Har firat genom att hälsa på i barnens skola, de har field day (det är bara 14 grader ute, brrr, vi är ovana), har varit och handlat och ska gå på restaurang och äta lunch.

I kväll ska barnen antagligen gå med Steven och hans mamma på bio. Jag åker nog och tränar taekwondo då. Kommer ändå inte ihåg hur man gör när man är ensam hemma en kväll, särskilt om man inte har något att plugga.

... och där satte jag punkt!

Med en dags marginal (ganska exakt med tanke på tidsskillnaden till Sverige) har jag nu skickat in båda inlämningsuppgifterna! Puh!
Nu har jag 35 minuter på mig att dricka kaffe och slappa innan det är dags att hämta barnen. Matinköp får vänta till i morgon.
På den positiva sidan är att jag är piggare i dag - det bidde inte ens snuva!
På den negativa sidan är att en kallfront drar ned över Texas i eftermiddag och vi plötsligt kommer att få det kallt. Åska och regn varnar de också för - och barnen som har friluftsdag (sporttävlingar utomhus) i morgon! När det har regnat ungefär tre gånger sedan januari kunde det väl ha väntat en dag till! Hmmm ... men från 30 grader till åtta på bara några timmar möjliggör ju en snabb död för alla dessa JÄVLA myggor, som ändå gör det omöjligt att vistas ute och njuta av sensommarvädret.
Kaffe, var det ja. Hörs sen.

Segt

Å jag pluggar, å pluggar, å pluggar ... inlämning på fredag i både Marknadsföring och Affärsengelska. Segt, var ordet, särskilt då Marknadsföringen som tar bra mer än den kvartstid som kommer att stå på betyget. Svårt är det också.
Och så har jag blivit förkyld. Det är väl Mats, den elakingen, som spred sina baciller här hemma innan han gav sig av. Förkylningen har inte utvecklats till feber, men jag känner mig tillräckligt risig för att skippa taekwondon i kväll. Skit också. Jag är egentligen jättesugen och taggad som tusan! Bara en dryg månad kvar till vår black belt grading ... både jag och Mats måste träna stenhårt nu!
Det har förresten öppnat en ITF taekwondoklubb i Varberg, en avknoppning från Lindome taekwondo. Kul! Då kan vi fortsätta träna när vi flyttar till Sverige. Enda minuset är att taekwondoklubbarna i Sverige envisas med att köra terminologin på koreanska, men kraftig svensk accent, änna dåva. Jag vill inte lära mig koreanska. Jag vill inte, vill inte, vill inte!
Nu ska jag gå och hämta mina små gosiga barn. Får fundera ut ett sätt att göra detta till en mysdag mitt i veckan. Poppa popcorn och kolla en film tillsammans, kanske?

Betygsdags

Synen på betyg här är ungefär rakt motsatt mot vad den är i Sverige.
Mina barn har fått omdömen sedan de var fyra år. Från first grade är det riktiga betyg som gäller. Fyra gånger om året får de betyg från 0-100 (där 70-74 är passerar, 75-80 är godkänt, 80-90 är bra och 90-100 är utmärkt, Excellent) i Reading, Other Language Arts (dvs spanska), Mathematics, Science, Social Studies, samt bokstavsbetyg (Excellent, Satisfactory, Needs improvement, Unsatisfactory) i Fine Arts, Handwriting, Physical Education (gympa), Health and Safety, samt Music. Dessutom får de betyg i Effective use of time and material, Follow classroom directions, Classroom participation, completes homework, Completes classwork, Is corteous, Works and plays well with others, och follows classroom rules. Slutligen får de ett generellt omdöme.
Mina fina töser är ju då bara sååå duktiga! Lilla Mei-Mei, som haft en sådan uppförsbacke, fick sitt första betyg i dag: Hon fick Excellent i precis ALLTING!!!! Jag är faktiskt lite häpen! Men så som hon kämpar är hon förstås värd det.
När det gäller Olivia surnade jag till ordentligt. Hon är, som alltid, Excellent i precis allting utom handwriting ... men den här gången fick hon N, som är Needs improvement och två steg under Excellent, i Follows Classroom directions. Antar att det är straffet för att hon pratat ett par gånger på lektionen? Summan av den kardemumman blev att hennes General Conduct inte blev Excellent, utan bara Satisfactory. Olivia höll på att börja gråta. Jag förklarade för henne att jag är inte ett dugg sur eller upprörd på henne, däremot blir jag sur på läraren, Ms Webster. På kvartsamtalet sa hon att hon var så glad över att ha Olivia i klassen, Olivia är så trevlig och duktig och det där att hon fick reflection forms i början av terminen antagligen hade att göra med att hon satt bredvid några pojkar som är väldigt snackiga. Sedan hon fick flytta till ett annat bord hade det inte verit några problem. Och så får hon ett sådant betyg! Jävla apa, den där kärringen. Alla som känner Olivia vet hur noga hon är med att följa regler och lyssna på vad vuxna säger.
Jag berättade för Olivia att i Sverige får barnen inte betyg och hon blev superglad. Nu längtar hon till Sverige!
Mei-Mei å sin sida sa när hon kom från skolan att "I hate substitutes", hon hatar vikarier. Hon hade visst pratat på lektionen och vikarien hade blivit rosenrasande och gapat och skrikit, på henne och två andra. Sedan fick hon time out, vilket innebär att sitta och skämmas i fem minuter på rasten, och fick ett gult kort som en varning med sig hem.
Ja jisses. En subba till.
Hur fan vågar de kritisera min barn!!!!! De är bäst!!!!!!!