Duktiga Mei-Mei

Barnen hade fått skriva sagor på temat "My friend Peter and I played in the snow". Visst är det en del stavfel, men jag tycker att Mei-Mei har gjort det SÅ bra! Och snyggt skriver hon också. Hon är faktiskt inte ens sju år gammal. Duktiga Mei-Mei!

Jag gillar också klipp- och klistrabilden av henne och Peter.

På torsdag är det ARD-meeting (?), eftersom det har gått ett år sedan Mei-Mei började sin speech therapy. Tänk vad hon har lärt sig, särskilt under det första halvåret. För ett år sedan kunde hon int säga S, SH, CH eller svenska liknande ljud som i kyrka. Detta var ljud hon inte kunde höra när hon hade sina glue ears, och det är tydligen svårt att lära sig om man inte hörde dem som riktigt liten. Men nu kan hon säga dem allihop! Hon pratar fortfarande lite otydligt ibland, och har svårt att skilja på engelska R och W, men enligt speech therapisten är det inte onormalt, den distinktionen ska sitta först i sjuårsåldern, så hon har ett år på sig. Mei-Mei har också en del problem med några ljud som är specifika för svenskan, särskilt då några sje-ljud (sjö, stjärna) och våra svenska R. Men det kan jag ju inte gärna förvänta mig att en engelsk speech therapist ska hjälpa henne med.
Hur som helst, jag misstänker att Mei-Mei inte kommer att få mer speech therapy på Texas bekostnad, även om jag gärna hade sett att hon fick lite mer hjälp med artikulationen och R/W.

Utelek i helgen

Vi gick till Roberts play ground både på lördagen och söndagen. Det har varit härligt, försommarlikt väder. Jag är fortfarande förkyld, om än bättre, men har sovit jättedåligt de senaste dagarna på grund av rethosta. Att bara sitta på en bänk medan barnen leker har därför passat mig mycket bra. Här har Olivia och Mei-Mei gogo-battle mot Steven och Nicki.

Gogos är små plastfigurer med oklart användningsområde, ej att förväxla med de "shrinkies" som Mei-Mei leker med hemma. Barnen ställer upp sina plastgubbar i olika formationer och smätter sedan iväg gubbar mot varandra, och på det viset spelar de. Att "trade-a" gogos på rasterna är tydligen också väldigt populärt.

Olivia med sin favorit-gogo i guld.

Detta är på söndagen, åter på Roberts play ground. Vi fick dessutom sällskap av Hånells, som behövde lufta sig en stund. Det tog tid för Olivia och Mei-Mei att börja leka med Isabelle och Elliot, eftersom Steven var med oss och han vill ha flickorna för sig själv. Men efter lite diplomati och resonerande om att alla faktiskt får vara med att leka så hade de riktigt kul.

Inte var dag man får se en äkta unicorn (enhörning)!
Mei-Mei var sedan på sin klasskompis Luas födelsedagskalas, tre timmar långt. De var bara fem flickor, som gick på Houston Aquarium tillsammans. Jag hade aldrig varit där nere förut, från motorvägen ser området inte särskilt kul ut, men det var faktiskt supermysigt runt om, med ett litet tåg, karuseller, kaféer och så vidare.
Mei-Mei blev sedan avsläppt här hemma strax efter sju på kvällen. Hon var helt lyrisk för hon hade haft så roligt. De hade sett hajar och en massa andra fiskar, de hade ätit chicken nuggets och tårta, de hade åkt karusell och hon hade med sig en heliumballong, en mjukishummer och en påse popcorn hem. Vilken avslutning på helgen!
Tyvärr var hon så uppe i varv, eller kanske hade hon ätit på tok för mycket (hon orkade bara stoppa i sig två popcorn), för hon kunde inte somna. Jag hörde hur hon vände och vred på sig, var uppe och drack, gick på toa, och så vidare. När jag gick och lade mig vid tio var hon fortfarande vaken. Vid kvart över tio kom hon in och lade sig hos mig. Jag antar att hon somnade sedan, vet inte riktigt för jag var så supertrött att jag slocknade genast (och sov sedan i åtta och en halv timme i sträck förutom att jag var uppe och tog mer hostmedicin vid två).
På måndagskvällarna brukar vi normalt på till taekwondon, men jag tror vi får skjuta upp det till i morgon. Mei-Mei kommer att vara alldeles för trött.

Mei-Meis foton

Mei-Mei lånade min kamera och plåtade runt lite i huset. Här är Olivia, som vanligt med någon form av spelkoma. Undrar hur många gånger per dag jag säger Nej, det är inte speltid nu. I helgen sa faktiskt barnen att tänkte på hur det hade varit om de blivit adopterade av en annan familj, som Stevens. Då hade de fått spela hur mycket dator och Wii som helst. Ett sådant lyxliv. Nu hamnade de stackars barnen i en familj som tycker att två timmar screen time max på vardagar, något mer på helger, är lagom. Jag kan bara hoppas att de en gång i framtiden kommer att uppskatta det.

Ja, jag vet. Men det är så mysigt med ljuset! Och fönstret vetter åt baksidan och här fattar ändå ingen vad en adventsstjärna är. Men jag  ska ta ner den. Jag ska.

Om någon vill spela wordfeud mot Olivia så heter hon Kung Fu master. Hon spelar på engelska.

De här små figurerna älskar Mei-Mei.

Tre saker att notera

1. Olivia har redan utvecklat den vana som jag hade svårast att bryta efter att ha flyttat hemifrån: Att tvångsmässigt omedelbart efter att ha kommit in genom ytterdörren hos mamma gå till köket, öppna kylskåpet och scanna innehållet i jakt på något gott att äta.
2. Det är meningslöst att försöka göra fredagskvällen till något extra när man är förkyld. Inspirerad av Cecilia gjorde jag i kväll fish tacos, med ugnsbakad torsk, lime- och korianderyoghurt, mango- och avocadosalsa, och ris. Låter det gott? Ja! Men med en täppt näsa smakar det absolut ingenting. Havregrynsgröt hade varit mer intressant, och då hade dessutom barnen ätit utan att tveka.
3. Om Olivia är en pojkflicka så är åtminstone Mei-Mei den flickaste flickan någonsin. Eller, hur länge kan en sexåring stå framför en spegel och måla läpparna med rosa läppglans? Steven, grannpojken, sa till Olivia i dag när vi gick hem från skolan: I´m a boy but act like a girl, and you´re a girl but act like a boy. We should swap lifes. Mei-Mei är åtminstone trygg i tjejrollen.

Mats landade i Sverige för en dryg timma sedan och sover förhoppningsvis gott hemma hos morsan i Varberg vid det här laget. Barnen är inte så lite avundsjuka att deras pappa får uppleva både snö OCH mormor, på en gång!
Happy Friday! Nu ska vi äta popcorn. Salt känner man ju åtinstone i munnen.

Black belts!!

Olivia gjorde en bra grading och fick sitt lila bälte (red tag). Hon var stolt och glad för det.
Mei-Mei, som inte vill grada, skötte videokameran och delade ut bälten till sin syster och sina föräldrar, och hon var både nöjd och glad med det.

Här är alla som var med på gårdagens grading. De alldeles nya svartbältarna längst bak, instruktörerna i mitten.

Här är vi med våra nya bälten och diplom. Hälften av oss fick uppåt väggarna fel storlek på våra nya dräkter. Mats kan möjligen använda sina brallor som shorts. Mina är åtminstone tio cm för korta, och i en storlek mindre än överdelen. Ja ja, det måste ju gå och byta. Jag får ta med alltihop på lördag och försöka förklara.

Grandmastern i mitten, vår huvudtränare Mr Arnold bakom.

Lugnet före stormen

Stämmer inte helt, det blåser ganska ordentligt ute, men fronten ligger just nordväst om Houston.

Vi har knappt fått en droppe regn och förutom enstaka åskknallar i natt finns det inget som tyder på att det inom någon timme kommer att vara fullt oväder här. De varnar för översvämningar och tornados. Barnen hade till och med tornadoövning i skolan i går. Olivias klass håller till i en barack utanför själva skolbyggnaden, så de måste utrymma och gå in i skolan och gömma sig vid toaletterna. Mei-Meis klass stannar i sitt klassrum, men går längst bort från fönstren, sätter sig på golvet, böjer huvudet och håller händerna om nacken, som vid nödlandning.
Återstår att se om vi får lika mycket vatten som för två veckor sedan, då vår gata såg ut så här efter ett par timmars regn och åska:

Annars är det ganska segt. Jag har blivit förkyld. Ingen feber, peppar, peppar, men tillräckligt krasslig för att inte ha lust eller ork med någonting. Lika bra för mig att damlunchen i dag blev inställd på grund av vädret, men förstås trist för alla andra, särskilt för Ulrika vars födelsedag vi skulle fira.

Jag har i alla fall kämpat med mina två online-kurser, som båda har krånglat. Nu ska det fungera, hoppas jag. It-supporten hjälpte mig att bli regsitrerad på den ena kursen, Svenska som andraspråk.
På den andra kursen, Digital bildbehandling (Photoshop) var problemet att jag inte fick köpa programmet från adobe eftersom mitt konto är regstrerat i USA. Nu har jag skapat mig en helt ny e-postadress och ett helt nytt adobekonto, och lyckats köpa programmet. Återstår att de ska godkänna mig som student så att jag får rabatten på 80 procent. Inom några dagar ska jag då vara lyckliig innehavare av en alldeles egen Photoshoplicens! Hurra! Jag ser verkligen fram emot att lära mig. Det ska bli superkul!
Oj, måste snyta mig igen.
I´m back.
Och nu kom regnet, som en vägg. Detta kan bli intressant! Ännu inget grönt ljus ute, som är ett tecken på att hård åska inklusive eventuella tornados är i antågande.
I kväll är det grading på taekwondon. Mei-Mei avstår, hon vill helt enkelt inte testa, hon tycker det är så läskigt. Hon är nöjd med sitt orangea bälte (green tag). Jag tycker det är synd, för hon har verkligen mognat och blivit jätteduktig. men vill hon inte så vill hon inte. Kanske kan jag peppa henne bättre till nästa gång.
Olivia ska i alla fall gå för lila bälte (red tag). Och jag och Mats ska bli officiella svartbältare! Tjoho!
Tänkte också berätta snabbt om vår lunch i Chinatown i söndags. Jag hade med kameran, men det blev inget fotat. Kändes inte riktigt rätt, kanske för att vi blev en aning skakade när vi var inne i supermarketen. Inte nog med att de hade stora baljor med levande humrar, kräftor och krabbor. De hade grodor i en, vattensköldpaddor i en och landlevande sköldpaddor i en. Alltså massor av dem, krälande över varandra. Åtminstone vad gäller sköldpaddorna så kändes det som djurplågeri, även om jag fattar att det ska kokas snart.
Jag tror jag övertalar Tove att hänga med mig ut dit en dag för att plåta.
Men lunchen vi åt var jättegod och det blev ett enkelt men trevligt firande av det orientaliska nyåret. Happy new yer of the dragon!

UPPDATERING:
Nu vräker regnet ned, och jag tror mig höra avlägset åskmuller. Det är mycket mörkt ute, trots att det är mitt påd agen, så det är svårt att avgöra om himlen är grön. Men enligt väderstationerna är det alltså både varning för flooding och tornados. Så här är läget nu:

Fronten drar i detta nu som synes in över Houston.

Tornado watch areas är bara så att säga inringat, tornado warning area är helt rött. Houston (Harris county) är helt rött, jämför var vattnet (hamnen) ligger på radarbilden respektive tornado- och flooding-kartan.

Här är flooding-varningen. Som det regnar nutror jag dem, även om vattnet än så länge rinner undan på gatan utanför.
Nu närmar sig åskmullret och jag kommer strax att dra ur sladden till datorn.
Brace for impact!

Keep on jogging!

Lite styrketräning efter joggingrundan i morse. Tjejerna siktar på Varbergsloppet i sommar, jag tror barnen springer en eller en och en halv kilometer runt fästningen. Olivia gillar att träna. Hon ska börja spela fotboll i vår så hon inser att det är bra att jobba på kondisen.

Mei-Mei vill som vanligt hellre shoppa än träna. De fick sina Hong Bao, röda kuvert med pengar i, på morgonen, som den kinesiska traditionen bjuder på nyår. Mei-Meis fem dollar bränner nu i fickan på henne och hon bara MÅSTE få sätta sprätt på dem!

Happy New Year!!!

I dag är sista dagen i the year of the rabbit. I morgon går vi in i the year of the dragon! I Kina och andra orientaliska länder inleds nu Vårfesten, en två veckor lång högtid med fyrverkerier och hemvändare. För många fattiga föräldrar på kinesiska landsbygden är detta den enda tiden på året då de får träffa sitt barn. Resten av tiden bor och arbetar de på en fabrik långt borta, medan barnet uppforstras av far-eller morföräldrar.
Vi ska åka till China Town i eftermiddag och gå på restaurang. Jag tar med kameran!
Annars är vädret konstigt här, det är sommarvärme, runt 24 grader på dagarna och 16, 17 på nätterna. Det är också mycket fuktigt ute. Det blir såklart också varmt inomhus och fukten gör att luften inne luktar jordkällare. Men inte tusan kan man väl sätta på ac-kyla i januari? Jag ser faktiskt fram emot att få lite ordning på årstiderna igen, när vi kommer till Sverige, även om vädret inte verkar vara särskilt pålitligt. Nio månader höst är ju inte så lockande, men tänk att få gå ut och leka med ungarna i snön!
Sverigeflytten blir allt mer verklig. Många tankar snurrar. Behöver vi en eller två bilar? Hur ska jag organsisera återvinningen? Går det att lägga nytt golv ovanpå stengolv med vattenburen golvvärme? Hur ska jag driva upp färsk koriander? Vad ska vi ha för soffa? Och så vidare.

Signaturer

För alla mina läsares information: I fortsättningen kommer alla osignerade kommentarer att tas bort, utan pardon.
Detta är inte en anslagstavla för anonyma surpuppors spydigheter. Den som retar sig på vad jag skriver, eller plågas av avundsjuka över att vi bor i USA, får helt enkelt sluta läsa.

Den fittar inte, som barnen säger

Visst kan man tycka att England är ett motsträvigt land, som envisas med att ha vänstertrafik. Längd- och viktmått är också annorlunda, men när det gäller volym har de faktiskt börjat använda liter i affärerna, och de flesta har hyfsad koll på Celcius.
Amerikanerna är värre. De kör visserligen på höger sida, men längd mäts i inches, feet och miles, vikt mäts i pounds, volym mäts i gallons och temperatur mäts i Fahrenheit. Precis som England har USA sina egna kontakter, men inte nog med det, de har annat voltantal också. Alltså räcker det i allmänhet inte med en adapter. De har regionskyddade tv-apparater, wii-spel och dvd-skivor. De har annan fattning för glödlampor och de verkar ha andra mått för allt annat som ska skruvas i, antagligen för att vara helt säkra på att man inte ska kunna reparera sin cykel om man tar med den till Europa, än mindre köpa lite snygga badrums- eller köksprylar att ta med sig inför en framtida renovering - med reservation för att jag här kan ha generaliserat lite för mycket.
De kan inte klockan efter 12, dvs 13, 14 osv, utan använder am och pm. Det kunde de för den delen inte heller i England. Och förstås skriver de datum på ett helt annat sätt än resten av världen: 05/10/ 2012 betyder inte den femte oktober, vilket en stackars europé skulle förmoda, utan det betyder den tionde maj.
Att de har sina egna skostorlekar och klädstorlekar kan man väl acceptera. Men om man vill köpa möbler ska man absolut inte känna sig säker på att det finns liknande skruvar i Sverige. När det fattades en viktig skruv till vår gästsäng efter flytten hit var vi tvugna att importera en skruv från Sverige - tack Jessica - eftersom en liknande inte gick att få tag i i hela jävla Houston med fyra miljoner invånare). En säng, som vi behöver, har andra mått här, vilket innebär att man inte ens kan köpa en ny bäddmadrass en dag om man inte importerar den från det stora landet i väster. Kuddarna är förstås också av en annan storlek - bredare. Täcken finns det nog även i vanlig jävla u-landsstorlek, även om de flesta är bredare här. Påslakan finns på Ikea.
Sålunda, vi kommer inte att ha med oss mycket mer när vi flyttar till Sverige än vad vi hade när vi kom hit.
Happy Wednesday!