Köket tar form

Nu börjar de sätta upp inredningen, jättespännande! Det är blå plast på luckorna som syns på bilden. Tyvärr hade inte alla skåp kommit med den här leveransen, så mer än halvfärdigt blir det inte till nästa vecka, men förhoppningsvis ska allt bli målat och lamporna uppsatta redan innan dess.
Annars är det ömsom vin och ömsom vatten. Barnen hade haft superkul på dans-campen i måndags, det gläder mig särskilt att flickorna delar detta roliga. De är ju så olika.
I går var vi på Håstens simhall på förmiddagen. På eftermiddagen hade vi tänkt gå på teater, men det ville barnen plötsligt inte, så vi tog en långpromenad med vovven i stället. I dag hade jag tänkt skicka dem till cirkusskola, men det ville de plötsligt inte heller, så då tog vi en städdag på deras rum. I eftermiddag ska vi gå på leksaks-swapping på bibblan. Varje barn får ställa dit tre leksaker och ta med tre andra hem. Bra idé!
I övrigt är jag ganska trött. Lucy var mångalen i natt - det var fullmåne och hon ville inte sova utan gnällde och pep vid dörren och skulle vara ute i trädgården större delen av natten. Suck. Inte går det att resonera med henne heller.
Nu är det snart dags för lite delikat lunch, mackor som vanligt. Vi har tur som får äta hos morsan på kvällarna. I går lagade jag lasagne, det var länge sedan. Gott!

Lucy in the sky with diamonds

Här är hon: Lucy in the sky with diamonds! Jag har längtat efter att ta den här bilden, och i går hade jag både vädret och maken med mig. Fin vovve!

Ibland är det otroligt vackra solnedgångar trots oväder. Detta var för ett par veckor sedan. Här regnar det fortfarande på tvären i dag, men inslagen av snö har minskat. Riktigt ruskväder, eller hundväder som Lucy skulle säga, hon vill helst inte gå ut alls.

Och så bara lite bildbevis på hur mysigt det är med en hund!

Jag har hunnit med riktigt mycket i dag när barnen är på sin höstlovs-day camp. Nu ska de hämtas om en dryg halvtimme. Hoppas att de har haft skoj. I köket fortskrider arbetet. De borrar och spikar hela tiden men det syns inte att det händer så mycket ... men det blir nog bra till slut!

Mats är i London för att gå på Bond-premiär. Jag och mamma hade pratat om att kontra med att gå här i kväll, men jag Mei-Mei sov så oroligt i natt att hon måste komma i säng i tid i kväll. Bio i morgon i stället, kanske?

Måndag morgon

Nu hatr köksrenoveringen varit igång en vecka. Jag har varit ordentliget förtvivlad, eftersom stendammet från när de bilade upp det gamla stengolvet lade sig som ett tyunt snötäcke i precis hela huset. De hade satt upp plast i därröppningarna, men den hade ramlat ned och det sket väl golvgubbarna i. Det var alltså damm precis överallt. Jag och Mats har ägnat totalt 16 timmar åt att totalsanera huset, och då har vi inte ens börjat med matsalen, där allt från köket står uppställt oövertäckt: mat, kryddburkar, porslin, grytor, rubbet.

Snickaren som är ansvarig har bett om ursäkt och säger att han ska kompensera oss för att det blev så dammigt. Hur då? Återstår att se.

Nu har vi i alla fall ett jättesnyggt mörkgrått klinkergolv i hallen och köket. I dag sätter de in spottar i taket och sätter upp väggar. I morgon ska de börja sätta upp den nya inredningen. Kul!

Så här vackra dagar har vi haft den senaste veckan. Lite moln, lite sol, vinstilla och runt nollan. Underbart!
Till skillnad mot i dag, då det blåser hårt, snöblandat regn och fem plus. Fy fan. Barnen är på en day camp, dans och lek. Hoppas de har kul.
Jag ska jobba torsdag och fredag, då ska de gå på frutuds. De älskar fritids båda två, så jag har inget dåligt samvete för det alls!
Förra veckan hade jag fyra dagar på nattredaktionen. Dag två, onsdagen, var jag uppsatt på utbildning, gp.se ska göras om. Sov över i Göteborg och var på jobbet strax före nio, redo att lära. Döm om min förvåning när det var helt tomty och tyst i datasalen! Hoppsan, de hade bytt dag till torsdag och glömt informera mig. Det är väl så det blir när man inte tillhör någon vanlig redaktion utan ingår i den pyttelilla resursgruppen Poolen, och lånas ut till olika avdelningar efter behov. Jag var reporter under onsdagen i stället och gick kursen på torsdagen, så allt ordnade sig, men det hade varit bra för mig att jobba fler kvällar eftersom jag har mycket att lära om den nya tekniken. Inte mycket siom är sig likt sedan jag jobbade sist för 8,5 år sedan!
På det positiva planet var att jag tack vare den felaktiga dagen kunde gå på barnens FN-show på onsdagskvällen. Mei-Mei sjöng med sin kör och Olivia både sjöng och dansade med sin klass. Här är ett litet klipp från en av danserna, tyvärr syns inte Olivia så bra, men ni kan i stället se Gideon välta ett mikrofonstativ.

 

Nä, fy vad det blåser ute. Stackars lilla Lucy, hon gillar inte alls det här vädret. Nu är hon hos mamma, hon blir fasligt arg på alla hantverkare och skäller ut dem efter noter. Lättare att hon inte är här alls. Undrar hur hundarna har det i New York-trakten, nu när Sandy närmar sig. Fast det är klart, i USA kissar ju hundarna lika gärna på en kissmatta inomhus så det kanske inte spelar dem så stor roll!

Out with the old!

and soon, in with the new!
Under tiden står det ett kylskåp i vardagsrummet och tvättstugan blir temporärt kök. Mats har lovat mycket grillat de närmaste veckorna. Vågar man chansa på en och annan pizza samt några middagar hos mamma också?
På måndag kommer de och river upp golven i köket och hallen. Innan veckan är slut ska det ligga ljusgrå klinkers i båda rummen. Veckan därpå kommer nya köket. Och så ska det målas, rivas valv och lite annat smått och gott.
Men det ska bli så spännande, för jag tror resultatet kommer att bli superfint!!
Kul också att de som hämtade vårt gamla kök var så himla nöjda, de tycker luckorna är toppenfina och var så himla tacksamma. Känns bra att grejerna kommer till användning. Det är ju faktiskt ett väldigt välbevarat och helt fungerande kök. Hade varit trist att slänga det på tippen. Vi skänkte bort alltihop mot avhämtning, spishäll, ugn, micro, diskmaskin, blandare, fläkt, alla skåp. The rubbish. Får tänka som så, att två gubbar jobbade i fyra och en halv timme med att ta ned det. Sedam ska det köras iväg, lastas ur och sopsorterats. Totalt hade det blivit nästan en hel dags arbete för två personer, vad hade det kostat i timpeng? Det är vad vi tjänade på detta upplägg.

Halvtid

Ännu ett bildlöst inlägg. Hmmm. Jag glömde ta med kameran till gårdagens skördefest i skolan, jag glömde ta med den till varmbadhuset i lördags. Vi har haft oerhört vackra höstdagar i veckan, men då har ju jag jobbat. Jaja, det blir väl lite fotograferat så småningom.
I dag har jag börjat min halvtidstjänst efter två heltidsveckor och ska den här veckan jobba torsdag och fredag. Det har varit riktigt kul att komma tillbaka till GP. Arbetskamratertna överlag är ganska uppgivna efter alla som lämnat företaget, med omorganisationer och åtstramningar som följd. För mig är allt en nystart i stället. Förra veckan var jag på webben. De hade missat att jag skulle vara där hela veckan så det var en del förvirring till att börja med, men jag fick min utbildningsdag på onsdagen, och på torsdag och fredag kunde jag faktiskt vara i produktion. Ser fram emot att lära mig mer! Det är ett helt annat tempo och ett nytt tänk än i papperstidningen. webbredaktionens styrka är att beskriva skeenden snarare än väl underbyggda artiklar - dessa lägger man bara rakt ut. Med skeenden är det annorlunda. Man kan uppdatera gång på gång, och skulle något råka bli fel är det bara att ändra - inte som i papperstidningen där man måste skämmas en hel dag (eller som i Två Dagars fall en hel vecka!) innan man får in en rättelse. Webben är framtiden. Frågan är hur papperstidningen ser ut om tio år. Den finns säkert kvar i någon form, men antagligen mycket annorlunda än nu.
Annars är det lite lugnet före stormen här hemma. På lördag kommer en familj och plockar ner vårt kök - de får allt gratis mot avhämtning. I nästa vecka ska nytt golv läggas in i kök och hall. I veckan däropå kommer vårt nya kök ... tadam! Out with the old, in with the new. Det blir ett ganska enkelt, stilrent kök med vit inredning och grå klinker. Mer tidlöst än det som är nu, nån sorts amerikanskt lantkök. Ett tag var vi inne på att lägga klinker i vardagsrummet med, men så blir det inte. Jag ska undersöka om man kan slipa den gulnade parketten i stället. Den skulle nog bli fin med ett vit, matt lack. Som det är nu är vardagsrummet ganska mörkt.
- Mamma, HUR mycket kostar allt detta egentligen?, frågar min ekonomiskt intresserade stora flicka. Hon tycker alltid att allt det vi redan har är superfint och vill inte ändra på något. Hon vill inte heller ha nya kläder, till exempel, utan är alltid helt nöjd med det hon har. Till skillnad från den lilla, som kommer att bli dyr i drift!
Den lilla fortsätter sina funderingar kring blommor och bin. Härom dagen sa hon "Mamma, vet du, att när man pussas sticker en del in tungan i munnen på den andra. Det heter att man hånglas." Vem lär sjuåringar sånt? Andra sjuåringar, antar jag. Eller åttaåringar, för det är ju de flesta i hennes klass. Och i går visade hon mig vad hon hade skrivit i sin dagbok: Mommy and Daddy love each other. Och dom har sexat!
Nu ska jag ta tag i lite arbete. På dagordningen i dag står bland annat Träna, Handla mat och glöggingredienter, Kolla på lampor till köket, Ringa elektrikern som aldrig kom tillbaka med ny motor till bergvärmefläkten, Städa i köket och börja plocka ur skåpen, Städa golven. Lite småpyssel sådär. Men först ska jag göra färdigt ett par fotografier i Photoshop.

På tredje dagen

Hade hon ont, både i axlarna och i ändan. Nygammal på GP, tänk att det är över åtta år sedan sist. Några har åldrats mycket, andra ser precis ut som de gjorde när jag såg den sist. När jag kom i måndags hade växlingserbjudandet just dagen innan slagit ut och totalt 55 personer i huset, varav 30 på redaktionen, tagit ett avgångsvederlag och slutat. 55 gick och en kom tillbaka på halvtid. Jag tror aldrig jag har fått så många kramar på en och samma dag! Det var så kul att se alla gamla kompisar, för det är sannerligen inte många nya ansikten som tillkommit. Jag tillhör fortfarande de yngsta, precis som när jag fick fast anställning för snart ... 17 år sedan.
Den här veckan ska jag friska upp redigering och layout, vilket i praktiken innebär att olära mig indesign och alla nya sidoprogram som kommit under min frånvaro. Spända axlar är ju en självklarhet när man inte kan datorprogrammen, så jag är inte överdrivet oroad för framtiden. Värre med den onda ändan. Jag försöker vara uppe och gå så mycket och ofta som möjligt, men det är helt klart ändå för lite. Jag är inte van att sitta så mycket. Stå vid skrivbordet kan jag inte heller, inte bra för mina diskbråck.
Ändå är det riktigt kul att vara tillbaka och jobba. Det känns gott att kunskaperna sitter i, och det är gott att känna sig uppskattad för det jobb man gör!
I dag var det dock en lite blandad dag, då min kollega plötsligt fick synrubbningar. Han har tidigare haft en stroke, och han blev så klart skiträdd och närmast chockad när det plötsligt återkom. Jag tog jacka och väska, sa till en annan tjej och tog honom med ut till Centralen och tog en taxi till Sahlgrenskas akut. Tack och lov fick han komma in efter bara några minuter och jag tog vagnen tillbaka till jobbet efter att ha försäkrat mig om att han blev intagen för undersökning och att hans fru var på väg dit.
Resten av dagen kändes närmast overklig, samtidigt som jag jobbade vidare med mina sidor tänkte jag hela tiden på min kollega, och jag gör det nu med. Fy fan. Vad det än är så kom han i alla fall till akuten så snabbt som möjligt efter de första symptomen, och då är tydligen oddsen bra. Han hade inte heller fler symptom än synbortfalla - men så var det vad jag förstår även förra gången, fast det var ändå allvarligt.
Peppar, peppar.
Mats är i London och har feber och är förkyld. Stackarn. Men det är ingen stroke.

Fortsättningen

Fy, så illa inläggen ser ut! Det är inte så lätt att blogga snyggt på en iPad. Men samtidigt mysigt att sitta i soffan och lyssna på Moreaus etc.
Nu ska vi snart gå och lägga oss, mätta och belåtna efter en god middag hos morsan med svampmacka, fisksoppa osv. Över huvud taget en lyckad dag, med svamputflykt, playdate med Oscar, och massor av mys.
I morgon tar vi nya tag. Som sagt, jag börjar jobba igen. Återkommer med rapport!

Om kön

Haha, den kön man står i alltså! Ska också ta upp epidemisk hjärnhinneinflammation och det faktum att omorgon bitti börjar jag gå till jobbet igen.
Men först: att köa. Jag har uppfattat det som att svenskar själva anser sig vara väldigt duktiga på att stå i kö. I Stockholm lär de till och med stå i kö til bussen, vilket man inte gör i Göteborg -dock trängs man aldrig.
Några år utomlands har dock gett mi andra perspektiv. Jag blir ärligt talat förfärad när jag är i mataffären och som alla andra suckar över de långa köerna - för de är längre än i både England och i USA. Men, så plötsligt öppnas en ny kassa ... Och DÅ!!!! Rusar alla dit och anväder kundvagnarna som isbrytare för att skaffa sig bästa möjliga position i den nytillkomna kön.
Detta hade aldrig änt i Houston, Texas, och vad jag kan minnas inte heller i Sevenoaks.
När en ny kassa öppnas går kassörskan , eller annan medarbetare, fram till den längsta kön bredvid ich bjuder in de köande att flytta över. Ett svenskt kundvagnsrally hade aldrig inträffat.
Alla väntar på sin tur.
Därför känns det ivalbd som att man flyttat till jag vet inte vad, ett fullständigt
 hänsynslöst och ouppfostrat land.
Att jag sedan saknar the baggers, är en anna sak .. Och varför måste jag, just jag, ställa tillbaka min kundvagn! :-) någon gång måste jag lära mig att använda smileys!
Och sedan så kommer vi till den femåriga flickan som härom dagen avled i epidemisk hjärnhinneinflammation. Varje år förekommer utbrott och en eller några barn eller ungdomar dör.
I England och i USA är alla mycket medvetna om denna sjukdom, och dessutom vaccinneras barn mot det. Mina barn är vaccinerade mot de tre vanligaste varianterna av meningitis, som det heter, på svenska heter det på läkarspråk något i samma stil. Alla föräldrar är medvetna om att om barnet insjuknar hastigt och har hög feber ska man hela tiden kolla efter röda eller blåa utslag på kroppen, typ blåmärken, och om barnet verkar svårt att få kontakt med ska man genast söka akutvård. Detta är 
något som bankas in i huvudet p alla föräldrar. Men i Sverige verkar inte kunskapen alls lika utbredd. 

Möhippa med mera

Ja, det kanske inte blir uppdateringar så ofta framöver. Ska i alla fall försöka hålla igång lite grann.

Bilderna är från i lördags, då vi överraskade Simons Anna med en fruhippa, nära ett år efter det att de gifte sig. Jag jobbade heltid i flera dagar före hippan, alla andra reste hit till Varberg så ansvaret låg på mig. Tur att jag tycker det är kul!

Annas kompisar rullade in vid lunchtid, från Stockholm, Lund och Göteborg. Jag hade bjudit in Anna och hennes systrar på en damlunch (på det sättet behäövde jag inte ljuga!) och fem över ett knackade de äntligen på dörren. En blick mellan mig och systrarna ... låtsas som ingenting ... och hjälpte Anna att hänga upp sin jacka. Aron hade visst varit kinkig och hon var på måttligt bra humör. Sedan förde jag henne framför mig och in i matsalen, där hennes bästisar satt och drack champagne vid ett vackert dukat bord och tända candelabrar.

Vi ska nog vara glada att Anna inte tuppade av. Jag har sällan sett någon så fullständigt tappa hakan. Hon blev helt stum, sedan började hon storgråta. Det tog henne nära en timme att bli normal igen!

Hur som helst, vi åt sushi och drack skumpa och hade efter det en fotosession med Anna som pinuppa. Därpå gick vi till Kallbadhuset. Jag blev förvånad över hur löjligt pryda några av tjejerna var, de hade inte bara bikiniunderdel utan även överdel på sig i bastun och badet - och det är ladies only. Jag sa till dem att i Varberg badar vi nakna, men det hjälpte inte. jaja, egentligen inte mitt bekymmer.

Efter badet hade vi middag här hemma. Skagenröra i krustader på brickor medan tjejerna (som alla var mycket trevliga) sminkade sig, sedan grillat med quinoasallad och olika röror (Mats kom och var grillkock) och därefter kladdkaka med vispad grädde och hallonsås. Så lyckades vi pricka in alla Annas favoriter.

Efter middagen kom G-punktens försäljare hit och demonstrerade sexleksaker. Det blev ganska fnittrigt, men men mest förvånande var att tjejerna som inte vågade basta nakna ett par timmar tidigare plötsligt var oerhört frigjorda och diskuterade fördelar och nackdelar med de olika produkterna ... kanske är det en generationsfråga, jag är ju 10-15 år äldre än alla de andra.
Hur som helst. Senare på kvällen gick vi till oscars och dansade. jag hade ordnat så vi fick gå före kön och slapp inträdet. Men fy så bonnigt det var där inne. Folk var helt plakat och musiken bedrövlig. Jag höjde nog medelåldern ett par snäpp. Tack och lov att jag inte behövde betala inträde, annars hade jag nog grämt mig.
Alla tjejerrna sov över här hemma. Mats, barnen och hunden var hos morsan. På så sätt vi vi också en mysig långfrukost tillsammans. Eller, jag gick upp vid halv åtta, städade, diskade, åt frukost och drack kaffe. De andra började kvickna till vid tio. Önskar att jag också kunde sova så gott!
Anna verkar mycket nöjd med sin fruhippa och det var ju huvudsaken. En riktigt lyckad helg, allt som allt!
Nu har ytterligare en vecka susat förbi. Mats är i Geneve, han kommer senare i kväll. Jag är bombförkyld. Olivia leker med Oscar hemma hos Eva och Stefan. Mei-Mei sitter med sin matte. Hon är en klipsk tjej och hennes hemuppgifter är inte för svåra, men hon lyckas dra ut på det i all oändlighet. Helgens läxa, hälften av den, har hon nu pysslat med i tre timmar. Så blir det tyvärr ingen play date med Lovisa i dag. Om hon fokuserade skulle hon vara klar på under en timme, men hon hittar ständigt olika saker att distrahera sig med. Nu leker hon visst med Lucy.
I morgon är det söndag. Min sista dag i frihet. Åtta och ett halvt års tjänstledighet är till ända. På måndag ska jag ta tåget till Göteborg klockan 8.04. Sedan kommer jag in till Varberg igen vid halv sju på kvällen. Hujedamej. Inte lika långa dagara som Mats har, men tillräckligt ändå. Samtidigt som det ska bli roligt att jobba är jag orolig för hur familjens inre logistik ska funka. Vi kommer att bli beroende av mormors hjälp. Jag kan redan konstatera att jag kommer att missa barnens show och musikal i skolan, för då jobbar jag kväll. Känns hårt. Måste påminna Mats att han får se till att sluta i tid för att gå dit.
Nu ska jag ta den lilla vovven på en promis. Sedan är det nästan dags att laga kvällsmat. Vi får stekt rödspätta kokt potatis och rosa sås ikväll. Mums!

Kommer av mig lite

Jag har kommit av mig med bloggandet. Måste skärpa mig. Dels har det varit tråkigt att inte kunna lägga in bilder, men det kommer jag ju runt nu, men jag har pluggat stenhårt sedan barnen började skolan och får skylla på det nu.
I dag drar resterna av en orkan in över Sverige och det blåser så in i hoppsan. Regnar på tvären gör det också, men det vräker ändå ner (Lucy var INTE imponerad när hon skulle ut och kissa på morgonen!). Mysigt att vara inne i ett varmt hus! Det är en sak som verkligen är bättre än hur vi hade det både i England och USA: Ett behagligt och jämnt inomhusklimat. Det börjar bli mörkt på kvällarna och morgnarna också. Tänk, så snabbt man vänjer sig av med saker, nu känns plötsligt årstidsväxlingar jättespännande!
Annars går det mesta sin gilla gång. Barnen stortrivs i skolan, med kortare dagar, mindre läxor och färre prov. Olivia har dock slappnat av lite väl mycket och har bara den här veckan lyckats glömma att ta hem läxgrejerna tre gånger. Hon tycker det är lite för lätt, tror jag, och så vet hon om att det inte blir betyg förrän i sexan. Vi får jobba på att få henne att inse att skolarbetet måste skötas ändå.
I dag börjar Olivia förresten på modersmålsundervisning i engelska! Superbra. Mei-Mei börjar på tisdag. Åtminstone Olivia kommer att vara själv med sin lärare Ms Daphne. Jag talade med henne i går, hon var supertrevlig, men bor tyvärr i Halmstad. Oerhört snacksalig. Hon inledde vårt samtal med att berätta att hon var förkyld och höll på att tappa rösten och därför skulle fatta sig kort. Därefter pratade hon i 35 minuter. Jag försökte runda av flera gånger, men till slut fick jag ta det den hårda vägen och säga att nu hinner jag tyvärr inte tala längre! Ett trevligt samtal var det dock, men mycket jämförelser av skolsystemen i Sverige, England och USA. Olivia gillar ju att snacka med vuxna så de två kommer säkert att klicka.
Nej, nu ska jag göra ett försök med att skruva ihop en tv-bänk!