Och dagarna går

Och nästa vecka är det höstlovet och sedan är det november ... Och det är mörkt när vi går till skolan på morgonen nu och snart får jag väl hänga upp lite juleljus?
Nu ska jag baka bröd, men tänkte bara ge ettblivstecken här på bloggen först.
En spännande sak: Vi har anmält intresse för att ta emot en utbytesstudent och väntar nu besked om en sjuttonårig tjej från Wisconsin ska komma hit och bo hos oss till vårterminen. Jättespännande! Det hänger på om hon kan få plats på gymnasieskolan här i Varberg. Vi håller tummarna!
I övrigt är det inte mycket nytt under solen. Jag har klippt av tio cm på håret, gilla det som en händelsen.
Nä, nu får det bli andra bullar, eller åtminstone matbröd.
So long!

Dåligt samvete

Jag har just nu ett fruktansvärt dåligt samvete, som gnager i mig så att jag blir illamående.
Saken är den, att efter sommaren har läxläsningen här hemma blivit till en strid, där jag tjatar å ena sidan och där barnen, framför allt Mei-Mei, kämpar emot på andra sidan. Vi har blivit sura på varanra flera ganger varje vecka för att jag försöker få dem att göra klart läxorna. De har läxorna i en vecka, så det är inte det att det råder tidsbrist, dessutom är omfattningen betydligt mindre än den var i Houston. Vi har brukat köra så, att de gör en eller två läxor på helgen och resten på måndagen, då jag alltid är ledig och de kommer tidigt från skolan.
Men nu orkar jag inte ta den här striden längre.
För Olivias del har jag helt slutat ta upp det här med läxor. Efter överenskommelse med hennes lärare ska nu Olivia ta hela ansvaret själv och hitta egna rutiner för läxläsning, jag ska bara hjälpa till om hon behöver det. Följdaktligen har jag ingen koll på vad hon gör och inte gör just nu, men hon sager att hon har kommit ihåg alla läxor.
"Du bara tjatar och tjatar, jag önskar att du skulle sluta tjata", sa Mei-Mei till mig för en vecka sedan.
Det gällde både att jag skyndar på henne på morgonen och att jag tjatar om läxor.
Så nu har jag slutat. Jag bara nämner varje sak en gång, sedan får det gå som det går.
Mei-Mei kom för sent till skolan en dag, sedan var det problemet löst. Hon har nu fattat att hon måste ge sig av när jag säger till.
Läxorna är hittills en annan femma. Jag har en gång per dag sedan en vecka tillbaka föreslagit att hon ska göra läxor. Hon har svarat nej, och då har jag släppt ämnet. Inget tjat.
Så i går morse insåg hon att hon inte hade gjort läsläxan, och började panikläsa efter frukost. Hon hann natruligtvis inte klart, utan hade med sig bakläxa hem i går. Den gjorde hon på kvällen. Jag frågade om hon har något mer att göra, och hon sa nej.
Så i dag fick hon gå till skolan med sin ogjorda matteläxa. Pappret har inte ens varit uppe ur väskan, innan hon fick syn på det i dag på morgonen i samband med att hon lade ner sin svenskabakläxa. Nu försökte hon gömma undan matteläxan här hemma, antagligen för att kunna saga i skolan att hon har glömt den hemma. Men jag tvingade henne att stoppa ner pappret i väskan igen. Det ska lämnas in i dag, Mei-Mei, och du har haft en vecka på dig att göra den, jag har påmint dig men inte tjatat, sa jag.
Till saken hör att jag har informerat Mei-Meis lärare så jag gör detta med lärarens goda mine. Förhoppningen är ju att Mei-Mei ska bli mer lättväxlad när det gäller läxläsning om hon får ta konsekvensen.
Men jag har så jävla dåligt samvete. Mei-Mei tittade på mig i dag på morgonen som om jag var världens elakaste, hon såg så sviken ut. Jag utsätter ju henne för något jättepinsamt. Och jag vill egentligen inte det. Jag vill ju att hon ska känna sig bäst alltid. Inte att hon ska behöva skämmas.
Och i kväll är det simning och hon kommer näppeligen att hinna göra all matten efteråt, dessutom har hon en annan svenskaläxa till i morgon som hon inte har gjort.
Och jag ska jobba i kväll. Jag önskar att jag fick träffa henne i kväll och krama henne. Men det får vänta till i morgon.
Hoppas, hoppas att jag slipper detta nästa vecka.
Älskade lilla Mei-Mei, som alltid vill sätta sig på tvären, som alltid tror att hon är förfördelad och som alltid har ett behov av att bli mer sedd. Hur ska jag få dig att förstå att du är fin precis som du är och att du är så enormt älskad.

Bilder

Jag har slarvat lite det senaste, men här kommer i alla fall lite bilder.
Vi har haft en väldigt fin höst. Visst blir man sugen på att testa SUP när man ser sådant här en varm och vindstilla eftermiddag i slutet av september.

Större delen av berget med pepparkaksburkar for i golvet på Hajen med ett brak en morgon i förra veckan.

Man blir aldrig mätt på utsikten här.

För någon vecka sedan knäckte jag och Mats vinflaskan som vi fick i bröllopsgåva av Annika och Cilla med respektive. Den smakade mycket gott.

På väg till black tie do på Stenas sfärmöte.

Katarina och Erik.

Vi har haft farmot Kerstin här i några dagar, med anledning av att Mats fyllde 44 i lördags. Uffa, Caroline och barnen kom ned och firade med oss och jag passade på att fotografera Kerstin med nästan alla barnbarnen - lille Gustav var ju tyvärr inte med. Men visst blev det ett fint foto!

De har gått ALL IN ...

Svenska modeord, ja jag säger då det. Det tog ett tag innan jag fattade vad All in betyder i Sverige, eller, ärligt talat så fattar jag inte helt och hållet än. Att man ger allt?
En sak är säker: uttrycket används inte på engelska. Varken i England eller USA.

I övrigt så har stackars Olivia nu varit sjuk i tio dagarna, feber och hosta, feber och hosta. Hon fick Kåvepenin i förra veckan men det hjälpte inte. I dag, på tredje läkarbesöket, fick jag mina misstankar någorlunda bekräftade. Olivia har sannolikt lunginflammation. Hon har fått en annan penicillin som är riktad mot den typ av lunginflammation som barn oftast får, och tänk att redan nu, två tabeller senare, så är febern nästan nere på 37 vid läggdags. 37,4 jämfört med i går, 39,5. En stor skillnad!
Men det har inte varit lätt att ställa diagnos, det fattar jag. Hon har hög sänka, men inte jättehög. Vita blodkropparna är normala, vilket pekar på virus. Men hjärtat slår fort, och febern ger inte med sig. Det pekar på bakterie. Och det låter inget konstigt när de lyssnar på lungorna, men det gör det inte alltid vid lunginflammation. Men Olivia har beskrivit det som att det känns som att det bubblar efter det att hon har hostat (vilket hon gör ungefär var tionde sekund, fortfarande), och det var tydligen en ledtråd.
Hur som helst, hoppas att det är rätt nu.
Förresten, på förekommer anledning: vid stick i fingret ska man be sköterskan sticka på sidan av fingertoppen. Tar bort 90 procent av smärtan. Ett av mina bästa råd.

Vinterkänning

Tio plus, men stilla och väldigt klar luft, och en doft av eldad björkved.
Det doftar vinter ute.
Olivia har en rejäl förkylning, sjuk sedan flera dagar och med 38,9 nu i kväll är det inte troligt att det blir någon skola i morgon heller.
Mei-Mei å sin sida är grymt avis på Olivia, som får ligga still och inte göra något vettigt alls. Livet på en pinne? Tur att hon hade så kul på friluftsdagen med friidrott på Vallen i dag! Hon var skiter i dag på morgonen och ville alls inte gå, så skönt att det blev positivt. En vacker men lite kylig höstdag, god picknick-mat och några Bamsetidningar i packningen. Toppen!
Jag har jobbat, Mats också, och jag har tre kvällar framför mig.
Helgen är en annan story, party i dagarna tre. Jag har någon enstaka bild, den blir offentlig i morgon.
So long!

Önskelista

Kära tomten!
I julklapp i år önskar jag mig en fet plånbok och en tunn kropp. Försök att inte blanda ihop detta, som förra året, är du snäll!

Närå, skämt å sido, i år ska vi åka bort över jul och jag planerar därför att hålla julklappsinköpen till ett minimum. Trodde det skulle kännas befriande, men faktum är att nu när temperaturerna hastigt blivit höstliga börjar jag genast längta efter att slå in julklappar och tända juleljus!

Onsdag

Ledig. Vad har jag gjort i dag då?
Mötte Eva o Stefan när jag tog ut Lucy vid tiotiden, och de frågade just det.
Tja ... Jag gick upp vid halv sex efter att ha blivit väckt av ösregnets dån och nye kunnat somna om (låg och oroade mig för att mina stackars små töser skulle behöva springa skoljoggen i spöregn och sedan tvingas använda samma blöta träningskläder till fotbollen på eftermiddagen). Jag drack kaffe tillsammans med Mats, som inte heller kunde sova, och vi läste tidningarna. Vid halv sju gjorde jag frukost till barnen, väckte dem och lotsade dem genom motgonrutinerna tills det var dags för dem att cykla till skolan vid tjugo i åtta.
Därefter lade jag i en tvätt, gick runt fästningen med Lucy, gick och tränade, åkte till dumpen (men det var inte öppet än så jag fick åka hem med all återvinning i bagaget), duschade o tvättade håret, gjorde mig i ordning, plockade fram kläder inför min tredagarsresa (hela vägen till Göteborg, mer om det sedan), hängde tvätten och städade i köket. Därefter gick jag alltså dagens andra vända med Lucy, då jag träffade Eva och Stefan. Eva blev alldeles blek när hon hörde allt jag hade hunnit före klockan tio.
Idag har jag sedan också hunnit lika landet i trädgården, plantera fröer som jag norpat i en rabatt, varit o handlat strumpbyxor och hårprylar, varit o besök min mor, tvättat alla trädetaljer runt fönstren invändigt på nedervåningen, gått ut ytterligare två gånger med Lucy ... Tagit hand om tvätten, plockat tomater och en hel del annat smått o gott. Förstås åkt tillbaka till dumpen och lämnat skräpet samt tankat bilen.
Nu ska jag bädda rent i sängen och försöka plocka undan lite här hemma (jag är duktig på att sopa och hålla golven rena, men usel när det kommer till prylar o papper. Det sistnämnda delar jag dessvärre med övriga familjemedlemmar). Barnen cyklar snart till fotbollen - tack och lov var det uppehåll när de sprang! - och sedan ska jag cykla bort och kolla lite när de spelar, för då blir de så glada.
Dagen kompliceras av att jag har 2-dag, dvs fastedag. Vissa dagar går det så bra, men andra dagar är jag bara så sugen på att äta hela tiden. I dag var en sådan dag. Förmiddagen gick ändå rätt bra, men nu på eermiddagen fick jag ett bryt och åt kvällsmat redan vid halv fyra. Det innebär att jag inte får äta meri dag. Buhuu! Morsan tycker att jag är knäpp som håller på med det här. Kanske har hon rätt.
Nåväl, i morgon är en annan dag och då börjar sfärmötet på Stena. Nu när Mats har blivit en sån fin chef är han (och därmed jag) inbjuden. Tre nätter på hotell och dagar fyllda med rundturer och studiebesök för min del egenskap av fru, samt fina middagar på kvällarna. Hoppas att det blir trevligt. Jag måste erkänna att jag ser fram emot att komma från Varberg lite och göra något annat. Har bara dåligt samvete eftersom mamma måste ta barnen och vovven. Men så är det.
Nej, nu ska jag göra nytta en stund till!

Lördag

Sommar, sommar. I går badade jag, det blir nog årets sista, men åååh så skönt det var. Ljuvliga dagar. Just nu sitter jag inspärrad på GP, lagom kul när sommaren just bjuder på sina sista varma timmar.

Mats är på tredagarsmöte med sitt jobb, så barnen får vara hos morsan. Och nästa helg är det sfärmöte med Mats jobb, så då får vi leasa ut barnen igen.
Allt går sin gilla gång. Vi har fått väldigt fint i trädgården, Drömträdgård har varit där och satt upp planket mot gatan och grävt upp rabatten mot grannen. Nu ska det planteras också, sedan är det klart!
Barnen går i skolan och trivs med det. Det är kvartsamtal med Mei-Meis fröken på måndag, blir spännande att höra vad hon har att säga. Jag tycker Mei-Mei har skärpt till sig ordentligt med matten. Hoppas fröken också tycker det!
Mei-Mei har förresten börjat på fotboll hon också, och fått med sig Lilly! De tycker det är superkul. Roligt för dem, lagsporter har ju sina poänger.
Egentligen skulle jag vilja skriva en längre drapa om Femen, men jag borde nog se ut som att jag arbetar. I korta drag: Än så länge ler världen överseende åt dessa barbröstade, arga unga kvinnor, flinar extra när den löst sammansatta organisationen skakas av inre stridigheter och ekonomiskt trassel. Från traditionella feministkretsar och gubbväldespolitikerhåll hummas det generat att unga flickor inte borde låta sig exploateras genom att visa tuttarna, och samma gäng utbrister häpet att Femens äldre aktivister (läs 40+, som jag) verkligen inte borde visa sina åldrande kroppar. I ena stunden ska brösten döljas för att de är sexiga, i nästa stund för att de är gamla och fula. Suck, jag blir så trött. Önskar att samma personer kunde ägna lite energi åt att ondgöra sig över alla överviktiga svettiga män som envisas med att gå runt på stan med bar överkropp om somrarna!
Åter till ämnet. Kom ihåg att Femen är en rörelse i sin linda. Det är bara början. Jag tror, att om tio år kommer Femen att ha gett röst åt massor av unga tjejer världen över och ha satt fingret på en massa ömma punkter i vår patriarkala värld. Jag tror de har potential att vända upp och ned på en massa politiska traditioner. Hade jag inte varit journalist och tvåbarnsmamma vetekatten om inte jag också hade engagerat mig. Freedom!

Lögn, förbannad lögn, och ...

Sånt här gör mig pigg och glad en torsdagsmorgon!

Correlation

Mer sensommar

Det är som att sommaren inte vill ta slut! Varmt och skönt även i dag, den 9 september, men i dag är nog ockiså sista dagen. Till i morgon kan temperature dala tio grader och slöjmolnen ersättas av regnmoln.
Bilden är av Mei-Mei innan hon gick på maskeradkalas hos Lilly för ett par veckor sedan.

Och här är Mei-Mei i går, i samband med lille Seths ettårskalas.

Morsan på vår balkong i lördags eftermiddag.

I fredags åt vi havskräftor, mums!

Jag åkte till Läjet och köpte dem. Jag var som synes inte ensam om att tycka att den vackra varma septemberfredagen passade för kräftskiva!

Olivias lag spöade Läjet den här helgen. Vi trodde det var final, men tydligen så är finale uppdelad I flera matcher? Hur som helst så vann Bois med 6-0.