Stormen Sven och Farmor Kerstin

Knappt har vi hunnit betala räkningarna efter skadorna som stormen Simone stalled till med, så är det dags igen. Sven heter den den här gången, och kan bli minst så besvärlig som Simone. Det dånar redan I vinden och Varbergsborna står i bilkö för att köra ned och kola på vågorna här utanför vårt hus.
Mats är på Landvetter och hämtar Kerstin nu, stackarn, det måste ha blivit en skumpig flygtur. Meningen var att jag skulle tagit tåget till Göteborg och mött upp där, och kört ned bilen och Kerstin så att Mats kan jobba kvar. Men nu ställer de in alla tåg, så Mats får jobba halvdag. Det gråter han nog inte över, men han har mycket att göra på jobbet så han får väl så vacker fortsätta jobba här hemma.
Hur det blir i morgon återstår att se. Jag ska jobba - måste jobba - och Mats har en lunch han måste gå på. Och så har vi en bil och tågen går inte. Det får bli någon sorts abrovinsh. Morsan har lovat att köra barnen till skolan om jag och Mats ger oss av tidigt. Är inte så sugen på att de ska vara ute och gå när det yr takpannor lite här och var. Kerstin får stanna hemma och sällskapa Lucy. Det blir som det blir.
Och i kväll är det julfest med Olivias handboll. Familjerna är välkomna så jag ska hänga med dit. Mats, Mei-Mei och Kerstin får vara hemma och mysa. I morgon är det Mei-Meis tur att ha kvällsaktivitet: Några tjejer i klassen ska ha disko-party och har bjudit in varsin kille. De har planerat för tryckare och hångelhörna. Stackars pojkar, de vet inte vad som väntar!
Olivias klassdisko förra veckan blev förresten mycket lyckat. Det tog ett par timmar innan dansen kom i gång, men sedan så! Olivia dansade flera tryckare med Isak och hon var så nöjd! Det var riktigt spännande, sa hon, och mysigt även om Isak hade varit alldeles svettig i händerna. Hon tycker Isak är söt men hon är ABSOLUT inte kär i honom. Så det så.

Jag gick ut på trappan och försökte fånga stormen på bild, men det är svårt. Jag lägger in några bilder från förra helgen i stället - då var också vädret betydligt mer tilltalande än i dag.

Thanksgiving med mera

Jag får väl inse att tiden med nästanvarjedag-rapportering är över. Jag får vara nöjd med att skriva lite då och då. I kväll kör jag punktform med senaste nytt:
... I dag är det thanksgiving i USA. Mats är i Köpenhamn, så vi körde pite kalkonmiddag redan i går kväll. Det blev lyckat. Höjdaren var potatismoset - testa att smaksätta med cheddarost. Högsta betyg från både Mats och barnen.
... I dag hade vi vår gamla au pair Elene här på besök ett par timmar. Hon hade någon sorts kundbesök i Varberg. Det var riktigt superkul att träffa henne och vi hoppas att hon stannar längre nästa gång - och framför allt att det inte går fem år nästa gång.
... Olivia har klassdisko i morgon och jag ska vara med och hjälpa till. Olivia meddelade att hon ska minsann inte dansa. Då hotade jag med att jag ska dansa i stället, om inte hon gör det. Hotet funkade inte. Olivia höll på att börja gråta och sa att i så fall går hon hem från festen.
... Mei-Mei å sin sida har, tillsammans med fem andra flickor i klassen, bjudit varsin kille på ett litet privat diskotek hemma hos Golnaz nästa fredag. De har planerat allt från chansfrågningar till hångelhörna. Stackars killar bara, de ha ingen aning om hur ambushade de är!!
... Och nu är Hannahs flygbiljetter bokade, så nu är det ingen återvändo. Jag ska typ få en sjuttonårig dotter till våren!!

Förkyld

Tråkigt, tråkigt, tråkigt! Jag har ingen hög feber, men är bombförkyld och mår allmänt kasst. 
Jag har jobbat fyra dagar och ligger efter med mycket här hemma, jag vill klä om den sista dynan i de gröna sofforna - Lucy har krafsat sönder sittdynorna så jag håller på att klä dem i grå fuskpäls i stället, jag vill tappa upp glöggen, röja klart trädgården, gå långpromenader, och så vidare och så vidare. I stället sitter jag i soffan och snyter mig.
Allt är dock inte eländigt. Det ser ut som att vi får en utbytesstudent till våren! En 17-årig tjej från Wisconsin som heter Hannah. Detvsåg mörkt ut när PS inte ville ge henne skolklass, men sedan sa friskolan Drottning Blankas gymnasium ja, så nu kör vi! Hon kommer troligen efter nyår och stannar en termin. Hon ska bo i Mei-Meis rum, och Mei-Mei flyttar ned till gästrummet. Det ska bli jättekul!
Nä, nu får jag nog vila en stund till.

Bilder

Lovisa och Mei-Mei leker i Spökitetsparken.

Dagen efter Simone: Nedblåst skylt.

Strandpromenaden intakt men full av sten och grus.

Vågorna hade slagit upp over hela stranden. Ångrar lite att jag inte begav mig ut på kvällen för att betrakta skådespelet.

Takläggaren fick komma och rätta till pannorna.

Från det ena till det andra: Vinpaus med morsan på Stadt i lördags. På kvällen gick vi till Hotell havanna, som nyligen öppnat, och dansade salsa. Det var riktigt kul.

Halloweenfest i onsdags. Detta är Olivias tre kompisar. Kalaset var riktigt lyckat, med tacos, läsk, godis, popcorn, film och lekar.  

Vi hade ducat jättefint, så att barnen skulle känna sigbehandlade som vuxna. De var grymt imponerade. Mei-Meis kompis Daniella sa att hon aldrig har varit på ett liknande kalas, det var helt fantastiskt!

I torsdags kväll åkte vi till Göteborg och såg damlandslaget spöa Färöarna i fotboll. Också en lyckad utflykt.

I går firade vi papa Lasse, som fyllde 70. Det blev en riktigt trevlig lunch med god mat och gott vin. Födelsedagsbarnet verkade belåtet!

Dagen efter Simone

Takpannor i oordning - dock ingen i marken. Takläggare har varit här på eftermiddagen. Ett sönderblåst fönster i lillstugan, barnen hävdar å det bestämdaste att de haspat det ordentligt but I wonder. Vårt nya plank har tryckts in i vinden och blivit skevt. Trädgårdsanläggaren ska reparera.
Och så en bortblåst hink.
Det är skadorna hos oss.
Simone tog en sydligare bana än befarat, men här blåste det ordentligt vid åtta-niotiden på kvällen. Innan dess hade jag och Mats suckat för att inget hände, men när det hände fick vi sedan så vi teg. Det dånade rejält och ventilerna trycktes in. Det blev också ett undertryck i huset så det slog lock för öronen.
I dag har det fortsatt blåsa ganska rejält. Massor av sten har kastats upp längs kustlinjen. Stora grenar har brutits av. Flera trafikskyltar har böjts som vissna blommor.
Jag har, förutom att administrera ovanstående stormskador, hjälpt barnen att förbereda sin halloweenfest, som de ska ha i morgon. Det kommer tre av Olivias kompisar och fyra av Mei-Meis. De ska äta tacos, tårta, godis och kolla på film. Vi har dekorerat med alla kusliga prylar jag köpte i Houston innan vi lämnade. Hoppas nu att detta blir lyckat,
I går var vi förresten i Göteborg och hälsade på Katarina o barnen. Malin och hennes barn var också där. Det var supermysigt, som en liten Houstonåterträff, och ingen av oss ville åka så tidigt som vi gjorde, men jag ville inte vara ute på vägarna när det väntade ovädret drog in.
Och så har jag köpt kamerablixtar, riktigt proffsiga sådana ...  nu ska bara min bakgrund skruvas upp!!

Sista natten med gänget

Lite så känns det faktiskt. Inom ett par veckor har hela GP:s redaktion omorganiserats. Många är missnöjda med sina placeringar. Färre ska göra mer. Vi ska lämna våra sidor tidigare. Och så vidare. En orolig tid, är det.
Så utbröt ett stort skratt här när vi hade skickat hela förstaupplagan, med två minuters marginal. Strax efteråt plingade det till i nattchefens mobil: Redaktionschefen skrev ett uppmuntrande sms att "det var bra gjort". Som att vi aldrig har varit klara i tid förut? Och varför i helvete sitter han och övervakar att vi skickar våra sidor? En fredagskväll, till på köpet! Get a life!
Så vi samlade hastigt ihop oss och tog den här gruppbilden, som skickades över till nyss nämnde chef tillsammans med ett tack för berömmet.
Sedan dess är visst bilden twittrad också, men jag har inte twitter och ska inte skaffa det heller. På ett tag i alla fall.
Nej, om jag ska ta och sätta lite fart så hinner jag frilägga farbror kungen också innan jag ska gå till tåget. Jag brukar ägnat mig åt att frilägga om kvällarna när jag är klar med mina sidor. I kväll har jag gjort Silvia.

Tänkvärt!

 
Som Olivia frågade mig när hon var tre år: Varför gömmer alltid mammorna sina tuttar, men inte papporna?
Jag förespråkar inte att alla kvinnor borde kasta överdelen på stranden, men det borde vara valfritt - och framför allt borde väldigt många män inse att deras överviktiga magar och hängbröst är oerhört oaptitliga och inte ska visas offentligt.

Och dagarna går

Och nästa vecka är det höstlovet och sedan är det november ... Och det är mörkt när vi går till skolan på morgonen nu och snart får jag väl hänga upp lite juleljus?
Nu ska jag baka bröd, men tänkte bara ge ettblivstecken här på bloggen först.
En spännande sak: Vi har anmält intresse för att ta emot en utbytesstudent och väntar nu besked om en sjuttonårig tjej från Wisconsin ska komma hit och bo hos oss till vårterminen. Jättespännande! Det hänger på om hon kan få plats på gymnasieskolan här i Varberg. Vi håller tummarna!
I övrigt är det inte mycket nytt under solen. Jag har klippt av tio cm på håret, gilla det som en händelsen.
Nä, nu får det bli andra bullar, eller åtminstone matbröd.
So long!

Dåligt samvete

Jag har just nu ett fruktansvärt dåligt samvete, som gnager i mig så att jag blir illamående.
Saken är den, att efter sommaren har läxläsningen här hemma blivit till en strid, där jag tjatar å ena sidan och där barnen, framför allt Mei-Mei, kämpar emot på andra sidan. Vi har blivit sura på varanra flera ganger varje vecka för att jag försöker få dem att göra klart läxorna. De har läxorna i en vecka, så det är inte det att det råder tidsbrist, dessutom är omfattningen betydligt mindre än den var i Houston. Vi har brukat köra så, att de gör en eller två läxor på helgen och resten på måndagen, då jag alltid är ledig och de kommer tidigt från skolan.
Men nu orkar jag inte ta den här striden längre.
För Olivias del har jag helt slutat ta upp det här med läxor. Efter överenskommelse med hennes lärare ska nu Olivia ta hela ansvaret själv och hitta egna rutiner för läxläsning, jag ska bara hjälpa till om hon behöver det. Följdaktligen har jag ingen koll på vad hon gör och inte gör just nu, men hon sager att hon har kommit ihåg alla läxor.
"Du bara tjatar och tjatar, jag önskar att du skulle sluta tjata", sa Mei-Mei till mig för en vecka sedan.
Det gällde både att jag skyndar på henne på morgonen och att jag tjatar om läxor.
Så nu har jag slutat. Jag bara nämner varje sak en gång, sedan får det gå som det går.
Mei-Mei kom för sent till skolan en dag, sedan var det problemet löst. Hon har nu fattat att hon måste ge sig av när jag säger till.
Läxorna är hittills en annan femma. Jag har en gång per dag sedan en vecka tillbaka föreslagit att hon ska göra läxor. Hon har svarat nej, och då har jag släppt ämnet. Inget tjat.
Så i går morse insåg hon att hon inte hade gjort läsläxan, och började panikläsa efter frukost. Hon hann natruligtvis inte klart, utan hade med sig bakläxa hem i går. Den gjorde hon på kvällen. Jag frågade om hon har något mer att göra, och hon sa nej.
Så i dag fick hon gå till skolan med sin ogjorda matteläxa. Pappret har inte ens varit uppe ur väskan, innan hon fick syn på det i dag på morgonen i samband med att hon lade ner sin svenskabakläxa. Nu försökte hon gömma undan matteläxan här hemma, antagligen för att kunna saga i skolan att hon har glömt den hemma. Men jag tvingade henne att stoppa ner pappret i väskan igen. Det ska lämnas in i dag, Mei-Mei, och du har haft en vecka på dig att göra den, jag har påmint dig men inte tjatat, sa jag.
Till saken hör att jag har informerat Mei-Meis lärare så jag gör detta med lärarens goda mine. Förhoppningen är ju att Mei-Mei ska bli mer lättväxlad när det gäller läxläsning om hon får ta konsekvensen.
Men jag har så jävla dåligt samvete. Mei-Mei tittade på mig i dag på morgonen som om jag var världens elakaste, hon såg så sviken ut. Jag utsätter ju henne för något jättepinsamt. Och jag vill egentligen inte det. Jag vill ju att hon ska känna sig bäst alltid. Inte att hon ska behöva skämmas.
Och i kväll är det simning och hon kommer näppeligen att hinna göra all matten efteråt, dessutom har hon en annan svenskaläxa till i morgon som hon inte har gjort.
Och jag ska jobba i kväll. Jag önskar att jag fick träffa henne i kväll och krama henne. Men det får vänta till i morgon.
Hoppas, hoppas att jag slipper detta nästa vecka.
Älskade lilla Mei-Mei, som alltid vill sätta sig på tvären, som alltid tror att hon är förfördelad och som alltid har ett behov av att bli mer sedd. Hur ska jag få dig att förstå att du är fin precis som du är och att du är så enormt älskad.

Bilder

Jag har slarvat lite det senaste, men här kommer i alla fall lite bilder.
Vi har haft en väldigt fin höst. Visst blir man sugen på att testa SUP när man ser sådant här en varm och vindstilla eftermiddag i slutet av september.

Större delen av berget med pepparkaksburkar for i golvet på Hajen med ett brak en morgon i förra veckan.

Man blir aldrig mätt på utsikten här.

För någon vecka sedan knäckte jag och Mats vinflaskan som vi fick i bröllopsgåva av Annika och Cilla med respektive. Den smakade mycket gott.

På väg till black tie do på Stenas sfärmöte.

Katarina och Erik.

Vi har haft farmot Kerstin här i några dagar, med anledning av att Mats fyllde 44 i lördags. Uffa, Caroline och barnen kom ned och firade med oss och jag passade på att fotografera Kerstin med nästan alla barnbarnen - lille Gustav var ju tyvärr inte med. Men visst blev det ett fint foto!