
På väg hem från
taekwondon i går kväll. Lägg märke till hur sur
Mei-Mei är. Hon tycker inte om sin skola, hon tycker inte om
taekwondon, hon vill bara flytta hem till England och tills dess vill hon vara hemma med mamma.
Det känns hårt.
Vi har sagt att hon får följa med till
taekwondon en gång i veckan och vara med litegrann, och sedan kan hon sätta sig och läsa en bok tills vi andra är klara.
I går var hon med i ungefär fem minuter innan hon bestämde sig för att det fick räcka.
Suck.
Dessutom var hon så arg på mig efteråt att hon meddelade att hon inte vill ha mig längre, och så vidare och så vidare.
Nu vet hon ju inte innebörden i det hon säger, men jag kan inte hjälpa att bli ledsen. När Jessica, vår
au pair, åker hem om ett par veckor blir ju
Mei-Mei också tvungen att följa med oftare, annars får inte jag och Olivia träna.
Ja, det är
f-n inte lätt att göra rätt.
Olivia är på ganska gott humör, tack och lov. I går var hon extra nöjd eftersom hon har kommit på att
Easter Bunny (Påskharen) inte finns. "Jag vet att det är du Mamma, försök inte luras", säger hon.
"Men hur kan du vara så säker på att jag luras", frågar jag, och förväntar mig att hon kopplat det orimliga i att kaniner skulle lägga ägg.
"För det finns inte så stora kaniner", förklarar hon.
Och det stämmer ju det med!
UPPDATERING:Flickorna lade ut ett par morotsbitar på balkongen för att se om det ändå kanske finns en påskhare. Och tro det eller ej, en stund senare var morötterna uppätna och i stället låg där två små chokladägg!
Flickorna blev helt till sig och har sedan tillbringat hela eftermiddagen med att spana efter en stor kanin. Tyvärr har han inte visat sig. Han sparar sig nog till påsken!