Dagens skratt!!!

Men läs bara detta om du inte har sminkat dig, du kommer att skratta så tårarna rinner!


Damn you, autocorrect!
Vi har väl alla varit med om att autokorrigeringen ställer till det, men för egen del har det aldrig blivit så här tokigt.
Och missa inte min lilla undersökning här till höger!

Vem är du?

Min blogg är inte sökbar, den finns inte på bloggportalen, etcetera. Du måste veta vad bloggen heter om du ska hitta den. Jag lägger ut bilder på barnen och berättar om vårt liv, för jag tycker om att dela med mig av vår vardag nu när vi är så långt hemifrån. Rätt eller fel? Det är ett fantastiskt dokument över barnens första år, bara en sådan sak. Andra tycker säkert att jag är oansvarig, de skulle aldrig lägga ut bilder på sina barn på internet.
Kanske borde jag lösenordsskydda bloggen, vilket skulle innebära att alla läsare måste höra av sig och be om ett lösenord. Skulle du kunna tänka dig att göra det?
Var snäll och deltag i min lilla undersökning här bredvid.

Vädret

Tre dagar till, sedan sätter vi oss på flyget till Sverige. Jag gjorde just misstagetnatt kolla väderleksprognosen. Fy bubblan. Kallt när vi kommer, och kallare ska det bli. Runt tolv grader när vi kommer till Gotland. Hmmm. Har vi kläder för sådant väder? Har vi lust med sådant väder?
Vi har runt 37 här på dagarna och nätterna är underbart ljumna, 26-27 grader. Vi njuter mycket mer i år, dels har vi nog vant oss lite vid värmen men det är inte heller så fuktigt just nu som det kan vara. Poolhäng dagarna i ända, underbart!
Men det ska bli så roligt att träffa all släkt och vänner. Flickorna längtar!
I går kväll var jag på dammiddag, mycket trevligt. Fem olika Nationaliteter var reprresenterade. Vi var elva damer, de flesta från Tyskland. Mycket trevligt med mexikansk mat, margaritas, vin och olika lekar. Jag kom inte hem förrän vid tjugo i ett på natten - år och dag sedan jag var vaken efter klockan elva! I dag är jag förstås ganska trött, men det är det värt.
De sista dagarna ska ägnas åt att packa och röja här hemma. Orkar inte tänka på det nu. Attans, nu svettas jag igen. Får nog hoppa i en sväng till!

Skön start på dagen

Jag sov gott trots att Boston utklassade Vancouver i går kväll. Vaknade utvilad, barnen likaså, och de var glada och samarbetsvilliga när vi gjorde dem redo för camp. Sedan sprang jag fem kilometer, vilket är tungt när det redan är 30 grader varmt och väldigt fuktigt. Tog mig iallafall runt, stretchade snabbt och har sedan legat och svalkat mig i poolen och druckit bubbelvatten en stund. Känner mig så härligt avslappnad nu! Jag tror det är lika bra att snabbt städa av golven (torsdagssyssla) och göra dagens shopping, så att jag kan fortsätta njuta ett par timmar till!

Frågan om sex

Vi hade tänkt gå på taekwondo i kväll, men flickorna hävdar att de är SÅ utmattade efter att ha varit och lekt på vattenland med sin camp, att de inte orkar. I stället har de ätit sushi och softar nu i soffan medan de lyssnar på sina ipodar.
Och vad gör jag? Vad borde jag göra? Städa? Det känns som att jag suttit för mycket i dag, det kan man ju kosta på sig när man tror att man ska träna på kvällen. Ute är det över 100 grader, dvs mer än 37c, så det enda man möjligen kan ägna sig åt är att bada. Sitta i skuggan också, kanske, men den här anti mygg-appen jag laddade ner i går verkar inte imponera så där väldigt mycket på Texasmyggen, tyvärr.
I kväll är det sista matchen av sju i Stanley cup-finalen. Efter att ha sett Vancouver slaktas på Bostons hemmamatcher tre gånger, medan de har vunnit knappa vinster på hemmaplan, har jag trots allt ett vagt hopp om att få se bröderna Sedin briljera i kväll.
Och, ja just det, i går kväll satte sig Olivia bredvid mig, såg mig i ögonen och frågade mycket allvarligt: Mamma, vad är sex för något?
Der gick inte att komma undan längre.
Jag sa, att det är sådant som vuxna gör när de vill att det ska börja växa en bebis i mammans mage. Jag sa också att vuxna ibland gör det även om de inte vill att det ska börja växa en bebis. En sorts grown up´s cuddles.
Olivia tittade ganska triumferande på mig. Sedan sa hon:
Jag menade siffran sex, mamma.
Der gjorde du inte alls det, Olivia, sa jag. Och hon erkände att jag hade rätt.
Skönt att det äntligen är sagt.

Mina stora barn

Ibland är de små, som när de vill gå på Chuck E Cheese - bilderna är från förra veckan. Dock är de inte så intresserade av karusellerna och spelen längre, det viktigaste är att tjäna så många biljetter som möjligt. För dessa kan de sedan köpa en massa små skitsaker i plast. Lycka.

Oftast är de stora. Det är som sagt camp den här veckan. I dag är det utflykt. Gruppen ska åka buss ner till Moody Gardens i Galveston, en timmes bilkörning till kusten. Där ska de vara på ett vattenland hela dagen.
"Det är inga problem, Mamma, vi kommer att ha det bra. Var inte orolig", sa båda flickorna när jag lämnade av dem vid campen, ombytta och solskyddssmorda.

På väg till campen fick jag äntligen syn på the dog lady, som jag hört så mycket om. Efter att ha släppt av tjejerna körde jag en bit bort och parkerade bilen, och hoppades sedan på att damen skulle dyka upp - vilket hon strax gjorde!
Är man journalist så är man. Det går bara inte att låta ett sådant här tillfälle passera.
"Ohhh, how cute!" utropade jag, varvid den smickrade damen stannade och berättade om sina två små precious hundar. På så sätt kunde jag få svar på frågan alla ställer sig: VARFÖR i hela världen kör hon runt dem i en barnvagn. Jo, hon tycker det är för mycket trafik på gatorna och de får bara gå själva om det är bilfritt område. Varför de har solhatt tordes jag inte fråga, jag skulle inte kunnat hålla masken längre då.

Stackars små hundar, så förnedrande!

Tisdag

Tillbaka från morgonens löprunda. Man eftersvettar i en halv evighet när det är 30 grader varmt ute. Senare på dagen går temperaturen upp till 37-40 grader och då är det helt omöjligt för mig att springa.
Barnen är på sin day camp för andra dagen. De hade haft jättekul i går, så det känns bra. Campen har pirattema ... Vet inte riktigt vad det innebär, enligt flickorna hade de bara lekt en massa lekar hela dagen. Men kul att de trivs, och jag njuter förstås av min ledighet - inget mer plugg!!!
Och, efter ungdomsskrämman kommer myggskrämman!
Dagens mest intressanta är att jag har laddat ned anti mosquito appar på telefonen och ipaden. Ljudet ska enligt reklamen skrämma bort myggen, samtidigt som människor inte kan höra det. Det finns tre olika frekvenser och man ska prova sig fram till vad de aktuella myggen reagerar på. Ja, då får vi hoppas att Texasmyggen inte gillar den högsta frekvensen, för de två lägre hör nämligen jag och det är inget trevligt ljud. Uppenbarligen är jag begåvad med ovanligt bra öron. Jag hör ljudet starkare från ipaden än från iphonen. Kanske kan man vänja sig vid ljudet efter ett tag? Det är värt nästan vad som helst att slippa de jäkla blodsugarna. Det går inte att njuta av de varma kvällarna när man måste klä sig i täckande kläder.
Nu är det dags för en dusch, minsann. Sedan ska jag göra färdigt min pop quiz som jag påbörjade i går. Det blir tjejkväll på lördag, en blandad skara där jag bara känner några stycken. Kul! Sedan är det dags att börja packa, om åtta dagar sätter vi oss på flyget österut!!!

In Texas, we don't dial 911

Inte så lite morbid lista över vad avrättade fångar i Texas valde att säga innan de dog.
Harris county är Houston.
De är flitiga när det gäller avrättningar här. Det finns till och med ett fängelsemuseum där man kan lära sig mer om denna osköna konst.

Det var inte klimatet

För bara några dagar sedan kom jag att tänka på att jag inte har haft munsår en enda gång sedan vi flyttade till Houston - på ett och ett halvt år. Tidigare har jag haft det två eller tre gånger per år. Kanske är det klimatet, funderade jag.
På något sätt måste jag ha haft en föraning om vad som komma skulle, för två dagar senare blommade ett präktigt munsår upp. Jag brukar känna av stickningar innan, men den här gången var plötsligt bara blåsorna där. Själv befann jag mig förstås på stranden i Surfside, på behörigt avstånd från salvor och plåster.
Så nu sitter jag här med en överdimensionerad överläpp, svullna lymfkörtlar och dåligt humör. Fan, det är så jag vill gråta när jag ser mig i spegeln.
Resten av familjen har just gett sig av till taekwondon. Jag bestämde mig i sista sekund för att inte följa med. Dels finns ju risken att jag skrämmer barnen med mitt fula nylle, men framför allt gör det ont att bara vrida på huvudet, så hur skulle jag kunna träna?
Meningslöst.
Kanske kan trösta mig med lite shopping i stället, i affärer där jag inte brukar gå.
Hur lång tid tar det innan blåsorna läker? Vill minnas att det är ungefär en vecka. Jag drar nåt gammalt över mig tills dess.

Badbilder från veckan

Det blev lite spännande när en bil körde fast i sanden i Surfside. Vi lånade ut barnens spadar till den förtvivlade mannen som skulle ta sin flickvän på utflykt till stranden.