Jag - en häxa

I kväll är det häxfest, för witches and bitches! Det ska bli så superkul! En mamma på skolan, Jennifer, bjuder in ett gäng häxor, och de får i sin tur bjuda med ytterligare häxor. På så sätt fick jag vara med. Det blir pris till bästa häxa och bästa hatt. Jag slopar hatten - väljer i stället att vara en påskkärringsinspirerad häxa med sjalett, förkläde, svart katt, kvast och kaffekittel. Ett antal spindlar är strategiskt fastsatta på klänningen. Jag har lösögonfransar och har målat näsan ordentligt röd. Frågan är om det är någon större skillnad mot hur den brukar se ut annars, men mentalt känns det bra.

Katten ser lite trött ut ...måste komma ihåg att räta upp den under kvällen.

Förbaskade otyg att lägga bilderna ned. Hur som helst. Alla ska ta med en smårätt/förrätt, så det blir säkert massor av gott att äta. Jag har gjort en grillad caprese-sallad med fänkål och chiliflakes. Tar med en flaska vin också, känner ju inte värdinnan, men hon bjuder tydligen på allt.
Enligt förhandsinformationen satsar de flesta stort på den här festen och ägnar veckor åt att förbereda sig och sina hattar. Jag tar med kameran!

Abbakonsert!

I går kväll bjöd Stena Bulk sina anställda med sällskap på Abbakonsert. Först plockmat och drinkar på Grappino, sedan partybuss upp till Conroe en timme norr om stan, där konserten skulle hållas.

Erik och Katarina.

Det var riktigt kul att skumpa runt i den här partybussen. Gardinerna var fördragna så vi hade rena diskoteket där bak.

Det var det svenska tributebandet Arrival som spelade. De måste varit ganska trötta för de landade dagen före. Men konserten var jättebra och åtminstone vi sex svenskar rockade loss ordentligt på slutet. Förutom Stena Bulks representanter var medelåldern annars någonstans mellan 80 och döden, precis som när jag och Katarina var på Abbakonsert för drygt ett år sedan. Måste kännas trist att spela inför en publik som inte rör sig ett smack förrän efter sista låten, då de reser sig upp och applåderar artigt? Hade det inte varit för oss hade nog inte gruppen ens fått göra sina planerade extranummer. EN GÅNG TILL!!!! vrålade vi och orsakade därmed en viss förvirring i bandet som inte kunde begripa hur amerikanerna visste hur man säger One more time på svenska.

Markus känner en av killarna i bandet och med ett snabbt telefonsamtal efter konserten ordnade han så vi fick komma in och heja på några av musikerna. Det var roligt att få berömma dem, och de verkade glada över att vi tagit oss hela vägen upp till Conroe för att dela detta svenska kulturarv med dem!

Kräftskivan

Inte bara lite sent, men mycket ... hur som helst här är bilder från Sweas kräftskiva. Liksom föregående år mycket trevlig, men tyvärr är det kinesiska spindlar som serveras. kryddningen är ju åtminstone rätt, och när det setrveras västerbottenspaj och annat gott är det svårt att klaga.
Liksom tidigare år hölls kräftskivan hemma hos en Swea som är gift med en oerhört rik man ... oljefyndigheter i Afrika om jag har förstått saken rätt. Vi satt under deras gigantiska utetak. Om man korsar tennisbanan kommer man fram till poolområdena (notera pluralis). I år kunde jag inte låta bli att fotografera den största poolen, som jag trodde var en sjö. Det ligger ju flera båtar i den. Men enligt Gene, ägaren, är det en pool och inte vilken som helst: Norra Amerikas största privata pool. Bara en sådan sak.

Det gigantiska huset matchar förstås den gigantiska poolen. Jag fotograferade några svenskar för att få med huset i bakgrunden, men det gick inte på en bild, huset är för stort. Ja, jisses vilka summor pengar vissa har. Det måste ju kosta en slant att hålla efter det också. 

Norra Amerikas största privata pool igen ...

Och en annan del av huset. Här syns även det högre belägna poolområdet.

Mats lag vann frågesporten - så här glada blev de!

Vår stranddag i bilder

Härliga vågor att surfa i, som sagt! Tyvärr blir det också lite strömt och flickorna fick hålla sig nära strandkanten. De simmar superbra, men vad hjälper det om man blir utdragen till havs? Dessutom blev en tjej biten i benet av en haj i början av sommaren, på den här stranden. Men hon var i midjedjupt vatten för vuxna, vilket bör innebära att hon var utanför den sandbank som finns cirka femton meter ut i vattnet. Dit ut gick inte vi.

Flickorna fick bra fart även så här långt in.

Coola Olivia!

Som jag skrev tidigare gick vi ut och käkade kvällsmat. Trötta barn myste med varsin bok i väntan på maten. En god avslutning på en härlig dag!
Känns nästan konstigt att det bara var tre dagar sedan ... i går drog en kallfront ned över Texas och i dag har jag satt på värmen i huset för första gången. Jackorna åkte fram när det var dags att gå till skolan - det var bara åtta plus ute på morgonen! Men det ska bli runt 20 senare i dag.

Diverse bilder från senaste veckan

Steven (grannpojken) och Mei-Mei framför det svenska bordet på den internationella festivalen i fredags. Jag bjöd på Leksandsknäckebitar med Kalles kaviar respektive sill som pålägg. Samt Ahlgrens bilar till barnen - det sistnämnda tog slut fort. Olivia gick runt med kompisar på festivalen och Mei-Mei gick runt med Stevens mamma, så alla var nöjda trots att jag inte lyckades ta mig ifrån mitt bord. Känns trots allt bra att försöka ge ett så bra intryck som möjligt av Sverige.

Mei-Mei och Olivia över sparring inför gradingen i förra veckan. Mei-Mei är ganska rädd av sig, medan Olivias självfötroende är på topp. Sparringen blir därför svår för Mei-Mei. Ia å sin sida tvekar inte att hoppa in och klippa till de större killarna i ansiktet, gång på gång.

Håll din guard, Mei-Mei, bra!!!

Olivia var på sin klasskompis Delias födelsedagskalas i lördags kväll. Det var maskeradbal, men Olivia ville inte klä ut sig, inte ens ha en liten grej för ögonen. Jag var tvungen att plåta bordet, det var så tjusigt att det bräcker de flesta bröllopsdukningar jag har sett. Jaja, flickan fyllde trots allt nio år.
Och Olivia var helnöjd med partyt!

Livstecken

 Jag lovar, i morgon SKA jag ladda över bilder!!! De har bara inte blivit av, satsar all tid på dagarna till att plugga och sedan när jag hämtat barnen är det de som styr, förstås. Och eftersom en av dem alltid sover i gästrummet där datorn står (de alternerar) kommer jag inte åt att fixa med bilder på kvällarna.
Hur som helst, Mats är bortrest sedan en vecka men kommer hem i morgon. Han har varit i Göteborg och London. Det har visst blivit en del partajande så jag väntar mig en slagen man hem.
Jag och barnen har roat oss friskt, vi också, dock inte så sent och blött. I lördags var vi hos Katarina och barnen. Malin och hennes barn var också där. Allas makar var bortresta så vi hade gräsänksparty, eller vad man ska säga, god mat, vin och trevligt sällskap en lördag! På söndagsmorgonen drog jag och barnen till stranden i Surfside. Vi fick inte med oss några kompisar och särskilt Olivia var mycket negativ på vägen ned: VEM skulle hon leka med? Det kommer att bli SUPERTRÅKIGT! Att hennes lillasyster sitter bredvid bekommer henne inte.
Nu gick allt jättebra. Barnen lekte toppenfint tillsammas, temperaturen var behaglig, vågorna lagom höga för body board surfing och alla var glada. Det blev en helt underbar dag! Vi var inte hemma förrän vid halv fem, och eftersom ingen hade fyllt på i kylen under dagen (?) så avslutade vi en härlig dag med restaurangbesök. Det var en skön känsla på kvällen, leendet ville inte försvinna från läpparna, axlarna var sådär jättemjuka, jag var sömnig efter bad, lek och sol (och ett par glas vin) och det brände lätt på ryggen av solbränna. Då sover man gott!
Nu laddar jag inför lördagens häxfest, som jag blivit medbjuden på. Jag har (nästan helt) bestämt mig för att vara påskkärring, om än något sofistikerad. Har lånat kaffekittel och sjalett samt ska låna kvast och svart katt av generösa kompisar. Jag ska alltså inte ha hatt så det är inte jag på bilden, om någon nu trodde det!

Tänkvärt

För min del har jag inte tid med att deppa, vardagen rullar på allt för snabbt. I går var det grading i taekwondon, Mei-Mei fick ett nytt bälte och Olivia en ny stripe. Båda tjejerna gjorde jättebra ifrån sig!
I morgon är det internationell festival, så jag måste till Ikea och handla.
Och så pluggar jag, och pluggar och pluggar. Kvartsfartskursen i marknadsföring på Högskolan i Jönköping är otroligt tidskrävande! Tänk då alla stackare som inte är lika vana vid engelska som jag är - all kurslitteratur är på engelska. De måste ha det betydligt värre.
Och jag har inte ens laddat upp bilderna från kräftskivan i lördags ... Kanske i kväll?

På väg

Fråga en Houstonbo vad en buss är: Transportmedel för mexikaner som orsakar irritation i trafiken då den stannar för att ta upp och släppa av passagerare, och vad en cykel är: Ett motionsredskap man hänger upp bak på bilen när man åker till parken.
Bilden till vänster visar hur gatorna här ständigt ser ut, minus alla de som står upp, förstås. Vad är en fotgängare: En hemlös person på väg för att tigga vid trafikljuset.

En annan som är på väg är Mats. Han åker till Göteborg i dag och vidare till London på söndag. Vi får hem honom om en vecka. Mei-Mei är redan deppad för att hon kommer att sakna sin pappa så mycket.

Mera sex

Aha, nu blev du allt nyfiken!
Sitter i trädgården och lugnar mig efter morgonens löprunda. Härli temperatur ute, och fräschare luft eftersom vi äääntligen haft en hel dags ösregn, i söndags. Nio månaders samlad fågelskit har tvättats bort från trottoarerna, bara en sådan sak!
Ska strax gå upp och duscha och sedan ge mig av till barnens skola, jag läser med eleverna i Mei-Meis klass varje tisdag. Att volontärjobba är en självklarhet här, liksom att skänka pengar til välgörenhet - så låga skatter som vi har räcker det inte långt utan alla hjälper till för att dra runt samhället. Det var inte helt lätt att vänja sig vid som svensk, vi är ju vana att samhället ska fixa det mesta åt oss.
Och så frågan om sex. Olivia fotsatte på temat om pungkulor i går när vi gick hem från skolan. Om papporna inte samlar kisset där i, vad finns då i dem och varför gör det så ont om man sparkar en pappa där?
Jag kände snaran dras åt.
Någon har sagt till mig att när det gäller sex och sådant ska man svara exakt på det som barnen frågar, men inte ge mer information. När de är redo att veta mer kommer de att fråga mer specifikt.
Hmmm .... Det är alltså pappans bidrag till att det blir en bebis som finns där. Om det ska börja växa en bebis i mammans mage måste det finnas en pappa som så att säga hjälper till.
Men VAD är det som pappan har?
Öhhh ... Hmmm ... Det kallas spermier. De ser ut som grodyngel men de är så pyttesmå att man inte kan se dem om man inte har en särskild sorts förstoringsglas.
Men HUR hjälper de till för att det ska bli en bebis?
Ääähhhh .... I mammans mage finns pyttesmå ägg, och om en spermie kan hitta ett ägg, då kan det bli en bebis, sa jag.
Okej.
Paus.
Men HUR får man in pungkulorna i mammans mage?
Ajajajajaj ... Snaran dras verkligen åt!
Öööhhhh ... Hmmmm ... Spermierna kan simma ut ur snoppen och in i mammans mage. Det är det som kallas att ha sex. För att det ska bli en bebis måste alltså snoppen och muttan mötas.
Här börjar Olivia fnissa ohejdat.
Hörde du, Mei-Mei, hahahahahaha, fy, vad äckligt!!!!!
Ja, du Olivia, det kan man tycka, sa jag.
Mei-Mei: har du och pappa gjort det, mamma?
Olivia: ja, de har prövat, men det gick inte så det var därför de hämtade oss i Kina.

Nu vet alltså båda barnen ganska exakt hur det går till.
Frågan är om man ska köpa nån sorts läkarbok för att vara förberedd när frågorna bli än mer detaljerade, eller ska man lämna resten åt deras egna funderingar tills de flyttar till Sverige och skolan tar hand om sexualundervisningen?
Ännu en sak som man kan vara trygg i att svenska samhället tillgodoser. Här är man utlämnad. Så tror ju också en hel del amerikanska ungdomar att man inte kan bli gravid om man inte är gift, till exempel. Och att en kvinna redan för 2000 år sedan kunde bli gravid helt utan att ha sex

Dinosaur Valley

För en sisådär 110 miljoner år sedan flydde en liten hjord sauropods (vegetarianer) i vattenbrynet vid en grund havsvik i vad som numera är centrala Texas. Efter sig hade de en tidig släkting till Tyrannosaurus Rex. Detta var under Kritaperioden och marken bestod av kalkhaltig lera. Deras fotspår stelnade och täcktes senare av nya lager jord och sand.
Jakten blev bevarad i alla dessa miljoner år, tillsammans med andra spår från dinosaurier, och kom inte i dagen förrän i början av 1900-talet. Häftiga översvämningar orsakade erosion kring Paluxy River och ett bottenlager sveptes med vattenmassorna.
När vattnet sjönk undan upptäckte en nioårig pojke fotspår i kanten av floden, som såg ut att vara från en gigantisk fågel. Han rapporterade sin upptäckt till sin rektor, och hela skolan gjorde en utflykt till platsen för att titta på fotspåren. Ryktet spreds och tio år senare skrevs de första vetenskapliga rapporterna om fotspåren i Paluxy River.
30 år senare blev de fossila spåren av Acrocanthosaurus mer kända, sedan en vetenskapsman besökte platsen för att samla material till Amerikanska Naturhistoriska museet. Mannen tillbringade en tid vid floden med att gräva ut fler fotspår och det var då spåren efter en stor sauropod kom i dagen. Detta var de första spåren efter sauropods som upptäcktes i världen. Vidare undersökningar visade att en hel hjord sauropods rusat söderut där floden i dag sträcker sig, förföljda av flera köttätare.
Vegetarianerna, sauropods, troddes länge höra till arten Pleurocoelus, men sedan dinosaurieskelett grävdes ut i trakten på 90-talet lutar man mer mot att det är en nyupptäckt art av sauropods som levt i trakten. Arten kallas Paluxysaurus efter fotspåren de lämnat i Paluxy River. Utöver dessa två arter finns det spår av en tredje typ av dinosaurie på platsen, troligen en sorts Iguandon, en stor dinosaurie med näbb som främst åt växter.

Här syns det hur en Paluxysaurus har rört sig.

Två olika typer av tre-tåad dinosaurie satte ned foten här, den ena är köttätaren Acrocanthosaurus och den andra en Iguandon. Fynden av spår av iguandon tillsammans med skelettdelar i ett annat, närliggande område, blev beviset för att Iguandons fanns även i Nordamerika. tidigare hade man endast hittat fossiler efter dem i Europa.

Barnen kunde utan problem sätta sig och få plats i ett Iguandon-fotspår. Och när det gäller Paluxysaurus-spåren av bakbenen trodde jag först det var en sorts jättegrytor urgröpta av vattnet.  Det var helt enkelt svårt att tro att vi faktiskt trampade på exakt samma plats som dessa dinosaurier gjorde för över 100 miljoner år sedan.

Kalkstenen fotsätter erodera och nya spår kommer att komma i dagen i framtiden.

Det var magiskt att gå här. Vi hade tur med vattnet dessutom, det råder ju svår torka i Texas och vattnet i floden var nästan helt borta. Således var stora ytor med massor av spår torrlagda - i vanliga fall är det bara en mindre del som syns och dessa är avspärrade med rep. Men tack vare torka kunde vi alltså följa dinosauriernas väg söderut.

Det var tyst och mycket vackert i parken. Magiskt.

Imponerande. Som synes har det nyligen gjorts avgjutningar av det här spåret (med flera). Det gäller förstås att passa på när vattnet står så lågt.

Fler fotspår står fortfarande under vatten.

Vi gick upp längs kalkstensberget för att kolla utsikten.

Naturen påminde mycket om Gotland.

Kaktusarna avgjorde att vi fortfarande befann oss i Texas.

Granitklippan förde också den tankarna till dinosaurier.

Här syns tydligt ur floden gröpt sig längre och längre ned i marken. 

Efter parken gick vi till utomhusmuseet Dinosaur World, som ligger bredvid. Förutom utställningen fanns ett litet vanligt museum och förstås en shop, där man kunde köpa riktiga fossiler. Vi gjorde det inte.

Så här kan en Acrocanthosaurus ha sett ut.

Efteråt fick barnen leka arkeologer och vaska fram småfossiler och hajtänder i sanden. Mycket uppskattat.

På väg hem igen!