Dinosaur Valley

För en sisådär 110 miljoner år sedan flydde en liten hjord sauropods (vegetarianer) i vattenbrynet vid en grund havsvik i vad som numera är centrala Texas. Efter sig hade de en tidig släkting till Tyrannosaurus Rex. Detta var under Kritaperioden och marken bestod av kalkhaltig lera. Deras fotspår stelnade och täcktes senare av nya lager jord och sand.
Jakten blev bevarad i alla dessa miljoner år, tillsammans med andra spår från dinosaurier, och kom inte i dagen förrän i början av 1900-talet. Häftiga översvämningar orsakade erosion kring Paluxy River och ett bottenlager sveptes med vattenmassorna.
När vattnet sjönk undan upptäckte en nioårig pojke fotspår i kanten av floden, som såg ut att vara från en gigantisk fågel. Han rapporterade sin upptäckt till sin rektor, och hela skolan gjorde en utflykt till platsen för att titta på fotspåren. Ryktet spreds och tio år senare skrevs de första vetenskapliga rapporterna om fotspåren i Paluxy River.
30 år senare blev de fossila spåren av Acrocanthosaurus mer kända, sedan en vetenskapsman besökte platsen för att samla material till Amerikanska Naturhistoriska museet. Mannen tillbringade en tid vid floden med att gräva ut fler fotspår och det var då spåren efter en stor sauropod kom i dagen. Detta var de första spåren efter sauropods som upptäcktes i världen. Vidare undersökningar visade att en hel hjord sauropods rusat söderut där floden i dag sträcker sig, förföljda av flera köttätare.
Vegetarianerna, sauropods, troddes länge höra till arten Pleurocoelus, men sedan dinosaurieskelett grävdes ut i trakten på 90-talet lutar man mer mot att det är en nyupptäckt art av sauropods som levt i trakten. Arten kallas Paluxysaurus efter fotspåren de lämnat i Paluxy River. Utöver dessa två arter finns det spår av en tredje typ av dinosaurie på platsen, troligen en sorts Iguandon, en stor dinosaurie med näbb som främst åt växter.

Här syns det hur en Paluxysaurus har rört sig.

Två olika typer av tre-tåad dinosaurie satte ned foten här, den ena är köttätaren Acrocanthosaurus och den andra en Iguandon. Fynden av spår av iguandon tillsammans med skelettdelar i ett annat, närliggande område, blev beviset för att Iguandons fanns även i Nordamerika. tidigare hade man endast hittat fossiler efter dem i Europa.

Barnen kunde utan problem sätta sig och få plats i ett Iguandon-fotspår. Och när det gäller Paluxysaurus-spåren av bakbenen trodde jag först det var en sorts jättegrytor urgröpta av vattnet.  Det var helt enkelt svårt att tro att vi faktiskt trampade på exakt samma plats som dessa dinosaurier gjorde för över 100 miljoner år sedan.

Kalkstenen fotsätter erodera och nya spår kommer att komma i dagen i framtiden.

Det var magiskt att gå här. Vi hade tur med vattnet dessutom, det råder ju svår torka i Texas och vattnet i floden var nästan helt borta. Således var stora ytor med massor av spår torrlagda - i vanliga fall är det bara en mindre del som syns och dessa är avspärrade med rep. Men tack vare torka kunde vi alltså följa dinosauriernas väg söderut.

Det var tyst och mycket vackert i parken. Magiskt.

Imponerande. Som synes har det nyligen gjorts avgjutningar av det här spåret (med flera). Det gäller förstås att passa på när vattnet står så lågt.

Fler fotspår står fortfarande under vatten.

Vi gick upp längs kalkstensberget för att kolla utsikten.

Naturen påminde mycket om Gotland.

Kaktusarna avgjorde att vi fortfarande befann oss i Texas.

Granitklippan förde också den tankarna till dinosaurier.

Här syns tydligt ur floden gröpt sig längre och längre ned i marken. 

Efter parken gick vi till utomhusmuseet Dinosaur World, som ligger bredvid. Förutom utställningen fanns ett litet vanligt museum och förstås en shop, där man kunde köpa riktiga fossiler. Vi gjorde det inte.

Så här kan en Acrocanthosaurus ha sett ut.

Efteråt fick barnen leka arkeologer och vaska fram småfossiler och hajtänder i sanden. Mycket uppskattat.

På väg hem igen!