Kvartsamtal

Eller conferance, som det heter här. För Mei-Mei i dag.
Jag har känt mig ledsen hela dagen efter Mei-Meis kollaps i dag på morgonen, så det var en lättnad att hon var på gott humör när hon slutade skolan. Kvartsamtalet började en halvtimme senare, så vi gjorde läxor ute på skolgården. Härliga dagar nu, runt 30 grader på dagarna och svala morgnar, runt 15 grader.
Hur som helst. Mei-Mei fick så mycket beröm! Hennes fröken, Ms Allison, sa att hon ligger över medel i både när det gäller att läsa, skriva och matte. Hon var en av få elever Ms Allison någonsin har haft som höjt sin nivå i läsning under sommaren - de flesta brukar i stället sänka sig någon nivå. Men Mei-Mei hade ökat, inte bara en, utan två nivåer, från fyra till sex!
Och inte nog med att Ms Allison var så nöjd med hennes akademiska utveckling. Mei- Mei är också en riktigt bra kompis och alltid glad och uppmärksam på lektionerna. Hon gör alltid sitt bästa och är inte rädd för att prata inför klassen.
Jag frågade Ms Allison om det märks på Mei-Mei de dagarna vi har haft konflikter på morgonen, som i dag- Men det gör det tydligen inte. Mei-Mei verkar släppa det sura, arga och ledsna när hon kommer in i klassrummet. Skönt!
Mei-Mei är alltså inte bäst i klassen, men det tycker inte jag är viktigt. Bara hon är medelbra och gör sitt bästa. Hon är bara sex år och har gott om tid att råplugga senare i livet. Att hon tycker skolan är rolig och har lätt för att lära är det allra viktigaste. Jag blir så stolt över min lilla flicka! Särskilt med tanke på hennes start i livet, problemen med hörseln och flytten över Atlanten - ja, det är klart jag är superstolt!
Skrev jag förrresten här att Mei-Mei härom veckan plötsligt knäckte läskoden på svenska? Hon läste en hel sida i en Bamsetidning själv. Helt plötsligt fattade hon hur ljuden och bokstäverna hänger ihop på svenska. Duktiga hon!