Onsdag morgon. Kallare i dag, bara sju, åtta plus på morgonen. I eftermiddag ska det blir drygt femton grader, skönt, men något strandbesök som i fjol är inte aktuellt.
Vi har ju haft en olycklig start på Mamma och Douglas besök. Först hade morsan lunginflammation, och när hon piggnade till sabbade jag höger knä. I morgon blir det magnetröntgen. Kan inte vänta! Jag måste få veta vad det är som hänt. Är livrädd att göra något fel, som kan förvärra skadan.
Det går ändå lite bättre nu. Jag kan stödja lite på benet och till och med gå några steg utan kryckor. Böja och sträcka ut lite grann, men jag vågar inte ta av mitt immobilazation brace, ett sorts skydd kring benet med stålskenor i som gör att man inte kan röra knät så mycket. Men så fort jag böjer för mycket eller vrider det minsta gör det superduper ont igen. Knät känns också mycket instabilt, som att lårbenet ska halka av knät när som helst och rasa ned bredvid skenbenet.
Bara jag får veta vad som hänt!
Dagarna går som ni förstår ganska trögt. Mamma måste köra bilen, vilket hon inte gillar, och jag tappar snabbt sugen på att gå i affärer. Doktorn säger att jag helst ska ligga med benet i högläge och bara vila. Skönt, visserligen, och uppassad blir jag också, men i ärlighetens namn är det ganska tråkigt och jag känner mig fruktansvärt lat.
När ska jag slå in resten av julklapparna?
När ska jag laga julmaten?
När ska jag ta med barnen och gästerna på äventyr?
Fan.
I går gick vi iallafall och såg The Nutcracker. Det var fantastiskt vackert och barnen tyckte jättemycket om den, och tröttnade bara lite alldeles på slutet. Sedan övade de piruetter i korridorerna så det stod härliga till. Jag återkommer med bilder!
Nu är det dags att klä på sig.
