Tre saker att notera

1. Olivia har redan utvecklat den vana som jag hade svårast att bryta efter att ha flyttat hemifrån: Att tvångsmässigt omedelbart efter att ha kommit in genom ytterdörren hos mamma gå till köket, öppna kylskåpet och scanna innehållet i jakt på något gott att äta.
2. Det är meningslöst att försöka göra fredagskvällen till något extra när man är förkyld. Inspirerad av Cecilia gjorde jag i kväll fish tacos, med ugnsbakad torsk, lime- och korianderyoghurt, mango- och avocadosalsa, och ris. Låter det gott? Ja! Men med en täppt näsa smakar det absolut ingenting. Havregrynsgröt hade varit mer intressant, och då hade dessutom barnen ätit utan att tveka.
3. Om Olivia är en pojkflicka så är åtminstone Mei-Mei den flickaste flickan någonsin. Eller, hur länge kan en sexåring stå framför en spegel och måla läpparna med rosa läppglans? Steven, grannpojken, sa till Olivia i dag när vi gick hem från skolan: I´m a boy but act like a girl, and you´re a girl but act like a boy. We should swap lifes. Mei-Mei är åtminstone trygg i tjejrollen.

Mats landade i Sverige för en dryg timma sedan och sover förhoppningsvis gott hemma hos morsan i Varberg vid det här laget. Barnen är inte så lite avundsjuka att deras pappa får uppleva både snö OCH mormor, på en gång!
Happy Friday! Nu ska vi äta popcorn. Salt känner man ju åtinstone i munnen.

Black belts!!

Olivia gjorde en bra grading och fick sitt lila bälte (red tag). Hon var stolt och glad för det.
Mei-Mei, som inte vill grada, skötte videokameran och delade ut bälten till sin syster och sina föräldrar, och hon var både nöjd och glad med det.

Här är alla som var med på gårdagens grading. De alldeles nya svartbältarna längst bak, instruktörerna i mitten.

Här är vi med våra nya bälten och diplom. Hälften av oss fick uppåt väggarna fel storlek på våra nya dräkter. Mats kan möjligen använda sina brallor som shorts. Mina är åtminstone tio cm för korta, och i en storlek mindre än överdelen. Ja ja, det måste ju gå och byta. Jag får ta med alltihop på lördag och försöka förklara.

Grandmastern i mitten, vår huvudtränare Mr Arnold bakom.

Lugnet före stormen

Stämmer inte helt, det blåser ganska ordentligt ute, men fronten ligger just nordväst om Houston.

Vi har knappt fått en droppe regn och förutom enstaka åskknallar i natt finns det inget som tyder på att det inom någon timme kommer att vara fullt oväder här. De varnar för översvämningar och tornados. Barnen hade till och med tornadoövning i skolan i går. Olivias klass håller till i en barack utanför själva skolbyggnaden, så de måste utrymma och gå in i skolan och gömma sig vid toaletterna. Mei-Meis klass stannar i sitt klassrum, men går längst bort från fönstren, sätter sig på golvet, böjer huvudet och håller händerna om nacken, som vid nödlandning.
Återstår att se om vi får lika mycket vatten som för två veckor sedan, då vår gata såg ut så här efter ett par timmars regn och åska:

Annars är det ganska segt. Jag har blivit förkyld. Ingen feber, peppar, peppar, men tillräckligt krasslig för att inte ha lust eller ork med någonting. Lika bra för mig att damlunchen i dag blev inställd på grund av vädret, men förstås trist för alla andra, särskilt för Ulrika vars födelsedag vi skulle fira.

Jag har i alla fall kämpat med mina två online-kurser, som båda har krånglat. Nu ska det fungera, hoppas jag. It-supporten hjälpte mig att bli regsitrerad på den ena kursen, Svenska som andraspråk.
På den andra kursen, Digital bildbehandling (Photoshop) var problemet att jag inte fick köpa programmet från adobe eftersom mitt konto är regstrerat i USA. Nu har jag skapat mig en helt ny e-postadress och ett helt nytt adobekonto, och lyckats köpa programmet. Återstår att de ska godkänna mig som student så att jag får rabatten på 80 procent. Inom några dagar ska jag då vara lyckliig innehavare av en alldeles egen Photoshoplicens! Hurra! Jag ser verkligen fram emot att lära mig. Det ska bli superkul!
Oj, måste snyta mig igen.
I´m back.
Och nu kom regnet, som en vägg. Detta kan bli intressant! Ännu inget grönt ljus ute, som är ett tecken på att hård åska inklusive eventuella tornados är i antågande.
I kväll är det grading på taekwondon. Mei-Mei avstår, hon vill helt enkelt inte testa, hon tycker det är så läskigt. Hon är nöjd med sitt orangea bälte (green tag). Jag tycker det är synd, för hon har verkligen mognat och blivit jätteduktig. men vill hon inte så vill hon inte. Kanske kan jag peppa henne bättre till nästa gång.
Olivia ska i alla fall gå för lila bälte (red tag). Och jag och Mats ska bli officiella svartbältare! Tjoho!
Tänkte också berätta snabbt om vår lunch i Chinatown i söndags. Jag hade med kameran, men det blev inget fotat. Kändes inte riktigt rätt, kanske för att vi blev en aning skakade när vi var inne i supermarketen. Inte nog med att de hade stora baljor med levande humrar, kräftor och krabbor. De hade grodor i en, vattensköldpaddor i en och landlevande sköldpaddor i en. Alltså massor av dem, krälande över varandra. Åtminstone vad gäller sköldpaddorna så kändes det som djurplågeri, även om jag fattar att det ska kokas snart.
Jag tror jag övertalar Tove att hänga med mig ut dit en dag för att plåta.
Men lunchen vi åt var jättegod och det blev ett enkelt men trevligt firande av det orientaliska nyåret. Happy new yer of the dragon!

UPPDATERING:
Nu vräker regnet ned, och jag tror mig höra avlägset åskmuller. Det är mycket mörkt ute, trots att det är mitt påd agen, så det är svårt att avgöra om himlen är grön. Men enligt väderstationerna är det alltså både varning för flooding och tornados. Så här är läget nu:

Fronten drar i detta nu som synes in över Houston.

Tornado watch areas är bara så att säga inringat, tornado warning area är helt rött. Houston (Harris county) är helt rött, jämför var vattnet (hamnen) ligger på radarbilden respektive tornado- och flooding-kartan.

Här är flooding-varningen. Som det regnar nutror jag dem, även om vattnet än så länge rinner undan på gatan utanför.
Nu närmar sig åskmullret och jag kommer strax att dra ur sladden till datorn.
Brace for impact!

Keep on jogging!

Lite styrketräning efter joggingrundan i morse. Tjejerna siktar på Varbergsloppet i sommar, jag tror barnen springer en eller en och en halv kilometer runt fästningen. Olivia gillar att träna. Hon ska börja spela fotboll i vår så hon inser att det är bra att jobba på kondisen.

Mei-Mei vill som vanligt hellre shoppa än träna. De fick sina Hong Bao, röda kuvert med pengar i, på morgonen, som den kinesiska traditionen bjuder på nyår. Mei-Meis fem dollar bränner nu i fickan på henne och hon bara MÅSTE få sätta sprätt på dem!

Happy New Year!!!

I dag är sista dagen i the year of the rabbit. I morgon går vi in i the year of the dragon! I Kina och andra orientaliska länder inleds nu Vårfesten, en två veckor lång högtid med fyrverkerier och hemvändare. För många fattiga föräldrar på kinesiska landsbygden är detta den enda tiden på året då de får träffa sitt barn. Resten av tiden bor och arbetar de på en fabrik långt borta, medan barnet uppforstras av far-eller morföräldrar.
Vi ska åka till China Town i eftermiddag och gå på restaurang. Jag tar med kameran!
Annars är vädret konstigt här, det är sommarvärme, runt 24 grader på dagarna och 16, 17 på nätterna. Det är också mycket fuktigt ute. Det blir såklart också varmt inomhus och fukten gör att luften inne luktar jordkällare. Men inte tusan kan man väl sätta på ac-kyla i januari? Jag ser faktiskt fram emot att få lite ordning på årstiderna igen, när vi kommer till Sverige, även om vädret inte verkar vara särskilt pålitligt. Nio månader höst är ju inte så lockande, men tänk att få gå ut och leka med ungarna i snön!
Sverigeflytten blir allt mer verklig. Många tankar snurrar. Behöver vi en eller två bilar? Hur ska jag organsisera återvinningen? Går det att lägga nytt golv ovanpå stengolv med vattenburen golvvärme? Hur ska jag driva upp färsk koriander? Vad ska vi ha för soffa? Och så vidare.

Signaturer

För alla mina läsares information: I fortsättningen kommer alla osignerade kommentarer att tas bort, utan pardon.
Detta är inte en anslagstavla för anonyma surpuppors spydigheter. Den som retar sig på vad jag skriver, eller plågas av avundsjuka över att vi bor i USA, får helt enkelt sluta läsa.

Den fittar inte, som barnen säger

Visst kan man tycka att England är ett motsträvigt land, som envisas med att ha vänstertrafik. Längd- och viktmått är också annorlunda, men när det gäller volym har de faktiskt börjat använda liter i affärerna, och de flesta har hyfsad koll på Celcius.
Amerikanerna är värre. De kör visserligen på höger sida, men längd mäts i inches, feet och miles, vikt mäts i pounds, volym mäts i gallons och temperatur mäts i Fahrenheit. Precis som England har USA sina egna kontakter, men inte nog med det, de har annat voltantal också. Alltså räcker det i allmänhet inte med en adapter. De har regionskyddade tv-apparater, wii-spel och dvd-skivor. De har annan fattning för glödlampor och de verkar ha andra mått för allt annat som ska skruvas i, antagligen för att vara helt säkra på att man inte ska kunna reparera sin cykel om man tar med den till Europa, än mindre köpa lite snygga badrums- eller köksprylar att ta med sig inför en framtida renovering - med reservation för att jag här kan ha generaliserat lite för mycket.
De kan inte klockan efter 12, dvs 13, 14 osv, utan använder am och pm. Det kunde de för den delen inte heller i England. Och förstås skriver de datum på ett helt annat sätt än resten av världen: 05/10/ 2012 betyder inte den femte oktober, vilket en stackars europé skulle förmoda, utan det betyder den tionde maj.
Att de har sina egna skostorlekar och klädstorlekar kan man väl acceptera. Men om man vill köpa möbler ska man absolut inte känna sig säker på att det finns liknande skruvar i Sverige. När det fattades en viktig skruv till vår gästsäng efter flytten hit var vi tvugna att importera en skruv från Sverige - tack Jessica - eftersom en liknande inte gick att få tag i i hela jävla Houston med fyra miljoner invånare). En säng, som vi behöver, har andra mått här, vilket innebär att man inte ens kan köpa en ny bäddmadrass en dag om man inte importerar den från det stora landet i väster. Kuddarna är förstås också av en annan storlek - bredare. Täcken finns det nog även i vanlig jävla u-landsstorlek, även om de flesta är bredare här. Påslakan finns på Ikea.
Sålunda, vi kommer inte att ha med oss mycket mer när vi flyttar till Sverige än vad vi hade när vi kom hit.
Happy Wednesday!

Marathon-helg

På riktigt, alltså. Det var kvalificeringslopp till OS i lördags och det vanliga Houston Marathon i söndags.
Familjen Karlsson plus lilla Sprinkle, som vi är hundvakter åt, var förstås på plats i gryningen med stolar, kaffe och filtar.

Här kommer ledaren.

Såg ungefär ut som förra året. De här killarna är så otroligt spänstiga, de ser inte ett dugg trötta ut! Annat är det när de som springer på totalt 3.30 och mer kommer, då ser det mest bara smärtsamt ut. 3.30 är ju ändå en otroligt bra tid. Men de här killarna springer allts på just över två timmar.

Första vita killen kom en stund senare.

Och kort därefter närmar sig första tjejen. Heja, heja!

Som även tidigare år, med hare.

Feta Houstonbor ute på morgonpromenad runt Rice såg till och med fetare ut än vanligt.

Första klungan.
Vi stannade och hejade på Jan och Markus från Mats jobb, innan vi gick hem ch åt frukost. Tack och lov att Mats har slutat med de här Marathonfasonerna!

Övriga saker att notera de senaste dagarna: Jag har varit ute och ätit varenda dag, i olika konstellationer och av olika anledningar. I veckan träffade jag till exempel svenska Marianne på lunch igen, det var längesedan. Vi hade en supermysig lunch och det var så roligt att uppdatera sig. I lördags blev det först lunch med Hånells, sedan hade vi deras barn här på eftermiddagen då Erik o Katarina tittade på ny sängram. Sedan blev det även middag med samma gäng på annan restaurang. Det är lätt att vänja sig vid att det är så enkelt att gå ut! Blir en chock att komma till Sverige igen.
I går kväll hade jag återigen förberett mat, men då ringde Katarina, nu makelös, och frågade om Olivia och Mei-Mei kunde ha sleep over med Isabelle och Elliot.
Ni skulle hört glädjetjuten!
Så, då hade jag och Mats en hel kväll för oss själva! Mats ville att vi skulle se den amerikanska The girl with the dragon tattooo. Jag hade pratat med Marianne om att samla ihop ett gäng tjejer och gå och se den, men Mats blev lite ledsen för det, så okej, i värsta fall får jag väl se den två gånger! Och då passade vi på att äta på vår favoritpizzeria, Alto.
Lyx, lyx!
I lördags på taekwondon fick jag prova ut min nya dobok, förresten - den ska ju ha svarta kanter nu! Mats storlek diskuterades också. Yes, då klarade vi oss båda garanterat!
Taekwondon, förresten.
Grandmastern sa i torsdags till mig att "do you have a video camera? Good. Bring on Staurday. We are going to make a tv commercial to advertise the school".
Alltså, jag hjälper gärna till, men kände en stigande panik över att behöva bidra till en amatörmässig reklam när skolan inte ens har en fungerande hemsida!
Hur som helst, Tove blev min räddande ängel och ägnade några timmar på lördagsförmiddagen åt att filma och intervjua. Tove är om inte helproffs, så åtminstone halvproffs. hon har all utrustning och hon vet hur man ska göra med vinklar och ljus. Tack och lov ... jag undrar bara hur jag någonsin ska kunna kompensera henne för detta!
Kvällens projekt blir att övertala grandmastern om att hemsidan MÅSTE fungera innan vi lägger ut någon reklam i lokal-tv.
Nu är det snart dags att ge sig av till Audi med bilen för att reparera insidan av bagageluckan, som vi har väntat på i några måndaer. Ska hämta barnen också. Det ser ut att bli en varm, men molning dag. Undrar vad vi sak hitta på! Jag vill röra på mig så mycket som möjligt nu, för att vara stark inför operationen den 8 februari.

Viktigt

Klicka här, titta på den tio minuter långa filmen och stanna upp och fundera över hur vi fostrar våra barn. Det mest tänkvärda jag sett på länge.

Så fel det kan bli

Skulle koka upp lite vatten på spisen i dag på morgonen efter att jag lämnat barnen i skolan. Passade på att ta upp löv ur poolen under tiden. Och sedan - utelåst!
Skit!
Med vatten kokande på högsta värme blev jag smått panikslagen. Fick tag i en grannes telefon och ringde Mats.
Tyvärr, han hade ett superviktigt konferenssamtal som skulle börja om tre minuter.
Sorry, men du MÅSTE komma med nyckeln! Det gjorde han till slut, när det var en cm vatten kvar i kastrullen. Ingen torrkokning och eldsvåda alltså, men jag är ju knappast populäraste tjejen i Houston i dag.
Annars, i går var det halvdag i skolan. Vi mötte upp Katarina och barnen samt Susanne och hennes barn och lite andra halvkändisar på zoo. Det var en härligt varm och solig dag, och till vår förvåning inte alls mycket folk på zoo.
Så kom det sig att först Isabelle och Olivia fick min telefon och gick själva. Vi fick täta rapporter om var de var, så inga problem.
Mei-Mei gick med sin kompis Coco och Elliot sprang runt och lekte med sin kompis Riley, och mammorna satt på en bänk och drack kaffe - den bästa dagen vi någonsin haft på zoo. Strax innan vi skulle gå hem tog Olivia och Isabelle med sig sina småsyskon samt Riley och hans lillebror på en promenad, för att även de yngre skulle få testa frihetens vingar. Barnen hade varit så duktiga och de hade fortfarande min telefon, så vi tyckte det var okej. Men hoppsan, nu blev de uppmärksammade av en parkskötare! Barn får absolut inte gå utan att ha en vuxen med sig och de skickades tillbaka till oss. Parkskötaren kom efter på cykel och läxade upp oss mammor. Suck. Så trist, när barnen för första gången fick gå några hundra meter utan mamma (på inhägnat område) och allt gick jättebra och de skötte sig så fint. Amerika i ett nötskal.
I går kväll tog mina snälla kompisar ut mig på middag! Vi gick på Yao's i down town, den kinesiska basketspelaren Yao Mings restaurang. Jag och Mats var där ett par gånger när vi först flyttade hit och tyckte maten svar supergod. Tyvärr var jag inte lika imponerad i går, men trevligt hade vi! Så trevligt att damerna inte ville avsluta vid tio, nej, i stället blev de "lounge" i Rice Village. Av ljudnivån att döma ville de hellre vara nattklubb. Jag tror vi bröt mot en del regler där också, för borden var uppdukade för "helrör", dvs man måste köpa en liter vodka med tillbehör för att få tillgång till ett bord. Men det var långt ifrån fullt där inne, så vi satte oss ändå. Jag kom inte hem förrän närmare klockan tolv på natten - när var jag ute så sent sist?
Nu sitter jag i soffan och stretchar mitt knä. Jag lägger upp foten på en hög kudde och lägger tyngder över knät, för att tvinga benet att bli helt rakt. Jag är nästan där! Har nu fått tid för operation. Den 8 februari ska jag få ett nytt korsband! Hurra!