Snart fulla, ja, packade ...

Resvaskorna, alltsa. De sista prylarna ska jag lagga ned i morgon. Sitter i soffan med ett glas vin och slokollar pa CSI.
Dagen har varit ganska bra. Jag saluforde en massa prylar pa NCT Nearly New Sale. Det ar en andrahandsforsaljning av barnklader, leksaker och andra barnrelaterade prylar i regi av en charityorganisation, National Childbirth Trust. Man far registrera sig som saljare, blir tillsand 50 tudelade prislappar och far sjalv bestamma pris pa varan. Pa morgonen (tva tillfallen per ar) aker man till lokalen och hanger upp kladerna och lagger ut prylar och bocker med mera pa anvisad plats. Nar forsaljningen ar slut far man hamta det som blev over. Senare far man beloppet man salt for minus 25 procent, som gar till NCT.
Visst ar det en stralande ide!
Detta ar tredje gangen jag saljer. Tidigare har jag mest agnat mig att att kopa klader och leksaker, och sa brukar jag arbeta som volontar men det gick inte i ar.
Nu kanner jag mest ett stort behov av att minska mangden har hemma. Jag satte avsiktligt riktigt laga priser och till min stora gladje blev jag av med nastan alltihop! Aterstar att se vad jag tjanat, det ramlar in en check sa smaningom (check, ja, jag hade verkligen aldrig trott att jag skulle bli innehavare av ett checkhafte, det har man ju knappast hort talas om sedan pa attitalet i Sverige! Men har klarar man sig inte utan.).
Jag hade inte tankt kopa nagot den har gangen, men sa fick jag se en kvinna rullande pa en cykel som vore perfekt for Olivia, sa vi gjorde affar pa parkeringsplatsen, innan cykeln ens hunnit fram till sjalva byggnaden. Nu galler det bara att fa Olivia att vaga lara sig cykla utan stodhjul.
"Mamma, jag har ju lart mig simma, det racker, jag behover inte kunna cykla ocksa!", sager hon.
Nar jag hamtade de osalda prylarna fick flickorna vara hos Filip och Felicia, barnen i den nya Stena-familjen som flyttade hit efter Gottbergs. Sedan satt vi och pratade i solen och drack kaffe och hade en riktigt mysig stund. Barnen lekte jattebra, Felicia, som ar fyra, lekte med Mei-Mei, och Olivia lekte med Filip, som ar atta. Olivia gillar ju att fa vara en av de stora killarna och Filip hade anfortrott sin mamma att "Olivia ar varldens coolaste tjej". Gissa om hon blev nojd!
I morgon ringer vackarklockan vid sex pa morgonen. En tidig kvall i kvall, alltsa.
Mats lopp borjar halv elva svensk tid. Hall tummarna for att han far en riktigt bra tid, han ar sa mycket trevligare att ha att gora med efterat da!

Familjen samlad igen

Tack för alla glada tillrop med anledning av den här bloggen! Skriv gärna kommentarer på sidan.
Nu har Mats kommit hem igen efter att ha tillbringat fredagen i Edinburgh, där han genomled en "dötråkig" jobbmiddag. Det var visst lite dramatik på vägen hem då han lyckades med konststycket att kliva på fel plan! Det upptäcktes först när han visade sin biljett för en flygvärdinna och blev vänligt men bestämt visad av planet igen. Gaterna låg precis bredvid varandra och Mats plan var försenat, så det var säkert förvirrande, men tänk så snopen han hade blivit om de hade lyft! Nu hade han hamnat på Heatrow i stället för Gatwick, så hem hade han ju kommit i alla fall.
Mats svidade snabbt om från kostym till löparkläder och tog med Ia i vagnen på en runda i Knole Park. Nu använder han henne som tyngd när han gör situps och armhävningar.
Själv har jag varit på Nearly New Sale i Borough Green. Det är National Childbirth Trust, NCT, som arrangerar och är en lysande idé: Försäljarna (föräldrar) får en omgång tudelade lappar och ett försäljarnummer. Sedan fyller de i sitt nummer, beskrivning av klädesplagget/leksaken/vilken barnrelaterad pryl det nu kan vara, storlek och pris. Allt måste vara "som nytt", det är alltså inte fråga om en loppis. Köparna (såna som jag) betalar ett pund i inträde och fyndar sedan med armbågarna utåt. När försäljningen är över får säljarna hämta det som inte blivit sålt och kan så småningom kvittera ut sina pengar minus 10 procent, som går till NCT.
I dag var utbudet inte riktigt så bra som det brukar vara, men det kommer två försäljningar till under våren! Jag köpte: Två par byxor, en tröja, en superfin Burberryjacka (12 pund), ett par sandaler, pärlor, två böcker och två spel. Totalt 31 pund. Som hittat!
Det vackra, men lite kyliga, vårvädret fortsätter. Det har inte regnat ordentligt i sydöstra Englad på två år och det är nu förbjudet att anväda vattenslag i trädgårdarna. Myndigheterna varnar för att vattnet snart kan sina i höglänta områden (som Sevenoaks) och att vi kan tvingas hämta vatten i tankbil. Detta oroar kanske inte engelsmännen så mycket för de duschar ju max en gång i veckan (aj, nu generaliserar jag visst) men hur ska vi andra göra? En veckas ösregn hade med andra ord suttit fint här.
Nu ska jag sätta igång med maten. Det blir fisksoppa, och Susanne Gottberg, Sara (en av Ias bästisar) och Anton kommer hit på middag. Tomas, make och fader, är i Spanien. Jag och Ia fick mat hos dem i går när Mats var bortrest och nu bjuder vi igen.

Hektiska dagar

... det blir det när pappa inte är hemma. Jo, i dag är han visserligen det, men han åker i morgon bitti igen. Han pratade om klockan fem ... hoppas han inte räknar med att bli avvinkad!
Jag och flickorna har roat oss så gott vi har kunnat - och det är faktiskt sällan ett problem att ha kul med de här två. Men, som sagt, det tar på krafterna ibland!
Vi har målat, "pärlat", pysslat, badat på Nizels och promenerat i skogen.

På lördagen var Olivia på kalas. Jag hade lovat att vara volontär på en NCT-försäljning så Eléne tog hand om Vera några timmar. Det är faktiskt kul att åstadkomma något utanför huset ibland. Jag köpte inte mycket, ett par spel och en tröja blev det visserligen och en trehjuling till Vera. Hon blev jätteglad men har ännu inte kommit på hur man använder pedalerna.
Detta blev ett kort inlägg för nu ska jag ner och passa på att umgås med min man. Nu ska han tack och lov bara vara borta en natt (i Glasgow) och sedan har han lovat att stanna här en hel vecka - för sedan är det Olivias höstlov och då ska hela familjen att åka på tio dagars semester till Kenya! Hoppas att det har blivit riktigt ruskigt höstväder tills dess. Jag tror man njuter ännu mer av solen då ... här har vi fortfarande sensommarvärme!

Snart på svensk mark

Så här kul kan man ha när man skruvar ihop Ikeastolar!
Först köpte vi fyra, nu har vi åtta. Tyvärr har de vita sitsar ... Mats har redan drällt tomatsås på en. Hmmm. Måste bytas ut till något mörkt och mönstrat.
I går åkte vi till Manic Monsters med Ias klasskompis Aitana samt mamma och lillebror.

Det var helt otroligt, stället brukar vara packat med folk men vi var helt själva den första timmen. När vi åkte stod fem bilar på parkeringen. Gissa om barnen hade kul! Extraroligt var att Mei-Mei och Leo kom igång att leka jättebra.
Jag och Isabel (mamman, från Spanien) lapade caffe latte och pratade skit om mathållningen på Wally Hall. Isabel är tillsammans med mig och några andra de hårdaste kritikerna mot kakdieten.
Efteråt gjorde vi Olivia till viljes och åkte till "mintpuben", en pub som har en family garden med en liten lekplats och där man kan få en mintkula när man går hem. Det var lite kyligt i skuggan men i övrigt en härlig höstdag.
Efter det var det barnens taekwondo och sedan, på kvällen, min och Mats taekwondo. Nu är det nedräkning inför marathon i Amsterdam på söndag och Mats avstod till och med från sparringen, eftersom han sparar energi (det är ett fasligt pastaätande nu, om man säger så).
Jag sparrade förstås, och lyckades faktiskt sparka en svartbältare i ansiktet! Tre poäng till mig! Tänk, att man skulle kunna bli glad över en sådan sak!
I dag har jag och flickorna gjort ärenden och i övrigt mest tagit det lugnt. På eftermiddagen var vi på play date hemma hos en annan klasskompis till Olivia, Natacha.
Nu har flickorna ätit sina fredagspopcorn och John Blund är påstridig - snart sover båda.
Mats lämnar oss tidigt i morgon bitti. Jag och flickorna åker på söndag. Kanske blir det en kort uppdatering i morgon, då bland annat om NCT Nearly New Sale, som går av stapeln på förmiddagen.

Helgen

Jag sålde ju grejor på NCT Nearly New Sale i lördags - blev av med ungefär hälften, önskar att det vore mer ... Jag skulle egentligen inte köpa något, men när det stod ett litet trumset där kunde jag bara inte låta bli!
Jag visste att jag skulle ångra mig, men oj så glad Olivia blev!

Mei-Mei tycker också det är kul att trumma.

Domino i långa rader.

Och så några bilder från kalaset Mei-Mei var på i lördags.

Den rödhåriga flickan framför Mei-Mei är Iona, "min lilla Iona", som Mei-Mei kallar henne. De två är bästisar i klassen.

Mats fick hoppa in i någon sorts triathlontävling, som Charlotte deltog i, i går. En i laget fick förhinder i sista stund och Charlotte var desperat efter en stand in. Då är förstås Mats rätt person. Så honom såg vi inte mycket av i går. Mei-Mei hade ytterligare ett kalas, denna gång på Manic Monsters, en stor inomhuslekplats ungefär.

Olivia fick vara hemma hos Sam - stackars Colm fick alltså betala priset för att hans fru lånade min make.

På eftermiddagen gick vi till Hollybush play ground och tillbringade en härlig timme i höstsolen. Vi hade tur som dessutom träffade Lars och barnen där, så flickorna hade kompisar att leka med.

Nu ska jag ta tag i mina studier igen. Det är mycket nu ...

Fredag igen

Hoppsan, så har det nästan gått en vecka sedan jag gav något livstecken på bloggen.
En liten uppdatering:
Vi åker till Houston på half term (nästa fredag och en vecka framåt) för att kolla på skola och områden att bo i. För er som inte har hängt med, flyttar vi alltså till Texas vid årsskiftet. Jag passar på att njuta av flickornas eleganta engelska medan de har den kvar ... och jag kan inte se mig mätt på det vackra engelska landskapet, nu i höstskrud.
Annars är allt bra. Olivias tand hänger i en skör tråd men hon vill inte dra ut den, den ska få ramla själv.
I morgon ska jag sälja en massa gamla leksaker och kläder på NCT nearly new sale, och passa på att volontärjobba lite också. Alltid kul. Känns bra att rensa ut saker som inte används längre innan det är dags att packa.
Och ... ja ... var ute och åt med de svenska mammorna i onsdags. Mycket trevligt men jag gjorde misstaget att äta pizza och magen är fortfarande helt sur. Det var nog mitt livs sista pizza. Jag fixar helt enkelt inte sådan mat.
Nej, åter till verkligheten. Jag ska försöka bättra mig med bloggen, jag lovar!