Kalasväder

Nåja, i dag skiner i alla fall solen, men det känns att hösten är på väg. Luften är klarare och har en annan kyla.
















Olivia äter sitt lördagsgodis, veckans höjdpunkt.

I går var vi på Nizels och tränade (Mats sprang dit och sedan badade han och Olivia). Sedan var vi på ettårskalas hos Theo på eftermiddagen. Vi skulle gå dit, men just när vi var på väg började det ösregna så vi tog bilen. Det serverades massor av skumpa och Mats gjorde sitt bästa för att dricka för två, då jag körde. Han var i riktigt fin form när vi kom hem vid halv sju!
Kalaset var som barnkalas med massor av småttingar brukar bli: Högljutt, kladdigt, bråkigt, stojigt, men samtidigt väldigt kul. Annas och Marcus hus (Theos och Max föräldrar, alltså) är väl ungefär dubbelt så stort som vårt och det är oerhört högt i tak - på insidan är det lite kråkslottsvarning. Följdaktligen ekar det väldigt mycket. När barnen skulle äta fann vi plötsligt att alla papporna var försvunna. De hade tagit sina vinglas och gått och satt sig i vardagsrummet för att kunna prata i lugn och ro! Vi mammor blev på samma gång fulla i skratt som lite sura, för varje gång vi träffas är ljudnivån ungefär lika hög och kaoset lika nära. Om det är några som förtjänar att sitta i lugn och ro är det väl vi! Vi kom fram till att i sista änden tjänar man inte mycket på att vara ansvarstagande, man blir mest utnyttjad!

I dag ska vi åka till möbelvaruhus och kolla efter en hylla till Olivias rum. Det går en list en meter upp runt hela rummet, vilket gör att alla höga hyllor blir livsfarliga. Vi måste hitta en som är lägre. Det går inte heller att fästa hyllor i väggen, för murbruket är som sand när man försöker borra i det. Engelsk standard.