Vardag igen

... och i dag kom hösten, med ösregn, blåst och tolv plus. Inomhustemperaturen sjunker nästan lika fort, vi har ju bara englasfönster och ventilationen består helt enkelt av hål i väggen. Det blåser rakt in. Så nu har vi satt på värmen och får lätt ångest när vi tänker på hur mycket energi vi ska göra åt de närmaste sex månaderna. Innetofflor och koftor får en helt ny betydelse när man bor i England.
I dag har det inte hänt så mycket. Olivia var i skolan på förmiddagen, jag tränade. En av lärarna, mrs Vadhonnuheter, berättade att när de hade läst en saga, eller om det var en sång de sjöng, som handlade om muskler (!?) hade Olivia räckt upp handen, och när hon fick ordet hade hon ställt sig upp och deklarerat "My daddy has very big muscles!". "She is a most delightful little girl", sa lärarinnan och jag blev väl så stolt att jag höll på att pösa över. "I think so too!", sa jag den här gången, i stället för att jämföra med surpupperifasonerna jag får bevittna hemma med jämna mellanrum.
Efter lunch åkte vi till en djuraffär och kollade runt. Sedan var vi och handlade och klockan tre var det svenska lekgruppen hemma hos Sam. Olivia var trött och pep när det var dags att gå hem. Sedan har hon varit mamma-sugen och Pippi-sugen omvartannat. I går var hon mest pappa-sugen, så de var och badade på Nizels länge på eftermiddagen.