Hos farmor på Gotland

Vi har haft en härlig knapp vecka hos farmor Kerstin på Gotland. Vädret har varit riktigt fint de flesta dagarna och flickorna har badat både i Emmis pool och i Sigvalde träsk (träsk på Gotland är insjöar).
Olivia och även Vera har varit farmors små hjälpredor och det har bakats, tagits hand om katt och fixats på alla möjliga sätt.

En dag åkte vi till Kneippbyn. Det var snudd på för spännande att vara inne i Villa Villekulla. Hästen på verandan var lättare att ta till sig.
Pippiföreställningarna var slut för säsongen, i stället låg Pippi (en stor docka) och snarkade under täcket med fötterna på huvudkudden inne i huset. Men, som redan är skrivet, det var lite läskigt med bovar och spöken på vinden och vi fick återvända ut till verandan.

Olivia tjatade till sig sockervadd, tog ett par tuggor och meddelade sedan att det inte är gott. Resten gick i soporna, eftersom inte heller Vera gillade det. Glass är bättre!
Det är svår att bestämma sig för höger- eller vänstertrafik när man bor större delen av året i England.

Före Olivias övningskörning (hon var mest intresserad av att tanka bilen - ska den ha bensin eller diesel, mamma?) så rodde vi, flickorna red på ponny, de åkte rutchkana och vi lyckades få med Olivia i en liten bergochdal-bana. Med mera. Vädret var härligt och det var inte mycket folk, så det var en riktigt lyckad dag.
Farmor vid Sigvalde träsk.


Vi var också nere i Ljugarn och spelade bangolf. Det var lä vid banorna och riktigt skönt. Ute vid havet blåste det ganska bra och havet var svinkallt. Till och med Olivia, som är familjens varmblodigaste, backade.
Det är svårt att nöja sig med att putta när man är van att följa med pappa till diving rangen. Olivia svingar helst.
Vi var också vid farfar Nisses grav i Etelhem och satte nya blommor. Tänk att det är tre år sedan han gick bort. Vad tiden går.
Farmor tog med sig gungställningen från huset när hon sålde. Vera är dock mer intresserad av att klättra än så länge.
Förresten, många har nog hört mig berätta om Veras dåliga andedräkt, som hon haft allt sedan vi fick henne i Kina. Hon har luktat gammal fisklåda. Först trodde vi det berodde på att hennes mun aldrig fått besök av en tandborste tidigare, sedan på förkylningar ... men illalukten bara fortsatte. Vänner och bekanta har haft alla möjliga teorier om orsaken. Jag och Mats hade kommit överens om att gå till doktorn nu efter sommaren och ta reda på vad det är.
Men se, det behövs inte.
När jag snöt henne härom dagen kom det ut ett stort frö eller liknande, som en pumpakärna fast dubbelt så stor, inbäddade in slemmigt snor. Och sedan dess doftar hon som en nyponros, precis som små flickor ska! Gissa om vi har pussats de senaste dagarna!
Stackars liten, hon har alltså haft en ruttnande grej i näsan i månader. Det måste ha varit irriterande. Tack och lov att det är ute. Och vad jag ångrar att jag inte gick till doktorn tidigare. Men det kändes lite fånigt att gå till läkaren med ett litet barn och gnälla över dålig andedräkt.

Vi åkte till västkusten på lördagskvällen. Mormor mötte på Landvetter. Vi hade en trevlig överfart eftersom vi träffade Rickard och Lotta från adoptionskursen vi gick 2003 - de är också tvåbarnsföräldrar nu och det var så mysigt att få ett litet snack!
Väl i Varberg dök flickorna ner i källaren och rockade loss vid trummorna. Önskar jag kunde lägga ut en videoinspelning av detta.
Vad det än var som gav dem sådan energi, så höll de igång till halv tio i går kväll. Jag har alltså haft två trötta flickor att ta hand om i dag. Vi har haft födelsedagslunch för Leon och sedan badat på Barnens badstrand och elkt vid lekbåten. Vera har fått feber i kväll och kan inte komma till ro, stackars.
Nu ska jag gå ner och hålla mormor sällskap!