Sista dagen i Sverige

I morgon klockan sju tar jag och flickorna tåget till Kastrup, för vidare resa till London. Nu ska det bli skönt att komma hem. Olivia ser mycket fram emot att få åka tåg, och förstås att få träffa sin pappa. Två veckor är lång tid i ett litet barns liv. Längtan efter pappa har nog stor del i de sista dagarnas gnäll och bråk töserna emellan.
I bland leker de väldigt fint tillsammans. Här är Olivia hunden som dricker vatten ur sin skål. Vera klappar fint.
Och här spelar de ett spel tillsammans. Det är de minuterna man vill minnas efter en bråkig dag: Vi har faktiskt himla mysigt tillsammans emellanåt också!
I går var min arbetskamrat Eva Åkesson med son Mats här hela eftermiddagen. Det var så kul att träffas och jag blir så glad att Eva lägger tid på att komma hit. Hon har varit och hälsat på två gånger i Sevenoaks också!
En parentes: Morsan har berättat så mycket om "muren mittemot som aldrig blir klar" för sina arbetskamrater. Jag lovade att ta ett par bilder så att de ska få se hur den ser ut. Här är en bild i solsken ...
... och en när solen har gått i moln, så att alla där på LM i Kungsbacka kan få en ordentlig uppfattning. Jag tror den kommer att bli skitsnygg när den blir klar. Vi måste ha i minne att detta är en fin gammal byggnad som varsamt renoveras och återställs till sitt ursprung. Det är alltså en kulturell gärning och närmast att jämföra med konstnärskap, och allt konstnärligt arbete kräver eftertanke.
Det är inte heller vi som betalar. Vi bara retar oss på att de spärrar av alla parkeringsplatserna på gatan.

Vi åkte till svampskogen och plockade trattkantareller. Ryktet om deras överflöd var överdrivet, men vi fick ihop en och en halv liter på en halvtimme. Sedan gav vi upp eftersom myggen gick så hårt åt Vera.
Vi hann också med en sväng på golfbanan. Vera håller fortfarande på att lista ut vad man egentligen ska göra med de små bollarna - men något har i alla fall fastnat, för när vi var hos farmor och skulle spela krocket kämpade hon hårt med att försöka lägga upp sitt klot på startpinnen.
Det kan nog bli en golfare av Vera också!
Olivia tycker redan att hon är världsbäst och det är inte utan att man blir imponerad.
Inte det bästa slaget, men de flesta ger sig av en trettio meter i alla fall.

Nästa inlägg kommer från Sevenoaks!