Mångalen eller bara jetlaggad?

Det funderade jag över när jag vaknade i natt nästan prick klockan tolv, efter ungefär en timmes sömn. Var helt klarvaken, det kändes som att det var morgon och att månskenet lyste upp trädgården gjorde inte saken bättre.
Jag gav upp efter en timme, gick ned, kokade te, läste en bok och väntade på att jag skulle bli sömnig igen. Det blev jag vid halv tre, och sedan sov jag gott.
I dag har jag förstås varit trött, men kämpade emot längtan till sängen efter att ha lämnat Olivia och åkte till Nizels i stället. Tränade och blev besviken över att inte känna mig dopad av vita blodkroppar, jag som legat i höghöjdsträning i en vecka!

Mei-Mei och Ia bakade havreflarn i går. De gillade smeten men inte kakorna. Ganska bra, eller hur? Frågan är bara vem som ska äta upp alla kakorna. Både jag och Eléne känner av snålvattnet.



Några bilder till från Alta, som jag hittade när jag kollade igenom kameran i dag.
Detta är Mei-Mei och nya bästisen Elliot.
Ia och Mei-Mei.
Päronpuffen efter en hård dag i backen.
Isabelle försöker få till en snöängel enligt mina instruktioner.
Mei-Mei var trött och tog en liten tupplur på tefatet.

Apropå höghöjdsträning, jag har fått kommentarer om att det såg väldigt folktomt ut i Alta. Det stämmer. Detta var veckan före amerikanernas spring breaks börjar, men man kunde förvänta sig att en massa småbarnsfamiljer och ungdomar 20+ skulle passa på då - men det var verkligen lite folk. Jag ljuger inte när jag säger att den totala tid jag tillbringat i liftköer under sex dagar inte har överstigit fem minuter. Helt underbart.
En annan underbar sak med Alta är att snowboardåkning är förbjuden. En dag kryssade vi över till det sammanlänkande systemet Snowbird, som också är kanonfint, men redan efter ett par åk hade jag ledsnat på alla flockar med sittande snowboardåkare i backen och återvände hem. Just, det, det är förstås där alla ungdomar 20+ håller till! Hurra för Alta!

Annat värt att notera:

* Olivia kallades The girl with the Brittish accent av personalen på skidskolan i Alta. Väl hemma igen fnissar folk eftersom hon har slutat säga Yes, i stället klämmer hon fram A-ha med värsta sydstatssläpet.

*Mei-Mei har till sitt stora förtret fått ha nattblöja i några veckor, eftersom hon plötsligt började kissa i sängen nästan varenda natt. Men se, sängvätandet upphörde som i ett trollslag när blöjan åkte på. Den har varit snustorr varje morgon, så nu är den av igen. Det var alltså som jag misstänkte, helt avsiktligt kissande för att få komma in i vår säng. Nu har hon fattat att man kan få komma in ändå.

NB: mamma och pappa sover gärna själva emellanåt också. En kväll för några veckor sedan kom vi upp och hittade Mei-Mei i vår säng. Jag viskade att vi kan bära in henne, men då blottade hon huggtänderna och morrade dovt i sömnen. Min kloke make sammanfattade situationen såhär: "Jag säger som Emils mamma; allt har sin tid, katekesen har sin tid och ostkaka har sin tid". Sedan kröp vi ned på var sin sida av vår dotter.


I kväll var Charlotte här med barnen och käkade middag. Hon berättade att i morgon är det gradings på taekwondon - alltså min och Mats taekwondon, vi började ju för någon månad sedan. Ojoj, nu är det vår tur att bli förhörda och att demonstrera sparkar, blockar och slag. Det är ju inte direkt detta vi fokuserat på de senaste två veckorna ... vi får väl försöka råplugga i morgon eftermiddag!