Pa vag hem

Om en halvtimme ska vi bara ned vara vaskor till bussen som tar oss till flygplatsen. En underbar skidvecka ar slut. Vi har verkligen haft tur med allt: Bra hotell, jattegod mat rakt igenom, bra service, varm pool, skona ansiktsbehandlingar, trevligt sallskap ... och forstas, underbart vader och fantastisk skidakning! Vi fick ju till och med uppleva den "torra" pudersnon. Jag ar inte tillrackligt rutinerad for att kunna bedoma om skillnaden ar sa stor, men sant ar att den ar valdigt latt och det bara dammar om skidorna nar man aker.
Alla har varit nojda med sitt, forutom kanske stackars Anneli som fick sa ont i ett ben att hon bara kunde aka skidor halva veckan. Otur! A andra sidan ar hon den enda som har en snygg solbranna, vi andra ser ut som pandor med marken efter mossor och hjalmar. Ja, till och med jag och Mats har kopt varsin hjalm. Jag kande mig mogen for det nu, och nar man sedan laser om svenskan som dog efter en krock i en skidbacke i Osterrike kanns hjalmarna som annu battre investeringar.
Sa var det detta med fyraaringar i svarta pister. Papporna tog med Ia och Isabelle upp i backarna i gar, bilderna ser ni har nedan. Flickorna klarade det jattebra och akte fortare och mer kontrollerat an vi hade kunnat tro. De ar jatteduktiga.
Hur som helst, jag och Katarina njot av det fantastiska vadret pa formiddagen och stod redo att ta over vid lunchtid, da vi aven tog Mei-Mei och Elliot ur dagis. Vi hade tankt oss en eftermiddag med lek i snon. Men nar papporna kom med de stora flickorna var tjejerna helt slut. De orkade knappt ga. Mats och Erik erkande genast skamset att de nog kort lite for hart med dem. Att avslutningsvis lata dem aka fran en av topparna nedfor en svart backe (dar till exempel jag maste koncentrera mig ganska mycket) hade fullstandigt tagit musten ur dem. Vi fick lata dem vila i omgangar och gjorde vart basta for att uppmuntra till snoanglar och snobollskrig, men flickorna var slitna och lite griniga resten av dagen.
Till detta kom att personalen pa dagiset, mot vara instruktioner, hade latit Mei-Mei och Elliot sova middag i en och en halv timme dagen innan, sa de var hur pigga som helst pa kvallen. Mei-Mei somnade inte forren vid halv tio pa kvallen, vilket innebar att jag intog storre delen av var Valentines-middag gomd inne pa toaletten har pa hotellrummet. Elliot somnade ocksa sent och foljdaktiligen var de bada trotta i gar.
Naja, man ska inte klaga nar man kan sta ute i snon i bara troja och njuta. Da gor det inte sa mycket att barnen inte ar riktigt sa entusiastiska till lek i snon som vi hade trott.
Ja, da var det dags att ta pa skor och borja bara vaskor. Mats aker till Houston for moten och kommer hem pa torsdag, sa jag och flickorna ska resa sjalva. Jag ar lite orolig for bytet i Houston da vi maste till en annan terminal - Mats ska inte resa med samma plan ner dit tyvarr, av nagon marklig anledning kunde inte resebyran boka det sa. Men allt gar!
Nasta inlagg kommer fran Sevenoaks.