Först massor med lek, sedan massor med spagetti och köttfärssås - kan ett kalas bli bättre?
Ja, visst kan det!
Tårta, förstås!
De engelska tårtorna skiljer sig från de svenska. Här är det en fast sockerkaka med lite sylt mellan på sin höjd. Sedan ett tjockt lager marsipan och icing (florsockergegga som får stelna, vad heter det?). Sedan ska den vara tjusigt smyckad och dekorerad. Majas tårta var som synes en äkta prinsesstårta!
Traditionen är att ljusen tänds, tårtan bärs in under sång (Happy birthday), ljusen blåses ut, tårtan beundras - och bärs därefter ut i köket igen. Där skärs den upp i bitar som viras in i servetter och stoppas ned i party bagen - godispåsen, som ges vid dörren när barnen går hem. Tårtbiten avnjuts sedan hemma. Detta funkar något så när eftersom tårtorna är väldigt torra, men det brukar ändå bli klabbigt under transporten och väl hemma tillstöter nästa bekymmer - avundsjuka syskon.
På Majas kalas kördes i den svenska metoden i stället - barnen fick äta tårtan på en gång. Betydligt enklare, skulle jag vilja säga!
Glöm inte att rösta i min undersökning om rävarna.
Den som känner sig osäker kan läsa på mer om rävar i städer på den här sidan.
Tack för tipset, Pia!
Jag kan bara inte fatta hur någon kan vilja mata "sina" rävar. Här behövs det för övrigt inte, de gräver i komposten och drar in skräp i trädgården från soptunnor i närheten.
Mats jagade dem intensivt ett par dagar med krocketklubbor och sedan dess har de faktiskt inte synts till nära huset på dagtid. Djurvän, javisst, men inom rimliga gränser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar