Sleeping Beauties

Här är mina sovande skönheter. De har båda tagit plats i min säng eftersom pappa inte är hemma, han är i Norge och vi ska träffas utanför Uppsala på fredag kväll.

Uppsala ... det är adoptionsträff med Mei-Meis grupp. Det ska bli så spännande att träffa alla de andra familjerna! Ser verkligen fram emot det. Mest spännande blir det att se om Mei-Mei och hennes gamla bästis från barnhemmet, numera Elsa i Habo, fortfarande känner igen varandra eller åtminstone tycker om att leka tillsammans.

Vi åker fredag morgon så jag har begärt ledigt en dag från skolan för Olivia.

Mei-Mei har för övrigt fått en bästis i skolan, Martha. Jag har inte riktigt koll på vem hon är, men enligt klassföreståndaren Mrs Thompson har de två bildat en liten pakt och umgås helst med varandra, och försvarar varandra om någon annan försöker ta en leksak eller så. Känns bra att Mei-Mei har en allierad!

Olivia har också en ny favorit i skolan, Rachel. Hon är en av de stora flickorna, i tioårsåldern skulle jag tro. Jag har förstått att Olivia har flera tjejer som tar hand om henne på rasterna och gullar med henne, men Rachel är visst allra mysigast. Olivia har gjort en pärlplatta i form av ett hjärta som jag har strukit åt henne. denna tog hon med till skolan och har nu gett till Rachel. Jag såg jättekramen Rachel gav Olivia som tack. Underbart att flickorna är så omtyckta! Wally Hall, skolan, är verkligen bra på att integrera årskurserna med varandra och få de stora barnen att ta hand om de små. När jag gick i ettan minns jag mest att alla som gick i mellanstadiet var SÅ stora och SÅ skräckinjagande!

Dagen har varit fin, solsken och 26 grader på eftermiddagen. På förmiddagen åkte jag och Mei-Mei till Charlotte, som tagit hand om Sienna i dag. Flickorna lekte och vi åt lunch tillsammans. Sedan körde jag Mei-Mei till skolan.

När jag kom hem ville inte fläkten till motorn på bilen stanna.

Vi har tre pers här nu som målar om allt trä runt huset, och det var på tiden vill jag lova, de blir tvugna att byta ut en hel del också inklusive ett fönster, eftersom det var i så dåligt skick. Nota bene, jag har gnällt till uthyraren över detta sedan vi flyttade hit för tre och ett halvt år sedan men det är först nu något händer.

Hur som helst, målarmästaren José gjorde mig uppmärksam på att fläkten bara gick. När jag försökte starta bilen funkade det.

Jag stängde av på Josés inrådan och vi väntade tio minuter för att se om fläkten skulle stanna (på franska bilar - vår är en Peugeot (vilket uttalas "Päjj-djou" med betoning på första stavelsen i England) - går fläkten ofta en stund efter det att man stängt av motorn, berättade han) men när den fortfarande gick bestämde jag mig för att åka ned till bilhandlaren/verkstaden som inte ligger så långt härifrån.

Nu startade förstås inte motorn. Målarna hjälpte mig att springa igång bilen ned för backen på Granville Road och till slut gick den igång. Jag körde ned till verkstaden, men de hade förstås inga tider förrän tidigast på fredag. Jag försökte verkligen se hjälplös ut och berättade att min man är ute och reser, jag har gjort mig illa i handen och jag har två små barn att ta hand om, men det hjälpte inte. Så det var bara att parkera bilen där nere.

Och se på fan, tror ni inte att fläkten stängdes av! Häpp!

Jag gick in igen, förklarade att nu funkar visst bilen.

Långa blickar ... dum svensk blondin, kan inte förstå sig på bilar ...

Så hur ska jag göra? Lämna bilen eller hoppas på att den helat sig själv, och ta den hem igen?

Gör som du vill, suckade killen bakom disken.

Så jag tog med bilen hem. Sedan dess inga problem. Vi har service på den om ett par veckor och vi får förstås be dem titta på vad som hände.

Målarna skrattade gott, tur att alla stod på marken, annars hade de nog fallit ned!