Jelly och pollen

Learning all the time, brukade min gamla engelskmagister säga när han hasplade ur sig ett extra intressant ord på engelska.
Numera lär jag mig inte så många glosor, det verkar som att jag kan de flesta orden jag har användning för i mitt liv som hemmamamma i Sevenoaks. Just nu är det mest koreanskan som oroar, vi har grading i taekwonon i morgon och det är en massa nya blockar, sparkar och slag som ska kunna namnges på ... just det, koreanska. Double forearm high block, till exempel, heter doo palmok nopunde makgi, för den som är intresserad.
Nya engelska ord lär jag mig främst på yogan. Kota (i ryggraden) heter vertebra, bara en sån sak! Lumbar spine är ländrygg, korsrygg. Svanskotan kallas tail bone, det hade man kunnat lista ut helt på egen hand!
Hur som helst, förutom en del ord för kroppsdelar lär jag mig alltså inte så många ord längre. Däremot har min numera hårdaste lärare (Olivia) börjat ge akt på mitt uttal. I går suckade hon djupt när jag sa [jelli] om den egenhändigt tillverkade röda jelly som Mei-Mei stolt bar hem från lekskolan i går.
"Mamma", sa Olivia trött. "Det heter inte [jelli]."
"Nähä, vad heter det då", frågade jag och undrade hur jag har kunnat missuppfatta namnet på denna engelska klassiker.
"Det heter [djelli]"!
Suck, det borde jag ju ha tänkt på. Jag har ju trots allt övat uttalet av olika bokstäver med henne, och jag vet mycket väl att "y" som i yellow uttalas [j] och "j" som i jump - eller jelly - uttalas [dj].
Ett sådant oförlåtligt misstag!
Än en gång påminns jag av att hur länge jag än kommer att bo här i UK, så kommer alltid min lilla flicka att ligga steget före mig i engelskan. Barn är fantastiska på att lyssna in språk. Det är faktiskt synd att inte fler barn får förmånen att bli tvåspråkiga, eller att man åtminstone inte introducerar ett andraspråk i skolan vid tidigare ålder och på ett mer lekfullt sätt.

Detta som en liten vardagsbetraktelse.

Vi har inte stora problem med pollen här i södra England så här års, med poll avses alltså denna gång min lilla omröstning som hela tolv personer har deltagit i.
När jag får kritik för att jag är för slö med min blogg är det oftast, för att inte säga alltid, fler bilder som efterfrågas. Kanske är det för att de flesta av mina frekventa kritiker tillhör den närmaste familjen, som förstås vill se bilder på sina barn/barnbarn.
Recept ska jag bli bättre på att dela med mig av ... skriv gärna önskemål!
Skvaller lovar jag att leverera så fort jag har något, och det där med sex ... nä, jag tror faktiskt inte att det passar in att blogga om här. Fast lite kul är det ju att det ryktas om att om man planterar en palm på framsidan av huset (milt klimat här!) betyder det att man är swinger, och att den största mötesplatsen för dogging i det här hörnet av England lär ligga just här i närheten! Detta får en att betrakta vänner och grannar med nya ögon, särskilt som vi har ett par kompisar som har palmer framför sina hus ... de nekar förstås, but where there is smoke ...
Och den som inte vet vad dogging är får helt enkelt söka på nätet. Själv fick jag lära mig vad det betyder i våras. Man blir aldrig för gammal för att bli chockerad! Och just det, learning all the time!
Själv gillar jag ju att skriva och att blogga är ett sätt för mig att behålla greppet om pennan, så att säga. Det är därför roligt att just vardagsbetraktelser fick flest röster. Tyvärr är det ju inte varje dag det händer jättekul saker att kåsera om, krönikera skulle jag nog kunna göra varendaste dag om jag bara tog mig tid ... kanske blir det lite oftare framöver? Som svensk i England finns det alltid saker att filosofera över, som varför det ska vara så svårt att få tag i färsk jäst, varför de inte har äggen i kylen i affären, varför det är så mycket hundskit på gatorna och varför de engelska tjejerna tenderar att spöka ut sig som prostituerade när de ska gå på krogen.
Men det tar vi en annan gång.
Nu ska jag snart hämta barn.