Tänk, de har ju väntat en hel vecka!Det var extra mysigt i dag eftersom Daisy kom på besök.
Daisy bjöds på chips och överraskade oss alla med att äta upp det.
Smaskens, spann hon!
Mats tog med Olivia och Mei-Mei till Nizels och badade. De är helt vilda i vattnet och det krävs en del koncentration för att hålla reda på dem. Olivia simmar nästan tio meter nu (kanske längre, vi har inte testat). Hon frisimmar med huvudet under vattnet och hämtar bara luft ibland. Mei-Mei simmar också några meter men har inte koll på hur man 1) hämtar luft och 2) använder armarna. Sålunda kan hennes utflykter i bassängen förvandlas till ett drunkningstillbud om man vänder ryggen till.

Lite taekwondoträning på eftermiddagen.
Mei-Mei har blivit riktigt duktig på att koncentrera sig och hon gör verkligen sitt bästa. Men när man är tre och ett halvt är inte kroppskoordinationen fulländad så vänta bara ett par år!
Både Olivia och Mats och jag har grading om ett par veckor. Detta blir Olivias första riktiga grading och hon kommer att få en yellow stripe, som snart kommer att förvandlas till ett riktigt gult bälte.
Det är hon värd. Hon har gjort taekwondo i två år och är verkligen talangfull.

Kolla bara den här sparken, klockren, hög och garden är perfekt.
Vilken tjej!
Tänk den tönt som börjar bråka med henne när hon är en sisådär nio, tio år gammal!
Surprise!
Jag var i London i går med Charlotte och hennes kompis Anna. De åkte in tidigare och gick in för seriös shopping, dvs grundade med ett par glas vin för att bli lite lättare på handen när det gällde att plocka fram kortet. Charlotte köpte bland annat ett par stövlar som hon inte vågade tala om vad hon betalat för. UPPDATERING: Charlotte har lämnat tillbaka stövlarna. De satt inte helt perfekt och jakten på rätt stövlar går vidare. Den dagen hon hittar ett par som sitter perfekt, dvs riktigt snyggt på benen, ska jag, som har samma bekymmer med att alla är för vida i skaftet, helt ogenerat kopiera henne och köpa ett par likadana.
Jag å min sida, som för det första inte druckit vin på lunchen och för det andra är ökänt snål, köpte ett nytt bälte, vilket var helt nödvändigt eftersom det gamla hade gått sönder. Jag är mycket nöjd med det nya.
Sedan hittade jag är supersnygg skinnjacka på Moschino på Harrods, men priset avskräckte mig: 539 pund. Vi fotograferade mig i den med telefonerna men ingen av oss lyckades skicka bilden till Mats. Jag hade lite hoppats att han skulle säga "cool, baby, buy it".
Så blev det alltså inte.
Kanske är jag helt enkelt för gammal för den.
Jag har ju så ont i ryggen.
Rör mig som en gammal tant.
Är jag det också?
Vi gick på ett par barer på kvällen och gick sedan till Zuma där vi åt och drack vin. Kollade på lyfta damer med illasittande designerkläder och för mycket smink, hårt arbetande ryskor och pengaflashande araber.
Vi kom i samspråk med några after workande killar (tja, 40+) som stod bredvid i baren på Zuma. En av dem babblade om att ååhh, så snygga alla svenska tjejer är med sitt blonda hår och sina långa ben. Sedan sa han till mig:
"You must have been drop dead gorgeous when you were younger".
Jag blev fullständigt mållös. Vaddå yngre. Vilken enorm fräckhet! Jag är väl fortfarande snygg!
Jag känner fortfarande hur adrenalinet stiger.
Han (som f ö var rödmosig och lönnis) förklarade sig med att hans tjej är betydligt yngre än han själv och så måste det vara, för om han vore tillsammans med någon som var i hans egen ålder skulle han inte kunna låta bli att vara otrogen.
Suck.
Som jag berättade om här på bloggen när jag fyllde 37; jag känner mig inte en dag äldre än 23 och jag tycker inte att jag ser så lastgammal ut heller. Dessutom har jag rutor på magen nu och det hade jag inte när jag var 23, eller när jag var 33 för den delen. Fast det visade jag förstås inte upp för det här puckot. Däremot hotade jag honom med mina kunskaper i taekwondo, men han verkade inte allvarligt orolig.
Klockan var en sisådär halv elva och jag kände starkt att det var dags att åka hem.
Vi lämnade de här killarna med notan för den sista flaskan vin och tog en taxi till London Bridge.
Underbart att komma hem till Mats sedan.
Men tyvärr utan skinnjackan.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar