onsdag, september 23, 2009

Vägen till skolan

Varje morgon gömmer sig barnen antingen bakom en dörr i hallen eller bakom vagnarna (som aldrig används längre). Oj, så överraskad mamma blir!
Vår promenad tar ungefär 25 minuter, inklusive stopp för att inspektera diverse småkryp och skräp.
I dag lät vi oss imponeras av korsspindelns mödosamma arbete.
Ibland går det sakta och ibland går det fort.
Vi passerar ett rödljus, nere vid stationen. Tack och lov har flickorna slutat bråka om vem som ska trycka på knappen först.
Sedan får man vänta på nästa gröna gubbe i mitten av vägen.
Elefantmarsch ned för Bradbourne Park Road. Vi har för det mesta rätt kul när vi går det skolan. Vi leker I spy, Simon says, Följa John, eller så är vi möss/katter/hundar - eller som i dag elefanter.
Mei-Mei är superduktig på att gå, hon har inte åkt vagn till skolan på ett år. Olivia åkte tills hon var nästan fem år och det krävdes massor av hot och mutor innan jag fick henne att gå hela vägen utan att gnälla.
Bara en liten bit kvar.
Obligatorisk insamling av ekollon vid parkeringen. Sedan vågar jag inte fotografera mer, man vet aldrig, en del föräldrar gillar inte att deras barn plåtas utan att man frågat om lov.
Och ja, jag vet att jag har varit usel på att uppdatera bloggen, men jag har en hel del annat som upptar min tankekraft just nu. Ska försöka bättra mig.
I eftermiddag har Olivia Computer Club och Mei-Mei ska få gå på Late stay, som hon tycker är spännande. Oftast sitter hon och bästisen Iona med varsin bok i ett hörn och myser i en halvtimme, och är jättenöjda med det!

3 kommentarer:

Manda sa...

Så söta!!!! Vilken trevlig veranda ni tycks ha! Ser ju svensk ut. Kommer ni o hälsar på tro????

Anonym sa...

Var ligger europas armhåla?

1) I Geneve
2) I Geneve
3) I Geneve

Fina priser till den som gissar ratt!

Anonym sa...

Oscar, om du vill kan jag göra en liten undersökning här på bloggen.
Tur att du inte bor i Europas arsle, i alla fall, jag menar det kunde ha varit värre.

Manda, vi valde det här huset just för att det känns skandinaviskt, med mycket fönster och (med engelska mått mätt) stora ytor.
Var detta en inbjudan till Hollywood, förresten? Jag har ju alltid velat se hur en äkta Hollywoodfru lever, så det kan mycket väl tänkas att vi dyker upp. Men först och främst får vi se till att komma till rätta i Houston, det är ganska mycket som ska ordnas på plats. Du när ingen dröm att besöka Texas?
Kram Bea