På lekplatsen

Det kommer ständiga önskemål om fler bilder, varför jag slänger in ett par från vår eftermiddag på lekplatsen. Olivia träffade Mia och Max där och de hade jättekul i två timmar. Vi hade med muffins som Olivia bakade härom veckan och fikade ute. Det har varit en kall dag, men i solen blir det skönt.
I morgon ska vi testa att Olivia får gå hos Clare och Giles (dagmamman o dagpappan) på förmiddagen och följa med dem till lekgrupp, i stället för Kippington Strollers dit vi brukar gå. Olivia har inte tyckt det har varit kul sedan hennes bästis Sam slutade gå dit, han går i pre-school på onsdagarna. Hos Clare och Giles har Olivia två kompisar, Rosie och Alice, så kanske tycker hon det är skojigare trots att lekgruppen de besöker egentligen är för lite yngre barn.
Jag ska ge mig ut och handla födelsedagspresent till Mats. Han fyller 37 på torsdag. Vi inväntar 40-årskrisen med spänning. Man börjar bli medelålders. Jisses. Jag känner mig fortfarande som 22.













Mia poserar som västa fotomodellen när det kommer fram en kamera. Hennes mamma Åsa hävdar att hon inte har en aning om hur hon har lärt sig det. Hmmm ...

PS: Mejla grattishälsningar till Mats på mats.karlsson@stenabulk.com eller texta till 0044 7919 47 07 47

Vardag igen

... och i dag kom hösten, med ösregn, blåst och tolv plus. Inomhustemperaturen sjunker nästan lika fort, vi har ju bara englasfönster och ventilationen består helt enkelt av hål i väggen. Det blåser rakt in. Så nu har vi satt på värmen och får lätt ångest när vi tänker på hur mycket energi vi ska göra åt de närmaste sex månaderna. Innetofflor och koftor får en helt ny betydelse när man bor i England.
I dag har det inte hänt så mycket. Olivia var i skolan på förmiddagen, jag tränade. En av lärarna, mrs Vadhonnuheter, berättade att när de hade läst en saga, eller om det var en sång de sjöng, som handlade om muskler (!?) hade Olivia räckt upp handen, och när hon fick ordet hade hon ställt sig upp och deklarerat "My daddy has very big muscles!". "She is a most delightful little girl", sa lärarinnan och jag blev väl så stolt att jag höll på att pösa över. "I think so too!", sa jag den här gången, i stället för att jämföra med surpupperifasonerna jag får bevittna hemma med jämna mellanrum.
Efter lunch åkte vi till en djuraffär och kollade runt. Sedan var vi och handlade och klockan tre var det svenska lekgruppen hemma hos Sam. Olivia var trött och pep när det var dags att gå hem. Sedan har hon varit mamma-sugen och Pippi-sugen omvartannat. I går var hon mest pappa-sugen, så de var och badade på Nizels länge på eftermiddagen.

Några bilder till från vår lata helg. Olivia blir allt mer motspänstig när jag vill använda henne som fotomodell, men jag gör så gott jag kan.
Vi åkte till Lakeside, ung. Kållered fast mycket större, och kollade i möbelaffärer. Hittade ingen lämplig hylla till Ias rum. Jag fick spana på lite kläder och prylar i alla fall, och blev riktigt sugen att byta ut porslinet här hemma, köpa julklappar och att förnya garderoben. Mats och Olivias tålamod tröt dock väldigt fort. Det enda jag köpte var ett stort blått lakan, för jag vill testa att använda vårt conservatory (en sorts inglasad veranda som är iskall på vintern och stekhet om sommaren) som fotostudio. Fram till nu har det fungerat som lagerutrymme, växthus och som golfövningsrum för Mats - se tre av bilderna!

Kalasväder

Nåja, i dag skiner i alla fall solen, men det känns att hösten är på väg. Luften är klarare och har en annan kyla.
















Olivia äter sitt lördagsgodis, veckans höjdpunkt.

I går var vi på Nizels och tränade (Mats sprang dit och sedan badade han och Olivia). Sedan var vi på ettårskalas hos Theo på eftermiddagen. Vi skulle gå dit, men just när vi var på väg började det ösregna så vi tog bilen. Det serverades massor av skumpa och Mats gjorde sitt bästa för att dricka för två, då jag körde. Han var i riktigt fin form när vi kom hem vid halv sju!
Kalaset var som barnkalas med massor av småttingar brukar bli: Högljutt, kladdigt, bråkigt, stojigt, men samtidigt väldigt kul. Annas och Marcus hus (Theos och Max föräldrar, alltså) är väl ungefär dubbelt så stort som vårt och det är oerhört högt i tak - på insidan är det lite kråkslottsvarning. Följdaktligen ekar det väldigt mycket. När barnen skulle äta fann vi plötsligt att alla papporna var försvunna. De hade tagit sina vinglas och gått och satt sig i vardagsrummet för att kunna prata i lugn och ro! Vi mammor blev på samma gång fulla i skratt som lite sura, för varje gång vi träffas är ljudnivån ungefär lika hög och kaoset lika nära. Om det är några som förtjänar att sitta i lugn och ro är det väl vi! Vi kom fram till att i sista änden tjänar man inte mycket på att vara ansvarstagande, man blir mest utnyttjad!

I dag ska vi åka till möbelvaruhus och kolla efter en hylla till Olivias rum. Det går en list en meter upp runt hela rummet, vilket gör att alla höga hyllor blir livsfarliga. Vi måste hitta en som är lägre. Det går inte heller att fästa hyllor i väggen, för murbruket är som sand när man försöker borra i det. Engelsk standard.

Tänkvärt inför helgen

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket.
Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars.
Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.
Till exempel.
En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet, när hon plötsligt säger, "jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig". Jag sade "VA, vad var det där?!".
Sedan säger hon de ord alla pojkvänner fasar att höra: "Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man".
Hon besvarade min frågande min med att säga, "Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?".
När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.
Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne.
Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppade i ett stort shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när honprovade flera olika verkligt dyra klädesplagg. Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla.
Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble.
Vi gick sedan till juvelbutiken där hon valde ut ett par diamantörhängen. Tillåt mig säga ... hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset. Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få
Ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis.
Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, "Det går bra älskling". Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande. Med ett jättestort leende sade hon till sist, "Jag tror att det ärAllt älskling, vi går och betalar". Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, "Nej älskling, Jag känner inte för det. Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett förvånat "VA?".
Jag sade sedan "Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna". Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, "Varför kan du inte älska mig som den jag är i stället för dom saker jag köper åt dig?".
Tydligen kommer jag inte att ha sex i kväll heller.

Bilen är bortforslad

- men det tog ytterligare två samtal till polisen innan det blev av. Tyvärr missade jag själva bärgningen, för jag åt lunch med Karine.
Nu ska jag testa en ny funktion jag har lärt mig.
Mamma Gunilla tipsar om hur man kan få hjälp att komma ihåg födelsedagar på den här sidan. Man kan också konstatera sådant som att det bor 15 Beatrice Lind i Sverige!

Dagens irritationsmoment

Kolla in den här parkeringen. Någon har ställt den där, precis utanför vår utfart, i natt och den står där än. Jag har ringt polisen som har lovat att det ska komma en bärgare, men än så länge (klockan är strax efter tio) har det bara varit en polisbuss här och noterat att min rapport stämde. Eftersom det regnar hade jag och Olivia tur som fick skjuts av en kompis till dagmamman. Mina planer att åka till gymmet och träna går däremot om intet, liksom turen till Sainsbury's.
Först satte jag en lapp på bilen som var så där lagom uppfordrande, men två timmar senare bytte jag lapp till en något skarpare där jag kallar bilföraren för Stupid. Behöver vi vara rädda för att få framrutan på vår bil krossad nu tro? Mats, tror inte vi behöver vara oroliga, för han tror att det är en kvinnlig bilförare, hur han nu har kommit fram till det.
Är bilen kvar när Olivia kommer hem vid tre ska jag kanske låta henne öva lite golfsvingar ute på trottoaren?
För övrigt var det mysigt att gå på restaurang i går kväll.
Nu ska jag gå och spana i fönstret igen. Skulle gärna fråga bilföraren hur hon eller han tänkte när de ställde bilen här.

I dag på eftermiddagen hade vi besök av Sam, när hans mamma var med bilen på verkstaden. Olivia och Sam var vänner nästan hela tiden och hade det riktigt roligt. Dock är de inte helt självgående, utan ungefär var tjugonde minut måste man introducera en ny lek och sätta igång dem. Men där emellan gick det strålande.

Olivias roligaste citat i dag kom i samband med ett toalettbesök efter lunchen:

"Mamma, när man sitter och skiter ska man ha en miniräknare."

Jag fråntar mig allt ansvar i det här fallet. Mats, däremot, ska ställas till svars.

I kväll ska jag ut och äta middag med mina kompisar på en nyöppnad restaurang. Det ska bli mysigt. Tyvärr har både jag och Olivia blivit lite förkylda, men jag hoppas att vinet ska göra susen!

Kolla, kolla

- vad jag listade ut!
Radbrytning!
Jag måste bara testa några gånger för att se att det verkligen funkar!
Wow!
Sedan blev det fel typsnitt på allt som är publicerat tidigare, alltså ett steg framåt och ett tillbaka, men förhoppningarna är stora inför framtiden. Trebuchet är mitt favvo-typsnitt just nu.
Annars är allt bra. Olivia fick så himla mycket beröm av sin skolfröken i dag, och jag blev så stolt att jag tappade målföret! "Olivia är SÅ intelligent och har ett ovanligt sinne för ordning, logok och matematik. Och hon ger inte upp utan jobbar med ett problem tills dess det är löst (i det här fallet utvälta burkar med pärlor som skulle sorteras). Mycket ovanligt för ett så ungt barn". Det enda jag fick fram var "Synd att hon inte visar de sidorna lite oftare hemma när vi ska röja upp alla leksaker hon sprider omkring sig". Fy, vilken morsa jag är!

Alla ansökningar tom 9 augusti är matchade

- drygt två veckors ansökningar, vilket är lite färre än jag hoppats på men dock den största omgången sedan CCAA påbörjade kräftgången (heter det så) i februari.
Nästa omgång barnbesked kan komma redan i mitten av oktober, för sedan är det Autumn moon celebrations i Kina och då stänger hela landet i en vecka.
Vi är inloggade den 6 september, har jag för mig. Även om augusti och september lär ha jämförelsevis få inloggade ansökningar tror jag att vi definitivt kan ge upp hoppet om att få åka till Kina i år. I bästa fall får vi barnbesked i slutet av november. Sedan tar det sex till åtta veckor innan man får åka. Låt oss bara hoppas att vi kommer iväg före det kinesiska nyåret i februai.
Tänk när vi skickade vår ansökan för 13 månader sedan var väntetiden sex, sju månader. Snacka om att gå över tiden.