Lille nallen

Här är Olivia och hennes älskade Lille nallen. Hon snuttar på hans öron så fort hon kommer åt, ständigt när hon är hemma, alltid när hon sover och helst när hon åker vagn eller bil. Öronen är alldeles söndersnuttade och trots att nallen får åka tvättmaskinen varje gång jag kör en ljus tvätt luktar öronen ... ruttet.

Vi ska nu försöka introducera en ny regel: Nallen bor i Olivias säng och bara när man är där får man snutta på honom. Förhoppningsvis kommer lukten åtminstone inte att bli värre om öronen får torka emellanåt.

Dessutom är jag väldigt orolig att han ska komma bort. Det vore en katastrof. Vi har en ersättare men den ser inte exakt likadan ut och Olivia är förstås helt ointresserade av hans öron.

Olivias gulligaste det senaste dygnet: Jag vaknade i natt av att hon stod bredvid min säng och pussade mig på kinden. Hon var förstås kissenödig och ville ha assistans på toaletten. Jag frågade varför hon väckte mig med pussar. Hon svarade: That's how the king wakes the Sleeping Beauty up". Hon gjorde alltså som prinsen i sagan om Törsrosa (Sleeping Beauty). Men visst var det gulligt!

Nu ska jag skriva inköpslistor. Det blir ju lite annorlunda saker med tanke på att lillasyster är ett år äldre än vi väntade oss. Undrar om hon vill ha spjälsäng eller vanlig säng? Antagligen har hon spjälsäng på barnhemmet, så vi börjar nog med det.

We want to leave now!

Olivia hjälper mamma att baka sockerkaka.
Olivia och Naomi. Naomis pappa är britt, därav den ljusare färgskalan.


Jag går fortfarande på små moln, men börjar få landkänning igen. Men det känns så härligt att veta! Olivia har haft med sig en bild av lillasyster i dag och stolt visat upp den i lekskolan och på dansen.
På eftermiddagen var min väninna Anne här med sina barn Naomi, 3, och Daniel, 1. Anne är kines från Malaysia. Hon har hjälpt mig med lite översättningar och i dag har vi tragglat glosor. Fonetiskt, ha alltid väldigt kort avslut: Tzö=äta, hö= dricka, sisiä=tack, liu=stanna kvar här, bo jao pa= var inte rädd, bo jao ko=var inte ledsen, guai=bra gjort ... och så vidare. Tyvärr åker Anne och barnen till Singapore och Malaysia för två månader redan i morgon - de ska fira nyår. Jag hade behövt öva uttalet mer. Men det blir spännande att träffa dem när vi kommer hit igen. Naomi talar också flytande kinesiska - det vore fantastiskt om vi kan hålla liv i lillasysters kunskaper. Jag har ju tänkt jättemycket på att jag och Olivia skulle börja ta riktiga lektioner, men det har inte blivit av. Jag får ta och skärpa mig. Olivia kan säga två saker och hon är mycket stolt över att kunna tala kinesiska: Niaho ma=hej, wo ai ni=jag älskar dig. Vad mer behöver man egentligen kunna när man ska få en lillasyster?
Annars funderar jag mest på vad jag ska packa och sånt - eftersom jag hela tiden har föreställt mig att vi skulle få en flicka exakt som Olivia (fast påmint mig om att det lika gärna kan vara en pojke på mellan sex och 24 månader), så måste allt tänkas om.
Önskar vi kunde åka redan om en vecka! Men nu kommer tiden att gå fort.
Anne har förresten bekräftat att Olivia och lillasyster har samma mellannamn, vi har jämfört de kinesiska tecknen. Fu. Det betyder Lycka. Och Fan uttalas just som ...Fan. Jag hade hoppats att det uttalades annorlunda. Dessutom har min väninna Jessica upplyst mig om att Fanny inte bara kan misstolkas som Funny, själva ordet fanny med just den stavningen betyder ... ja, slå upp det i ordboken du och lär dig ett nytt fult ord på engelska. Namnfrågan har med andra ord inte fått sin upplösning än.

Så firar en tvåbarnsmamma

Det går inte att beskriva hur skön känslan var i går när vi äntligen fick barnbeskedet. Visst, vi har vetat att det skulle komma, men vis av alltför många erfarenheter när det kommer till barnskaffande kan man inte vara helt säker. Egentligen slappnar jag nog inte av innan vi har lillasyster på svensk mark, men att få ett namn och ett foto gör iallafall väntan mycket lättare!
Jag hade huvudvärk hela dagen i går. Det är väl spänningarna som släpper. Jag har kollat anteckningar jag gjorde när vi fick besked om Olivia, jag hade huvudvärk hela den dagen också.
Mats gjorde sitt bästa för att dra med kollegerna i sitt glädjerus i går. Han var också uppe på FFIA:s kontor i Göteborg och hämtade alla papper. Det finns två bilder till, där lilla Fan sitter respektive står på en uteplats med lite buskar i bakgrunden. Mats säger att hon ser minst lika sur ut som på passbilden jag har fått mejl. Olivia säger att hon ska kittla lillasyster så att hon blir glad. Ja, vi får väl se hur resultatet blir!
Sex kompisar kom hem hit i går kväll och drack champagne med mig. Det var jättetrevligt och så mysigt att få dela glädjen med fler. De fyllde huset med blommor och lyssnade tålmodigt på mig - jag tog mig friheten att prata adoption i flera timmar! Jag visade också videofilmen från när vi fick Olivia. Det känns så länge sedan. Jag kan inte minnas hur det var innan vi fick henne. Vad gjorde man hela dagarna?

Ost&kex, druvor, choklad, hommous&morotsstavar, jordgubbar - damerna rensade det mesta!
Charlotte, Ulrika&Laura, Sarah och Anette. På bilden syns inte Åsa och Susanne.
Äntligen var det min tur att gratuleras med blommor - flera kompisar har hunnit föda två barn under tiden vi väntat på lillasyster.

Stolt storasyster!

Emil sitter på hustaket och gör papperssvalor av sin mors blå skrivböcker, där hon antecknar alla hans hyss.

Olivia ville ha symbaler och i samband med ett fullständigt hjärnsläpp gav jag henne två grytlock. Dessa används nu flitigt.

Äntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Äntligen var det vår tur! Hurra!!!!
I början av mars åker vi till Kina för att hämta vår andra dotter. Hon heter Qi Fu Fan, bor på barnhem i Hunan och fyller två år den 20 april (samma födelsedatum som mormor!). En stor flicka!!! Så spännande! Och jag som har smygshoppat kläder i storlek 74 ... ja, de kommer nog att bli välkomna gåvor på barnhemmet.
Vi har ännu inte bestämt vad lilla Fan-Fan ska ha för svenskt namn, men just Fan blir det förstås inte. Namnet betyder förresten Smooth sailing – kanske har de matchat henne med Mats yrke!
Mats är i Sverige, så i kväll hoppas jag kunna bjuda hem lite kompisar att dricka champagne med mig. Mats och jag får fira på lördag.


Finally it’s our turn!
We will travel to China in March to be united with our second daughter. Her name is Qi Fu Fan. She lives in an orphanage in Hunan and will turn two on April 20th – a big girl! She shares birthday with granny. As we expected a one year-old, we will have a lot of clothes to donate to the orphanage!
We haven’t decided Fan-Fan’s Swedish name yet. The name Fan doesn’t sound very good in Swedish, but it means Smooth sailing – maybe she was matched with us due to Mats work (he is a sea captain).
Mats is working in Gothenburg, Sweden, and will come home and celebrate with me and Olivia on Saturday. Until then I will celebrate with my friends who have been waiting anxiously with me during the last week.

Techincal problems

Our referral is delayed due to technical problems at the translator's. Printer out of order? Or what? I don't have any more patience, but there is nothing we can do but continue our wait.

Översättaren har tekniska problem. Vadå för tekniska problem? Trasig skrivare?
Hur som helst betyder det att vi inte får barnbesked i dag heller. Kanske i morgon.
Jag känner mig så deppig. Har ingen matlust. För första gången i mitt vuxna liv väger jag under 55 kilo.
Snälla någon, berätta nåt kul så mitt humör blir bättre! Men säg inte "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", för vi har väntat alldeles för länge nu. Och den lilla godingen får också vänta längre på att komma till en familj - först när vi har fått barnbeskedet kan samtycket skrivas på av vår hemutredare så att adoptionen får fortsätta, och först när alla samtycken är skickade till Kina kan familjerna få inbjudningar att hämta barnen ... med andra ord dröjer vår resa också.

Efterlysning

Stork eller DHL-bud, troligen vilse någonstans på vägen mellan översättaren i Kina och FFIA:s kontor i Göteborg.

Still nothing

Mejlade just med vår handläggare. Översättningen är inte klar.
Mats åker till Göteborg i morgon och kommer inte hem förrän på lördag. Det innebär att vi får fira på varsitt håll. Det var inte så vi hade hoppats. Och eftersom översättningarna dröjer extra mycket den här gången fattas det väl bara att något har gått fel och vi får vänta en vecka till. Då slipper jag ju åtminstone dricka champange i ensamhet ... men nej, det är bättre att vi får barnbeskedet snart och jag kan ju alltid bjuda in några kompisar att dricka bubbel med mig.
Jag har bett vår handläggare fråga översättaren när han/hon kan tänkas vara klar med arbetet. Har inte fått något svar än.

Långpromenad

Söndag i Knole park. Bocken Bruse stod posterad på bron vid ankdammen. Det visade sig att han var trollet förklätt till rådjur och han gav sig tusan på att sno åt sig brödet vi hade med till ankorna.

Vi vågande inte låta Olivia mata ankorna för bocken var väldigt närgången. Mats tog på sig uppgiften i stället.
Ett par sekunder efter det att den här bilden togs knuffade bocken till Mats där bak och det handlade om millimetrar och lite tur att han inte halkade ner i dammen. De stackars ankorna blev utan bröd, vi gav alltihop till bocken och hoppades på att han skulle lämna oss i fred. Men nej, han hängde efter oss ett bra tag och hoppades på mer mat. Till slut mötte vi en dam som hade varit och handlat, och han slog följe med henne i stället.

Det har blivit en tradition för Mats och Olivia att klättra på den stora trädstammen.
Och hoppsan, här kom en bild när Olivia gör fingerfärg. Konstverken ska skickas till damerna på hennes barnhem, har hon bestämt.
På lördagskvällen fick vi besök av Ciss och Robert, som varit i London för att gå på båtmässa. Det var en jättetrevlig kväll. Olivia blev oerhört förtjust i Ciss, så jag kunde laga mat i lugn och ro medan hon tog hand om läggningen. Jag gick in i Olivias rum för att kolla att allt var okej, men blev omedelbart utvisad: "Mamma, stöööör inte oss!"
Tillbaka i Knole Park. Svenska västkusten lär vara lamslaget i stormen, men här har vi en underbar dag!

De flesta rådjuren är väldigt fredliga och håller sig för sig själva.

..

I morgon är det måndag. Då måste vi få barnbeskedet! Mats åker till Göteborg på tisdag kväll och ska träffa Gerd, vår socialsekreterare, på onsdag morgon för att få samtycket att adoptionen får fortsätta. Så vi MÅSTE får det i morgon! Hör du det, översättaren! Sätt fart!

Helgen har varit bra. Det är på sätt och vis skönt att veta att det inte kommer att ringa på ett par dagar, så man kan slappna av. Jag orkar inte med mer spänning i livet nu.

Fredagskvällen var oerhört lugn, då Mats kom hem vid sju på kvällen efter en mycket lång affärslunch. Jag var inte imponerad över tillståndet. Inte han själv heller, verkade det som, för han drog sig tillbaka redan vid åtta och snarkade sedan högt hela natten.

På lördagen hade Olivia först fotbollsträning. Hon är duktig med bollar och fick mycket beröm av ledaren för sina fina sparkar. Mats är lite bekymrad över att hon är så väldigt högerfotad ... pappor ...

Sedan var jag, Olivia, Susanne och Sara på teater, Askungen. Det var en klassisk engelsk pantomim. Det var första gången flickorna var på teater och de hade lite svårt att sitta still och tyst, men fattade snart galoppen och viskade mest. Jag tycker de skötte sig väldigt bra! Vi fick dock gå hem efter första akten eftersom Ciss och Robert var på väg. Mats mötte dem vid tåget och vi träffades här hemma. Det blev som sagt en mycket trevlig kväll. Hoppas att de hann med sista tunnelbanetåget sedan! Och att de kan flyga hem i stormen som planerat.

I eftermiddag ska vi åka till Nizels och träna och bada. Sedan var den helgen slut och en ny dag av spänd väntan kan börja ...

Det blir inget i dag

Someone just told me the translations are not ready yet. Welcome back next week.
Och så var den helgen förstörd. Åtminstone kan jag sluta kolla att mobiltelefonen är påslagen stup i kvarten.

Still no news

Jag håller på att få spader, eller börja gråta, eller spy, eller ... bli tokig.
Om ffia inte ringer ut barnbeskeden i dag blir hela helgen förstörd.
Och så vet jag att alltihopa ligger där på deras kontor. Det är bara översättningarna som dröjer. Men varför, varför, varför, kan de inte låta oss veta om det är en flicka eller pojke, namn, ålder och vilken provins? Det får alla andra adoptivföräldrar över hela världen veta på en gång. Just nu känns det svenska förfarandet oerhört byråkratiskt. "Vi måste veta att allt är korrekt", säger ffia, och de har säkert sina goda skäl, men då vill jag veta VAD! Vad skulle kunna vara så väldigt inkorrekt att det vore fel att berätta lite basfakta för de blivande föräldrarna?
Nu ringde morsan. "Det tjänar ingenting till att vara arg", sa hon.
Det är ju så sant. Men jag har inga andra känslor kvar.