Heffaklumpen och brevet som kom fram

Ja, det är alltså två helt olika historier.
I går kväll såg Olivia Nalle Puh och Heffaklumpen (tror jag den heter på svenska) på tv innan hon skulle gå och lägga sig. Jag trodde Nalle Puh var lagom för hennes ålder, och det kanske den är ... men, så ledsen hon blev när den lilla elefanten inte kunde hitta sin mamma. Olivia började med att snyfta och torka tårarna på min tröja, men efter en stund grät hon förtvivlat rakt ut. Det var den hemskaste filmen hon någonsin sett.
Att hon kan bli rädd när hon ser stora stygga vargen, till exempel, det förstår jag. Men jag trodde faktiskt inte att en så liten flicka kunde känna så starkt med en tecknad figur på tv. Samtidigt blir det ju lite pedagogiskt för det kan vara svårt att förklara varför hon aldrig får gå för långt från mig, för tänk om vi tappar bort varandra.
Jag fick sitta och hålla henne i handen tills hon somnade sedan.
Och så brevet som kom fram. Jag fick en fullständig hjärnblödning när jag skulle skicka några viktiga papper till FFIA för tio dagar sedan - glömde reka dem. Om brevet skulle komma bort skulle vår adoption försenas kraftigt, för just de här papprena med vissa stämplar är viktigare än några andra i adoptionsprocessen. Vår kontakt på FFIA lovade att höra av sig är brevet kom fram och sedan har det bara följt tystnad. När en vecka hade gått bestämde jag mig för att inga nyheter är goda nyheter, men i dag insåg jag att jag måste få klarhet. Och se - brevet hade landat på FFIA:s kontor. De hade glömt meddela mig.
Annars har vi haft en härlig, vårlik dag i dag. Nu kan sommaren få komma!

Tennisarm

Kan det vara åldern? Och det gör inte lite ont. Jag har haft det sedan i höstas men det har varit ganska bra ett tag. Jag har också försökt träna bort det. Men så en liten extra ansträngning i dag på förmiddagen (skurade badrummen) och nu har jag jätteont igen.
Bra förslag mottages tacksamt. Min kära mor har ju irriterat sig på att jag haft städerska tidigare. Nu har jag inte det, men tennisarm i stället. Vad ska jag föredra?
I kväll ska jag ut och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma ut ur huset efter klockan sex.

Snart är vi fyra!

Första bilden på familjen Karlsson som tvåbarnsfamilj. Det tog några försök innan vi nådde dit vi ville! Nedan är ett exempel på bild som inte ska skickas till Olivias barnhem ... det finns fler som ratats.

Vem är förresten Oz?

Kalaslördag

Maya var här och lekte i fredags.
Lillasyster Tilly var förstås med.
Pass the parcel - presenten var en ballong. Det var första gången Olivia blev rädd. Andra gången var när Brewster the Bear kom ut och skulle krama barnen och dela ut goody bags. Då satt ett barn stelt av skräck i famnen på sin mamma: Olivia. Hon var också ungefär den enda som inte uttnyttjade tillfället att bli målad som en tiger/pirat/fjäril osv i ansiktet.
Olivia i bollhavet- soft play areas är en lysande uppfinning och jag förstår allt mer varför så många hyr in sig på ett ställe när det är kalasdags.

Familjebilder.

Olivia tar igen sig efter kalaset.
Hoppsan, en bild till från kaoset i vardagsrummet i fredags när Olivia, Maya och Tilly släppte loss.

Olivia var på Jacks kalas i dag och hade jätteroligt. Pappa var lite orolig för att hon skulle missa fotbollen, men det kommer ju fler tillfällen eller hur!

På eftermiddagen har vi varit och handlat och så har Mats och Olivia övat lite på driving rangen. Olivia uppför sig som ett fullblodsproffs. Häller i bollarna i bollmataren, trycker fram rätt peg-storlek och ställer upp. Man blir riktigt imponerad. En annan blir ju lite nervös när det är en massa knappar man aldrig tryckt på förut, men Olivia fattar på en gång.

Nu ska smulan i säng och jag och Mats ska äta en massa gott: Löjromstoast till förrätt och rökt lax med färskpotatissallad och sallad till huvudrätt. Detta har vi tänkt oss skölja ned med champange. Det har varit så mycket annat att vi inte riktigt kunnat slappna av och fira att vi ska få en flicka till.

Hon ska få heta Vera Fu Fan Ulrika Beatrice Karlsson!

Olivia heter Olivia Fu Yao Kerstin Gunilla Karlsson.

Mamma, rävarna har fastnat!

Det meddelade Olivia i går kväll när hon tittade ut i trädgården. Jag fick upp kameran snabbt som attan och tog en bild (utan blixt genom fönstret, det blev lite oskarpt på grund av den långa slutartiden), sedan skuttade de två rävarna iväg sidledes och gömde sig under studsmattan.
Lite kul var det, men jag är inte helt förtjust i tanken på att de om några månader kommer att sätta ytterligare en omgång rävvalpar till världen i våran trädgård. Den kullen som kom i fjol bet sönder allt, vi kunde inte lämna några leksaker utomhus. Dessutom är det inget vidare kul att plocka ett antal rävbajshögar från gräsmattan varje dag. De är alltid dåliga i magen på grund av den dåliga dieten de har (mest sopor skulle jag tro).
Och så några bilder från när Sam var här och lekte i går.
Vi åkte sedan hem till dem för att åka pulka, men snön var så blöt att det inte funkade. Vi byggde snögubbar och gjorde snöänglar i stället. Efter över en timme ute i blötsnön var det härligt att klä av Olivia - helt torr och varm under overallen. Jag kände att även om hon bara använder den en enda gång var den värd pengarna. Det har iofs snöat under natten och snöar fortfarande, men i dag är Olivia hos dagmamman ch jag skulle bli väldigt förvånad om de tar med barnen ut. De engelska barnen har som bekant inte samma kvalitet på sina vinterkläder. De halkar runt i gummistövlar trots att det är två minus i dag. Det måste bli svinkallt.

Vinterväder

Olivia sov middag på soffan i går.

Jag ser det snöar! Och nu ser jag att det töar! Men ändå, vi blev jätteglada av att också få lite vitt - vi är ju så ruskigt avis på familjen Hånell som är på skidsemester. Följ deras blogg, länk nedan till höger.

Jag och Olivia gjorde ett lager snöblollar som vi anföll Charlottes och Sams bil med när de kom för att gå till skolan. Jag ska hämta barnen och ge dem lunch, sedan ska vi hem till Charlotte och åka pulka, de har en perfekt backe i sin trädgård. Förhoppningsvis finns det lite snö kvar tills dess.

Annars har det varit en morgon med det vanliga kaoset som uppstår i England. Tre cm snö och det är timslånga bilköer överallt. Salt- och sandbilar körde hela natten. De har lagt på ett lager som motsvarar förbrukningen en hel normalkall vinter på svenska västkusten. Ju mer desto bättre! Och de ändå två barnen med vettiga kläder var förstås Olivia och Sam. Lärarna försäkrade att de skulle släppa ut beanen, men jag undrar hur lång tid det blir - alla kommer att bli stelfrusna och genomblöta på tio minuter! Många hade varken vantar eller mössa, och flickorna kom i sina små kjolar och plyschkappor.

Ibland tycker jag att engelsmännen är ett konstigt släkte. Men så hävdar de att om man härdas från det att man är liten så lär man sig att inte frysa. Så kanske det är, men jag tänker inte prova på mina barn.

Baby trafficing-skandalen i Hunan

Som jag har skrivit tidigare hade vi förväntat oss att få ett barn i ettårsåldern även den här gången. Nu blir det en flicka på nästan två. Jag ser både fördelar och nackdelar med att få ett lite äldre barn, men framför allt är jag tacksam över att än en gång få förtroendet att ta hand om ett barn.
Samtliga barn i vår grupp är från provinsen Hunan och mellan ett och ett halvt och två år gamla. Anledningen till att de är lite äldre är att Hunan har varit stängt för internationella adoptioner i ett drygt år. Det var där baby trafficing-skandalen inträffade. Det var länge svårt att få korrekt information om vad som hänt och många rykten surrade på internet, om bebisar som kidnappades från sina familjer, såldes från barnhem till barnhem och tillslut adopterades av västerlänningar.
Vid den tiden hade vi redan kommit hem med Olivia. Även om Olivias provins, Chongqing, inte alls var inblandad väckte det många jobbiga tankar: Vad fanns det för garantier för att hon verkligen var ett övergivet barn? Tänk om hon i själva verket var kidnappad? Hur tar man reda på det? Och vad skulle vi göra om något sådant kom fram, skicka tillbaka henne till Kina?
Samtidigt var vi tacksamma över att fallet i Hunan fick så stor uppmärksamhet i Kina och runt om i världen. Det togs på mycket stort allvar, utreddes noggrant och gick till rättegång. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse och är inte vanligt förekommande.
Jag har förstås läst på mer om Hunan-skandalen sedan vi fick besked om lillasyster. Hon hittades efter det att "barnhandlarna" gripits och hon bor på ett barnhem som inte var inblandat i skandalen.
Vad hände då i Hunan?
Tydligen handlade det inte om kidnappningar, utan om en kvinna, ms Liang, som "hjälpt" familjer att bli av med oönskade barn genom att förmedla dem till barnhem. Inga föräldrar har kontaktats och övertalats att överge sina bebisar utan ms Liangs rykte har spridits och de har kontaktat henne. Inte heller har några föräldrar fått betalt för sina bebisar, men de har givit kvinnan en mindre summa pengar (20-30 kronor) som tack för hjälpen. Däremot har ms Liang fått betalt för bebisarna av barnhemmen, runt 400 kronor per barn. Barnen har senare adopterats bort internationellt. När man adopterar ett barn från Kina måste man göra en donation på 3000 dollar till barnhemmet, och där ligger den stora vinsten. Summan är fastställd av kinesiska staten och kommer förhoppningsvis de barn som kommer till barnhemmet i framtiden till godo.
Det man kan säga är ju att utan ms Liangs underlättande hjälp kanske en del av bebisarna inte hade övergivits utan fått vara kvar hos sina biologiska föräldrar. Andra kanske hade övergivits ändå och inte hittats i tid utan hunnit dö. Detta får vi aldrig veta. Men naturligtvis ska inte barn vara en handelsvara.
I Kina är det höga straff för den som överger ett barn. Men det är också höga straff för de som får fler barn än lagen tillåter. Ett barn i städerna, på den fattiga landsbygden får de oftast en andra chans om första barnet blir en flicka. Därför kan man misstänka att många av flickebarnen som överges har storasystrar.
När ett barn hittas upprättas en polisrapport och man annonserar i lokaltiding med bild på bebisen i försök att hitta de biologiska föräldrarna. Går inte det är barnen i första hand tillgängliga för inhemsk adoption. I sista hand görs barnet "pappersklart" för internationell adoption. Och även om de här små barnens liv började med en tragedi, att de inte fick stanna med sina biologiska föräldrar, så hoppas jag att internationell adoption är ett bättre alternativ än att växa upp på barnhem.

För den som vill läsa mer följer här några länkar till Research China av Brian Stuy, som kartlägger följderna av enbarnspolitiken och de internationella adoptionerna.

What is the Truth in Hunan? February 2006

The rest of the story February 2006

Hunan - One Year Later I - How it happened October 2006

Hunan One Year Later II: The Traffickers October 2006

Hunan One Year Later III: Reactions & Reflections October 2006

Lille nallen

Här är Olivia och hennes älskade Lille nallen. Hon snuttar på hans öron så fort hon kommer åt, ständigt när hon är hemma, alltid när hon sover och helst när hon åker vagn eller bil. Öronen är alldeles söndersnuttade och trots att nallen får åka tvättmaskinen varje gång jag kör en ljus tvätt luktar öronen ... ruttet.

Vi ska nu försöka introducera en ny regel: Nallen bor i Olivias säng och bara när man är där får man snutta på honom. Förhoppningsvis kommer lukten åtminstone inte att bli värre om öronen får torka emellanåt.

Dessutom är jag väldigt orolig att han ska komma bort. Det vore en katastrof. Vi har en ersättare men den ser inte exakt likadan ut och Olivia är förstås helt ointresserade av hans öron.

Olivias gulligaste det senaste dygnet: Jag vaknade i natt av att hon stod bredvid min säng och pussade mig på kinden. Hon var förstås kissenödig och ville ha assistans på toaletten. Jag frågade varför hon väckte mig med pussar. Hon svarade: That's how the king wakes the Sleeping Beauty up". Hon gjorde alltså som prinsen i sagan om Törsrosa (Sleeping Beauty). Men visst var det gulligt!

Nu ska jag skriva inköpslistor. Det blir ju lite annorlunda saker med tanke på att lillasyster är ett år äldre än vi väntade oss. Undrar om hon vill ha spjälsäng eller vanlig säng? Antagligen har hon spjälsäng på barnhemmet, så vi börjar nog med det.

We want to leave now!

Olivia hjälper mamma att baka sockerkaka.
Olivia och Naomi. Naomis pappa är britt, därav den ljusare färgskalan.


Jag går fortfarande på små moln, men börjar få landkänning igen. Men det känns så härligt att veta! Olivia har haft med sig en bild av lillasyster i dag och stolt visat upp den i lekskolan och på dansen.
På eftermiddagen var min väninna Anne här med sina barn Naomi, 3, och Daniel, 1. Anne är kines från Malaysia. Hon har hjälpt mig med lite översättningar och i dag har vi tragglat glosor. Fonetiskt, ha alltid väldigt kort avslut: Tzö=äta, hö= dricka, sisiä=tack, liu=stanna kvar här, bo jao pa= var inte rädd, bo jao ko=var inte ledsen, guai=bra gjort ... och så vidare. Tyvärr åker Anne och barnen till Singapore och Malaysia för två månader redan i morgon - de ska fira nyår. Jag hade behövt öva uttalet mer. Men det blir spännande att träffa dem när vi kommer hit igen. Naomi talar också flytande kinesiska - det vore fantastiskt om vi kan hålla liv i lillasysters kunskaper. Jag har ju tänkt jättemycket på att jag och Olivia skulle börja ta riktiga lektioner, men det har inte blivit av. Jag får ta och skärpa mig. Olivia kan säga två saker och hon är mycket stolt över att kunna tala kinesiska: Niaho ma=hej, wo ai ni=jag älskar dig. Vad mer behöver man egentligen kunna när man ska få en lillasyster?
Annars funderar jag mest på vad jag ska packa och sånt - eftersom jag hela tiden har föreställt mig att vi skulle få en flicka exakt som Olivia (fast påmint mig om att det lika gärna kan vara en pojke på mellan sex och 24 månader), så måste allt tänkas om.
Önskar vi kunde åka redan om en vecka! Men nu kommer tiden att gå fort.
Anne har förresten bekräftat att Olivia och lillasyster har samma mellannamn, vi har jämfört de kinesiska tecknen. Fu. Det betyder Lycka. Och Fan uttalas just som ...Fan. Jag hade hoppats att det uttalades annorlunda. Dessutom har min väninna Jessica upplyst mig om att Fanny inte bara kan misstolkas som Funny, själva ordet fanny med just den stavningen betyder ... ja, slå upp det i ordboken du och lär dig ett nytt fult ord på engelska. Namnfrågan har med andra ord inte fått sin upplösning än.

Så firar en tvåbarnsmamma

Det går inte att beskriva hur skön känslan var i går när vi äntligen fick barnbeskedet. Visst, vi har vetat att det skulle komma, men vis av alltför många erfarenheter när det kommer till barnskaffande kan man inte vara helt säker. Egentligen slappnar jag nog inte av innan vi har lillasyster på svensk mark, men att få ett namn och ett foto gör iallafall väntan mycket lättare!
Jag hade huvudvärk hela dagen i går. Det är väl spänningarna som släpper. Jag har kollat anteckningar jag gjorde när vi fick besked om Olivia, jag hade huvudvärk hela den dagen också.
Mats gjorde sitt bästa för att dra med kollegerna i sitt glädjerus i går. Han var också uppe på FFIA:s kontor i Göteborg och hämtade alla papper. Det finns två bilder till, där lilla Fan sitter respektive står på en uteplats med lite buskar i bakgrunden. Mats säger att hon ser minst lika sur ut som på passbilden jag har fått mejl. Olivia säger att hon ska kittla lillasyster så att hon blir glad. Ja, vi får väl se hur resultatet blir!
Sex kompisar kom hem hit i går kväll och drack champagne med mig. Det var jättetrevligt och så mysigt att få dela glädjen med fler. De fyllde huset med blommor och lyssnade tålmodigt på mig - jag tog mig friheten att prata adoption i flera timmar! Jag visade också videofilmen från när vi fick Olivia. Det känns så länge sedan. Jag kan inte minnas hur det var innan vi fick henne. Vad gjorde man hela dagarna?

Ost&kex, druvor, choklad, hommous&morotsstavar, jordgubbar - damerna rensade det mesta!
Charlotte, Ulrika&Laura, Sarah och Anette. På bilden syns inte Åsa och Susanne.
Äntligen var det min tur att gratuleras med blommor - flera kompisar har hunnit föda två barn under tiden vi väntat på lillasyster.

Stolt storasyster!

Emil sitter på hustaket och gör papperssvalor av sin mors blå skrivböcker, där hon antecknar alla hans hyss.

Olivia ville ha symbaler och i samband med ett fullständigt hjärnsläpp gav jag henne två grytlock. Dessa används nu flitigt.