Ny vecka

Sara var här och lekte i fredags eftermiddag. Här släpper de loss på Ias rum.
Kobojsare på varsin häst (pappersrullar som minuterna tidigare var lasersvärd).

De bakade hallonpaj och åt den sedan med lika stor entusiasm.
Kungen och prinsessan.
Sara är allt allt det flickigiga och prinsessiga som Olivia inte är. Olivia är så pojkaktig att hon till och med lyckats få Sara att på fullt allvar försöka övertyga sin mamma att Olivia faktiskt är en pojke.

Olivia har skollov - hon är förtvivlad. Hon älskar sin skola. Hon kan inte förstå varför hon inte får gå varje dag och poängen med lov går absolut inte att förklara. Det är bara att försöka hitta på roliga saker varje dag.
Till på köpet är Mats i Singapore till på fredag, så det roliga med att pappa kommer hem vid halv sex har vi inte heller. Lite segt, men det får gå.

I morgon skulle vi på födelsedagskalas hos Laura, en dansk kompis till Ia som fyller fem. Nu har hennes lillebror blivit sjuk så det blir antagligen inställt. Attans!

Annars har det varit en minnesvärd helg, av en ganska udda anledning. På lördagen hade jag och två kompisar, Jessica och Åsa, låtit oss bli övertalade att prova på en "pole dancing fitness"-kurs. Alltså, jag visste ju vad pole dancing är i teorin, allså lättklädda brudar som ålar sig runt stolpar, men jag har aldrig sett det live. Instruktören garanterade att detta är seriös fitnessträning och inte alls en möjlighet att inleda en ny karriär som strippa.

Vi tänkte att va fan, vi är så himla duktiga hela tiden, vi kan behöva göra något knäppt, så vi anmälde oss. Förberedelserna var att man skulle ha korta shorts, linne, inga ringar eller smycken och man fick inte smörja sig med body lotion den dagen - då får man inget grepp med låren och armarna runt stolpen.

Åsa bangade, hon skyllde på ont i halsen men hade inget läkarintyg att visa upp ... men jag och Jessica smög oss mycket generade ned till träningslokalen i källaren under Nizels. Det var vi, tre tjejer till samt instruktören. Man kände sig mycket stel och bortkommen framför de stora speglarna när hon uppmuntrade till sexig gång till musik och snurr runt pålar som var fastbultade i golv och tak.

Strax blev övningarna betydligt mer krävande. Håll händerna runt pålen ovanför huvudet, hoppa upp, kläm fast mellan låren och halka sakta ned. Landa på huk, resa sig upp med rumpan först och vicka på höfterna. Först med höger hand överst, sedan vänster.

Nästa övning: Börja på samma sätt, hoppa upp, sträck bene framåt, korsta det ena benet över det andra, halka sakta ned. Avsluta som tidigare. Först höger, sedan vänster.

Nästa: Håll ena handen i stolpen, gå sexigt runt den. Tag fart, svep ytterbenet runt stolpen, knip åt med benen sträckta framåt, snurra runt och dimp ned på rumpan. Ligg bakåt, lyft ena benet (rakt) så att man ligger vid sidan av stolpen. Rulla till mage, res dig upp med rumpan först. Repeteras för att man ska snurra först medurs, sedan moturs.

Nästa. Stå med ryggen mot stolpen håll med ena handen ovanför huvudet, den andra bakom ryggen. Gå ut ca 75 cm från stolpen. Lyft ena benet i rakt ut. Halka sakta ned mot golvet med rumpan, håll kvar benet så att foten är i samma läge (tårna spetsade förstås). När du sitter ned, rulla ut på mage, res dig upp med rumpan först.

Okej, nu kan alla gå ut och leta efter en lämplig lyktstolpe att testa på.

Vi tränade i en timma och 15 minuter inklusive minimalt med strechning på slutet. Och jag lovar, det var superkul men absolut den hårdaste träning jag någonsin gjort. Jag var så trött i armarna efteråt att jag knappt kunde lyfta ett glas till munnen. Jag var fullständigt slut.

Allt eftersom dagen gick blev jag sedan mer illamående och avslutade lördagskvällen med att kasta upp det halva knäckebröd jag med möda fått i mig. Var helt färdig hela dagen i går också. Vet inte om jag var magsjuk - Mats och Olivia har inte känt något, inte heller Jessica (om det varit något luftburet i träningslokalen, menar jag). Mats säger att symptomen är desamma som han har fått när han tagit ut sig på ett marathonlopp - på tok för mycket mjölksyra i kroppen. Kanske är det så? Det är ju lite stilskillnad på ett marathonlopp och en timmes pole dancing ... Men jag får väl bjuda på alla skratt som nu klingar!

Träningsvärken i armarna ska vi inte tala om. Jag kan fortfarande inte lägga i tvåan i bilen, måste gå från ettan till trean. Kan knappt dra upp brallorna. Och aldrig hade jag anat att det kunde smärta så att askära ost med osthyvel!

Blåmärkena är också ett kapitel för sig. Jag ser ut som om jag blivit misshandlad över benen, och på insidan av låren är det helt mörkt som om någon nypt precis överallt.

Om jag ska gå kursen? Nej, vi ska ju åka till Kina. Senare skulle jag kunna tänka mig det, för det är en helt otrolig styrketräning framför allt för överkroppen. Kul är det också, på samma sätt som salsa är roligare än step up. Blåmärkena kan jag stå ut med. Men jag kommer nog inte att ta i så in i hoppsan igen, för det är inte värt att förstöra hela helgen.

Och jag har fått en helt ny respekt för alla strippor som ägnar sig åt att åla runt pålar!

Vinter!

Olivia gör snöängel enligt min instruktion - men det var tydligen inte så kul.
Däremot var det roligt att åka rutchkana i snön och studsmattan var en höjdare, enligt Olivia. Duktig på att kasta snöbollar är hon förresten också!
Här är Olivia när hon ålar runt på golvet vid datorn och drar fram oclika prylar, fast besluten att jag ska leka med henne i stället för att blogga. Hon pratar i ett och försöker få mig att omväxlande spela lotto, pussla, vara Bamse, Alfred, Pippi ... och nu försöker hon få mig att hjälpa till att montera ihop lillasysters säng. Det är inte lätt att konsentrera sig. Alla tips på hur man lär en treåring leka själv i en kvart då och då mottages tacksamt!

Brevbäraren hade både långärmat och mössa på sig i dag, hör och häpna! Barbent var han dock som vanligt. Jaghar aldrig sett honom i långbrallor. Jag tror gränsen för långärmat går vid noll, han brukar ha kortärmat nästan varje dag.

I går förresten, såg jag en flicka i Olivias ålder i kort kjol, ballettskor och tunn öppen jacka. Barbent. Ute och lekte. I fyra minusgrader.
I trädgården.
Fin snögubbe, eller hur!

Klistergrejor är en favorit.
T-Rex!
Olivia och Sam lekte en stund efter skolan i går.

Vi visste att snön var på väg, för de varnade på radio och tv hela dagen i går. Och gissa om vi blev glada av att vakna med 15 cm snö ute! Perfekt kramtemperatur också. Men som vanligt blir det kaos i England. De saltar och sandar i förebyggande syfte, men de plogar inte vägarna när snön väl kommer och vinterdäck är inte uppfunnet här. Sålunda har det varit extremt halt och slirigt ute med massor av trafikolyckor och långa köer. Skolor stänger, butiker och arbetsplatser likaså. Och alla talar om att så här mycket snö har det aldrig varit förut. Sen förra vintern, säger jag då, men det minns de inte.

Hur som helst, jag hade ju kunnat promenera med Olivia till dagmamman, men vis av erfarenhet vet jag att de aldrig skulle komma på tanken att ta ut barnen i snön. Så Olivia stannade hemma och vi gick till pulkabacken i stället. Vi hade jätteroligt, både tack vare pulkaåkningen och med att titta på de tokiga engelsmännen. Iklädda joggingkläder, gummistövlar och den obligatoriska halsduken (men förstås varken mössa eller vantar) gjorde de någon sorts bambi-variant i backen. De åker på sopsäckar, plastmattor, brickor (som man har tallrik osv på) och alla möjliga andra konstiga prylar. Mycket underhållande! Bara Olivia och ett par andra hade pulka. Jag hörde de andra prata danska, så det förklarar saken.

Sedan gick jag och Olivia hem och byggde snögubbar ett tag. Efter mer än två och en halv timme ute i blösnön var det härligt att klä av oss ytterkläderna och vara torra och varma under. Olivia beställde havregrynsgröt till lunch och det smakade verkligen gott!

Nu stiger temperaturen och solen tittar fram. Den mesta snön är nog borta till i morgon, men det var härligt att få njuta av riktigt vinterväder åtminstone en dag!

I eftermiddag ska vi träffa sjuksköterskan på vår läkarmottagning för att diskutera vaccinationer inför Kinaresan. Sedan är det Olivias taekwondo. Och sen är den dagen slut!

I går var jag ute och käkade med mina svenska kompisar. Det var mycket trevligt. God mat och ett par glas vin ... och tidigare på dagen hade jag hunnit med både gymmet på Nizels och en långpromenad med Olivia i vagnen. Så jag sov otroligt gott i natt!

Hemma igen

Vid poolen utanför Le Meridien hotell i Split.
På balkongen.

Hoppsan, Olivia och Sam på studsmattan i förra veckan.
Åt lunch gjorde de också.
En poolbild till. Tyvärr har jag ingen på inomhuspoolen, men det var inget att klaga på om man säger så!

Det har kommit klagomål på att det varit så lugnt på bloggen den senaste veckan ... ibland händer det inte så mycket och sedan reser man bort några dagar och då blir det så!

Vi hade det bra i Split. Mats var på fartygsdop och jag och Olivia var med som sällskapsdamer. Vi bodde på fint hotell och njöt av god mat och miljöombyte. På lördagen deltog jag i en drygt fyra timmar lång lunch. Olivia togs omhand av en barnvakt som hotellet ordnade. Det kändes väldigt skumt att lämna ansvaret till en kvinna man bara träffat i en halvtimme, men allt gick bra och de hade det jättemysigt vid stranden. Lördagen bjöd nämligen på 20 grader och sol!

Kroatien kommer förresten att bli ett stort charterland snart. Det råder nybyggaranda nu när landet börjar resa sig efter kriget. Kusten är fantastiskt vacker, inte exploaterad och priserna är låga. Ett tips för den som har några miljoner att investera i hotellprojekt eller så!

Heffaklumpen och brevet som kom fram

Ja, det är alltså två helt olika historier.
I går kväll såg Olivia Nalle Puh och Heffaklumpen (tror jag den heter på svenska) på tv innan hon skulle gå och lägga sig. Jag trodde Nalle Puh var lagom för hennes ålder, och det kanske den är ... men, så ledsen hon blev när den lilla elefanten inte kunde hitta sin mamma. Olivia började med att snyfta och torka tårarna på min tröja, men efter en stund grät hon förtvivlat rakt ut. Det var den hemskaste filmen hon någonsin sett.
Att hon kan bli rädd när hon ser stora stygga vargen, till exempel, det förstår jag. Men jag trodde faktiskt inte att en så liten flicka kunde känna så starkt med en tecknad figur på tv. Samtidigt blir det ju lite pedagogiskt för det kan vara svårt att förklara varför hon aldrig får gå för långt från mig, för tänk om vi tappar bort varandra.
Jag fick sitta och hålla henne i handen tills hon somnade sedan.
Och så brevet som kom fram. Jag fick en fullständig hjärnblödning när jag skulle skicka några viktiga papper till FFIA för tio dagar sedan - glömde reka dem. Om brevet skulle komma bort skulle vår adoption försenas kraftigt, för just de här papprena med vissa stämplar är viktigare än några andra i adoptionsprocessen. Vår kontakt på FFIA lovade att höra av sig är brevet kom fram och sedan har det bara följt tystnad. När en vecka hade gått bestämde jag mig för att inga nyheter är goda nyheter, men i dag insåg jag att jag måste få klarhet. Och se - brevet hade landat på FFIA:s kontor. De hade glömt meddela mig.
Annars har vi haft en härlig, vårlik dag i dag. Nu kan sommaren få komma!

Tennisarm

Kan det vara åldern? Och det gör inte lite ont. Jag har haft det sedan i höstas men det har varit ganska bra ett tag. Jag har också försökt träna bort det. Men så en liten extra ansträngning i dag på förmiddagen (skurade badrummen) och nu har jag jätteont igen.
Bra förslag mottages tacksamt. Min kära mor har ju irriterat sig på att jag haft städerska tidigare. Nu har jag inte det, men tennisarm i stället. Vad ska jag föredra?
I kväll ska jag ut och äta med några kompisar. Det ska bli skönt att komma ut ur huset efter klockan sex.

Snart är vi fyra!

Första bilden på familjen Karlsson som tvåbarnsfamilj. Det tog några försök innan vi nådde dit vi ville! Nedan är ett exempel på bild som inte ska skickas till Olivias barnhem ... det finns fler som ratats.

Vem är förresten Oz?

Kalaslördag

Maya var här och lekte i fredags.
Lillasyster Tilly var förstås med.
Pass the parcel - presenten var en ballong. Det var första gången Olivia blev rädd. Andra gången var när Brewster the Bear kom ut och skulle krama barnen och dela ut goody bags. Då satt ett barn stelt av skräck i famnen på sin mamma: Olivia. Hon var också ungefär den enda som inte uttnyttjade tillfället att bli målad som en tiger/pirat/fjäril osv i ansiktet.
Olivia i bollhavet- soft play areas är en lysande uppfinning och jag förstår allt mer varför så många hyr in sig på ett ställe när det är kalasdags.

Familjebilder.

Olivia tar igen sig efter kalaset.
Hoppsan, en bild till från kaoset i vardagsrummet i fredags när Olivia, Maya och Tilly släppte loss.

Olivia var på Jacks kalas i dag och hade jätteroligt. Pappa var lite orolig för att hon skulle missa fotbollen, men det kommer ju fler tillfällen eller hur!

På eftermiddagen har vi varit och handlat och så har Mats och Olivia övat lite på driving rangen. Olivia uppför sig som ett fullblodsproffs. Häller i bollarna i bollmataren, trycker fram rätt peg-storlek och ställer upp. Man blir riktigt imponerad. En annan blir ju lite nervös när det är en massa knappar man aldrig tryckt på förut, men Olivia fattar på en gång.

Nu ska smulan i säng och jag och Mats ska äta en massa gott: Löjromstoast till förrätt och rökt lax med färskpotatissallad och sallad till huvudrätt. Detta har vi tänkt oss skölja ned med champange. Det har varit så mycket annat att vi inte riktigt kunnat slappna av och fira att vi ska få en flicka till.

Hon ska få heta Vera Fu Fan Ulrika Beatrice Karlsson!

Olivia heter Olivia Fu Yao Kerstin Gunilla Karlsson.

Mamma, rävarna har fastnat!

Det meddelade Olivia i går kväll när hon tittade ut i trädgården. Jag fick upp kameran snabbt som attan och tog en bild (utan blixt genom fönstret, det blev lite oskarpt på grund av den långa slutartiden), sedan skuttade de två rävarna iväg sidledes och gömde sig under studsmattan.
Lite kul var det, men jag är inte helt förtjust i tanken på att de om några månader kommer att sätta ytterligare en omgång rävvalpar till världen i våran trädgård. Den kullen som kom i fjol bet sönder allt, vi kunde inte lämna några leksaker utomhus. Dessutom är det inget vidare kul att plocka ett antal rävbajshögar från gräsmattan varje dag. De är alltid dåliga i magen på grund av den dåliga dieten de har (mest sopor skulle jag tro).
Och så några bilder från när Sam var här och lekte i går.
Vi åkte sedan hem till dem för att åka pulka, men snön var så blöt att det inte funkade. Vi byggde snögubbar och gjorde snöänglar i stället. Efter över en timme ute i blötsnön var det härligt att klä av Olivia - helt torr och varm under overallen. Jag kände att även om hon bara använder den en enda gång var den värd pengarna. Det har iofs snöat under natten och snöar fortfarande, men i dag är Olivia hos dagmamman ch jag skulle bli väldigt förvånad om de tar med barnen ut. De engelska barnen har som bekant inte samma kvalitet på sina vinterkläder. De halkar runt i gummistövlar trots att det är två minus i dag. Det måste bli svinkallt.

Vinterväder

Olivia sov middag på soffan i går.

Jag ser det snöar! Och nu ser jag att det töar! Men ändå, vi blev jätteglada av att också få lite vitt - vi är ju så ruskigt avis på familjen Hånell som är på skidsemester. Följ deras blogg, länk nedan till höger.

Jag och Olivia gjorde ett lager snöblollar som vi anföll Charlottes och Sams bil med när de kom för att gå till skolan. Jag ska hämta barnen och ge dem lunch, sedan ska vi hem till Charlotte och åka pulka, de har en perfekt backe i sin trädgård. Förhoppningsvis finns det lite snö kvar tills dess.

Annars har det varit en morgon med det vanliga kaoset som uppstår i England. Tre cm snö och det är timslånga bilköer överallt. Salt- och sandbilar körde hela natten. De har lagt på ett lager som motsvarar förbrukningen en hel normalkall vinter på svenska västkusten. Ju mer desto bättre! Och de ändå två barnen med vettiga kläder var förstås Olivia och Sam. Lärarna försäkrade att de skulle släppa ut beanen, men jag undrar hur lång tid det blir - alla kommer att bli stelfrusna och genomblöta på tio minuter! Många hade varken vantar eller mössa, och flickorna kom i sina små kjolar och plyschkappor.

Ibland tycker jag att engelsmännen är ett konstigt släkte. Men så hävdar de att om man härdas från det att man är liten så lär man sig att inte frysa. Så kanske det är, men jag tänker inte prova på mina barn.

Baby trafficing-skandalen i Hunan

Som jag har skrivit tidigare hade vi förväntat oss att få ett barn i ettårsåldern även den här gången. Nu blir det en flicka på nästan två. Jag ser både fördelar och nackdelar med att få ett lite äldre barn, men framför allt är jag tacksam över att än en gång få förtroendet att ta hand om ett barn.
Samtliga barn i vår grupp är från provinsen Hunan och mellan ett och ett halvt och två år gamla. Anledningen till att de är lite äldre är att Hunan har varit stängt för internationella adoptioner i ett drygt år. Det var där baby trafficing-skandalen inträffade. Det var länge svårt att få korrekt information om vad som hänt och många rykten surrade på internet, om bebisar som kidnappades från sina familjer, såldes från barnhem till barnhem och tillslut adopterades av västerlänningar.
Vid den tiden hade vi redan kommit hem med Olivia. Även om Olivias provins, Chongqing, inte alls var inblandad väckte det många jobbiga tankar: Vad fanns det för garantier för att hon verkligen var ett övergivet barn? Tänk om hon i själva verket var kidnappad? Hur tar man reda på det? Och vad skulle vi göra om något sådant kom fram, skicka tillbaka henne till Kina?
Samtidigt var vi tacksamma över att fallet i Hunan fick så stor uppmärksamhet i Kina och runt om i världen. Det togs på mycket stort allvar, utreddes noggrant och gick till rättegång. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse och är inte vanligt förekommande.
Jag har förstås läst på mer om Hunan-skandalen sedan vi fick besked om lillasyster. Hon hittades efter det att "barnhandlarna" gripits och hon bor på ett barnhem som inte var inblandat i skandalen.
Vad hände då i Hunan?
Tydligen handlade det inte om kidnappningar, utan om en kvinna, ms Liang, som "hjälpt" familjer att bli av med oönskade barn genom att förmedla dem till barnhem. Inga föräldrar har kontaktats och övertalats att överge sina bebisar utan ms Liangs rykte har spridits och de har kontaktat henne. Inte heller har några föräldrar fått betalt för sina bebisar, men de har givit kvinnan en mindre summa pengar (20-30 kronor) som tack för hjälpen. Däremot har ms Liang fått betalt för bebisarna av barnhemmen, runt 400 kronor per barn. Barnen har senare adopterats bort internationellt. När man adopterar ett barn från Kina måste man göra en donation på 3000 dollar till barnhemmet, och där ligger den stora vinsten. Summan är fastställd av kinesiska staten och kommer förhoppningsvis de barn som kommer till barnhemmet i framtiden till godo.
Det man kan säga är ju att utan ms Liangs underlättande hjälp kanske en del av bebisarna inte hade övergivits utan fått vara kvar hos sina biologiska föräldrar. Andra kanske hade övergivits ändå och inte hittats i tid utan hunnit dö. Detta får vi aldrig veta. Men naturligtvis ska inte barn vara en handelsvara.
I Kina är det höga straff för den som överger ett barn. Men det är också höga straff för de som får fler barn än lagen tillåter. Ett barn i städerna, på den fattiga landsbygden får de oftast en andra chans om första barnet blir en flicka. Därför kan man misstänka att många av flickebarnen som överges har storasystrar.
När ett barn hittas upprättas en polisrapport och man annonserar i lokaltiding med bild på bebisen i försök att hitta de biologiska föräldrarna. Går inte det är barnen i första hand tillgängliga för inhemsk adoption. I sista hand görs barnet "pappersklart" för internationell adoption. Och även om de här små barnens liv började med en tragedi, att de inte fick stanna med sina biologiska föräldrar, så hoppas jag att internationell adoption är ett bättre alternativ än att växa upp på barnhem.

För den som vill läsa mer följer här några länkar till Research China av Brian Stuy, som kartlägger följderna av enbarnspolitiken och de internationella adoptionerna.

What is the Truth in Hunan? February 2006

The rest of the story February 2006

Hunan - One Year Later I - How it happened October 2006

Hunan One Year Later II: The Traffickers October 2006

Hunan One Year Later III: Reactions & Reflections October 2006