De senaste dagarna

Mina nybadade flickor äter sin förrätt, varsin morot. De busar och springer fram mot kameran gång på gång. Lillan lär sig av storasyster och är nu nästan lika svårfotograferad.

Olivia tränar basket i trädgården. Vädret har varit si och så, väldigt blåsigt, regnbyar, men också en del sol och temperaturen ligger på ungefär 16 grader.
Sam följde med hem från skolan eftersom hans mamma måste in till ambassaden i London och fixa pass till minsta flickan, Hannah. Barnen åt lunch och mumsade sedan på kakorna de hade bakat i lekskolan. Vera går än så länge att lura med en riskaka.
Sam och Olivia lekte "mamma och pappa som snart ska få en bebis" med stängd dörr på Olivias rum ganska länge. De är väl för unga än, hoppas jag? Sedan övergick de till att leka Captain Hook.

På förmiddagen: Vera-Mei sätter tillbaka nappen i dockans mun. Hon förbereder sig att gå ut på promenad ....
... och blir rosenrasande när mamma vill ordna ett par saker först. När Vera vill gå ut, då ska det ske genast. Hon ställer sig beredd vid dörren och tjuter tills jag är klar. Olivia har jag alltid kunnat distrahera, men denna lilla snutta är oerhört viljestark och uthållig.
Eftermiddag igen. Barnen lekte länge på studsmattan. De stora barnen bråkade en del med varandra om vem som skulle ha vilken boll och sådant, men var båda väldigt snälla och hänsynsfulla mot Vera. Sam är ju van, han har två småsystrar, så jag är egentligen mer imponerad av hur förståndig Olivia är (större delen av tiden i alla fall).
Snorvalpen med den aldrig sinande näsan.

I morse var grannens katt Daisy på besök. Det var Vera-Meis första närkontakt med en katt och hon var alldeles överlycklig.
Titta! Titta! Titta!, ropar hon.


Daisy har stort tålamod, i hennes hus bor sex barn och två hundar, tillsammans med ytterligare en katt samt ett stort antal marsvin.

Vera leker kurragömma.
... och skapar konstverk på uteplatsen.
The Swedish Pole Dancing Team.
I går hade vi möhippa för Åsa som gifter sig på torsdag. Det blir ett borgerligt bröllop med bara den närmaste familjen inbjudna. Sedan åker hon och Paul till New York några dagar. Åsa har legat väldig lågt med det här giftermålet och jag fick veta det först i förra veckan, några dagar efter det att vi kommit hit till Sevenoaks igen.

Jag lyckades i alla fall uppvigla resten av svenskgänget (och Sally, som är dansk) och i går överraskade vi Åsa på eftermiddagen.

Först fick hon en sen lunch med champagne, och fick hjälp med att snygga till sig i håret. Efter det åkte alla till Nizels och fick en två timmar lång kurs i pole dancing. Jag har lovat Åsa tt inte publicera några bilder av henne därifrån, vilket är synd, för hon var jättefin i rosa linne och kort kjol. Nåja, mer champagne, dusch och omklädning, mer champagne, och sedan åkte vi till en restaurang här i Sevenoaks och käkade. Lite presenter och överraskningar fick hon också.

Det blev en lugn men lyckad möhippa och alla kom hem i rimlig tid för att orka upp dagen efter. Jag tror Åsa blev väldigt glad.

Nu är klockan tio över nio och den lilla har gråtit till och från sedan halv nio. Jag har varit nere flera gånger. Jisses, det skulle aldrig funka med baby sitter som det är nu. Hon vaknar nästan varje kväll efter att ha sovit en till två timmar. Å ena sidan vill jag att hon ska veta att vi alltid finns där för henne och vill springa till henne och sitta hos henne hela tiden. Å andra sidan märker jag att hon utnyttjar det, ju mer jag går till henne, detso längre håller hon sig vaken och skriker. Nu är det inte night terrors, de är helt annorlunda, hysteriska. Nu är hon vaken och bara arg över att behöva ligga där. Vad gör man? Fan, det är lätt att vara förälder i teorin. Det skär i hjärtat att höra henne gråta, men jag kan inte heller tillbringa varje kväll i sovrummet i ett par timmar med henne skrikandes, när jag vet att hon somnar snabbare på egen hand. Dessutom är dagarna så intensiva och tar ju ingen nap, så ska jag hinna göra något som inte är barnrelaterat måste det blir nu - som att blogga, till exempel..

Tips emottages tacksamt. Nu ska jag gå ner och trösta igen.

Okej, hon tystnar på tio sekunder, för att omedelbart börja igen när jag lämnar rummet.

Suck. Stackars flicka. Undrar vad som hemsöker henne, varför nätterna är så jobbiga.

Dagarna är frid och fröjd, även om hon är väldig stirrig när det gäller mat, gråter ofta förtvivlat när jag lagar den och ända tills hon sitter vid bordet. Det verkar som att hon är rädd att inte få något. Jag brukar lösa det genom att mata henne med morötter och broccoli under tiden. Five a day är inget bekymmer när det gäller den tösen, med andra ord!
Nu har jag varit nere två gånger till. Hon gråter fortfarande, nu har hon hållit igång i en timme.
Jag ger upp. Jag får sätta mig i sovrummet tills hon somnar.

Godnatt!

Susanne har blivit mamma

Hur kan jag missa att skriva dagens största nyhet!!! Susanne blev mamma till en liten flicka sent i går kväll! Jag har försökt nå henne i flera dagar och ringde till slut till hennes föräldrar i kväll. Sus har tydligen legat inne sedan början av veckan (högt blodtryck) och till slut satte de igång henne. Såvitt Egon visste hade allt gått bra. Flickan var liten (ca 2,6 och 47 cm) men mådde bra. Något namn hade hon visst inte fått än.
Åh, vad jag längar efter att få gratulera min kära Susanne! Så underbart, jag gläder mig så! Kanske, kanske läser hon eller Mikael detta och inser då att jag måste få ett samtal SNARAST!

Första veckan i Sevenoaks

Badet är dagens höjdpunkt, för hela familjen. Flickorna har det så roligt tillsammans att alla blir på bra humör.
Numera vågar båda töserna blöta ner håret. Schampoo ger vi oss än så länge bara på i absoluta nödfall.
Jag kokade ris härom dagen för fösta gången sedan vi kom hem från Kina - fick väl en överdos när vi var där. Vera-Mei blev så glad! Och hon blev alldeles till sig när jag tog fram pinnar till henne. Hon övergick genast till att använda dem, och det gick jättebra, men insåg efter en stund att det faktiskt går ännu fortare att sleva in maten med vanliga bestick.

Tja, varför inte använda både och?
Pinnarna blev ett kärt återseende, det var i alla fall säkert. Men hon är ju lite fixerad vid mat och det tog för lång tid att använda dem.

Varje gång jag går till köket för att laga mat lägger sig Vera-Mei på golvet och skriker, tills hon får något att tugga på eller tills det att maten är klar. Ett vanligt barnhemsbarnsbeteende - man vet aldrig om det blir någon mat över till mig. Jag matar Vera med broccoli och morötter medan maten kokar.

Olivia är coolare, men det smärtade nog en del när lillasyster var duktigare att äta med pinnar!

Olivia och pappa har gett sig av på äventyr i dag - tre dagar i Marakech. Jag är inte så lite avis, men vi vågar inte "push our luck" och riskera att det blir problem för Vera på grund av hennes kinesiska medborgarskap vid in- eller utresa till UK. Så jag och lillan stannar hemma.

Resan är med Mats jobb, varje år får familjerna följa med på en "konferens" för att ge något tillbaka, då våra makar reser så mycket och lämnar familjerna ensamma. Det tycker jag är juste! Fast vad de ska göra ända borta i Marocko fattar jag inte riktigt.

Annars har vi kommit in bra i vardagen här. Olivia har börjat sin taekwondo igen, till hennes stora lycka. Skolan går bra och kompisarna blev alla jätteglada att se henne igen. Vera har också funnit sig tillrätta. Det ätr spännande att följa hennes utveckling, den går ju i raketfart. Nya ord varje dag. Hon har ett vassare humör än Olivia och är definitivt mer våghalsig. Hon är också kramigare och mer generös med pussar. Olivia har ju alltid varit väldig kontrollerad, mer pålitlig men också mer räddhågsen. Det är spännande att se hur de kompletterar varandra. Vera blev alldeles förtvivlad när Olivia och Mats gav sig av i morse. Tur att de är tillbaka redan på måndag eftermiddag!

Back on track

Några rader från en somrigt Sevenoaks, där syrenerna och azaleorna doftar ikapp och där blåregnet nästan blommat ut!
Vi har det bara bra. Olivia är så lycklig över att vara tillbaka i sin skola och bland sina vänner. Vera har också funnit sig väl tillrätta. Hon var lite avvaktande de första dagarna, men i dag har hon fullständigt gått i blom (för att fortsätta temat). Hon har lekt med kompisar, skrattat, busat, åkt rutchkana och och jublat av glädje gång på gång. Hon rusar fram till mig och ger spontana pussar och kramar stup i kvarten. Det är härligt! Att hon är gladare, öppnare och mer självständig (på ett sunt sätt) gör också Olivia mer avslappnad. Hon vaktar inte mig lika hårt och tar sig för saker mer på egen hand. Visst busas det fortfarande mycket, och det är väl så det ska vara. Olivia hittar på tokerier och ser till att Vera kollar, och sedan ska förstås Vera göra likadant. Jaja.
I dag gick också Vera på toa själv för första gången. Hon har ju sagt till ibland och också gått på pottan helt spontant, men i dag tog hon av sig byxor och blöja, svarade Nej! på frågan om hon behövde kissa, gick in på toaletten, stängde dörren, ställde fram pallen, klättrade upp på toaletten och kissade. Därefter ropade hon på mamma! Man blir stolt! Att hon sedan lyckas sikta framåt mellan ringen och stolen så att det mesta hamnar på golvet, det är smällar en mamma får ta. Hon pratar också mer, härmar allt vad Olivia säger och hälsade i dag på en en granne med ett klockrent brittiskt Hello!
Olivia går för sin del igenom en kärlekskris med mig. Hon har de senaste veckorna varit mycket intresserad av att gifta sig (med mig) och vill veta allt om hur det går till. Och jag förklarar och förklarar, men hon tror fortfarande att det är dansen som är det viktiga. Hon har tittat på Mats och min bröllopsvideo och vill se valsen om och om igen. Hon är sotis för att pappa får vara gift med mamma, och inte hon! I går pratade hon lite om att hon kanske ville gifta sig med sin bästis Sam i stället, men i kväll kom tårarna igen när hon bad att hon och jag ska gifta oss så snart som möjligt. "Jag kan inte vänta till jag blir vuxen, mamma, jag vill gifta mig med dig NU!"
Gullunge där. Man känner sig riktigt elak när man förklarar att vi nog inte kan gifta oss eftersom jag redan är gift med pappa, men att hon och jag ändå hör ihop för alltid eftersom hon är mitt barn.
Nu sover båda flickorna. Mats är bortrest två dagar. Den lilla har redan hunnit gråta en gång. Sömnen går upp och ner, men någon gång ska hon väl få ro även på nätterna. Kanske är det allt det nya som gör hennes sömn så orolig. När hon är idel solsken hela dagarna blir man lite förvirrad när nätterna är så jobbiga, men någon gång ska väl all stress den stackaren utsatts för ge sig uttryck.
Jag ska lägga ut nya bilder så fort jag har laddat kameran. Kanske i morgon?

Back in England - now in Swedish

Sista dagen hos mormor, flickorna leker med puttekulor (marbles).
Jag antar att de flesta som läser den här bloggen nu är svenska, så jag ska sluta skämma ut mig med min kassa engelska. Fast det har varit ganska lärorikt att skiva på engelska, måste jag medge!
Liselotte och Elton, som hälsade på oss i fredags.
Olivia var väldigt skeptisk till en början, hon är ju försiktig av sig. En timme senare sprang hon runt hela fästningen med Elton i kopplet!
Snart Frillesåsbor! Det ser vi fram emot!

På flickornas rum. Olivia fick Vera att leka "kung och prinsessa". Vera verkar trivas i klänning, vilket är kul eftersom jag mest får höra tjat om mer mörkblått och mer spiderman.
Välling är gott ...
Efter en timme var det som att Vera hade bott här hela livet. Olivia var så glad över att se sina saker, sin tv, sin fåtölj, sin keps, allt.
Vera fösöker koppla musen till Ias Dora-dator.

Ikväll, framför barnprogrammen. Jag har beskurit bilden för att inte bli anklagad för barnpornografi. Vi har haft en lugn dag, med promenad och lek i trädgården. Olivia och pappa har också varit och badat på Nizels. I morgon börjar Ias skola igen. Det kommer att göra henne gott!

Vi var ju förresten beredda på krångel när vi kom till Heatrow i går - de har ju ifrågasatt oss när vi kommit med bara Olivia, på svenska pass och allting, och med tanke på hur svårt det var att få visum så förutsatte vi att det skulle bli ett jätteförhör här. Vi hade gjort upp en plan om att Mats skulle ta Olivia till ett cafe och jag skulle sitta med Vera och sköta förhören med immigrationsmyndigheten. Vi blev helt paffa när - en tjej i vår ålder, tack och lov! - sa välkomna, tittade igenom passen, stämplade och släppte förbi oss på mindre än en minut!!!! Hurra!

Time to go

We have packed all our stuff - a lot! - and tomorrow early we are off to Sevenoaks. We are all looking forward to go home, but I think we will miss Granny and Douglas a lot. They have been a big help and a part of the girls daily life for more than a month now.
The last two days have been very nice. Yesterday, Douglas joined us to the summer house as I had to clean out the winter, complete with mice left-behinds and dead spiders etcetera. Douglas thought he would have time to play the guitarr and listen to some good music, but Olivia kept him busy every minute. The weather was lovely how ever, and I think they all had a great time out doors ...
Today my friend Liselotte visited us. We got to know each other during the horrible IVF-period. Liselotte is also my mum's (Granny's) massage therapist and we regained contact last summer, when they discovered the connection. Liselotte and her husband Pierre awaits their first adoptive child from China. Hopefully they will go next winter - the wait continues to get longer and it's naturally very frustrating for them. On the bright side they have a new project; they have recently bought a house in Frillesås, so we hope to see a lot of them this summer!
Liselotte brought her dog, a four year old cocker spaniel named Elton. Olivia was sceptic in the beginning, but then wanted to leed Elton by herself when we took a stroll around the citadel (Fästningen).
The girls were of course excited when daddy returned this afternoon. We had a quick "after work" with champagne at a local bar, but Vera was very tired and needed yo go to bed (she was awake eight!!! times tonight, puh, sigh). And the taxi comes at six tomorrow morning.
Night night!

Friends from China

We went to see Bosse, Annelie and their daughter Wilma yesterday. Wilma (Lu-Lu) and Vera-Mei (Fan-Fan) were friends at the orphanage and we got the girls on the same day (along with seven other families). They live outside Falkenberg, not too far away from Varberg.
It was so nice to see them again. We spend the whole morning there, and Olivia and Vera said hello to the horses, hens, the dog and a cat. Olivia was thrilled and she wanted to go back today again.

Wilma calls Vera Fan-Fan, so they obviously know each other, but there was no special reaction when they met again. Well, it's important too meet anyway!
Wilma is a lovely little girl and she seems to have settled amazingly well in her new home. It is easier to notice the changes when you don't see the person every day, I guess.
Vera-Mei on one of the big trot horses (is that how you say it?).
Spring is here now, and the trees are getting green.
I love the wood anemones, and the girls enjoyed picking them.

In the afternoon when we were back in Varberg, the sun broke through and we went to the beach. The girls wanted to try the water. I thought it would be too cold for them to find it nice, but they both wanted to take a bath.

I said no, of course, I had no towel and it still is very cold, but they did their best to make themselves wet anyway.
Geggamoja!
Vera-Mei enjoyed herself so much she couldn't stop laughing. Until her mean mother told her to step out of the water after a while, of course.
The game continued for two hours while the trousers dried in the sun.
Okay, summer, come on, we're ready!

Today has also been a lovely day. We went to the driving range with Douglas in the morning, and after lunch and playing in the garden we went to the local hospital for Vera's lung x-ray - a part of the adopted childrens special check up. Tomorrow is the follow up with the doctor, by the way. I assume everything is fine, they would have called earlier otherwise, wouldn't they?
We then went to see the girls' granddad, my pappa Lasse. You can set the clock by watching him, because he always goes to the pub Harry's at 5 pm sharp - a very trustable routine. At the moment he's only having water - doctor's order, but he is counting the days and the restrictions will stop on the 2nd of May. The girls had fish fingers and chips (happy days for Olivia) for dinner there and they are now both fast asleep.
Tomorrow we are going to the summer house to prepare it for the summer and the guests who will rent it. Doctor's appointment is in the afternoon and in the evening Granny returns from her four days course in Malmö. On Friday Mats comes back and on Saturday - to Sevenoaks! It will be so nice to come home, but I am afraid I have got a little bit too used to the beach and the sea. Luckily, we will soon be home for holiday.

Photos

Olivia helps mummy baking a birthday cake. We were lucky yesterday, it was a cold, windy but still sunny day.
Today has been horrible. We went to the summer house to meet friends of our neighbours. They will rent the house for three weeks in June and July. I don't like it to be empty to much, it's like inviting burglars. The rain was pouring down at it was freezing cold. They still want to rent the place, so I guess the really like it!
In the afternoon, we said goodbye to Mats. He is back in Sevenoaks by now and will return here on Friday, after a trip to Stavanger. And on Saturday, we will all go back to Sevenoaks!
Olivia said today: Mummy, I like being at Granny's, but this is too long!
This was yesterday. Olivia helps uncle Simon planting a Lebanon Cypress (I think), his present for her.
Vera helped with watering.

Gunnar came to see us, and gave Vera a lot of soft tennis balls to play with.
Just imagine the first person who comes without a gift - she will hate him or her!
The older generation brought a lot of gifts, of course. Olivia and Vera-Mei had a great time.
Ready for summer!
We relaxed in the evening and enjoyed some good seafood.
Granny is going away with her job for a few days and will leave us all alone here. I suppose she will find it very relaxing ... but the girls and I will miss her a lot this week, and of course when we are back in Sevenoaks. On the other hand, summer is approaching and we will soon she her and Douglas again!

Birthday girls!

62 today! Happy birthday, Granny! The phone has been ringing all day.

And here is birthday girl number two: Vera-Mei!

Today, we went to see one of my oldest friends, Lisa. She and her partner Martin has build a beautiful house by the sea south of Gothenburg and this was the first time we visited the house. Oh, I too want to draw my own home!
The view (and wind) was breath taking. And I hope Lisa has a good window cleaner!
Lisa herself. We have known each other for about thirty years and know a lot of dark and embarrassing things about each other since we were teenagers. Lisa is nowadays a very respectable doctor at the hospital Sahlgrenska in Gothenburg. She is a heart surgeon and works mainly with transplantations. Both Olivia and I are very impressed. Vera-Mei was more impressed by Lisa's daughter Siri's toys.
Lisa is also a very good chef. The girls had pancakes. What else could you wish for on your birthday?

Olivia and Siri found each other very quickly and played nicely for hours. Vera-Mei managed to amuse herself most of the time without disturbing the big girls.
Oh, this is from yesterday when Oscar was our dinner guest. When he used to live in London he visited us almost every weekend. That's why Olivia still calls the guest room "Oscar's room".

Today again. Vera quickly developed a taste for opening presents. She has got gifts from Mummy and Daddy, Granny, and Granpa, and mr Postman also delivered a few. Krika, thanks for the pretty dress! It was so thoughtful of you to send the receipt. I will probably change the dress to a smaller size.
Granny gave her a Barbie doll and she likes it! Olivia, of course, just sniffed at it.
But Olivia has been a happy girl most of the day, anyway, as she has also received presents.
Most appreciated today was the card from all Olivia's (and soon Vera's) friends in Sevenoaks. It was so beautifully made, with photos of them all, and I was so moved the tears almost came. Thanks! See you soon! Our tickets are booked and we are going next Saturday!!!

More photos

Mats and I have been around the world, but we have never tasted any fish or shellfish nearly as good as what you find on Swedens west coast.
Vera-Mei plays in the garden. She has to be supervised every second, as she is now very quick and sometimes just runs away if she sees something interesting. Olivia has always been hanging around me ... but I have to get used to this. Putting Vera down in a shop, for example, is impossible. Keeping her happy in the buggy is equally impossible.
Granny gave Olivia a new bike as an early birthday present. Uncle Simon helps her practising the skills without stabilazors. She hasn't cracked it yet.
The girls in the sand pit at Södra fästningshörnan yesterday. My friend and colluege Eva came to visit us and we had a lovely day, though the wind was cold - this place is always on the lee side.
I think Eva was quite exhausted when she left ... her children are teenagers so she is not used to the pace.

Later tonight Mats will arrive, and spend a long weekend with us. The girls will be so happy to see him again!