En bra söndag - trots mul och klövsjukan

Vi åkte på den åriga jordbruksutställningen och häpnade först över att det var så uppenbart färre besökare i år. Efter idogt letande efter the life stock - kossor, tjurar, och även grisar - insåg vi att den stora attraktionen var indragen på grund av utbrottet av mul- och klövsjuka. Att vi inte hade tänkt på det!!!
Flickorna var emellertid glada, de fick hälsa på höns, kaniner och hästar.
Mats ville gärna se andra kossor än just den han delar hus med och jag ville se någon tjurigare än Olivia ...

(Flickorna roade sig förstås)

... men nån tjurigare än Olivia fanns inte att hitta. Inte ens när hon fick se agility, hennes senaste intresse.
Jag frågade hur sur hon egentligen var, och svaret var ...

SÅ HÄR SUR!
Efter att ha smält lite rävjaktspropaganda gav vi oss av.
Flickorna sov sött i bilen och vi åkte till The Golding Hop, ett free house i närheten av Sevenoaks som är känd för sin fina sortering av cider.
Det ligger i en dal och det är alldeles tyst, så när som på en porlade bäsk. Det finns bara en handskriven skylt som visar vägen på små grusvägar, så känner man inte till detta ställe som blivit årets pub i Kent flera år i rad, så missar man det.
Vid parkeringen har de också bord utomhus, för rökare och barnfamiljer, samt en liten lekplats.
Det var en härlig eftermiddag och vi njöt av att sitta av ett par timmar.
Ia mjuknade så småningom, men blev inte riktigt glad innan hon kom hem och fick sätta igång sin såpbubblemaskin!

Hemma igen

Sista kvällen i Sverige - vi hade en liten kräftskiva hos morsan och JISSES så gott det är med havskräftor! Jag kommer aldrig att kunna njuta av turkiska spindlar, så är det bara.
Det var en ljummen kväll och jag satt ute i kortärmat till halv elva på kvällen, då jag motvilligt gick och lade mig.
Skulle nämligen upp halv sex dagen efter.
Strax efter sju satte jag och flickorna oss på tåget till Kastrup. De var jätteduktiga, åt sin frukost som synes, de var på bra humör mesta tiden och höll sig vakna. Det var lite slitigt att få med både barn, bagage och bilbarnsstol till incheckningen, men allt gick bra. Sedan somnade båda före take off. Olivia vaknade i halvtid medan jag fick väcka Vera när planet taxade mot gaten på Heatrow.

Hemma blev det förstås ett kärt återseende med pappa som de inte träffat på två veckor, och alla leksaker var som nya. Det tog inte många minuter innan innan de vält upp och ner och dragit fram ALLT!
I går packade vi upp och var sedan hemma hos Charlotte på eftermiddagen, så Olivia och Sam fick leka.
I dag träffade vi två andra adoptivmammor med barn i Knole Park och lekte nästan hela eftermiddagen. På bilden är Alec, Jay, Lily-Mei och Ia.
Vera hade svårt att förstå lekarna och var ganska skygg den första timmen. Efter lite fika och en till promenad tog hon sig.
Klätterträdet var kul. På bilderna syns mina vänner Karine och Candida.
Nu är det lång helg eftersom det är bank holiday på måndag. Det blir skönt att vara tillsammans hela familjen igen!

Sista dagen i Sverige

I morgon klockan sju tar jag och flickorna tåget till Kastrup, för vidare resa till London. Nu ska det bli skönt att komma hem. Olivia ser mycket fram emot att få åka tåg, och förstås att få träffa sin pappa. Två veckor är lång tid i ett litet barns liv. Längtan efter pappa har nog stor del i de sista dagarnas gnäll och bråk töserna emellan.
I bland leker de väldigt fint tillsammans. Här är Olivia hunden som dricker vatten ur sin skål. Vera klappar fint.
Och här spelar de ett spel tillsammans. Det är de minuterna man vill minnas efter en bråkig dag: Vi har faktiskt himla mysigt tillsammans emellanåt också!
I går var min arbetskamrat Eva Åkesson med son Mats här hela eftermiddagen. Det var så kul att träffas och jag blir så glad att Eva lägger tid på att komma hit. Hon har varit och hälsat på två gånger i Sevenoaks också!
En parentes: Morsan har berättat så mycket om "muren mittemot som aldrig blir klar" för sina arbetskamrater. Jag lovade att ta ett par bilder så att de ska få se hur den ser ut. Här är en bild i solsken ...
... och en när solen har gått i moln, så att alla där på LM i Kungsbacka kan få en ordentlig uppfattning. Jag tror den kommer att bli skitsnygg när den blir klar. Vi måste ha i minne att detta är en fin gammal byggnad som varsamt renoveras och återställs till sitt ursprung. Det är alltså en kulturell gärning och närmast att jämföra med konstnärskap, och allt konstnärligt arbete kräver eftertanke.
Det är inte heller vi som betalar. Vi bara retar oss på att de spärrar av alla parkeringsplatserna på gatan.

Vi åkte till svampskogen och plockade trattkantareller. Ryktet om deras överflöd var överdrivet, men vi fick ihop en och en halv liter på en halvtimme. Sedan gav vi upp eftersom myggen gick så hårt åt Vera.
Vi hann också med en sväng på golfbanan. Vera håller fortfarande på att lista ut vad man egentligen ska göra med de små bollarna - men något har i alla fall fastnat, för när vi var hos farmor och skulle spela krocket kämpade hon hårt med att försöka lägga upp sitt klot på startpinnen.
Det kan nog bli en golfare av Vera också!
Olivia tycker redan att hon är världsbäst och det är inte utan att man blir imponerad.
Inte det bästa slaget, men de flesta ger sig av en trettio meter i alla fall.

Nästa inlägg kommer från Sevenoaks!

Hos farmor på Gotland

Vi har haft en härlig knapp vecka hos farmor Kerstin på Gotland. Vädret har varit riktigt fint de flesta dagarna och flickorna har badat både i Emmis pool och i Sigvalde träsk (träsk på Gotland är insjöar).
Olivia och även Vera har varit farmors små hjälpredor och det har bakats, tagits hand om katt och fixats på alla möjliga sätt.

En dag åkte vi till Kneippbyn. Det var snudd på för spännande att vara inne i Villa Villekulla. Hästen på verandan var lättare att ta till sig.
Pippiföreställningarna var slut för säsongen, i stället låg Pippi (en stor docka) och snarkade under täcket med fötterna på huvudkudden inne i huset. Men, som redan är skrivet, det var lite läskigt med bovar och spöken på vinden och vi fick återvända ut till verandan.

Olivia tjatade till sig sockervadd, tog ett par tuggor och meddelade sedan att det inte är gott. Resten gick i soporna, eftersom inte heller Vera gillade det. Glass är bättre!
Det är svår att bestämma sig för höger- eller vänstertrafik när man bor större delen av året i England.

Före Olivias övningskörning (hon var mest intresserad av att tanka bilen - ska den ha bensin eller diesel, mamma?) så rodde vi, flickorna red på ponny, de åkte rutchkana och vi lyckades få med Olivia i en liten bergochdal-bana. Med mera. Vädret var härligt och det var inte mycket folk, så det var en riktigt lyckad dag.
Farmor vid Sigvalde träsk.


Vi var också nere i Ljugarn och spelade bangolf. Det var lä vid banorna och riktigt skönt. Ute vid havet blåste det ganska bra och havet var svinkallt. Till och med Olivia, som är familjens varmblodigaste, backade.
Det är svårt att nöja sig med att putta när man är van att följa med pappa till diving rangen. Olivia svingar helst.
Vi var också vid farfar Nisses grav i Etelhem och satte nya blommor. Tänk att det är tre år sedan han gick bort. Vad tiden går.
Farmor tog med sig gungställningen från huset när hon sålde. Vera är dock mer intresserad av att klättra än så länge.
Förresten, många har nog hört mig berätta om Veras dåliga andedräkt, som hon haft allt sedan vi fick henne i Kina. Hon har luktat gammal fisklåda. Först trodde vi det berodde på att hennes mun aldrig fått besök av en tandborste tidigare, sedan på förkylningar ... men illalukten bara fortsatte. Vänner och bekanta har haft alla möjliga teorier om orsaken. Jag och Mats hade kommit överens om att gå till doktorn nu efter sommaren och ta reda på vad det är.
Men se, det behövs inte.
När jag snöt henne härom dagen kom det ut ett stort frö eller liknande, som en pumpakärna fast dubbelt så stor, inbäddade in slemmigt snor. Och sedan dess doftar hon som en nyponros, precis som små flickor ska! Gissa om vi har pussats de senaste dagarna!
Stackars liten, hon har alltså haft en ruttnande grej i näsan i månader. Det måste ha varit irriterande. Tack och lov att det är ute. Och vad jag ångrar att jag inte gick till doktorn tidigare. Men det kändes lite fånigt att gå till läkaren med ett litet barn och gnälla över dålig andedräkt.

Vi åkte till västkusten på lördagskvällen. Mormor mötte på Landvetter. Vi hade en trevlig överfart eftersom vi träffade Rickard och Lotta från adoptionskursen vi gick 2003 - de är också tvåbarnsföräldrar nu och det var så mysigt att få ett litet snack!
Väl i Varberg dök flickorna ner i källaren och rockade loss vid trummorna. Önskar jag kunde lägga ut en videoinspelning av detta.
Vad det än var som gav dem sådan energi, så höll de igång till halv tio i går kväll. Jag har alltså haft två trötta flickor att ta hand om i dag. Vi har haft födelsedagslunch för Leon och sedan badat på Barnens badstrand och elkt vid lekbåten. Vera har fått feber i kväll och kan inte komma till ro, stackars.
Nu ska jag gå ner och hålla mormor sällskap!

Mer sommar

Olivia är, som de flesta vet, pojke större delen av tiden. Då är det kul att få en flicka som Vera, som gillar att klä sig i klänning och ha frisyrer i håret.
Vi träffade flickornas syssling Oscar - Jespers son - hemma hos Eva och Stefan. Det blev ett snabbt besök, men det känns viktigt att barnen ska få träffas något så när regelbundet så att de inte glömmer av varandra. Olivia och Oscar började leka tillsammans på en gång och den vanligen så väna Olivia fick än en gång ge utlopp för sina mer mordiska sidor, och leka cowboy med pistoler och allt.
Förra lördagen lyckades jag och mina tre bästa kompisar från gymnasieklassen få ihop en lunch på Stadt. Det var superkul att träffa dem igen! Vi är alla tvåbarnsmammor nu. Vi har inte träffats allihop sedan vi slutade gymnasiet, tror jag.
Detta är Marina och Christel. Marina bor med engelsk make och två små söner i Schwitz. Christel, som fick familj tidigt, bor kvar i Varberg. Hennes söner är 12 och 14!

På andra sidan bordet: Jag och Karina, som bor i Göteborg och också har två flickor. Vi träffas ju då och då, men detta var första gången jag hälsade på hennes lilla tös Fredrika, som kom i våras.
Vi fyra kom överens om att det inte får dröja 15 år tills vi ses nästa gång, utan förhoppningsvis kan vi träffas redan nästa sommar.
Den eftermiddagen gick vi till Kärleksparken för att höra amatörbandet Hanna & the Hooters, som vi annars mest hör från källaren här i mammas hus. Min bror Simon är nämligen basist i bandet. Det blev en riktigt mysig eftermiddag. Jag och flickorna var tvungna att gå i halvtid tyvärr, men Mats skulle komma hem efter en veckas "jobb" i vip-tält på segeltävlingar i Lysekil och rally i finska skogarna, och han hade ingen nyckel.
Vera visade sig vara en riktig rocktjej och dansade förtjust runt. Här tar hon en svängom med Douglas.
Och senare diggade hon vidare i mitt knä.
Olivia var cool som vanligt och stod mest och försökte snacka med Simon, för att visa alla att hon minsann känner en i bandet.

Vi har haft en härlig vecka med fantastiskt väder i Frillesås. Vi har stranden nästan för oss själva. Det är underbart.
Det tar på krafterna att vara på stranden hela dagen!
En dag överraskades vi av en regnskur på vägen hem från stranden och dansade sedan regndans på altanen.
I onsdags åkte vi till Haverdal och hälsade på Charlotte och barnen. Det var en underbar eftermiddag med mycket bad och sedan god mat på kvällen. Olivia och Sam låg förstås och snackade hela kvällen, men vi hade inte förväntat oss något annat. Tyvärr vägrade också Vera att somna. Jag kände hur kvällen rann iväg och gav tillslut upp, satte henne i en vagn och vi tog med henne på kvällspromenad genom Haverdal. Jag älskar sådana kvällspromenader. Tyvärr blir det aldrig av numera, men om femton år eller så, kanske?
I torsdags kväll fick vi besök av min kära kompis Susanne, som jag inte träffat på ett helt år. Under den tiden har hon hunnit genomgå en graviditet och föda en liten dotter, Iris.
Flickorna var stormförtjusta över att få träffa en sådan liten bebis och det var så mysigt att träffa den lilla familjen. Detta var egentligen första gången jag riktigt pratade med Susannes kille Mikael, för övrigt.
Tyvärr var lilla Iris på dåligt humör och när jag hade lagt mina flickor och det var dags för oss vuxna att äta, så började Iris skrika. Och hon skrek, och skrek, och skrek. Det var en ljummen kväll och vi kunde sitta ute, tack och lov, annars hade flickorna vaknat. Susanne och Mikael åt och hyssjade i skift.
Vad som sedan följde är nästan osannolikt.
Plötsligt hörde jag ett vrålade från grannens trädgård genom det täta buskaget. Jag gick fram och frågade vad som står på.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED DÄR INNE EGENTLIGEN!, fräste en ilsken kvinnoröst.
- Hur menar du?, svarade jag.
- BARNET MÅR INTE BRA, BEGRIPER NI INTE DET!, röt hon.
- Det är klart det är något som inte är bra, annars hade hon inte gråtit, svarade Mikael lugnt och sansat.
- VAD GÖR NI DÅ?
- Vad vi gör? Vi försöker äta middag, sade jag, fullständigt häpen över denna oförskämdhet.
- HUR KAN NI TÄNKA PÅ MAT! ETT BARN SOM SKRIKER SÅDÄR MÅR INTE BRA, SÄGER JAG! NI MÅSTE GÖRA NÅGOT!
- Jaha, och vad ska vi göra då, menar du?, sade jag och kände hur ilskan bubblade upp inom mig.
- AMMAR DU BARNET?, vrålade hon otåligt.
- Nej, det gör jag inte. Det är nämligen inte mitt barn, utan mina vänners, som är här på besök.
Grannen fortsatte sin uppläxning, men vid det laget var jag så förbannad att jag inte minns i detalj hur orden föll, det började bli svart för mig. Jag tog ett djupt andetag klippte av hennes svada.
- VAD ÄR DET FÖR ETT JÄVLA SÄTT ATT STÅ OCH SKRIKA GENOM BUSKAGET! OM DU ÄR BEKYMRAD ÖVER NÅGOT SOM PÅGÅR HOS OSS KAN DU KOMMA RUNT PÅ ETT TREVLIGT SÄTT. ANNARS TYCKER JAG ATT DU SKA HÅLLA TYST!
Vid detta stormade hon iväg över sin gräsmatta i en ström av svordomar.
Jag var alldeles skakig efteråt och förtvivlad över att mina gäster blev påhoppade på det viset.
Vilken jävla subba! Jag känner hur adrenalinet strömmar till när jag tänker på det.
Alltså, hon trodde uppenbarligen att vi bara lät lilla Iris gråta utan att det bekymrade oss. Naturligtvis hördes gråten till deras altan, där de ville njuta av den vackra sommarkvällen. Men vad ska man göra? Ta till kuddtricket? Ringa efter ambulans? Alltså, att börja skälla ut grannen genom ett tätt buskage utan att över huvud taget kollat upp vad det är som pågår är helt obetalbart. Att dessutom insinuera att jag och Mats negligerar våra barn ... jag skulle kunna strypa henne!
Dessa grannar har varit på oss en gång förut, då vi eldade ris på hösten (man får bara elda i oktober och april i området, och detta var i oktober). Hon var lika otrevlig den gången. Hennes man har tidigare i sommar varit över hos en annan granne och gnällt över att barnen var för högljudda när de hoppade på sin studsmatta. De borde uppenbarligen ha köpt ett hus mitt inne i skogen i stället för i ett villaområde.
Hade Mats varit hemma hade nog en av oss gått över antingen på en gång eller dagen efter och talat om vad vi tycker om den här sortens uppförande. Nu har jag bestämt mig för att strunta i det och låta min avslutande mening vara streck i debatten för vår del. Men visst får man lust att hämnas, typ sprida ut räkskal under deras trädäck.
Nog om de idioterna. När Iris tillslut somnade hade vi det väldigt mysigt där ute på altanen, men visst lyckades grannen förstöra det goda humöret och det kändes väldig pinsamt att mina gäster fick sig en sådan orättvis avhyvling när de var på besök hos mig.
Dagen efter var för övrigt Iris sitt vanliga glada jag, har Susanne meddelat.

I fredags kom Lisa, sex år, och hälsade på tillsammans med sin mamma Ulla och vår gemensamma vän Lena. Vi fikade och barnen badade på stranden. Det var så roligt att träffa dem, det var år sedan sist.
Det var faktiskt tack vare Lisa som jag och Mats till slut adopterade från Kina. Mats var väldigt skeptisk och ville helst ha barn från Afrika eller Sydamerika, av någon dunkel anledning. Men när han träffade Lisa smälte han totalt och samma dag bestämde vi att Kina ska bli vårt land. Tusen tack för det Lisa!

Nu ska jag åka ut till Frillesås och hämta några saker jag glömde i går. Jag har tömt kylen och stängt av varmvattenberedaren. Sommaren är slut för i år. Det kändes väldigt vemodigt. I morgon åker vi till Gotland för att hälsa på farmor och sedan återvänder vi hit ett par dagar till, men då ska vi bo här i Varberg. Vi åker sedan till Sevenoaks på onsdag om tio dagar. Då blir det skönt att komma hem.