Snart börjar allvaret

Men i en vecka till är det sommarlov här i England.
i försöker njuta så mycket som möjligt och passar på att vara ute i det fina sensommarvädret.
I förrgår ville flickorna emellertid gärna vara inne och måla. Jag passade på att sitta i trädgården och ringa ett samtal, och vips hade Vera övergivit pappret och målat sig själv i stället.
Visst blev hon fin! Hon lyckades sätta ett handavtryck på mina ljusgråa gardin innan jag fick tvättat bort färgen.
Flickorna leker agility i trädgården.
Vera har blivit riktigt duktig på att hoppa nu.
Daisy fortsätter besöka oss till flickornas glädje.

I dag åkte jag och Charlotte med barnen till Godstone farm. Vi hade picnic och barnen lekte sedan i timmar på den enorma lekplatsen.
Här är Sam på väg utför.
Och sedan kommer Olivia.
Pulka mitt i sommaren - varför inte?
Den minsta i gänget, åtta månader gamla Hannah, hade också kul.
Olivia lyckades bli arbetsledare i klättertornet och instruerade alla killarna hur de skulle hissa upp sand och hur denna sedan skulle fördelas i de olika rännorna.
Vera blev alldeles till sig av glädje när hon fick hälsa på grisar, kossor, lamm, höns, marsvin, ja alla möjliga djur. Till och med lamor. Tyvärr var det inte tillåtet att gå in till de hovförsedda, på grund av mul- och klövsjukan. Men de har väl den under kontroll? De vill väl visa att de lärt sig något från epidemin för några år sedan.


Barnen gjorde tappra försök att ta sig in till djuren.
Olivias lycka var gjord när hon fick hålla en liten kyckling.
Maja och Olivia.
Det fanns flera lekplatser under tak också, enkla men hela, säkra och funktionella. Ett kanonställe att tillbringa en dag på, alltså!
Det var två trötta flickor som snällt satte sig i bilen och sedan slocknade som två vissna tulpaner när det bar hemåt!

En bra söndag - trots mul och klövsjukan

Vi åkte på den åriga jordbruksutställningen och häpnade först över att det var så uppenbart färre besökare i år. Efter idogt letande efter the life stock - kossor, tjurar, och även grisar - insåg vi att den stora attraktionen var indragen på grund av utbrottet av mul- och klövsjuka. Att vi inte hade tänkt på det!!!
Flickorna var emellertid glada, de fick hälsa på höns, kaniner och hästar.
Mats ville gärna se andra kossor än just den han delar hus med och jag ville se någon tjurigare än Olivia ...

(Flickorna roade sig förstås)

... men nån tjurigare än Olivia fanns inte att hitta. Inte ens när hon fick se agility, hennes senaste intresse.
Jag frågade hur sur hon egentligen var, och svaret var ...

SÅ HÄR SUR!
Efter att ha smält lite rävjaktspropaganda gav vi oss av.
Flickorna sov sött i bilen och vi åkte till The Golding Hop, ett free house i närheten av Sevenoaks som är känd för sin fina sortering av cider.
Det ligger i en dal och det är alldeles tyst, så när som på en porlade bäsk. Det finns bara en handskriven skylt som visar vägen på små grusvägar, så känner man inte till detta ställe som blivit årets pub i Kent flera år i rad, så missar man det.
Vid parkeringen har de också bord utomhus, för rökare och barnfamiljer, samt en liten lekplats.
Det var en härlig eftermiddag och vi njöt av att sitta av ett par timmar.
Ia mjuknade så småningom, men blev inte riktigt glad innan hon kom hem och fick sätta igång sin såpbubblemaskin!

Hemma igen

Sista kvällen i Sverige - vi hade en liten kräftskiva hos morsan och JISSES så gott det är med havskräftor! Jag kommer aldrig att kunna njuta av turkiska spindlar, så är det bara.
Det var en ljummen kväll och jag satt ute i kortärmat till halv elva på kvällen, då jag motvilligt gick och lade mig.
Skulle nämligen upp halv sex dagen efter.
Strax efter sju satte jag och flickorna oss på tåget till Kastrup. De var jätteduktiga, åt sin frukost som synes, de var på bra humör mesta tiden och höll sig vakna. Det var lite slitigt att få med både barn, bagage och bilbarnsstol till incheckningen, men allt gick bra. Sedan somnade båda före take off. Olivia vaknade i halvtid medan jag fick väcka Vera när planet taxade mot gaten på Heatrow.

Hemma blev det förstås ett kärt återseende med pappa som de inte träffat på två veckor, och alla leksaker var som nya. Det tog inte många minuter innan innan de vält upp och ner och dragit fram ALLT!
I går packade vi upp och var sedan hemma hos Charlotte på eftermiddagen, så Olivia och Sam fick leka.
I dag träffade vi två andra adoptivmammor med barn i Knole Park och lekte nästan hela eftermiddagen. På bilden är Alec, Jay, Lily-Mei och Ia.
Vera hade svårt att förstå lekarna och var ganska skygg den första timmen. Efter lite fika och en till promenad tog hon sig.
Klätterträdet var kul. På bilderna syns mina vänner Karine och Candida.
Nu är det lång helg eftersom det är bank holiday på måndag. Det blir skönt att vara tillsammans hela familjen igen!

Sista dagen i Sverige

I morgon klockan sju tar jag och flickorna tåget till Kastrup, för vidare resa till London. Nu ska det bli skönt att komma hem. Olivia ser mycket fram emot att få åka tåg, och förstås att få träffa sin pappa. Två veckor är lång tid i ett litet barns liv. Längtan efter pappa har nog stor del i de sista dagarnas gnäll och bråk töserna emellan.
I bland leker de väldigt fint tillsammans. Här är Olivia hunden som dricker vatten ur sin skål. Vera klappar fint.
Och här spelar de ett spel tillsammans. Det är de minuterna man vill minnas efter en bråkig dag: Vi har faktiskt himla mysigt tillsammans emellanåt också!
I går var min arbetskamrat Eva Åkesson med son Mats här hela eftermiddagen. Det var så kul att träffas och jag blir så glad att Eva lägger tid på att komma hit. Hon har varit och hälsat på två gånger i Sevenoaks också!
En parentes: Morsan har berättat så mycket om "muren mittemot som aldrig blir klar" för sina arbetskamrater. Jag lovade att ta ett par bilder så att de ska få se hur den ser ut. Här är en bild i solsken ...
... och en när solen har gått i moln, så att alla där på LM i Kungsbacka kan få en ordentlig uppfattning. Jag tror den kommer att bli skitsnygg när den blir klar. Vi måste ha i minne att detta är en fin gammal byggnad som varsamt renoveras och återställs till sitt ursprung. Det är alltså en kulturell gärning och närmast att jämföra med konstnärskap, och allt konstnärligt arbete kräver eftertanke.
Det är inte heller vi som betalar. Vi bara retar oss på att de spärrar av alla parkeringsplatserna på gatan.

Vi åkte till svampskogen och plockade trattkantareller. Ryktet om deras överflöd var överdrivet, men vi fick ihop en och en halv liter på en halvtimme. Sedan gav vi upp eftersom myggen gick så hårt åt Vera.
Vi hann också med en sväng på golfbanan. Vera håller fortfarande på att lista ut vad man egentligen ska göra med de små bollarna - men något har i alla fall fastnat, för när vi var hos farmor och skulle spela krocket kämpade hon hårt med att försöka lägga upp sitt klot på startpinnen.
Det kan nog bli en golfare av Vera också!
Olivia tycker redan att hon är världsbäst och det är inte utan att man blir imponerad.
Inte det bästa slaget, men de flesta ger sig av en trettio meter i alla fall.

Nästa inlägg kommer från Sevenoaks!

Hos farmor på Gotland

Vi har haft en härlig knapp vecka hos farmor Kerstin på Gotland. Vädret har varit riktigt fint de flesta dagarna och flickorna har badat både i Emmis pool och i Sigvalde träsk (träsk på Gotland är insjöar).
Olivia och även Vera har varit farmors små hjälpredor och det har bakats, tagits hand om katt och fixats på alla möjliga sätt.

En dag åkte vi till Kneippbyn. Det var snudd på för spännande att vara inne i Villa Villekulla. Hästen på verandan var lättare att ta till sig.
Pippiföreställningarna var slut för säsongen, i stället låg Pippi (en stor docka) och snarkade under täcket med fötterna på huvudkudden inne i huset. Men, som redan är skrivet, det var lite läskigt med bovar och spöken på vinden och vi fick återvända ut till verandan.

Olivia tjatade till sig sockervadd, tog ett par tuggor och meddelade sedan att det inte är gott. Resten gick i soporna, eftersom inte heller Vera gillade det. Glass är bättre!
Det är svår att bestämma sig för höger- eller vänstertrafik när man bor större delen av året i England.

Före Olivias övningskörning (hon var mest intresserad av att tanka bilen - ska den ha bensin eller diesel, mamma?) så rodde vi, flickorna red på ponny, de åkte rutchkana och vi lyckades få med Olivia i en liten bergochdal-bana. Med mera. Vädret var härligt och det var inte mycket folk, så det var en riktigt lyckad dag.
Farmor vid Sigvalde träsk.


Vi var också nere i Ljugarn och spelade bangolf. Det var lä vid banorna och riktigt skönt. Ute vid havet blåste det ganska bra och havet var svinkallt. Till och med Olivia, som är familjens varmblodigaste, backade.
Det är svårt att nöja sig med att putta när man är van att följa med pappa till diving rangen. Olivia svingar helst.
Vi var också vid farfar Nisses grav i Etelhem och satte nya blommor. Tänk att det är tre år sedan han gick bort. Vad tiden går.
Farmor tog med sig gungställningen från huset när hon sålde. Vera är dock mer intresserad av att klättra än så länge.
Förresten, många har nog hört mig berätta om Veras dåliga andedräkt, som hon haft allt sedan vi fick henne i Kina. Hon har luktat gammal fisklåda. Först trodde vi det berodde på att hennes mun aldrig fått besök av en tandborste tidigare, sedan på förkylningar ... men illalukten bara fortsatte. Vänner och bekanta har haft alla möjliga teorier om orsaken. Jag och Mats hade kommit överens om att gå till doktorn nu efter sommaren och ta reda på vad det är.
Men se, det behövs inte.
När jag snöt henne härom dagen kom det ut ett stort frö eller liknande, som en pumpakärna fast dubbelt så stor, inbäddade in slemmigt snor. Och sedan dess doftar hon som en nyponros, precis som små flickor ska! Gissa om vi har pussats de senaste dagarna!
Stackars liten, hon har alltså haft en ruttnande grej i näsan i månader. Det måste ha varit irriterande. Tack och lov att det är ute. Och vad jag ångrar att jag inte gick till doktorn tidigare. Men det kändes lite fånigt att gå till läkaren med ett litet barn och gnälla över dålig andedräkt.

Vi åkte till västkusten på lördagskvällen. Mormor mötte på Landvetter. Vi hade en trevlig överfart eftersom vi träffade Rickard och Lotta från adoptionskursen vi gick 2003 - de är också tvåbarnsföräldrar nu och det var så mysigt att få ett litet snack!
Väl i Varberg dök flickorna ner i källaren och rockade loss vid trummorna. Önskar jag kunde lägga ut en videoinspelning av detta.
Vad det än var som gav dem sådan energi, så höll de igång till halv tio i går kväll. Jag har alltså haft två trötta flickor att ta hand om i dag. Vi har haft födelsedagslunch för Leon och sedan badat på Barnens badstrand och elkt vid lekbåten. Vera har fått feber i kväll och kan inte komma till ro, stackars.
Nu ska jag gå ner och hålla mormor sällskap!