Mei-Meis återträff

Vi har tillbringat en varm och väldigt trevlig helg utanför Uppsala tillsammans med de andra familjerna som fick barn samtidigt som vi fick Mei-Mei. Det var superkul att träffa allihop igen!

Det var lite svårt att fotografera de härliga timmarna på bryggan eftersom svenska barn så gärna badar nakna. Inte mig emot, jag tycker barn ska få vara nakna på stranden, men man kan ju liksom inte lägga ut bilderna på nätet!

Mats stajlar.
Hela gänget. Siri var inte på humör och hennes gråt drog tyvärr ned stämningen vid fotograferingen, trots att Håkan gjorde sitt bästa med att trollbinda barnen genom att berätta regler för den kommande skattjakten. Hur som helst, vi lyckades i alla fall få alla barnen på samma bild!

Skattjakten är i full gång. de tre stora barnen, Olivia, Nora och Linn drog iväg och det var svårt för tråringarna att hänga med.
När skatten väl var hittad var ändå ingen sur: Det var lördagsgodispåsar!
När katten är borta ... Mei-Mei busar med Ias älskade Nallebanti.

På bryggan vid kursgården fdär vi bodde.
Elsa, Mei-meis bästis från barnhemmet, och hennes mamma Ann-Sofie.

Mei-Mei och Elsa. De trivdes faktiskt fortfarande i varandras sällskap!
Mei-Mei och Elsa igen.

The Karlssons.
Flickorna hjälper pappa att träna taekwondo.

Wilma från Slöinge.

Boulespel.

Innan vi tog flyget hem åkte vi förbi Upplands Väsby och träffade faster Krika. Det var kul att se henne och flickorna tyckte tiden gick alldeles för fort. Men om bara några veckor ses vi ju igen på Gotland!

Mei-Mei och Ia kollar High School Musical på pappas dator på flygplatsen i väntan på planet hem.

Sleeping Beauties

Här är mina sovande skönheter. De har båda tagit plats i min säng eftersom pappa inte är hemma, han är i Norge och vi ska träffas utanför Uppsala på fredag kväll.

Uppsala ... det är adoptionsträff med Mei-Meis grupp. Det ska bli så spännande att träffa alla de andra familjerna! Ser verkligen fram emot det. Mest spännande blir det att se om Mei-Mei och hennes gamla bästis från barnhemmet, numera Elsa i Habo, fortfarande känner igen varandra eller åtminstone tycker om att leka tillsammans.

Vi åker fredag morgon så jag har begärt ledigt en dag från skolan för Olivia.

Mei-Mei har för övrigt fått en bästis i skolan, Martha. Jag har inte riktigt koll på vem hon är, men enligt klassföreståndaren Mrs Thompson har de två bildat en liten pakt och umgås helst med varandra, och försvarar varandra om någon annan försöker ta en leksak eller så. Känns bra att Mei-Mei har en allierad!

Olivia har också en ny favorit i skolan, Rachel. Hon är en av de stora flickorna, i tioårsåldern skulle jag tro. Jag har förstått att Olivia har flera tjejer som tar hand om henne på rasterna och gullar med henne, men Rachel är visst allra mysigast. Olivia har gjort en pärlplatta i form av ett hjärta som jag har strukit åt henne. denna tog hon med till skolan och har nu gett till Rachel. Jag såg jättekramen Rachel gav Olivia som tack. Underbart att flickorna är så omtyckta! Wally Hall, skolan, är verkligen bra på att integrera årskurserna med varandra och få de stora barnen att ta hand om de små. När jag gick i ettan minns jag mest att alla som gick i mellanstadiet var SÅ stora och SÅ skräckinjagande!

Dagen har varit fin, solsken och 26 grader på eftermiddagen. På förmiddagen åkte jag och Mei-Mei till Charlotte, som tagit hand om Sienna i dag. Flickorna lekte och vi åt lunch tillsammans. Sedan körde jag Mei-Mei till skolan.

När jag kom hem ville inte fläkten till motorn på bilen stanna.

Vi har tre pers här nu som målar om allt trä runt huset, och det var på tiden vill jag lova, de blir tvugna att byta ut en hel del också inklusive ett fönster, eftersom det var i så dåligt skick. Nota bene, jag har gnällt till uthyraren över detta sedan vi flyttade hit för tre och ett halvt år sedan men det är först nu något händer.

Hur som helst, målarmästaren José gjorde mig uppmärksam på att fläkten bara gick. När jag försökte starta bilen funkade det.

Jag stängde av på Josés inrådan och vi väntade tio minuter för att se om fläkten skulle stanna (på franska bilar - vår är en Peugeot (vilket uttalas "Päjj-djou" med betoning på första stavelsen i England) - går fläkten ofta en stund efter det att man stängt av motorn, berättade han) men när den fortfarande gick bestämde jag mig för att åka ned till bilhandlaren/verkstaden som inte ligger så långt härifrån.

Nu startade förstås inte motorn. Målarna hjälpte mig att springa igång bilen ned för backen på Granville Road och till slut gick den igång. Jag körde ned till verkstaden, men de hade förstås inga tider förrän tidigast på fredag. Jag försökte verkligen se hjälplös ut och berättade att min man är ute och reser, jag har gjort mig illa i handen och jag har två små barn att ta hand om, men det hjälpte inte. Så det var bara att parkera bilen där nere.

Och se på fan, tror ni inte att fläkten stängdes av! Häpp!

Jag gick in igen, förklarade att nu funkar visst bilen.

Långa blickar ... dum svensk blondin, kan inte förstå sig på bilar ...

Så hur ska jag göra? Lämna bilen eller hoppas på att den helat sig själv, och ta den hem igen?

Gör som du vill, suckade killen bakom disken.

Så jag tog med bilen hem. Sedan dess inga problem. Vi har service på den om ett par veckor och vi får förstås be dem titta på vad som hände.

Målarna skrattade gott, tur att alla stod på marken, annars hade de nog fallit ned!

Majas treårskalas

Först massor med lek, sedan massor med spagetti och köttfärssås - kan ett kalas bli bättre?


Ja, visst kan det!
Tårta, förstås!
De engelska tårtorna skiljer sig från de svenska. Här är det en fast sockerkaka med lite sylt mellan på sin höjd. Sedan ett tjockt lager marsipan och icing (florsockergegga som får stelna, vad heter det?). Sedan ska den vara tjusigt smyckad och dekorerad. Majas tårta var som synes en äkta prinsesstårta!
Traditionen är att ljusen tänds, tårtan bärs in under sång (Happy birthday), ljusen blåses ut, tårtan beundras - och bärs därefter ut i köket igen. Där skärs den upp i bitar som viras in i servetter och stoppas ned i party bagen - godispåsen, som ges vid dörren när barnen går hem. Tårtbiten avnjuts sedan hemma. Detta funkar något så när eftersom tårtorna är väldigt torra, men det brukar ändå bli klabbigt under transporten och väl hemma tillstöter nästa bekymmer - avundsjuka syskon.
På Majas kalas kördes i den svenska metoden i stället - barnen fick äta tårtan på en gång. Betydligt enklare, skulle jag vilja säga!

Glöm inte att rösta i min undersökning om rävarna.

Den som känner sig osäker kan läsa på mer om rävar i städer på den här sidan.

Tack för tipset, Pia!

Jag kan bara inte fatta hur någon kan vilja mata "sina" rävar. Här behövs det för övrigt inte, de gräver i komposten och drar in skräp i trädgården från soptunnor i närheten.

Mats jagade dem intensivt ett par dagar med krocketklubbor och sedan dess har de faktiskt inte synts till nära huset på dagtid. Djurvän, javisst, men inom rimliga gränser!

Sparring och ditt och datt

Det blev oavgjort! Hur detta gick till - läs nedan!

Mats och jag har fått vår sparring-utrustning för taekwondon. Mats och Colm fick testa för första gången i torsdags och de säger att om träningen i normala fall är stenhård så är det dubbelt upp att sparra. Ser fram emot att testa själv - när handen är bra. Den är bättre, men jag kan fortfarande knappt använda tummen eller göra någon vridande rörelse. Fick till exempel be mats om hjälp med att vrida pepparkvarnen för en stund sedan. Suck, pust. Stackras mig!

Ia och Mei-Mei ville förstås genast testa mina och Mats grejer. Olivia ser ju femåringarna sparra i en kvart varje torsdag och hon är så avundsjuk.

"Jag vill fajtas, mamma!" kvider hon varje gång. Ja, snart är det hennes tur. Så snart hon fyllt fem, fått sin licens och sitt gula bälte (som hon haft för länge sedan om hon vore fem år) är det hennes tur. I väntan på detta föreslog Mats att hon skulle gå en rond mot sin syster.

Det började hotfullt. Olivia har ju noggrant studerat hur de äldre barnen gör och hon gav sig hän direkt. Mei-Mei var egentligen mer intresserad av att undersöka Mats suspensoar - hon har just insett denna framträdande skillnad mellan pojkar och flickor och är mycket intresserad av snoppar. Hon drar på sig Mats suspensoar och låtsas att hon har en snopp däri. Man kan bara skratta!
Okej, det började snart se illa ut för Mei-Mei. Men eftersom vi vet att hon varit rottweiler i sitt tidigare liv hejade vi bara på henne:

Slå tillbaka, Mei-Mei!
Då blev det jämnt, vill jag lova! Mei-Mei är ju en liten ilsken sak och hon ger sig aldrig (tyvärr ...).

Som redan skrivet så dömde Mats, domaren, matchen som en draw.

Jag var lite orolig att detta skulle få barnen att puckla på varandra mer än de redan gör, men faktiskt har vi haft en riktigt mysig, lugn och trevlig helg utan bråk.

På lördagseftermiddagen var vi på liten grilltillställning hos familjen Gormley och det var supermysigt.

I dag var jag och Olivia på bio på morgonen och såg Nim's Island.

Olivia har önskat länge att få gå på bio och det blev en bra överraskning i dag. Personalen hade försäkrat mig om att filmen var lämplig för en femåring men jag hade nog egentligen tyckt att åtta, nio vore en bättre lägstaålder. Men jag tyckte filmen var bra, Olivia gömde sig för att det var läskigt under stora delar, men hon tyckte också det var spännande att vara på bio och hon fick äta chips fast det inte var lördag. Vad mer kan man begära?

På eftermiddagen var vi på Nizels, jag tränade och Mats och flickorna badade. Det är inte klokt vilka framsteg de har gjort på bara ett par veckor. Nu hoppar båda från kanten, de simmar ett par meter och ingen är ett dugg rädd för att doppa huvudet!

I morgon börjar skolan igen efter lovet. det blir spännande att höra vad lärarna säger när de ser Ias nya water skills på torsdag!

På fredagen var Anette här med barnen. Vi hade jättemysigt, fikade och pratade och barnen lekte. Lite pinsamt var det att Silje blev av med sin sko. Vi har en rävfamilj som har sitt gryt under boden i trädgården. De har bitit sönder barnens leksaker och snott ett par skor tidigare, men då har det varit när vi inte har varit där. Nu var det mitt på dagen och vi var bara några meter därifrån! Lekfulla valpar, javisst, kul, men det luktar apa utanför deras gryt och de är nästan helt orädda för människor. Och så snor de skor mitt på dagen!

Jag är egentligen mest orolig för att en av valparna ska vara för modig, gå nära barnen och att rävhonan ska försvara dem. det finns rabies i det här landet.

Så vad ska man göra?

Rösta gärna i min poll här till höger!

Långdistanslöpning - hur kul är det?

Mats har ju varit den store entusiasten väldigt länge, men sedan vi började med taekwondon har intresset avtagit betydligt. Dock ska han springa marathon i Amsterdam till hösten. Så efter sommaren börjar uppladdningen igen, med speciella dieter, massor av träning enligt komplicerade program och en eller ett par vita månader.
Undrar hur nöjd killen på bilden var med sin uppladdning inför Göteborgsvarvet.

På djurparken

Några bilder från i går. Flickorna gillar de stora katterna bäst. Aporna brukar annars vara mest poppis, men de gömde sig i sina hus och kurade i regnet och snålblåsten.
Det var lite kul när vi passerade ett hus och kikade in genom fönstren. det enda som syntes var en rad hängande svansar med fluffiga tofsar i änden.
"Mamma, mamma, kolla", sa Mei-Mei. "Apa har snöre i rumpan!"
Gulletjej, som vi skrattade åt hennes frågande konstaterande. Vi förklarade att det var svansar, på samma sätt som hundarna och katterna har svansar, men hon såg bara förbryllad ut och vidhöll att det var snören.
Det är så kul nu när hon börjar prata mer på riktigt. Hoppas hon snart inser att det är mycket mer effektivt att prata än att skrika. Även nattetid.



Elefanterna höll sig tyvärr på avstånd.

Lekplatsen var mycket uppskattad.

Det var två rejält trötta flickor som lastades in i bilen på eftermiddagen. Olivia slocknade omgående, med High School Musical-musik i öronen.
Mei-Mei höll som vanligt ut i det längsta och gick därefter inte att väcka på en timme. Följaktligen kom hon inte till ro förrän efter klockan tio i går kväll och har varit helt slut i dag.

Detta är från i helgen när flickorna hjälpte mamma och pappa att tvätta bilen.

Här hjälper de till med fiskgratängen, som en stund senare orsakade skadan i min hand.

FAN!

Jag har fortfarande jätteont och tvingades till slut inse att jag inte kunde gå på taekwondon i kväll. Mats är där nu. Hoppas bara att det hjälper att vila så att jag kan vara med i nästa vecka. Snart är det grading igen.

Apropå grading, Olivia blev testad i dag och förärades ett nytt bälte, med blå rand den här gången! Hon var superduktig. Även Mei-Mei var riktigt koncentrerad och det var en fröjd att se dem!

Köksolycka

Eller vad ska man kalla det? Jag skulle dela två bitar frys lax i går kväll, vred allt vad jag kundet och - snapp, så small det till i vänsterhanden (tack och lov att det inte var höger) och det gjorde svinont. Handen är i stort sett obrukbar.
Var hos doktorn i dag på morgonen. Med största sannolikhet en del av ett ligament som gått av. Bara att ta på en stödskena och låta handen vila sig frisk. Har det inte skett en förbättring om en vecka ska jag tillbaka.
Detta ställer till en massa bekymmer. Exempel på saker jag knappt kan göra nu:
Knäppa och knäppa upp knappar
Sätta upp håret
Skruva av korkar och lock
Hjälpa Mei-Mei med kläder och skor
Köra bil (kan inte växla)
Med mera, med mera.
Jag skulle kunna gnälla i tilmmar.
Men nu är det dags att gå ut och handla. Jonas kommer på besök i kväll. Det blir kul!
Vi har varit på djurpark i dag, vi trotsade duggregnet och även om det har varit lite ruggigt blev det lyckat. Bilder kommer senare!

Wow, vicken tjej!

En regnig bank holiday mandag raddades av fodelsedagskalas/brunch for Emma Axelsson, som blev tva ar i dag, och att vi akte till Nizels och badade pa eftermiddagen.

Badade pa Nizels, ja ... det ar ju bara ett par dagar sedan Olivia vagade doppa huvudet forsta gangen i simskolan. I dag simmade hon cirka tva meter pa det djupa, gang pa gang, hon som aldrig vagat ta ett simtag utan flytdon tidigare! Hon vagade ocksa doppa huvudet hur mycket som helst. Vicken tjej! Wow!

I morgon borjar fyra dagars intensivkurs i simning. Det ska bli spannande att se hur manga meter Olivia simmar pa fredag!

Jag minns sjalv forsta gangen jag testade mina genom simskolan inhamtade kunskaper forsta gangen, och insag att det faktiskt gick. Det var i simstadion i Varberg, i barnbassangen. Det drojde inte manga dagar fran det att jag tog de forsta simtagen tills jag forarades silvergrodan (tror jag det hette), man skulle simma tio meter pa det grunda.

Fast jag var nog nagra ar aldre an Olivia, hon har ju faktiskt inte ens fyllt fem!

Mei-Mei har ocksa lart sig nagot nytt: att retas. Nar hon insag hur arg Ia blev da hon pastod "Jie-Jie bajsar underbyxorna" blev hon overfortjust och upprepar nu det gang pa gang. Det ar inte helt latt att fa Ia att ignorera henne. Suck!

På hemmaplan

Veckans två största händelser på 1 Granville Road i Sevenoaks:
Olivia har lärt sig vissla!
Mei-Mei har lärt sig knäppa upp knappar!
Daisy har varit och hälsat på oss till flickornas stora glädje.
I onsdags hade vi musikquiz här hemma. Lena kammade hem vinsten även den här gången, hon börjar verka oslagbar och övriga damer börjar misströsta. Nästa gång kanske vi gör ett cocktailparty och bjuder in makarna också.

Olivia och Mei-Mei i går när de dekorerade sina pizzor.
Olivia hade vågat doppa huvudet på simlektionen i torsdags och var oerhört stolt över detta. Eftersom vatten i ansiktet har varit hennes stora skräck fram till nu kände jag mig tvungen att uppmärksamma hennes mod genom att ge henne en present. Hon fick en låtsastelefon (med hörlurar till) som spelar sex låtar ur High School Musical. Hon blev så glad och går runt och lyssnar och dansar timme in och timme ut. Mei-Mei fick en liten kamera som visar bilder av prinsessor och det var också en lyckad present.
Jag har också bokat simskola för Olivia fyra dagar under den kommande veckan, då flickorna har mitterminslov.
I går var jag och Mats ute och käkade middag på indisk restaurang med Anette och Thomas, våra danska kompisar. Det var jättetrevligt men det blev lite sent, så vi känner oss lite slitna i dag. Vi fick också lov att gå upp vid halv sju för att vinka av Eléne, som lämnar oss efter ett drygt halvår som au pair.