Fredag igen

Oj vad tiden går fort. Vi har haft gråväder hela veckan men nu tittar faktiskt solen fram. Man får passa på att njuta, i nästa vecka ska temperaturen sjunka ned mot noll igen. Känner mig lurad. Vad hände med den där underbart ljumma Houstonvintern som alla har berättat om? Det här kunde lika gärna ha varit Sevenoaks, ja vissa dagar till och med Göteborg (normala vintrar, då).
Jag sorterar vidare och börjar få i ordning här hemma. Försöker sammanställa mitt claim till flyttfirman. Pluggar, men det går trögt, boken jag läser är så tråkig. Mei-Mei är hemma från skolan för andra dagen, hon har hög feber och lite hosta. Tack och lov att vi slipper snoret!
Annars är allt lugnt, jag har inte så mycket att berätta. Smådetaljer, möjligen:
- Det känns fortfarande helt knäppt att slänga glas i sopnedkast.
- Är däremot förtjust i att ha en avfallskvarn i avloppet.
- Har blivit medlem i Swea Houston vid årsmötet i går kväll. Mötet hölls på Ikea. Jag lyckades undvika att bli invald i styrelsen - klart de försöker värva från nya medlemmar! Vi fick räkmacka, lingondricka och ballerinakex att äta.

Barbie as Victoria

Ja, jag borde plugga ... i stället retar jag upp mig på att Kronprinsessan Victoria lanseras som Barbiedocka av en tysk leksakstillverkare. De måste ha kollat på bilderna från hennes anorektiska period runt 1997 när de designade den.

Äh, har jag inget annat att bry mig om? Jo, massor. Dags att ta sig samman.

Helgen

Nu har vi installerat Skype. Det var roligt att prata med Mormor och Leon&Gideon.

På tennisbanan. Olivia har som de flesta vet ett otroligt bollsinne.

Vi träffade Vera och Edit.

Mei-Mei har inte den där naturliga bollkontrollen, men hon kämpar hårt och har börjat fatta hur man gör.

Vi var hos doktorn för att kolla så att barnens vaccinationer är up to date med det amerikanska schemat. Allt var okej förutom att Mei-Mei (vad vi vet) inte har haft vattenkoppor. Här vaccineras barnen mot det. Jag försökte protestera, men tydligen är det krav från skolornas sida att barnen ska vara skyddade. Så det blev en spruta. Sjuksköterskan som gjorde det var helt puckad. Kom in med sprutan på en liten bricka och gjorde den i ordning framför barnen. Båda fick panik. Mei-Mei grät hysteriskt och slingrade sig som en orm, jag höll fast henne allt vad jag kunde, medan Olivia vrålade av skräck och tog betäckning bakom min stol. "You have to sit still, otherwise I can't do it!" fräste sköterskan. Hade barnen inte varit med skulle jag ha skällt ut henne. Jävla kärring (fast hon var nog inte äldre än 30). Inte ett klistermärke eller något fick Mei-Mei som tröst, heller. Jag gav henne en chokladbit när vi kom hem i stället. Olivia vill nu att vi flyttar härifrån, hon vill inte bo så nära det hemska stället, och hon säger att hon kommer aldrig mer att sätta sin fot där.

Bra start.

Mats tycker att jag bränner för mycket pengar och har nu hittat en bromsmetod som funkar!

Fredag

och jag har ett glas vin här bredvid.
Smakar ... så gott.
Dagen har varit motig. Mei-Mei har fått öroninflammation, så mycket tid fick läggas på läkarbesök osv. Jag har också städat mellan flyttkartongerna, dammsugit (vilket jag hatar, särskilt med den amerikanska modellen av dammsugare, liksom alltiett utan slang och man måste skjutsa åbäket fram och tillbaka över heltäckningsmattan) och i samband med toalettstädning slog jag omkull min enda parfymflaska, som for i golvet och gick sönder. Badrummet luktar visserligen väldigt gott nu, men förutom att jag sörjer min parfym var det irriterande att behöva ta fram dammsugare och mopp ännu en gång.
Vinet smakar alltså väldigt bra.
Mats och Olivia är på taekwondo. Mei-Mei kollar på barn-tv.
Skönt med helg.

Donate money for Haiti

Olivia blev djupt berörd när hon fick veta att så många människor i Haiti har drabbats av jordbävningen. Jag har själv inte tagit upp det, men de hade pratat om det i skolan. Hon kom hem med massor av frågor, som varför blir det jordbävning, kan det hända här/i Sverige/i England, och så vidare. Jag berättade att vi behöver inte oroa oss, men i Kina, till exempel i Sichuan där Olivia själv föddes, där drabbas de ibland av svåra jordbävningar.
När det gått några dagar och flickorna fått donera pengar till Haiti, bestämde sig Olivia för att det måste göras mer. Hon klippte ut en bit wellpapp ur en av alla flyttkartonger som fortfarande står här inne, hämtade en penna och skrev:
Please! Donate money for Haiti!
Nu vill hon att jag och hon ska gå och ställa oss i gathörnet här utanför och samla pengar från förbipasserande i bilar.
Så är det många som gör här. I Houston finns en tiggare i varje gathörn. Men att få Olivia att fatta att de som samlar pengar från bilar bara samlar till sig själva, och att folk inte skulle fatta att de pengarna vi samlar in skulle gå till de stackars människorna i Haiti ... det är inte lätt! Gullunge, det är hon i varje fall!

Apropå detta så är det svårt ibland att veta hur mycket man ska berätta om olika saker för barnen. I vilken ålder är de redo att få veta? Jag vill gärna att mina barn ska få vara oskuldsfulla så länge som möjligt.
När flickorna har frågat hur det kommer sig att bebisar börjar växa i mammors magar har jag hittills svarat att så kan det bli när en mamma och en pappa tycker väldigt mycket om varandra, och med det har de hittills nöjt sig. Den dag de kräver mer detaljerade svar ska jag ge dem det. Kan ju alltid trösta dem med att "jag och pappa har ALDRIG gjort nåt sånt läbbigt, vi fick ju våra barn från Kina!".
Hur som helst, sex känns inte så farligt. Döden har jag också vant mig vid att prata om. Mei-Mei är inne en period nu när hon funderar mycket över döden. Hon vet att farfar är död. Men hur går det till? Vaknar man aldrig igen? Hur ser det ut när man dör? Kan alla dö? Till och med poliser? Hur gammal är man när man dör? Ska du dö mamma? Jag vill inte att du dör, vem ska ta hand om oss då?
Jag ska inte dö nu, nästan alla människor dör när de är jättejättegamla, som gamla Ingrid, säger jag. De minns min gammalmoster Ingrid, som somnade in i somras, 98 år gammal.
Det var värre i höstas när Olivias klass undervisades i världskrigens historia i samband med Rememberance day. Jag tycker att de var på tok för unga. Olivia kom hem och berättade att "in world war 1, they faught man to man, but in world war 2, they faught from the air. Hon berättade vidare att "millions of people were killed" och att "The Germans were the bad guys".
Med detta följde förstås en ström av frågor om varför vuxna människor bråkar och varför det finns krig, och om det ska bli krig där vi bor.
Det kändes onödigt, alltihop. Visst, engelsmännen är väldigt präglade av världskrigen och jag tycker också att det är viktig kunskap, men de kunde väntat tills barnen var åtminstone tio år. Nyss fyllda sex var för ungt. Tycker jag.
Ännu värre var det för min väninna Isabel, vars dotter gick i samma klass som Olivia. Isabels man är nämligen - tysk.
Dottern kom hem och förklarade för sin pappa att han var en av The bad guys, för det hade fröken sagt att tyskarna är. Det tog tid för familjen att reparera den skadan. Isabel klagade förstås för skolan, men de menade att man måste förenkla för att kunna få små barn att förstå - ja, det är så klart sant - och detta visar bara ytterligare på att barnen var för unga för den kunskapen. Sexåringar ska inte behöva veta vad krig är. De ska i första hand inte behöva uppleva krig och i andra hand inte behöva veta att andra barn, mammor och pappor dödas i krig lite varstans på den här planeten.

Nej, nu får jag allt lägga av, sätta mig i soffan och dumglo en stund tills Mats kommer hem.

Har jag tappat en skruv?

Nej, inte jag, och inte en, men flyttfirman lyckades slarva bort fyra skruvar och fyra muttrar som man monterar ihop den säng med som vi har i gästrummet och som au pair-Jessica ska sova i om bara några dagar.
Hur svårt kan det vara att få tag i nya skruvar?
Skitsvårt.
Det är en europeisk säng (metric system).
Jag har besökt två möbelaffärer (en som är en av de största här samt en som säljer mycket europeiska möbler), två hard ware stores (en i en stor kedja samt en liten som har ett jättestort sortiment av skruvar och som hävdar att det inte de kan fixa, kan inte fixas i USA), samt förstås Ikea.
Men det är inte en Ikeasäng.
Detta tog mig hela dagen.
Jag är fortfarande fyra millimeter från målet, alltså tillräckligt långa skruvar.
Madrassen funkar ju så Jessica kan sova på den på golvet, men det vore trist att behöva skeppa en fin säng bara för att jag inte får tag i rätt skruvar.
Å andra sidan, hur mycket tid ska jag lägga på detta? Ska jag ringa runt till hard ware stores i Europa och försöka förklara per telefon vilken typ av skruv och mutter jag ska ha?
Nej, jag har fått nog av det här. Jag sätter upp en helt ny säng i claimet till flyttfirman - vilket de kommer att vägra - men man kan ju se om de kan fixa nya skruvar. Vilket de inte kommer att göra.
Eller hur ska jag tackla detta?
Give mig tålamod, tillförsikt och några jävligt bra råd!

Taekwondon var för övrigt jättebra i dag, jag blev riktigt svettig och trött, vilket inte är varje gång. Vi tränar tillsammans med barnen och såklart måste passen anpassas lite till dem. Olivia hängde med, men Mei-Meis uthållighet brister tyvärr. Det är också mycket mer diciplin än i Sevenoaks och hon fattar inte riktigt. Men hon hängde med i en halvtimme, sedan gick hon och en liten kille i samma ålder ut och läste vår medhavda Pippibok resten av tiden. Så var alla nöjda till slut.

Nu tror jag sötnosarna sover. Dags att fixa lite mat. Jag ska steka pak choi och äta hemgjord falafel. Tror jag får fira detta med en Shiner light. Ja, minsann, det är precis det jag ska göra.

How are we doin' today?

Dagen i dag:
06.10 Väckarklockan ringer. Mats går upp och duschar, går sedan ned och gör kaffe.
06.20 Jag stiger upp när kaffet är klart. Eftersom Olivia vaknar vid minsta ljud (hon är enormt morgonpigg, det har hon inte fått av mig) brukar hon tassa upp då också.
06.40 Jag har fixat frukost till mig och barnen. Väcker Mei-Mei som är enormt morgontrött (det kunde hon ha fått av mig).
06.50 Mats går till jobbet.
07.00 Jag har just tvingat Mei-Mei att äta sina uppblötta cheerios. Påklädning och tandborstning av barn.
07.20 Påklädning och tandborstning av mig.
07.40 Vi går ned till bilen.
08.00 Ms Mary plockar ut barn, skolväskor och lunch bags ur baksätet på bilen. Jag kör hem via en container för pappersåtervinning som jag har hittat.
08.20 Hemma. Kollar nyheterna, plockar undan i köket, packar upp några lådor, kör till mataffären och handlar. Andra dagar tvättar jag, städar jag, pluggar jag osv.
11.40 Camilla hämtar upp mig och vi åker till en restaurang för lunch tillsammans med Katarina, Åsa, Ulrika, Vera och Stina (ny bekantskap).
14.45 Hemma, proppmätt och nöjd efter en mycket trevlíg och välsmakande lunch. Sitter i solen på balkongen och fyller i papper till försäkringskassan en stund. Vi har skrivit ut oss ur Sverige men pappresexercisen upphör inte.
15.10 Åker till skolan igen.
15.30 Hämtar upp barnen. Båda är nöjda med skoldagen. Lättnad varje dag!
15.45-16.20 Vi testar våra tennisracket på en plan här i närheten. Olivia är bäst, jag kass och Mei-Mei katastrof. Varmt och skönt, 19-20 grader (alltså inte så varmt som i förra veckan, men vi spelar i kortärmat).
16.30 Hemma. Jag lagar mat, Olivia gör matteläxa, Mei-Mei leker picknick. Good girls vi är allihopa!
17.30 Mat: Stekt kyckling, klyftpotatis, ångad broccoli. Flickorna är förtjusta. Jag äter lite sallad och potatis. Mindre förtjust. Å andra sidan fick jag ju en braklunch.
18.00 Snabbdusch av barn, pyamas på, tandborstning. Sedan Dora på tv.
18.30 Mei-Mei i säng. Hon somnar på fem minuter, trött efter gårdagen då vi hade taekwondo och det blir lite sent för barnen, de kommer inte i säng förrän tidigast halv åtta.
19.00 ... och det är snart ... Olivia ska i säng, som vanligt under protest.
19.10 Min kväll börjar. I kväll har jag inte tänkt att göra något vettigt alls. Känns skönt. Mats är ute på affärsmiddag och jag ska bara sträcka ut mig i soffan.
22.00 senast - i säng!

Have a good one

På lekplatsen i förra veckan. Flickorna har lätt att hitta nya vänner, särskilt då Olivia. Och hundar lockar förstås alltid!
Här är något svalare nu, det blir ungefär 19-20 grader på dagarna. Härligt i solen, men kallt i skuggan.

I går besökte vi Kemah, en liten kustort med mysig brygga och ett litet nöjesfält. Barnen fick åkband och åkte sug trötta i de få karusellerna som var för barn. De var mycket nöjda.

Olivia, Mei-Mei, Elliot och Isabelle.

Det var lite kyligt i vinden men ändå en härlig dag.

Vi börjar redan komma in i den enkla livsstilen här. Folk äter ute jättemycket, det är enkelt och billigt och kvaliteten på maten är oftast väldigt bra. Måste erkänna att vår restaurangbesöksfrekvens har gått upp dramatiskt.

I lördags följde jag med på "utomhus latin fusion träning" vid ett gym, dit Ulrika går. Det var jag, Malin, Ulrika och Camilla som fick denna ovanliga upplevelse tillsammans. Ett salsaband spelade live utomhus, där fanns flera instruktörer, och vi och ett hundratal andra dansade oss svettiga. Det var supermysigt.

Efter en snabbdusch gick vi till en hotellbar i närheten och tog en drink.

Sedan hade vi bokat bord på restaurang. Maten var supergod men tyvärr hade de dålig ordning på vinlistan. Vi fick en flaska, som snabbt tog slut. Vi beställde en till, men fick efter tio minuter veta att det hade varit den sista flaskan av den sorten. Okej, vi valde en annan, Tio minuter senare fick vi veta att även den var slut! Okej, vi valde en tredje. Efter ytterligare väntan hade vi ätit klart och fortfarande inte fått in mer vin. Då avbokade vi beställningen, betalade och gav oss av mot Washington Avenue, partygatan.

Washington Avenue ser inte mycket ut för världen dagtid, men jisses vilket nattliv! Det var en bar eller nattklubb bakom nästan varenda dörr. Jättemycket folk och en lång bilkö som sniglade sig fram. Vi gick runt och kollade på lite olika ställen, men tyvärr kom vår partystämning av sig lite i väntan på vinet på restaurangen. Det var ändå en mycket trevlig kväll och jag ser fram emot fler!

Living in America

Dagarna bara går, det är verkligen fullt upp. Skönt att hemtentan är inlämnad så att jag kan ägna uppackning och skadeståndskiv lite mer tid. Ja, flyttfirmas försäkringsavdelning verkar inte alls särskilt sugna på att ersätta allt de har haft sönder. Och så har vi inte ens börjat med den delen som avser flytten hit.
Barnen trivs allt bättre i skolan. Olivia har varit superpositiv hela tiden, medan Mei-Mei har varit mer skeptisk. För det första har de aldrig hört talas om inskolning. Jag får inte komma in i Mei-Meis klassrum förrän om tidigast en månad, annars skulle jag bara störa henne och göra henne förvirrad, enligt klassföreståndaren. Vidare tror jag hon kände sig trygg i den strukturerade engelska skolan. Här är det mer som i en svensk skola och det har gjort henne osäker. En annan sak som är annorlunda mot England, där jag kunde följa Mei-Mei till klassrummet varje morgon och stanna några minuter tills hon kommit igång med något, är att här förväntas mammorna inte lämna bilen. I stället står man in bilkö (car pool) och lärarna hämtar ut barnen ur baksätet. Ingen kram och puss adjö. Men i går och i dag gav hon glatt sig av till klassrummet utan att försöka stanna hos mig och i dag på eftermiddagen sa hon till och med att det hade varit roligt. Puh!
Vädret är fortfarande sommarhärligt. I går satt jag och Mats på balkongen och pratade tills klockan var halv tio. Underbart! Vädret ska hålla i sig över helgen, så det bådar gott.
Andra saker värda att notera:
- Jag saknar handdusch. Det verkar inte vara uppfunnet här. Duschmunstycket sitter riktigt högt upp, så det går knappt att duscha utan att blöta håret. Tvätta håret utan att duscha är helt omöjligt. Irriterande.
- I Sevenoaks saknade vi sushi. Jag och barnen gjorde själva ibland och det blev gott, men det är ändå lite lyx att kunna köpa sig ett gäng bitar och bara glufsa. Så insåg jag att Kroger, vår mataffär, faktiskt har två sushikockar som står där och rulla hela dagarna. Provade att köpa litegrann och se på f-n, det var bland den goda sushin jag någonsin ätit! Där ska jag handla fler gånger.
- Vi har köpt en bil, en Audi. Superfin. Men en bil är för lite, det är bara att inse. Har Mats den kommer jag ingenstans. Det finns trottoarer, men ofta inga övergångsställen. Att gå mer två barn på en smal trottoar bredvid en flerfiligväg där bilarna kör i sjutti eller så ... nej det är för farligt. Så Mats kollar efter en extrabil. Nu har han bestämt sig för att han vill ha en Mustang-sportis. Jag säger då det, men om det gör honom lycklig så visst!

(Här tar jag paus för att lägga Olivia) (som är jättetrött och därför började gråta när hon inte fick läsa ... hur ska man göra för att alla ska vara glada och nöjda när de lägger sig? Berätta den som vet!)

- Taekwondon går bra och jag och flickorna tränar två gånger i veckan. Vi kommer hem lite sent och de somnar inte förrän tidigast halv åtta, men snarare åtta. En gång i veckan är nog bättre i alla fall för Mei-Mei, men om jag ska få träna så är det bara att släpa med dem. Om en dryg vecka kommer au pair-Jessica och då ska det bli mer träning av! Träningen är både lik och olik. Det svåraste är judon och aikidon, som de blandar in. De övar mycket fallteknik och det funkar inte med min rygg, tyvärr. Bara vi får ordning på försäkringen så ska jag börja gå hos en specialist. Jag har varit där redan och de röntgade min rygg. Det visade sig att diskarna i ländryggen är ihoptryckta och det trycker på nerverna. Musklerna runt om reagerar med att spänna sig för att skydda området. Det är anledningarna till att jag har så ont. Men läkaren verkar vara säker på att detta går att avhjälpa så det ska bli spännande att få behandling där.

(Nu ropar Olivia om att hon är ledsen eftersom jag inte vill vara hennes kompis, då jag inte låter henne läsa. Undrar hur länge hon ska lyckas hålla sig vaken på det här sättet.)

- Mitt stora bekymmer just nu är återvinning. Glas och metall slänger man tillsammans med allt annat skräp i sopnedkastet. Det finns en liten container för papper, papp och plast till hela det här jättekomplexet med lägenheter. Den är alltid full och i den lägger folk allt möjligt, jag har till exempel sett julgranar, glasflaskor samt ett par skor. Kakstriden är ju sedan läge över - jag vann, för den som inte visste det, Wally Hall serverar inte kakor till mellanmål längre utan kör nu "healthy snacks" i stället. Kanske ska jag göra återvinning till min nästa mission? Kan jag omvända hela Houston? Den som lever får se!

På zoo i söndags

Fortfarande hektiska dagar, men åtminstone fick vi i går igång internet här hemma så man kan bli lite mer meddelsam med omvärlden! Att det plötsligt är drygt 20 grader varmt gör inte stressen mindre, nu måste man ju klämma in luncher på uteserveringar varje dag.
På söndagen hade vi en härlig dag på Houston zoo.
Här är Isabelle och lilla Olivia.

Elliot, Isabelle, Katarina, Mei-Mei, Olivia, lilla Olivia och Malin.

I brist på hästar dög pandan utmärkt!

Elliot, Mei-Mei och Isabelle.

Flamingo galore, Douglas!